Det ena bakbenet.

Hejsan.

Det är höst, och det är just den där speciella hösten som jag längtat mig halvt fördärvad efter i flera år nu.

Visserligen är det ganska grönt och frodigt ännu, men ändå måste man väl säga att det faktiskt är höst nu. Visst?

När jag en kväll gick ut för att vattna blommorna i gästhuset, så tänkte på just det. Hur nära det var nu tills hon kanske kommer hem, min dotter Andréa.

Hack i häl med mig kom katten Felix släntrande. Kelsjuk och spinnande följde han gärna med in när jag tände upp några ljus och gick runt i den lilla stugan för att pyssla med blommorna där. Det lilla gästhuset där hon kanske vill bo lite grann i höst…

Katten Felix ägs till en liten del av min dotter. Men exakt vilken del på katten som är hennes, det har vi inte riktigt klurat ut, fast jag tror att det är ett av bakbenen. Nyfiket tassade Felix efter mig och det kändes som om han också längtade alldeles extra mycket efter sin ”lillmatte” nu.

Känner jag min tös rätt så lär det nog dröja ett bra tag innan hon landar på svenska mark igen och tar sig ann katten Felix… men jag längtar såklart – varenda dag, varenda minut och sekund.

Dagens citat:

Att orka bry sig om andra människor trots att man har det jobbigt själv, betyder att man har ett hjärta. Och det ska man vara stolt över.

Ha det bra, Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top