Djurliv – Gylleboannika

En herre att lita på

4 kommentarer / Djurliv, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 5 mars, 2026 / domherre, familjen, husmanskost / 2 minutes of reading

Hejsan.

Precis när den mesta snön hade försvunnit och vårkänslorna slagit på för fullt, så kom en speciell gäst på besök vid vårt fågelbord. Herr domherre. Och vad hans besök förebådar vet ni väl alla… just det, mera vinter!

Men kan man verkligen lita på domherren? Vill man tro honom?

Nu kan det väl ändå inte hinna bli så väldigt mycket mer vinter den här säsongen. Jag njöt i alla fall av den vackra fågeln som förärade oss med sitt besök. Domherren hör till en av mina favoritfåglar, medan min min mamma varken gillade den eller vintern särskilt mycket. Hon tyckte nog att det var en väldigt vacker fågel, men sa alltid: -usch, där är en domherre…

Kalops och kladdkaka

Det var så länge sedan jag träffade den lilla familjen från Tomelilla. Men förra veckan kom de äntligen hit på lite kvällsmat. Amanda hade varit sugen på kalops ett bra tag, så det fick bli en stor gryta skånsk kalops gjord på kronhjort.

Kalops och kokt potatis var inte barnbarnens favoritmat precis. Men efteråt bjöds det på kladdkaka och lättvispad grädde, och det slank ner utan klagomål. Jag kan minnas att Amanda som barn inte heller tyckte särskilt mycket om kalops, ändå hade hon nu blivit så väldigt sugen på det. Kanske ändras smaklökarna då man blir vuxen, eller så är det för att hon ändå fick äta vad som bjöds och började tycka om kalops till slut

Dagens citat:

Världen är full av trevliga människor. Kan du inte hitta någon – var en själv!

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

(fotot nedan taget av Scott)

Dela gärna

En herre att lita på Läs mer »

Vintern håller sitt grepp.

4 kommentarer / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 10 februari, 2026 / boktips, Gyllebo sjö, småfåglar / 2 minutes of reading

Hej hej

Det var en riktig vargavinter vi fått det här året. Och ännu väntas mer kyla, blåst och snö.

Att hålla isvaken öppen har krävt lite jobb den här säsongen, men det har det varit värt. En tidig morgon med min vän är lika livgivande som att äta tillskott och få solterapi på en och samma gång. Jag älskar våra morgnar, mina och Tinas♥

I den här kylan när småfåglarna kräver mat, så blir fågelfrö-kontot ganska högt och budgeten är mer än överskriden redan för just denna produkt. Men vad gör det? Att ge småfåglar mat när de som bäst behöver känns så himla bra.

En herre som ofta kommer på besök är hackspetten. Han ser så rolig ut där han pickar på talgbollarna, samtidigt som han försöker dela ut tjuvnyp till alla pilfinkar runtomkring sig. Han är en riktigt vacker fågel med sina klarröda detaljer.

Boktips

Tipset idag blir boken Haren & jag av Chloe Dalton – jag kan bara säga läs, läs, läs! En helt fantastisk bok som jag älskade och en bok som jag önskar att jag hade framför mig att läsa. Det är en bok helt i min smak. Så vacker på många vis.

Dagens citat:

Man ska inte passa in – man ska passa på.

Ha en härlig tisdag och kör lugnt i trafiken.

Kram Annika

Dela gärna

Vintern håller sitt grepp. Läs mer »

I år matar vi fåglarna igen.

5 kommentarer / Djurliv, Familj, Natur / Av Annika Olsson / 14 december, 2025 / ekorre, familjen, Gyllebo, småfåglar / 2 minutes of reading

Hej hej

Efter att tvingats hålla upp med vintermatningen av småfåglarna så kan vi i år äntligen ha en utfodringsplats igen.

Det var under vintern 2023 som jag började misstänka att det någonstans var en råttinvasion i grannskapet. Mina misstankar besannades när vi en dag fick syn på en råtta som irrade omkring på vår gräsmatta som om den var drogad. Den råttan avlivade Stefan. Men efterhand som det vårades så hittade jag flera döda råttor runt om i vår trädgård. Vi listade ut att man förmodligen fått lägga ut gift i en bostad som totalrenoverades och de arma djuren drog sig då ut för att söka vätska. Nästa vinter bestämde vi oss för att hålla upp med utfodringen av fågelmat. Allt för att inte locka hit några oönskade råttor.

Men nu har jag inte sett till några skadedjur på länge, så i år ger vi småfåglar, fasaner och ekorrar mat igen.

Katten Felix, som i sin glans dagar var en riktigt duktig jägare, har nu lagt det intresset på hyllan och ligger numera nästan bara inne i stugvärmen och sover. Katten Judith har sina jaktmarker utanför vår trädgård, där hon slipper hundarna som hon inte gillar. Så hos oss kan de komma och äta sin mat, relativt tryggt ändå.

Bilden här ovanför tog jag på Nobeldagen år 2012. Lite lustigt var det att det serverades fasan även på Nobelbanketten det året.

De första åren som vi bodde här i Gyllebo så hade vi jättemycket djur inpå husknuten. Allt sedan dess har det minskat något efterhand som tomterna blivit bebyggda och man skogat undan lite träd och buskar. Det är inte utan att jag saknar de där första åren som vi bodde här.

Förra helgen kom Amanda och barnbarnen hit och sov över en natt. Det är alltid så himla mysigt att ha dem här. Att bädda sängarna i gästrummet och sedan veta att de ligger där och snusar det är en underbar känsla att vakna upp till.

Dagens citat:

Om ett barn inte kan lära sig på det sätt vi undervisar, kanske vi ska undervisa på det sätt som barn lär sig.

Ha en skön söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

I år matar vi fåglarna igen. Läs mer »

Storken är i väntans tider.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 17 april, 2025 / Fågeltofta, Österlen, storkar / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen var jag på kyrkogården i Sankt Olof för att sätta någon liten blomma på släktgraven på min pappas sida. De som vilar där, Agnes och Gösta, känns litegrann som min farmor och farfar, och då det inte längre finns någon som direkt kan åka dit, så gör jag det då och då.

Från Sankt Olof åkte vi vidare mot Fågeltofta och till allén vid Kronovall. I slutet av denna vackra allé finns ett träd med ett gigantiskt storkbo som brukar vara bebott med dessa stora härliga fåglar. Och jodå, mycket riktigt, på långt håll kunde vi se de lyckliga tu som tycktes vara i väntans tider.

Vi parkerade bilen så jag kunde smyga fram för att få en bra kameravinkel. Jag tassade så försiktigt fram, men ingen av fåglarna verkade särskilt rädda.

Det såg ut som om en av storkarna låg och ruvade på ägg, medan den andra mest höll sällskap. På Google kan man läsa att äggen ruvas under ca 33 dagar, och att båda föräldrarna hjälps då åt med arbetet. Samma ansvar gäller även sedan ungarna kläckts, så man får nog säga att storkarna har ett modernt och jämställt förhållande.

Vårt magnoliaträd

Så var det dags igen för mitt älskade magnoliaträd att blomma. Trädet är en present från mina föräldrar, som vi fick på vår bröllopsdag, så det är nu ganska exakt 21 år gammalt. De första åren ville det inte alls komma några blommor på det, men bara någon månad innan min mamma gick bort (2013), så fick vi se den första snövita magnoliablomman slå ut. Sedan dess har det blommat ganska rikligt. Dock har trädet levt farligt, eftersom Stefan varje år håller på att reta ihjäl sig på det eftersom det sträcker sig ut över poolen och tappar blommor och blad i vattnet. Något år ville han till och med ta bort det helt, men någon måtta får det vara tyckte jag. Det har därför beskurits en aning bryskt, men ännu verkar det trivas och må bra. Och jag blir lika glad varje år som det slår ut♥

Dagens citat:

Så vackert det skulle vara att kunna resa upp till himlen och föra en älskad tillbaka för att tillbringa en enda dag med denne på jorden; bara en enda dag, en sista dag tillsammans.

… fast nej, det skulle ju vara så fruktansvärt att återigen ta avsked… istället får man vårda minnena ömt.

Jag önskar er alla en riktigt fin skärtorsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Storken är i väntans tider. Läs mer »

Frossar i vintern

4 kommentarer / Djurliv, Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 23 februari, 2025 / Gyllebosjön, kanadagäss, Österlen, vildänder / 2 minutes of reading

Hej hej

Nu när vintern försvann från Österlen igen, så är jag så glad över att jag hann med att frossa av många av de härliga dagarna då vädret varit på topp.

Isvaken har utnyttjats så mycket det gått och vintern har visat sig från sin bästa sida med sol och blå himmel.

Jag tror inte att hela sjön hann med att frysa till, innan vi fick töväder igen. Det är vissa ställen som det brukar ta lång tid innan isen lägger sig på, det är där det finns inlopp eller utlopp och där vattnet är i rörelse.

De vilda sjöfåglarna verkar älskar de här platserna med öppet vatten. Kanadagäss och vildänder stod där på iskanten, sida vid sida, i ett högljutt kacklande.

Varje gång det fryser till på sjön så får jag nästan skrämselhicka när jag ser hur människor envisas med att traska långt ut på den nya isen. Att bada frivilligt i en isvak är väl sin sak, men att oförberett plumsa i med kläderna på, det hade jag verkligen inte tyckt var skönt.

Dagarna då mina barnbarn var här och sov över, så passade vi också på att vara utomhus lite grann. När Amanda kom från jobbet så joggade hon en runda, medan jag och pojkarna lekte.

-kan ni inte sätta er på en fin plats så jag kan få fotografera er tillsammans, frågade jag de båda grabbarna hoppfullt.

Nicolaj som inte alls vill att man tar foto på honom var en smula motsträvig. Varje år gör jag en fotobok åt dem (som de brukar älska att få), så det gäller ju att samla på sig lite bilder från hela året. När de till sist gick med på mitt förslag så fick jag acceptera platsen de själv valde, trots att det blev framför vår soptunna, och inte alls så särskilt tjusigt som jag tänkt mig 🙂 Gullungar!!! ♥

Dagens citat:

När du genuint ger blanka fan i vad folk tycker om dig har du uppnått en brutal nivå av frihet.

Alla har åsikter och alla tycker olika – man kan lika bra vara den man är, för alla kommer ändå aldrig att tycka om en.

Ha det gott och kram Annika

Dela gärna

Frossar i vintern Läs mer »

Kylan kom med en magisk kväll

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 februari, 2025 / Gyllebosjön, Österlen, vildsvin / 2 minutes of reading

Hejsan.

Tänk så lagom kylan kom till Österlen ändå.

Den här veckan har barnen sportlov här nere hos oss, och som på beställning slog vädret om och bjöd på kallt vinterväder lagom till helgen.

På fredagskvällen, när kvicksilvret sjönk en bra bit under nollan så fick jag bråttom att ge mig av med min ishacka ner till bryggan. Någon is hade det dock inte hunnit bli, men en helt fantastisk kvällshimmel bjöds jag på iställe.t. Ljuset var så magiskt och för en kort stund kändes det som om jag befann mig i en rosafärgad dröm.

På andra sidan vattnet simmade två svanar stilla omkring och försåg sig med mat ifrån sjöbottnen och runt dem plaskade änderna lekfullt.

I skogen mittemot bryggan kunde jag höra ljud av vad jag förmodade var vildsvin. Att de trivs där i skogen, det kunde jag tydligt se av deras spår som de lämnat efter sig. Det är ju klart att de också måste leta efter föda när det är vinter och kallt. Men visst blir man häpen över hur de kan gräva djupa gropar i marken med sina trynen.

När skymningen föll över Gyllebo vandrade jag hemåt igen för att kocka till lite fredagsgott.

Dagens citat:

Att mogna handlar inte om att hitta svar på alla livets frågor. Det handlar om att komma till insikt om att många frågor inte har några givna svar.

Desto äldre jag blir ju mer inser jag hur lite jag egentligen vet, och jag är ganska ok med den ~~insekten.~~ insikten!! (hoppla, ibland går det för fort när fingrarna är snabbare än hjärnan)

Ha det fint. Kram Annika

Dela gärna

Kylan kom med en magisk kväll Läs mer »

Hjortbröl med bästa tänkbara sällskapet.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 oktober, 2024 / Andrarum, hjortbröl, sillamackor / 2 minutes of reading

Hej hej

Det var i grevens tid som jag och min vän kom ut i skogen för att lyssna på hjortarnas bröl. Vår plan var att vi skulle ge oss ut och övernatta i vårt taktält, men eftersom vi båda haft fullt upp med andra saker, så fick vi inte möjlighet till vårt äventyr förrän nu i början av oktober.

Stefan sa att han nog trodde att det skulle vara slutbrölat för den här gången, fast vi tänkte ändå ge det en chans.

Vi packade med oss massor av varma filtar, vinterkläder, goa sillamackor och annat smått och gott, och så gav vi oss ut i skogen.

Runt om på fälten och hagarna vid Andrarum visste jag att det brukade hålla till kronhjortar. Vi valde att stanna vid en liten väg vid Andrarums fälad och slå upp vårt lilla läger. Där har jag varit förut och upplevt hjortarnas ihärdiga brölande.

Vi var överens om att vi hade det väldigt mysigt där ute i skogen, även om vi inte skulle få höra några hjortar alls den här natten.

Efterhand som mörkret föll så kunde vi höra fler och fler vilda djur runtomkring oss. Det var bla. en skällande räv och skränande tranor som flög över trädtopparna. Lite grymtande från grisar i snåren kunde vi också urskilja. Men så plötsligt hörde vi det, kvällens första hjortbröl.

Jag tände upp lite belysning, och så drog vi på oss ännu några filtar och kröp längre ner i de mysiga stolarna.

Hjortarnas bröl blev lite mer intensivt när mörkret tätnade, men vi kunde nog märka att det var ett lite tröttare brölande än vanligt.

Temperaturen kröp ner till nollan, och vi bestämde oss för att sova hemma i våra varma sängar istället. Men länge satt vi där ute i skogen och njöt av alla ljuden, stjärnorna och allt det mysiga vi fick uppleva.

Morgonen efteråt så blev Stefan lite extra glad när han hittade några överblivna sillamackor kvar i kylen.

Dagens citat:

Lyckliga är de som ser vackra saker på obetydliga ställen där andra inte ser någonting.

Tack min fina vän för en fantastisk kväll/natt. Det bästa med oss två är att vi aldrig har det tråkigt tillsammans, oavsett vad vi tar oss för. Nu ser jag fram emot nya äventyr med dig min vän T. ♥

Ha det bäst.

Kram Annika

Dela gärna

Hjortbröl med bästa tänkbara sällskapet. Läs mer »

Fina besök och en kusin rikare.

6 kommentarer / Djurliv, Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 2 oktober, 2024 / Österlen, rådjur, simrishamn / 2 minutes of reading

Hejsan

Före ett par veckor sedan fick vi fint besök i Gyllebo. Det var det lilla rådjuret som var tillbaka i vårt område igen. Tillsammans med henne gick även ett litet kid som under sommaren växt sig riktigt stor.

Våra ängsblommor vid gästhuset är nerhuggna och där har det nu växt upp nytt frodigt gräs som verkar smaka väldigt gott, i alla fall om man är ett rådjur.

Ett annat fint besök den helgen var min lilla dotter Emmy. Hon kom från Malmö och tillsammans fixade vi fredagsmys i form av ”vit pizza” med potatis. Den brukar bli så himla god, och den här var verkligen inget undantag.

Något år innan min pappa Kurt gick bort, så fick han ett brev från en kvinna vars far var en okänd halvbror till honom. För att göra en lång och fin historia kort, så slutade det med att jag fick en ny kusin och en ny vän på köpet, vilket jag är så glad för. Förra helgen träffades vi i Simrishamn för att äta en bit tillsammans.

Även om Kurt själv inte hann att prata med min kusin mer än en enda gång, så tror jag nog att han varit glad för att vi nu har fått kontakt och kan minnas vår historia tillsammans.

Vi åt på Gårdens Vedugn, och när vi var samlade så hade vi så mycket att prata om, tiden den rusade och inga fler foto hann jag med att ta.

Men ett varmt tack till E och J för en fantastisk kväll.

Hösten har ju kommit med stormsteg och på graven har jag gjort fint med lite höstligare blommor.

Dagens citat:

Alla kommer inte att förstå din vandring. Det är okej. Du är här för att leva ditt liv, inte ge förklaringar.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Fina besök och en kusin rikare. Läs mer »

Mera fjärilar

10 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 10 september, 2024 / amiralfjäril, citronfjäril, nässelfjäril, pollinatörer, sensommar / 2 minutes of reading

Hej hej

Wowww, vilken sensommar vi får uppleva det här året. Det är verkligen fantastiskt. Och med sol och värme så håller sig småkryp och fjärilar också kvar i trädgården.

På mina dahlior dansade en vacker citronfjäril runt i solskenet. Jag tror att det var en hane, eftersom honorna lär vara mycket ljusare i färgen, de är nästan vitaktig har jag läst. Citronfjärilen är den av våra fjärilsarter som kan bli äldst, nästan 12 månader, vilket är länge om man är en fjäril.

På en annan blomma höll ett gäng amiralfjärilar till och skiftades om att suga nektar. De är så fina dessa amiralfjärilar.

Lite rolig fakta om amiralfjärilen är att den är en av de mest kända migrerande fjärilsarterna vi har i Europa. Varje år kommer alltså ett stort antal fjärilar hit till Sverige från Medelhavet. De klarar inte att övervintra här utan de dör eller flyger söderut på vintern. Visst är det fantastiskt att dessa små fjärilar klarar av att flyga så lång sträcka över öppet hav. Helt fantastiskt tycker jag.

Ja, än kan vi alltså njuta av både blomster, småkryp och fjärilar i trädgården.

Källa till ovanstående fakta om fjärilarna är hämtade från Google och ChatGTP.

Dagens citat:

Och det är just precis det livet handlar om. Att leva på ett sätt som gör att man aldrig blir redo att dö.

Man borde kanske leva lite mer som en fjäril, dansa runt och mest bara se vacker ut.

Ha det fint

Annika

Dela gärna

Mera fjärilar Läs mer »

Dagens bästa

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 september, 2024 / Gyllebo naturreservat, Gyllebosjön, Österlen, Påfågelöga / 1 minute of reading

Hejsan.

Inget är som dagens första timme. Precis då när solen stiger upp och allting i naturen vaknar. Den där första timmen är den allra härligaste.

Även om en solnedgång är precis lika fin och slående vacker, så är det ändå inte alls samma känsla, tycker jag. En tidig morgon känns alldeles ny, fräsch och helt oanvänd. Det finns inga dåliga energier någonstans. Man är först och det är sagolikt att få vara med om när allting vaknar upp efter nattens vila.

Gryningen känns så ren och hoppfull när ljuset sakta återvänder.

När solen sedan dyker om som ett rött glödande klot så blir jag ofta förbluffad över hur fort den rör sig uppåt. Jag kan sitta och se på den där solen dag efter dag och liksom aldrig riktigt tröttna på det.

Sensommarkänslan är här på riktigt nu. I min trädgård finns många fjärilar. En av arterna jag ofta ser här hemma är påfågelöga. Det är en tålig art, som kan överlev kalla vintrar i antingen håligheter eller i hus och visst har man väl sett dem sova gott i fönster på vinden eller i uthusen..