porslinsblomma

Hej hej

Jag har tidigare skrivet om alla de porslinsblommor som jag fått ärva efter min mamma. De är en del av hennes hoyasamling. Några av de där porslinsblommorna är tåliga och trevliga att ha att göra med. Och de lever vidare här hos mig.

Medan andra …

Det är några sorter som är lite extra kinkiga…. ganska mycket kinkig faktiskt!

Jag brukar sätta små sticklingar av varje sort, så det alltid ska finns någon som är någorlunda i livet liksom.

Bland annat så har jag en som är väldigt vacker, men inte så medgörlig. Eftersom det var den enda och den sista av sin sort, fick jag charma den lite extra med en sprillans ny läcker kruka. Dyr som pocker var krukan. Det fick det vara värt så den ska fatta att den måste skärpa till sig. Eller rättare sagt, för att jag ska lägga manken till och sköta om den lite bättre.

En annan besvärlig sort är den med de små, små hårda bladen. Efterhand som jag sätter nya sticklingar så dör moderplantorna bara bort. Ja, än så länge är där lite liv kvar.

De tåligare sorterna blommar nu för allt vad de är värda. De skräpar ner och från blommorna droppar det något besvärligt klister. Men blommar det gör de och jag är ganska glad för mina porslinsblommor trots allt.

Ett lite mer kärleksfyllt inlägg om mina porslinsblommor kan ni hitta här.

Kvällens citat:

Acceptera inte andra människors

begränsade övertygelse om din

förmåga.

Ha en härlig kväll och kram på er.

Annika

Att falla pladask.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 27 september, 2017 / Allmänt, emmyandmatilda, fotoböcker, porslinsblomma, ramla / 3 minutes of reading

Hejsan hejsan.

Hoppas ni alla har det bra så här i sluttampen av september.

Det är galet hur fort tiden rusar iväg.

Ibland känns det som om jag hela tiden måste småspringa för att hinna med när jorden snurrar.

Och kanske gör jag det också, småspringer alltså…

I alla fall sprang jag och ramlade omkull när vi var på musteriet i förra veckan. Hur pinsamt är inte det?? … att som vuxen bara dratta på ändan som ett litet småbarn. På allmän plats dessutom.

Det första jag gjorde var att se mig om, så inte allt för många sett min pinsamma situation. Därefter kände jag efter om jag levde och om någonting eventuellt var brutet.

Jag levde och ingenting var brutet. Men min jeans, som typ var det enda paret utan hål på knäna, hade trasats sönder och blodvite hade uppstått.

52 år och sommarknä . ”Sug på den” (som min dotter Emmy hade sagt)

Och för den uppmärksamme, så var såklart Andréa med och hade många synpunkter på mitt uppförande både före och efter incidenten…

Några som säkert inte springer och ramlar är hasselmössen.

Nu har de fått det väldigt fint anordnat. Vid Stenshuvuds nationalpark har man byggt en ny väg, och för att inte störa de underbart söta små mössen, har man byggt en säker bro åt dem.

Jag bara älskar sådana här initiativ.

Personligen tycker jag att konstnärerna på Kivik Art borde göra broar till möss och tunnlar till grodor, istället för en trappa upp i himmelen, som inte fyller någon som helst funktion … den är ju inte det minsta vacker tycker jag. Fast smaken är som bekant som baken. Jag gillar mest tavlor av äpplen och andra gillar betongfundament.

På tal om himmelen ….

Här hemma har en av min mammas älskade porslinsblommor äntligen slagit ut. Det är en sort med väldigt vackra blommor, men lite svårflörta. Med den så känns det lite som att få en hälsning från henne direkt från himlen.

Små livstecken kommer det från Emmy i Australien.

Det ser ut som hon lever livets glada dagar. Hon har både varit långt nere i havets djup och högt uppe i skyn.

Jag blir nästan galet avundsjuk, i alla fall på det där fallskärmshoppet!!!

En vacker dag kanske jag också gör något galet, vem vet …

Tills dess njuter jag av minnen.

På tal om minnen, så har jag äntligen blivit färdig att sammanställe mina foto från 2016. Jag brukar få mina favoritbilder upptryckta i böcker varje år. Nu är de tre fotoböckerna från förra året klara.

Så mycket härliga minnen och små fina ögonblick!!