Jag fegade ur.

Hejsan.

Jag älskar tidiga morgnar mer än något annat.

Vid den här tiden på året så kräver dock mitt ”riktiga” jobb lite mer tid av mig, så därför hinner jag inte så ofta njuta av soluppgångarna i den mån jag vill.

Men den här dagen hade jag planerat in för en tidig morgon vid sjön.

Fylld av pigga livsandar och en rejäl dos av inspiration från en vän, åkte en badhandduk också med i ryggsäcken. Här skulle det nämligen badas i arla morgonstund.

Ingenting är så vackert som de hav av slumrande vitsippor som lyser upp i gryningen. Vita blommor gör sig bäst i gryning och skymning.

Framme vid scoutbryggan satt jag en stund och bara njöt. Jag andades lugna, medvetna andetag. Sedan krängde jag av mig mina dammig blundstonekängor och kände lite försiktigt på vattnet med stortån.

Det var här allting sket sig och jag fegade ur. För min inre syn såg jag mig själv få köldkramp och bara sjunka långt ner på botten av sjön och försvinna. Det skulle just vara snyggt, vi som snart har bokslut och allt. Ingen människa skulle ju veta var jag tagit vägen. Nej, strumpa och sko åkte på igen och istället fortsatte jag att bara njuta av den underbara morgonen.

När solen gått upp och dagen ljusnat så lommade jag hem igen. En aning besviken på mig själv faktiskt.

På min väg hem såg jag hur vacker skogen börjat bli. Alldeles snart kommer allting att vara alldeles grönt och för varje dag som går så blir nog vattnet i sjön en smula varmare också.

-Tack finaste Tina för att du inspirera mig och många andra. Jag vill ju också bli en ”åretruntbadare” , precis som du.

Dagens citat:

Om du någonsin ska kunna njuta av livet, så är tiden nu, inte i morgon eller nästa år.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 reaktion på ”Jag fegade ur.”

  1. Pingback: Vem minns en fegis. – Gylleboannika

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top