Hundar och katter

Vinter, snödrev och ett katthus

Hej hej

Förra helgen var det riktig vinter och kallt även här längst nere i söder.

Eftersom våra småhundar inte brukar tycka om att gå hela rundan runt sjön när det är blåsigt eller kallt så fick jag först ta en lite kortare tur med dem innan jag själv packade ryggsäcken för att ta en lite längre runda i det vackra vintervädret.

Runt ”vår” brygga och vid Munkagången hade isen lagt sig med en skrovlig isskorpa gjord av snö, väder och vind. Riktigt vackert var det allt.

På sociala medier såg jag att någon undrade om det gick att åka skridskor på isen. Varje år blir jag lika rädd och orolig över att människor ska ge sig ut på isar som ännu inte blivit tillräckligt tjocka. På vissa ställen var det ju ännu öppet vatten och inte alls så fruset så det gick att knalla ut på isen.

Vid badplatsen hade isen lagt sig vackert runt alla bryggorna och även där hade man gjort sig en liten vak att bada i.

Vinden tilltog och på vägen drev snön i virvlar runt. Men även om allting var vintrigt och kallt så såg jag spillkråkan och hörde dess speciella läte. Om bara några månader kommer hackspettens särskilda trummande att eka genom hela skogen. Ett härligt vårtecken att längta efter.

Efter att ha sett att vår katt Judith alltid tillbringar sina nätter utomhus, så bestämde sig Stefan för att bygga ett isolerat katthus åt henne.

En liten kattstuga, röd med vita knutar, blev det. Sedan inredde jag den med ett varmt fårskinn och en värmeplatta som ska kunna hålla temperaturen där inne frostfri. Nu är det bara att vänta och hoppas på att hon vill gå in dit och värma sig någon gång.

TV-tips

Vårt lilla katthus får mig nu att tänka på en helt underbar dokumentär som jag såg på SVT Play. Den heter ”Billy och Molly” Den handlar om en man som tappat livsgnistan och om en vild utter som kommer i hans väg. Det är en helt underbar berättelse. Se den!!!

 

Dagens citat:

Din beslutsamhet är din gåva. Låt inte någon ta den ifrån dig.

Ha en underbar måndag.

Kram Annika

Dela gärna

Vinter, snödrev och ett katthus Läs mer »

Vår speciella Judith och en joggingtur.

Hejsan.

Efter att ha haft GPS på vår katt Judith under flera veckor nu, så har jag en ganska klar bild över var hennes revir är och var hon vanligtvis lägger sig att sova. Ofta väljer hon en sovplats under ett närliggande tralldäck, eller ett vedskjul eller liknande. Judith är en så speciell katt med hög integritet och självständighet. Hon trivs bäst med att gå sin egen väg och göra som hon vill.

Jag tycker ändå att jag vill ha Judith mer hemma och under större uppsikt. Till sommaren blir hon tolv år och det känns bra att ha lite mer kontroll på henne, hennes hälsa och hur hon mår. Ofta när det är vinter och kallt så kommer hon självmant hem lite oftare, även om hon då alltid är både sur och tvär.

Judiths historia

För er som inte vet hur vår katt kom in i vårt liv så kan ni läsa hennes historia här:

Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.

Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …

Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.

Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.

Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.

Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.

Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.

Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …

Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort mer…

Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.

Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.

Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Hon bedömdes vara ca 10 dagar gammal och hade nyss öppnat sina ögon. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.

På bringan hade hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.

Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.

Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.

Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.

Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig. 

Vår lilla, fina Judith!

Vinterjogging

Förra helgen blev det ett härligt vinterväder och sådär alldeles lagom för en joggingtur.

Med dobbar på springskorna gick det skapligt bra att ta sig runt på stigarna runt sjön. Vädret gjorde att livsandarna jublade och slog kullerbyttor, även om jag själv inte direkt slog några volter eller gjorde ”hopplasteg”. Men som alltid, jätteskönt bakefter.

Dagens citat:

Huruvida du kommer att lyckas beror bara till 15% på kompetens. 85% handlar om magiska ord som attityd, inställning och förväntan.

Ha en riktigt härlig lördag.

Kram kram från mig.

 

 

Dela gärna

Vår speciella Judith och en joggingtur. Läs mer »

Julbad och koll på katter

Hejsan.

Idag är det dan före lillejulafton. ”Pyttelilla julafton”, som man ju också kan kalla det. Jag har förstått att det inte är alla i vårt avlånga land som kallar den 23 december för just lillejulafton…?

Tiden rusar och snart är vi framme vid den stora dagen D – Julafton. Här hemma hos mig smyger julkänslan på alltmer.  I förra veckan stod det julbad på schemat för husets tre hundar.

När det vankas bad här i huset så slokar deras svansar och de försöker i det längsta att hålla sig undan. När de sedan är nytvättade och fina är det som om de får någon slags superkraft, likt en otrolig energi. Då far de runt i huset och rullar sig på mattorna, skakar sig och hoppar med lätthet upp på ställen de normalt inte kan komma upp på i torrt tillstånd.

Alldeles extra söta blir det också.

Gps för katt

Våra katter har kommit upp i ålder och vi har ett tag tyckt att det vore bra att veta var de håller hus när de inte är hemma. I synnerhet Judith som är en väldigt självständig katt och vill helst gå sin egen väg. Hon kommer i princip bara hem för att få mat och vill sedan helst ut igen. Det är bara när det blir väldigt kallt som hon kan tänka sig att stanna inomhus en längre tid.

Efter att ha haft gps på henne i några veckor nu så vet vi var hennes revir är och var hon mest håller till. Det är inte ovanligt att hon går runt i grannskapet och jag vet nu också var hon har sina favoritplatser. Hon är en duktig jägare, och hjälper nog till att hålla efter oönskade möss både här och där. I unga år tog hon tillexempel väldigt många mullvadar hemma hos oss.

En vanlig sträcka för Judith på ett dygn, är ungefär 3,5 kilometer.

För rättvisans skull har även Felix fått en gps på sig. Han har ju redan hunnit fylla 15 år, och vi vill ju veta var även han befinner sig.

Med facit i hand så var den gps:en nog ganska onödig. För det står nu klart att den gamle herren inte går några längre turer. Han går ut genom en dörr, kissar och går sedan in genom en annan dörr på baksidan. Han går helt enkelt bara runt huset. Sedan ligger han mest och sover i våra sängar. Så för honom blir det bara ett par hundra meter om dagen… Men man vet inte, när våren kommer och det blir mars månad så brukar det bli lite mer liv i honom.

Dagens citat:

Man bör inte stressa ihjäl sig. Inte ens om man får betalt för det.

 

Hoppas ni får en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna

Julbad och koll på katter Läs mer »

Ansiktslyft och slaskig promenad.

Hej hej

Äntligen har vårt kontor fått sig ett litet ansiktslyft. Alla företagspärmar och andra tråkiga dokument som hörde till vår firma har vi arkiverat, tills vi får kasta dem utan konsekvenser från skatteverket. Ute i en bod finns de kvar så länge som de nu behöver sparas. Men jag slipper se dem varenda dag här hemma.

Runt valvet in till TV-rummet har Stefan byggt en väggfast bokhylla som täcker hela väggen från golv till tak. Våra ergonomiska skrivbord är utbytta mot ett vackert gammalt skrivbord som varit Stefans far. På en aktion hittade jag en grön skinnstol som jag tyckte passade så bra här. I hörnet där vi haft alla gamla pärmar och ritningar har vi nu ställt en mysig liten soffa istället. Där ligger gärna vår katt Felix och myser på kvällarna nu. Väggar och tak har fått en uppfräschning med en ny färg och hallen vid tvättstugan fick hänga med på uppfräschningen.

Härligt att det blev klart i god tid innan jul.

Stefan ville fortsätta renoveringen i andra delar av huset, men nu får det allt vänta till julen är över.

I helgen har det inte varit särskilt mysigt väder. Även om jag själv inte tycker att det finns några dåliga väder så har mina små hundar en lite annan åsikt om den saken.

Även om de tre pälsbollarna helst inte vill bli blöta så måste man ut och få lite frisk luft, för så är reglerna. Vädret är aldrig heller så illa som det uppfattas inne ifrån stugvärmen.

Dagens citat:

Jag tror att anledningen till att vi föddes med två händer är för att vi ska kunna klappa två husdjur samtidigt.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Dela gärna

Ansiktslyft och slaskig promenad. Läs mer »

En tur till Baske

Hejsan.

Precis innan jag skulle packa min väska på nytt, för en resa till Irland, så åkte jag och Stefan med hundarna för en eftermiddagspromenad vid havet.

Från Baskemölla gick vi norrut med näsorna vända mot Stenshuvud. Alltså, den vyn tröttnar man ju aldrig på. Vackra fina Stenshuvud, en så välkänd siluett för oss här nere på Skånes östra sida.

Hundarna var som vanligt fyllda med lyckorus, som alltid när vi tar dem med på små vandringar. Skuttande och skällande som småbarn for de runt våra ben.

Borta vid Tjörnedalas strövområde satt ”ålakrågorna” med sina vingar på tork. Regnet såg ut att hänga i luften men vi klarade oss torrskodda hela vägen.

Nytt för i år är den laxtrappa som byggts i Oderbäcken. Som jag förstått är det mest ideella krafter som jobbat med projektet, och idrottsföreningen som upplåtet mark till det.  Det ska bli så spännande att se om några laxar vill gå upp där nu när hösten kommer. Jag måste påminna mig själv att åka dit och kolla.

Ja, nog finns det många fina små platser att besöka här på Österlen.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Kunde jag följa dig bort” av Marie Lok Björk. En roman från efterkrigstiden där två kvinnor möts. Läsvärd tyckte jag.

Dagens citat:

Vem kan väga tyngden i en annan människas börda? Vem har rätt att mäta, med sitt eget mått, en annan människas liv? Ingen.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna

En tur till Baske Läs mer »

Sötchock i Borrby

Hej hej

Så har det hunnit gå lite dagar igen, och bloggen har fått komma i andra hand. I trädgården har rosorna satt i gång med en ”andra andning”. Eller andra blomning, ska jag kanske skriva. Vackert är det i alla fall.

Att åka och titta på valpar kan vara livsfarligt. Man vet ju aldrig hur det slutar,  för kanske kommer man hem och har fått oplanerad tillökning i familjen… Men när våra vänner nu hade huset fullt av bedårande ”vorsthebabysar” så var vi ju bara tvungna att ta risken och åka dit på lite valpgos.

Valparna hade allihopa fått egna hem dit de skulle flytta inom kort.

Hur söta och gulliga de än må vara så tror jag att både husse, matte och hundmamma Stina kommer att pusta ut när de nu flyttar. För hur bedårande de än må vara så krävs det mycket jobb att sköta om ett sådant här busgäng.

Lycka till alla vovvarna och tack för valpgoset♥

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag gillade. Den heter ”Ljusets dotter” av Elisabeth Nemert. Tips, tips!

Att lyssna på en bra bok och lukta lite på blommorna en sensommardag – det är ett fint sätt att koppla av.

Dagens citat:

Man är alltid en lärling i levnadskonst. Det är med tunnpannkakor som med livet – just när det börjar gå riktigt bra tar smeten slut.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Sötchock i Borrby Läs mer »

Blåsigt väder och rosenrabatt i blandad kulör.

Hej hej

Fy sjuttsingen vad det har stormat här de senaste dagarna. Även om vi nästan alltid brukar ha lä för vinden i vår trädgård så har vinden busat runt rejält i trädtopparna.

Med en tjocktröja på så har det ändå blivit en liten kvällsrunda med hundarna.

I trädgården blommar nu de flesta rosorna. Min rosenrabatt är inte alls så strikt och färgkoordinerad som de flesta andra. Nej, här hos mig står det rosor i alla tänkbara färger och former, utvalda var och en för sin egen speciella skönhet.

Jag vill gärna kunna plocka in och göra små trädgårdsbuketter av mina blommor. I år när jag fyllde år fick jag en så finurlig liten vas i form av olika rör. Den passar alldeles extra bra till mina rosor nu.

Tack tack min fina vän för den presenten ♥

Rabatten med pioner håller på att ta form lite mer, och som vanligt har jag ingen som helst plan. Jag låter slumpen få avgöra hur det ska bli. Fast ett visst rosa tema har det växt fram.

Katten Felix gillar också blommor och trädgård. Han hittar ofta små älsklingsställen där han gärna tar sin middagslur. Ibland blir det som här, mitt på bordet. En annan gång placerade han sig mitt i mitt lilla smultronland.

Dagens citat:

Det är klokare att gå sin egen väg, istället för att gå vilse i andras fotspår.

Ha en fin måndag.

Kram från mig

Dela gärna

Blåsigt väder och rosenrabatt i blandad kulör. Läs mer »

Bästa sällskapet när hjärnan är trött.

Hejsan halloj

Hoppas ni alla mår bra och njuter av den här underbara tiden som är nu. Starten på den underbara våren.

Själv har jag varit lite tröttare än vanligt. Efter en och en halv vecka med inlärning av nya arbetsuppgifter så kände jag mig  mer snurrig i hjärnkontoret än vanligt. Ja, ganska mycket faktiskt. Det kvittar vad man ska lära som är nytt, så är det så där lite rörigt i början.

Bästa sällskapet när hjärnan känns som en överkokt makaron det måste vara att vara tillsammans med familjens fyrbentingar. Vår hundar och katter.

Att djur har stor effekt på vår hjärna då vi är trötta eller stressade är faktiskt ganska fascinerande. Det är tillexempel bevisat att våra nivåer av ”må-bra-hormonet”, oxytocin ökar om vi tillexempel hör en katt spinna eller om vi klappar en hund.

Kontakten med djur kan också sänka kortisolnivåerna (stresshormonet), vilket hjälper till med snabbare återhämtning

Djuren lever ju i nuet, och deras sätt smittar av sig på oss. Till skillnad mot oss människor så dömer djuren oss inte, vilket skapar en trygghet utan krav och det är läkande för en överstressad hjärna.

På mig väntar några lediga dagar, och jag ska låta allting landa i hjärnans minnesbank genom att vara i naturen och umgås med ”pälsklingar” och ”gube”.

Dagens citat:

När du tänker på livet, kom ihåg detta: inga skuldkänslor kan förändra det förflutna och ingen oro eller ångest kan påverka framtiden.

Man får försöka att alltid göra sitt bästa i nuet, det får vara bra nog.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Bästa sällskapet när hjärnan är trött. Läs mer »

Sol, vårvindar och dumma människor.

Hej hej

Våren har farit fram med stormsteg nu, och jag förvånas för vartenda litet vårtecken som ploppar upp. Hur i herrans namn kan tiden bara gå så fort.

Den senaste veckan har jag så smått börjat att sätta mig in i mitt nya vikariat på Luckan. Det är något med att bli äldre som gör det jobbigare och lite trögare att lära nytt. För tre år sedan, när jag skulle börja i varumottagningen, så minns jag att jag tyckte att det var likadant – snurrigt och jobbigt att vara ny och hela tiden behöva fråga. Men jag vet att plötsligt går det där över och allt går lättare och lättare igen.

Min väg till jobbet har varit fantastiskt vacker. En morgon kunde jag inte låta bli att stanna vid markandsfältet och knäppa en bild med min mobilkamera. Så himla fint när solen gick upp.

En morgon gick jag runt sjön. Det var en lite kall och blåsig dag, men ändå väldigt härligt.

Ramslöken hade växt så det borde ha knakat om den och för varje år breder vätterosen ut sig mer och mer.

Fast när jag gick där och njöt av alla fina små vårtecken stod jag plötsligt framför en dumpad skinnfåtölj. Alltså vilka dumma människor det finns. Varje år är det samma visa, varje år hamnar allehanda skräp i vårt vackra naturreservat. Jag kan inte förstå orsaken till att man tar möbler med sig ut i skogen, istället för att åka till återvinningen med dem. Människor hittar på så mycket dumt tycker jag.

Hundarna tycks också känna doften av vår i luften. De älskar att sitta ute vid vår grind och hålla koll så inga obehöriga närmar sig vårt hus. Likt ett tjutande inbrottslarm som sätter igång, larmar de så fort de ser något som rör sig i vårt närområde (på gott och ont) Ett tag låter vi dem sitta och hålla koll, men när deras skällande går överstyr får de snällt gå in igen.

Dodevägens igelkottar har också börjat vakna till liv nu. Ännu har de inte synts till, men vi vet att de bor under vår veranda för både vi och hundarna har hört hur de prasslar och har sig där. I fjor när det blev igelkottsbebisar här, så beställde jag små skyltar för att göra bilisterna extra vaksamma och ta det lite lugnare på vår väg. Jag hoppas att de utrotningshotade djuren klarar livhanken och att det får bli ytterligare tillökning det här året.

Att det bor hundarna på tomten verkar inte bekymra kottarna nämnvärt, de kurrar lite och blåser upp sig en kort stund, men pinnar sedan bara vidare.

Dagens citat:

Jag vet, och du borde veta …
att de största begränsningarna sitter i huvudet,
men där sitter också de största resurserna.
En ny vecka väntar. Jag börjar med ett läkarbesök för att kolla hur mina ögon mår.
Ha det fint och kram från mig
Annika
Dela gärna

Sol, vårvindar och dumma människor. Läs mer »

Sju bakslag

Hej hej

Efter att ha fått känning av både vårvindar och vårtecken, så fick vi en påhälsning av snö och vinter i helgen. Enligt sägen så ska det komma hela sju bakslag innan vi kommer att ha våren här på riktigt. Ska man tro på det…?

I fredags vaknade vi upp till ett vintervitt snölandskap. Mössa och vantar fick göra comeback igen, och där var inget annat att göra än att dra den tjocka dunjackan också på sig.

Några som dock verkade älska det lilla bakslaget, det var våra små tjockpälsade hundar. De är ju av rasen pomeranien, de är alltså små spetsar som härstammar från de större spetsraserna. Då de är en framavlad liten ras, så är de inte riktigt lika tåliga som sina forna släktingar, men har ändå en skyddande päls. Även om de älskar snö och kyla, så måste man vara observant så de inte blir nerkylda.

 

En som verkar tycka sämre och sämre om vinter och kyla, det är katten Felix. Vinterdagar som denna, då vill han helst hålla sig inomhus. Gärna sittande i köket där braskaminen värmer gott.

Även om snön låg vit och vintrig utanför fönstret så hade vi fått vårkänslor inomhus. I trädgården hade vårt persikoträd vuxit oss över huvudet, och det var dags att ta till lite drastiska åtgärder. Det fick bli en rejäl beskärning, och den stora frågan är ju nu om det där trädet överhuvudtaget kommer att överleva vårt tilltag. Jaja, de beskurna grenarna fick komma in i ett stort krus, där de nu är översållade av små rosa blommar.

Dagens citat:

Det är faktiskt helt omöjligt att lyckas med något alls – om man inte ger det en ärlig chans.

Huruvida det var en chans eller en risk att beskära persikoträdet – ja det får framtiden utvisa.

Må gott. Kram Annika

Dela gärna

Sju bakslag Läs mer »

Rulla till toppen