hoya

Som det blommar hos mig.

(blogginlägget innehåller annonslänkar till Granngården)

Hejsan

Jag bara förundras över hur allting bara fortsätter att slå ut i full blom trots att det blivit höst och ganska kyligt..
Tacksam vandrar jag en runda i min trädgård varendaste dag. Jag lyfter på blad och kikar lite. Jag sticker ner näsan för att dofta, jag drar djupa andetag. Mmmm … det är ljuvligt!
Rosorna bara fortsätter att knoppas och slå ut i blom.
Den vita rosen jag fått av svärmor slår alla rekord i år.
Solrosorna blommor även de, trots att de blivit något tilltufsade av väder och vind nu.
En annan gul och hög blomma har med åren flyttat från grannens tomt in till mig istället. Den blommar också så härligt nu och ser ut som små miniatyrsolrosor på sina långa skaft.
De sista sommarblommorna har jag inte haft hjärta att slänga på komposthögen ännu.
De liksom flörtar med mig med sin skönhet. Än får de står där ett litet, litet tag till.
Även inne i huset blommar det för fullt.
De mest svårflörtade växterna gör mig nu riktigt glad.
En sorts hoya som jag aldrig lyckats få att blomma förut, gläder mig nu med sin fantastiska små porslinblommor.
Sist men inte minst måste jag visa svärmors spindellilja. Den andra som blommar den här säsongen.
Alltså, är den inte alldeles bedårande!?
Nej, man behöver inte ha gröna fingrar för att lyckas. Jag tror att man kommer långt med lite envishet.
Och med lite envishet så är jag sugen på att plantera några äppelträd nu i höst. Ett träd med egna Ingrid Marie nästa år … gudomligt!
Just nu får man 20% om man fyndar sina fruktträd hos Granngården på nätet. Erbjudandet gäller tom den 14 oktober. Samtidigt kan jag passa på att beställa fågelfrön till alla hungriga småfåglar.
Dagens citat:
Flytta inte berg för människor
som inte skulle flytta en sten
för dig.
Ta en dag i taget, lukta lite på blommorna, så löser det mesta sig.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Att rädda ett arv.

Hej hej
Jag har tidigare skrivet om alla de porslinsblommor som jag fått ärva efter min mamma. De är en del av hennes hoyasamling. Några av de där porslinsblommorna är tåliga och trevliga att ha att göra med. Och de lever vidare här hos mig.
Medan andra …
Det är några sorter som är lite extra kinkiga…. ganska mycket kinkig faktiskt!
Jag brukar sätta små sticklingar av varje sort, så det alltid ska finns någon som är någorlunda i livet liksom.
Bland annat så har jag en som är väldigt vacker, men inte så medgörlig. Eftersom det var den enda och den sista av sin sort, fick jag charma den lite extra med en sprillans ny läcker kruka. Dyr som pocker var krukan. Det fick det vara värt så den ska fatta att den måste skärpa till sig. Eller rättare sagt, för att jag ska lägga manken till och sköta om den lite bättre.
En annan besvärlig sort är den med de små, små hårda bladen. Efterhand som jag sätter nya sticklingar så dör moderplantorna bara bort. Ja, än så länge är där lite liv kvar.
De tåligare sorterna blommar nu för allt vad de är värda. De skräpar ner och från blommorna droppar det något besvärligt klister. Men blommar det gör de och jag är ganska glad för mina porslinsblommor trots allt.
Ett lite mer kärleksfyllt inlägg om mina porslinsblommor kan ni hitta här.
Kvällens citat:
Acceptera inte andra människors
begränsade övertygelse om din
förmåga.
Ha en härlig kväll och kram på er.
Annika
Scroll to Top