Hejsan.
När vårsolen strålar från en klarblå himmel känns det lite som om jag lever i en falsk trygghet just nu.
På olika ställen på nätet läser jag om hur människor inte tar coronaviruset på allvar. Åtminstone inte alla. Jag har sett svenska influensers beskriva det som trams och överdrift.
Snart stundar påsk och långledigt. Våra turister och sommargäster som vi till stor del lever av här på Österlen, vill såklart komma hit. Många anser det som sin stora rättighet när de har sitt sommarhus här. Jag kan förstå er.
Snälla turister, sommargäster från landets alla hörn, vi behöver er. Men just nu behöver vi er förståelse. En förståelse att ni alla som inte är folkbokförda här, stannar kvar på era hemorter. Vi kommer att behöva er ännu mer i framtiden, men just nu behöver vi rida ut stormen själv. Var och en på sina hemorter. Allt med tanke på smittospridningen, men ännu mer med tanke på vårdens kapacitet.
Med en stor skräck i magen minns jag dagen för tre år sedan, då min man inte längre kunde andas. Den gången fanns ingen tillgång till ambulans ut hit till Gyllebo. Jag fick ensam köra honom till akuten i min egen bil. Sedan blev det en lång tid på Lunds lasarett. En vecka på intensiven, där de räddade hans liv. Då fanns inget coronavirus! Hur hade det gått idag?
Så snälla turister, vi kommer själva att behöva våra vårdplatser här, så som ni behöver era där ni är skrivna. Men vi kommer behöva er alla igen när mardrömmen är över. För ett levande Österlen behöver vi varandra.
Mina döttrar vittnar om att corona inte är något trams. Från djursjukhuset i Alabama, där min äldsta dotter arbetar som veterinär just nu, hör jag hur de fått lämna ifrån sig respiratorerna för att använda på människor istället. Hon skriver till mig att hon är orolig över svenskarnas nonchalans… Själv är jag djupt oroad för hennes situation där borta, min fina lilla tös.
På Nya Zeeland råder total lockdown. Min yngsta dotter arbetar under sträng bevakning av vakter med att paketera kiwi. Läget blir mer och mer allvarligt och strängare och strängare förhållningsregler gäller. Det närmaste man får vara någon annan är 2 meter.
Så snälla turister, vi behöver er, men just nu behöver vi er förståelse. Vi behöver alla ta hänsyn till varandra!! Det handlar inte om ett ”vi eller ni”, utan om att vi tillsammans ska hjälpas åt för att kunna fortsätta njuta i framtiden!
Undvik Österlen om ni inte är mantalsskrivna här.
Dagens citat:
En snubbling kan hindra ett fall.
Jag hoppas att vi bara snubblar lite nu, så vi alla kan möta en härlig sommar snart.
Kram Annika
