kronhjort

En livsnjutande fotograf

Hejsan.
Det är något alldeles sagolikt med de här augustikvällarna.
Jag känner mig så fulltankad med skön solenergi och njuter av det röda skimmer som omger allting den här månaden.
På ”bockajaktspremiären” förra veckan så fick jag följa med alla grabbarna ut.
Alltså!!! Vilken kväll. Ren och skär magi.
Jag blev tilldelad ett jakttorn som ligger alldeles magiskt vackert ute på Österlens slätt.
Runt mig hade jag bara tröskade fält med vackert gul stubb,
Det är något med att sitta ensam i ett jakttorn så här. Det är som om alla bekymmer och problem sakta rinner bort från hjärnan. Allting blir så lätt och behagligt och det finns bara jag och naturen. Nuet.
Direkt när jag krupit upp i mitt torn och gjort mig hemmastadd såg jag en hare springa runt på fältet och tramsa. Hit och dit for den som en guttapärkaboll, precis som om den tränade sig på något.
Efter ett litet tag fick jag syn på två rävar. Det var två unga smala slynglar. Förmodligen ett syskonpar som fötts i våras och som även de mest såg ut att springa runt och leka och tramsa.
Sakta gick solen ner och jag kunde skymta månen som var halv.
När jag satt lite försjunken i mina tankar hade plötsligt två kronhjortar kommit fram på fältet.
Kanske var det ett hondjur med sin ganska stora unge …
Trots att jag satt stilla och tyst som en mus, så kunde jag se att jag var upptäckt. Hjortmamman vädrade i luften och kunde förmodlingen känna vittring av mig. Hon klippte förargat med öronen, stampade lite i marken och fnös. Efter en stund drog de sig båda in mot skogen igen och kom inte ut därifrån förrän de var skyddade av mörkret.
När solen gått ner och allting blivit mörkt, packade jag ner min kamera för kvällen och satte mig på marken med ryggen mot tornet. Där kunde jag tydligt höra hur hjortarna sakta strövade runt och tuggade på små gröna blad som de hittade där i stubben. En så mäktig känsla att bara sitta där i mörkret.
Tack världens goaste jaktlag som upplåter ett jakttorn till mig. Som tänker och planerar för mig också.
Jag känner mig glyttigt mallig för det…
Jag, en obeväpnad livsnjutare med endast en kamera som mitt vapen.
Dagens citat:
Ett av våra största misstag vi gör
är att ta för givet att andra människor
tänker på samma vis som vi själva gör.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

Den stora grisfesten i skogen.

Hejsan.
En kväll i veckan var jag ute med en vän i skogen. Det var precis vid den där tiden då det snart skulle börja skymma. Den där timmen innan solen skulle gå ner.
Det är då som alla djuren vaknar till liv och skogen lever upp.
När vi haft de här heta dagarna, så ligger alla vilda djur i skuggan och sover på dagen och kommer smygande fram i skymningen.
Två vackra kronhjortar strövade över det torra gräset och för en stund stannade de upp och kikade på oss.
Vi stod en stund och tittade innan vi smög vidare.
Jag älskar att möta djuren i deras rätta miljö.
Plötsligt prasslade det till i skogsbrynet och även ”familjen gris” kom ut. Det var mamma vildsvin med sina hungriga ungar.
De två kronhjortshonorna hade nog också hört grisfamiljen för de stannade också upp och lyssnade  och spejade.
-det var ju kul att få träffa på en liten familj vildsvin tänkte jag, när de fick vittring på oss och vände åter mot den skyddande skogen.
Ja, då visste jag inte att jag snart skulle få se hela släkten ”Nöff” på en stor grisfest i skogen ….
När vi vandrade vidare stötte vi på några små vackra dovhjortar. De är så söta med sina viftande svansar och spejande öron, tycker jag. Ett litet tag fick vi äran att njuta av dem, innan de också vände sin söta bakdel mot oss och försvann in i skogen.
Det var när solen nästan precis gått ner och jag tänkt slå ifrån min kamera, då det ändå var för mörkt för fotografering. Det var då det grymtade till inne bland träden.
Alltså, vi hade hamnat på skogens störsts grisfest!!
För där i skogsgläntan var där grisar i alla de åldrar och storlekar. Säkert ett hundratal i en stor härlig grisfest.
Ja här var inte bara en familj vildsvin, nej här var precis hela släkten samlad. Och ifrån skogsbrynet anslöt det bara fler och fler grisar hela tiden. Magiskt.
Att vandra i skogen bland alla vilda djur har aldrig skrämt mig. Jag har aldrig någonsin varit rädd.
Men jag är uppvuxen i ett vildsvinshägn och jag har tusen barndomsminnen av just sådana här djur. Såklart med största respekt och försiktighet.
Inte sedan jag var liten har jag sett så här många grisar på en och samma gång. Skillnaden var bara att då var de i ett hägn.
En helt underbar kväll i skogen.
Dagens citat:
Folk lever som om livet vore ett genrep,
men det här är ju den enda föreställningen.
Den här kvällen gav skogen mig en fantastisk föreställning som jag är så tacksam av att ha fått uppleva.,
Ha det fint och njut av just er föreställning.
Kram Annika
Scroll to Top