Hundar och katter

Hej hej

Dagarna som gått har mest bjudit på gråväder. Lite mildare, duggregn och lite blåst.

Att vara ute har ändå varit alldeles underbart, och dagsljus får man ju även om inte solen strålar så skarpt.

Tiden springer och jag måste verkligen påminna mig om att jag ska ta lite fler bilder på lilla Penny, nu medans hon är så liten. Det går så fort att sådana här små trasselsuddar växer och blir stora ju.

Hon är bedårande söt, vår lilla Penny, och det tycker vi nog alla i familjen. Till och med yngsta dottern Emmy verkar tycka hon är fin. Emmy som sa att vår andra hund, Lykke, såg väldigt rolig ut som valp….

Naturligtvis var jag nu tvungen att leta upp lite bilder på Lykke som liten, och jag kan nog inte alls hålla med henne… för visst var lilla Lykke gudomligt söt som liten, även hon…

Nu har Lykke blivit en lite mer stillsam och mogen dam i sina allra bästa år. Hon har blivit en aning grå om nosen och fått en vackert orange färg med mycket svart i topparna (vilket kallas för sobel) Hon är inte helt förtjust över att inte längre vara familjens yngsta gullegris. Men självklart gullar vi alla även med henne och Molly så mycket vi bara kan.

Att pomeranianvalpar är lite som kameleonter det har jag lärt mig. För även om de ofta ser ut som små grådvärgar när de är valpar, så ändrar de sig många gånger innan de är fullvuxna. Jag tycker förstås att min lilla grådvärg Penny är finast i hela världen.

Dagens citat:

Dagen går åt samma håll som dina mungipor.

Glöm inte bort att le idag, det gör åtminstone ingenting värre – tvärtom!

Kram Annika

Hejsan.

Jag har försökt att samla min lilla hundtriss i den gamla fåtöljen för ett gruppfoto, och här är resultatet.

Efter en natt med hård blåst och storm, så vaknade jag upp till en riktigt vintrig morgon. Ett tag tvekade jag på om det skulle vara så skönt att gå ner till bryggan för att bada den här morgonen, men till sist bestämde jag mig för att åtminstone gå dit.

Väl på bryggan var det som om vinden mojnade och allting blev bara precis alldeles stilla. Självklart blev det ett stärkande bad även den här dagen, för hur skulle jag kunna motstå?

Den här morgonen fick jag sällskap av en annan badsugen vän som ibland tar sig ett dopp här på sin väg till arbetet.

Vi var både överens om att man nog inte kunde starta dagen på ett bättre sätt. Alldeles lagom tills vi badat klart och vi var varmt påklädda igen, så ökade vinden sakta igen – som om naturen höll andan ett litet tag bara för vår skull.

Innan solen hunnit stiga upp riktigt, så skyndade jag genom skogen hemåt igen. Jag hade ju den lilla hundbebisen Penny där hemma, som jag inte ville skulle vara ensam allt för länge.

Det var en otroligt vacker vintermorgon. Eftersom jag var först ute i skogen den här morgonen, så såg jag i snön hur räven sprungit fram och tillbaka på skogsstigen jag gick på.

Över sjön hängde månen likt en blek sol och lyste upp morgonen. Det var så vackert den här januarimorgonen så jag nästan fick nypa mig litegrann i armen.

Hemma väntade den glada lilla trissen troget på mig.

Eller kanske ska jag säga kvartett, för den här morgonen var ju min dotters lilla hund Snowie också här. Så låt mig presentera: Miss Molly, Princess Penny, Moster Lykke och Tant Snowie.

Är vi inte söta så säg?

Dagens citat:

När du sitter på bussen, i väntrummet, står i kassakön… och ser människor omkring dig som är som grå musslor, tänk då på att det finns en pärla i var och en av dem.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram Annika

Hej hej.

I lördags när jag vaknade föll stora, blöta snöflingor från himlen.

Morgonbadet fick gå lite fortare än vanligt, för just den dagen hade jag en så efterlängtad sak på min agenda.

Jag och Stefan skulle åka och hälsa på ett kärt ”gammalt” gäng som vi känner. Ett pälsklätt gäng med namn som Stella, Bella, Saga & Co.

Även om jag hade en smula bråttom så unnade jag mig en stilla stund på bryggan. Jag längtade verkligen efter att få träffa de där underbara små hundarna igen. Det är Lykkes släktingar och hennes gulliga uppfödare.

Särskilt spännande var det såklart eftersom det blivit tillökning där i familjen och flocken hade utökats med ett liten gäng valpar också.

Det var Lykkes syster som fått en kull bebisar och självklart blev jag handlöst förälskad. Alltså så bedårande söta.

Det var nästan på dagen två år sedan vår stora flatcoated retriever, Johnny, fick sluta sina dagar och min egen hundflock då krympte rejält kändes det som. Tomrummet har varit enormt sedan dess. Fast nu kan det faktiskt vara så att min egen hundfamilj återigen kommer att växa och bli en triss …. Dock inte totalt 40 kilo hund som innan, utan bara 10 kilo… Tre små hundflickor♥.

Dagens citat:

Att sitta ned ensam och njuta av sitt eget sällskap är bättre än att vara omgiven av falska människor.

Allra bäst är att vara omgiven om djur för djur kan aldrig vara falska.

Kram Annika

 

Hejsan.

Det gångna året har gjort att jag har lagt mig till med ett annat, lugnare tempo. Särskilt väl märker jag det nu när det sakta börjar lacka till advent och jul. Samtidigt som en del av mig längtar efter allt bus och stök som hör julen till, så längtar en annan del av mig efter den frid jag upplevde vid jultiden i fjor.

Fast mest är jag så lycklig och förväntansfull av att veta att alla ungarna befinner oss i samma världsdel, och till och med i samma land. Vilken lycka!

Jag är noga med att inte dras med i det uppschasade tempot som det ofta blir inför julen. Att fortsätta njuta av naturen, vandringarna och de kalla baden får bli min motvikt till julstressen. Att ge mig tid att bara stanna upp för att förundras av ett blad tillexempel.

 

Min dotter Andréa bor ju tillfälligt här hemma hos oss, och hon kommer att stanna till strax efter nyår är planen. Lite oroligt är det allt att ha en veterinär i huset. Redan har hon diagnostiserat vår gamla katt Felix med trolig astma. Stackars lille Felix.

 

Det är inte utan att jag blir en smula orolig när det där långa stetoskopet kommer fram och alla mina pälsklingar ska lyssnas på. Det är som om man skulle vara på bilprovningen med ”skruttibangbangbilen” varenda dag. Man vet liksom inte vad som ska upptäckas.

Att tempot här hemma har ökat en smula med en Andréa i huset, det går inte att förneka. Min återhämtning är som vanligt de tidiga morgnarna. De får bli som min retreat och min meditation.

(Och ifall mina blogginlägg uteblir någon morgon så vet ni att de helt enkelt inte hinns att blogga just nu.)

Dagens citat:

Kom ihåg att varje människa du möter har en historia att berätta, en läxa att lära och en dröm att uppfylla.

 

Vi borde nog alla sänka tempot en smula och ge oss tid att lyssna mer på våra nära och kära. Eller helt enkelt bara lägga bort telefonerna.

Kram Annika