Hundar och katter – Sida 11

Det lilla gänget i svampskogen.

5 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 14 oktober, 2021 / Gyllebo, Österlen, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan.

En härlig höstdag i förra veckan så drog jag iväg med det lilla gänget ut i svampskogen.

Mitt gäng bestod av min dotter Amanda, det lilla barnbarnet Scott och de tre ”pomeranflickorna”.

Särskilt mycket ätbar svamp hittade vi dock inte. Inte en endaste om jag ska vara riktigt ärlig. Fast väldigt många vackra svampar såg vi, och det är minsann inte fy skam det heller.

Och när man är ute i trollskogen och letar svamp så blir man till sist väldigt törstig. Då är det faktiskt inte särskilt roligt alls, även om man får vara den som håller i hundarnas koppel och därför är den som bestämmer.

Hokus-pokus-filiokus, så trollades det fram lite dricka ur Amandas ficka. Då vände allting till det bättre igen, för att sitta på en mossbeklädd sten i skogen och släcka törsten, det är allt bra härligt det!

Nej, det blev ingen svamp till lunchen den här dagen. Men en härlig skogstur som gjorde oss alla väldigt gott. Och när vi kom hem igen, så frågade jag Scott vad han då ville att vi skulle göra…. handla, svarade han bestämt! Haha… jag tror att han måste hitta sig en inkomst på något vis, den shoppingsugne lille killen.

Dagens citat:

Vad pengar kan köpa:

Mat men inte aptit. Nöjen men inte lycka. Medicin men inte hälsa. Madrass men inte sömn. Smink men inte skönhet. Lydnad men inte vänskap. Dator men inte intelligens. Presenter men inte kärlek.

Ha en fin dag och kram Annika

Dela gärna

Det lilla gänget i svampskogen. Läs mer »

Det ena bakbenet.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 september, 2021 / Gyllebo, Main coon katt, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det är höst, och det är just den där speciella hösten som jag längtat mig halvt fördärvad efter i flera år nu.

Visserligen är det ganska grönt och frodigt ännu, men ändå måste man väl säga att det faktiskt är höst nu. Visst?

När jag en kväll gick ut för att vattna blommorna i gästhuset, så tänkte på just det. Hur nära det var nu tills hon kanske kommer hem, min dotter Andréa.

Hack i häl med mig kom katten Felix släntrande. Kelsjuk och spinnande följde han gärna med in när jag tände upp några ljus och gick runt i den lilla stugan för att pyssla med blommorna där. Det lilla gästhuset där hon kanske vill bo lite grann i höst…

Katten Felix ägs till en liten del av min dotter. Men exakt vilken del på katten som är hennes, det har vi inte riktigt klurat ut, fast jag tror att det är ett av bakbenen. Nyfiket tassade Felix efter mig och det kändes som om han också längtade alldeles extra mycket efter sin ”lillmatte” nu.

Känner jag min tös rätt så lär det nog dröja ett bra tag innan hon landar på svenska mark igen och tar sig ann katten Felix… men jag längtar såklart – varenda dag, varenda minut och sekund.

Dagens citat:

Att orka bry sig om andra människor trots att man har det jobbigt själv, betyder att man har ett hjärta. Och det ska man vara stolt över.

Ha det bra, Annika

Dela gärna

Det ena bakbenet. Läs mer »

Ljuva sensommarkväll.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 14 september, 2021 / Gyllebo, Österlen, pomeranian / 1 minute of reading

Hej hej

Alltså, vilka bonuskvällar vi fått såhär i september.

Värmen smög sig tillbaka och vi fick sommar igen.

Jag och Stefan tog med oss hundarna på en kvällspromenad ner till sjön. Jag tror vi båda njöt lika mycket av vädret som rådde som av lugnet i området den kvällen.

Semesterhysterien hade försvunnit och en mer fridfull känsla låg som ett lock över bygden. Till och med hundarna verkade njuta lite extra.

På min rygg åkte lilla hunden Snowie i en ryggsäck. För även om man inte själv kan gå så långt längre, så bör man få följa med och njuta av ljuva sensommarkvällar.

Jag själv gick ju på lätta fötter den där kvällen, efter att ha varit hos världens bästa Lise i Brösarp på fotvård. Det är bland det bästa som finns tycker jag, att få ”fossingarna” ompysslade.

Ljuva sensommarkvällar i september – det är ju nästan som en dröm.

Dagens citat:

Inget skapar framtiden lika bra som en dröm.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Ljuva sensommarkväll. Läs mer »

Som att sväva på rosa moln.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 10 september, 2021 / Gyllebo, Österlen, pomeranian / 2 minutes of reading

Hej hej

Det finns morgnar vid sjön som jag nästan känner mig som nyförälskad på nytt.

Då är det i själva livet som jag känner mig nyförälskad i, och inte i Stefan.

Men såklart älskar jag min Stefan ännu, även om den där första galna nyförälskelsen har dämpats med åren. Tur är väl det, för det skulle vara väldigt jobbigt att gå runt och vara i det tillståndet livet ut. Det vet ju alla, att nyförälskade par inte riktigt är vid sina sinnes fulla bruk.

Nåväl, den här morgonen kände jag mig riktigt nyförälskad och burrig i hjärnkontoret. Jag kände mig kär i livet och i naturen. På himlen bildades rosa moln som såg ut som en stor glad pussmun när de speglades i vattenytan.

I full fart kom ”badankorna” paddlandes för att hålla mig sällskap. Kanske var de också lite nykära i livet och hade lagt märke till naturens stora kyssmärke.

Fast ganska snart hade de bråttom att simma vidare. Istället kom min ”människobadkompis” och förgyllde min morgon. Jag tror att hon är lika kär i livet som jag är.

När solen gått upp så gick vi vidare. På grillplatsen hade några andra naturälskare lämnat en varm och skön brasa åt oss där vi kunde värma oss.

För trots att jag svävade på rosa moln och kanske borde vara varm, så var morgonen rejält kylslagen och termometern visade bara på 5 grader.

Någon som nog också svävade på rosa moln den här dagen, det var lilla hunden Lykke. Hon fyllde fem år och fick väldigt mycket och extra uppmärksamhet, som man såklart ska ha när man har bemärkelsedag.

Dagens citat:

Vänlighet förvackrar världen.

Med vänliga hälsningar Annika

Dela gärna

Som att sväva på rosa moln. Läs mer »

Att hålla sig för skratt.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 september, 2021 / Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns inget skönare än att skratta tycker jag. Ett sådant där bubblande ohämmat skratt, som liksom bara kommer som en lavin från magtrakten någonstans och som inte går att hejda.

Nu sitter jag förstås aldrig och storskrattar för mig själv sådär på morgonkvisten nere vid sjön. I synnerhet inte den här morgonen, då någon slagit upp sitt tält precis intill bryggan. Ett visst mått av hänsyn ska man såklart visa sina medmänniskor.

Nej den morgonen smög jag mig bara tyst förbi och slog istället läger ute på Munkagången.

När jag tagit mitt vanliga dopp satte jag mig tillrätta och bara njöt av allt vackert i en tyst förundran.

Men så mötte jag min underbara badkompis och förmodligen fylldes då hela Gylleboskogen av klingande glada skratt. Kanske väckte vi upp camparna i det lilla tältet vid bryggan, åtminstone var de alla vakna och uppe då vi passerade dem på hemvägen.

Det finns dock tillfällen då det inte alls passar sig med ett bubblande ohämmat skratt. Ett sånt tillfälle kan vara när ens make kommer hem och ska prova ut nya glasögonbågar. Det var precis vad som hände i förra veckan då Stefan varit hos optikern. Ju fler bågar han provade, ju mer skrattade jag. Ibland är det ju bara det faktumet, att man vet att det inte passar sig att skratta, som gör att man inte kan låta bli.

F´låt Stiffe, du kommer bli så fin i dina nya glasögon ♥

Bubblande glad blir jag numera också när jag sitter på vår toalett och ser den nya vasen som pryder bänken vid tvättfaten. Den vackra vasen som minner om ett särskilt äventyr och en alldeles speciell person. Visst är det just det som våra prylar och saker har till uppgift, att skapa vackra minnen för oss.

Dagens citat:

Tro inte på dem som säger att de älskar dig, tro på dem som visar dig att de gör det.

Men glöm inte bort att viktigast är att själv visa omtanke och kärlek. Om man lägger sig mest vinn om det, så kommer kärleken så självklar tillbaka, den har ingenting med materiella saker att göra. För kärlek köper man inte för pengar.

Kram Annika

Dela gärna

Att hålla sig för skratt. Läs mer »

Blåvingeleden med Emmy och småhundarna.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 2 september, 2021 / Blåvingeleden, Drakamöllans naturreservat, Österlen, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan.

När Emmy var hemma i förra veckan så passade vi på att ta en tur ut i Drakamöllans naturreservat.

Vädret var perfekt för en vandringstur, och vi valde att gå hela Blåvingeleden som är ungefär 9 kilometer lång.

Jag tror inte att vi hunnit gå mer än knappt en kilometer, förrän hunden Molly tvärvägrade att gå längre. Sådär gjorde hon bara för att hon skulle få åka i sin ryggsäck istället. Hon bara älskar att sitta där och mysa och gunga med. Snälla Emmy föll till föga och bar henne sedan på ryggen nästan hela rundan runt.

Vandringsleden är ganska kuperad och på sina ställen fick vi sällskap av olika betesdjur.

-Gå intill staketet nu mamma, för man vet aldrig…., sa Emmy, när vi passerade ett gäng tjurar som blängde på oss. Efter att ha jobbat med kor på en stor ranch i Australien så förstår jag att hon vet sånt där.

Tjurarna höll sig lugna och vi vandrade vidare. Fåren var lite mer nyfikna och närgångna, men snälla även de.

Sedan var det dags för en vätskepaus för både oss och hundarna.

Att försöka fånga lilla Lykke på bild, det är inte alltid det lättaste. Medan Molly satt fint och poserar på kommando, så kom Lykke springande och tryckte sig mot mig som ett litet plåster. En riktig mammagris är precis vad hon är! Skulle det bli några bilder på henne så fick jag själv också vara med.

Ljungen var nästan precis på väg att blomma över. Den var fortfarande väldigt vacker, men jag var glad att vi inte väntat med att åka hit. Den här blomsterprakten vill man ju inte missa. En tur hit varje år, det hör liksom till numera.

-du trampade ju på en orm mamma, sa Emmy plötsligt smått anklagande till mig

Ormen visade sig vara en vacker kopparödla som klarat sig med en hårsmån från att bli mosad under min ena känga. Stillsamt ringlande vidare efter sin förskräckelse. (heter det egentligen ringla när en benlös ödla förflyttar sig)

När vi bara hade ett par kilometer kvar började ett stilla regn falla över oss. Sakta tilltog det i styrka, så vi kom att bli ganska blöta.

Nere i dalen gick en hel flock hästar. En vy som såg ut att vara hämtade från någon saga. Det var någonting med blickfånget som fick mina tankar att gå till Astrid Lindgrens vackra berättelser. Kanske var det Bröderna Lejonhjärta eller kanske Mio min Mio… ja, jag vet faktiskt inte, men vackert var det!

Dagens citat:

Ord visar vem du vill vara. Handlingar visar vem du verkligen är.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Blåvingeleden med Emmy och småhundarna. Läs mer »

Kvällsdoft vid Knäbäck.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 juli, 2021 / Knäbäckshusens strand, Österlen, simrishamn / 2 minutes of reading

Hej hej

En kväll när det varit så varmt och vi inte orkat äta något på hela dagen, bestämde vi oss för att ”ta något snabbt” i Simrishamn.

Vi var mest sugna på langos, men i langosvagnen var det stängt. Det fick bli en räckmacka istället. Fast just när vi satt där med våra toppade räksmörgåsar så såg vi hur luckan i langosvagnen öppnades. Attans… ja vi fick helt enkelt smälla i oss vars en langos också. Skåningar ska ju se till att hålla skinnet spänt över magen sägs det.

På hemvägen bestämde vi oss för att vi skulle våga svänga ner till Knäbäckshusen. En plats som de senaste veckorna varit fullständigt invaderad av människor. Så till den milda grad att man tvingats anställa en slags parkeringsvärdar som har till uppgift att skapa ordning i kaoset.

Trots att det var ganska sent på kvällen så var där mycket människor på stranden.

Med kaffekorg och våra två små dunbollar strosade vi sakta ner mot havet.

”Men herregud… – hundförbudet”, är det kanske någon av er som nu tänker. Jo, jag var fullt medveten om det, att det mellan juni och september är hundförbud på de flesta badstränder här på Österlen. Men efter att de senaste åren ha upplevt hur så många fullständigt skiter i regler, koppeltvång, allemansrätt och uppförande i största allmänhet, så kände jag mig både trotsiga och irriterad.

Så med väl rastade små hundar tassade vi ner och satte oss på stenarna under träden och bara njöt. Med hänsyn och sunt förnuft bestämde jag mig för att hundarna hade all rätt att vara med oss på stranden den här kvällen. Vi drack vårt kaffe och delade på ett wienerbröd från Kiviks café. Ni kan ju gissa om Molly och Lykke var lyckliga.

Det blev en ljuvlig kväll, ändå längtade jag väldigt mycket efter lugnet och hösten.

Dagens citat:

Det finns chanser och det finns val i livet. Det viktiga är att man ser chansen och gör valet.

Ha en fin dag, gör bra val och våga ta chanser.

Kram Annika

Dela gärna

Kvällsdoft vid Knäbäck. Läs mer »

Sommarlättja.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 juli, 2021 / Gyllebosjön, Österlen, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan.

Sommarlättjan har infunnit sig hos mig med råge nu.

Även om jag fortfarande kryper ur bingen tidigt ganska många morgnar för att njuta av de vackra soluppgångarna, så händer det nästan lika ofta att jag drar täcket över huvudet och somnar om någon timme till.

Men de gånger då jag vaknar tidigt och är utvilad … det är oslagbart. Det bästa med de tidiga morgnarna är att alla andra också tycks ha drabbats av sommarlättjan, så de dagar jag orkar mig upp i gryningen så har jag den underbara platsen alldeles för sig själv.

Fast bäst är när mina pigga morgnar sammanfaller med min bästa badkompis tidiga morgnar. När hennes och min livsrytm överensstämmer och vi träffas i skogen. Jag älskar när vi möts på vår brygga, hon och jag.

Men jag älskar såklart mina helt ensamma morgnar också. Den stund då jag är ensam med naturen och liksom blir uppslukad av allt det enkla runtomkring.

Så kommer alltid några dagar då jag tillåter mig att vara trött och lat. Morgnar du jag såsar runt här hemma och äter frukost ute i trädgården med mina småhundar runt fötterna.

Dagens citat:

Om en person inte håller samma takt som sina medmänniskor beror det kanske på att hon hör en annan trumslagare. Låt henne följa den rytm hon kan höra, oavsett vad man tycker om det eller hur långt bort den är.

När man lär sig följa sin egen trumslagare, då mår man som allra bäst.

Kram Annika

Dela gärna

Sommarlättja. Läs mer »

Söt som en Saga.

4 kommentarer / Allmänt, Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 11 juli, 2021 / Gyllebosjön, Österlen, pomeranian / 1 minute of reading

Hejsan.

Efter regn kommer solsken, och det var precis vad det blev förra helgen. Jag startade tidigt med en joggingtur runt sjön.

Det blev ett dopp i sjön efter halva rundan, inte särskilt svalkande direkt, men väl uppfräschande för en svettiga kropp. Sedan skyndade jag mig vidare hemåt igen. För just den här dagen väntades ett väldigt kärt besök hemma hos oss i Gyllebo.

Det var min underbara hunduppfödare ”Tiny Pearl”, som var på utflykt på Österlen. Hon passade på att hälsa på sina små forna juveler, Molly och Lykke. Med sig hade hon sitt eget tillskott till sin uppfödning – lilla Saga.

Om det nu inte vore så att Saga kommer att bli en framtida avelstik, så hade risken varit ganska stor att hon fått stanna kvar här hos oss i Gyllebo. Söt som socker är den lilla pommeflickan Saga.

Tack för att ni tittade hit M♥

Dagens citat:

Mellan alla din mål, glöm inte bort att det finns en värdefull sak som heter livet som måste njutas.

Jag tar vara på tiden med mina egna små pommeflickor varenda dag och det är ren och skär livsnjutning.

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna

Söt som en Saga. Läs mer »

Silande morgonljus och tulpaner från Lunnarp.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 maj, 2021 / Gyllebo, Österlen Tulpaner / 1 minute of reading

Hejsan.

Morgonljuset som silar ner genom trädens lövverk nu på våren, det är så vackert.

Det är nästan som en ensam strålkastare på en teaterscen. Och för en kort sekund skulle jag vilja skutta fram där i rampljuset och hålla ett välkomsttal till våren eller med min falska sångröst sjunga ”den blomstertid nu kommer” så det ekar mellan träden i Gylleboskogen.

Extra fint är det då morgonljuset träffar grannens gräsmatta som nu är fylld av blommande gullvivor. Det är så vackert så man nästan dör en smula.

En kväll i förra veckan fick jag ett sms: ”hej mormor vi är på väg till dig och vi har plockat tulpaner åt dig”

Wowww så glad jag blev. Båda för att lille Scott och Amanda kom hit en sväng, men såklart också för de underbara blommorna från Österlen Tulpaner i Lunnarp. Katten Judith var dock helt oberörd, både över att få besök och över de fina blommorna.