Hejsan.
En dag i förr veckan var det alldeles extra spännande när jag och hundarna gav oss ut i gryningen.
Det hade synts till älg på andra sidan sommarbyn, och det är ju alltid en hissnande upplevelse när skogens konung är på besök.
Just den här morgonen kom min käre make inlinkandes så fort som hans gipsade ben förmådde bära honom.
-elskling, du måste kumma ud å glo, skrek han för full hals… skynna di!
Det han upptäckt utanför vår stuga, var tydliga avtryck av en stor älg som stilla vandrat fram utanför vår trädgård under natten, och sedan sneddat rakt över grannens gräsmatta..
Sådana där upptäckter väcker alltid upp enorma känslor i min käre makes ”älgjägarsjäl”.
Trots att jag och hundarna smög så tyst vi kunde genom skogen, så såg vi inte röken av någon älg den där morgonen.
Fast det gjorde inte så värst mycket. Naturen gav oss (som alltid) en hissnande upplevelse ändå.
Lömska svampar och gulnande löv. Det är allt bra vackert vid den här tiden på året.
Och vad älgen beträffar, så hoppas jag i hemlighet att den håller sig på marker där man inte bedriver älgjakt det här året.
Dagens citat:
En man klagade på att allt var
så tråkigt, men jag tror att allt
var så tråkigt eftersom han klagade
på allt.
Ha en fin dag och kram
Annika