Annika Olsson

Julafton i Gyllebo 2021

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig., Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Som jag längtat efter just den här julen i flera år. Just det här året var det, för första gången på sju år, möjligt för mig att fira jul tillsammans med alla mina tre döttrar här hemma i Gyllebo.

Redan på lillejulafton föll rejält med fluffig snö och skapade den mysigaste julkänslan.

En tunn hinna av is hade bildats och jag passade på att ta mig ett isvaksbad innan alla julförberedelser skulle ta fart.

På julafton fortsatte det att snöa. Fast då hade jag så mycket att stå i, så då fick jag lägga både morgontur och bad på hyllan. Prick klockan tre samlades vi hela familjen framför TV:n här hemma. Med glögg och lussebullar inledde vi årets julfirande, precis som så många andra i vårt avlånga land. Då satt vi bänkade framför Kalle såklart.

Sedan var det dags för det stora julbordet att dukas fram. Det här året fanns lite extra, nya maträtter på buffébordet, eftersom delar av familjen mer och mer äter vegetarisk mat numera.

När vi alla hade ätit flera gånger av både det kalla rätterna och de varma, då var det dags för oss att skynda oss med årets mest brådskande diskning. Den där disken som man tvunget måste vara klar med innan en mycket speciell gäst dyker upp. Och ni vet ju vem…. Tomten såklart!

Efter det blev det liksom ingen ordning längre. Det öppnades paket, det skruvades ihop saker och det jämfördes, det kramades och det lektes. Mitt i all den där sköna röran så åkte gröten och därefter godiset fram. Sedan blev det julklappsspel och sällskapsspel för hela slanten.

Underbara härlig jul. Och underbara härliga familj!!

Som alltid när töserna var små, så kom Tomten med tre likadana paket till dem. Tre mysiga julpyjamasar liksom förr. Själv satt jag med en liten tår i ögonvrån och kände mig så lycklig över att få se mina flickor ihop på julen igen.

Dagens citat:

Kära döttrar! Skratta aldrig åt att ni behöver hjälpa mig ibland med datorgrejer. Kom ihåg att det var jag som lärde er hur man använder en sked.

Tack min fina familj för ni gjorde den här julen så underbar, trots det lite ledsna som malde och tandvärken som plågade Stefan. Tack!♥

Ha det gott, kram Annika

Julafton i Gyllebo 2021 Läs mer »

Julen utan klappar och utan mistel.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Det här årets jul har på många sätt varit väldigt annorlunda för oss. På både gott och ont.

Som en god sak hör nog årets julväder. En vit underbar jul har vi fått. Redan dagen innan lillejulafton så kunde jag nästan känna doften av snö på min morgonrunda. På vattnet hade isen börjat lägga sig och temperaturen var bara en halv grad i sjön.

Min förkylning hade lugnat sig och jag tyckte bara att det kändes uppfriskande med mitt bad den tidiga morgonen. Det får man nog säga var en god sak.

Värre var det för Stefan, som började få problem med en liten tandusling i ovankäken. Den lilla tanduslingen skulle komma att göra julen ganska plågsam för maken min. Stackars honom!! Det var en väldigt ond sak.

På lillejulafton for vi iväg för att köpa oss en liten julgran. Bara tre ynka granar återstod, så där hade vi faktiskt ganska stor tur. Tur att vi inte blev granlösa den här julen. Vi pyntade och pysslade och när vi fäste Johnnys stjärna i granens topp, då kändes det väldigt gott!

Värre var det med misteln, för den lyckades jag inte hinna köpa till jul. Men å andra sidan behövs det ju faktiskt ingen mistel här hemma. När Stefan kom tassande med den oväntad julklappen till mig, ja då kunde det kvitta ifall det hängde mistlar i dörrkarmen eller inte. Ett litet äppelhalsband av Lancing kräver ju alltid en kyss.

Men vi skulle ju faktiskt inte köpa några julklappar till varandra det här året. Familjens överenskommelsen var, inga paket till vuxna personer… hur jag nu ska tolka det;-)

Dagens citat:

Det är underbart att hitta någon som känner till alla dina brister, misstag och svagheter och tycker att du är helt fantastisk just för att du är den du är.

Ha det gott.

Annika

Julen utan klappar och utan mistel. Läs mer »

Vad är en god jul?

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Först vill jag börja med att önska er allihopa en riktigt God Jul!!

Vad är då en god jul egentligen…. Ju äldre jag blir, ju mer inser jag att en god jul för mig inte har med saker, pengar eller en massa mat att göra. Nej, en riktigt god jul handlar enbart om kärlek och gemenskap. Att ingen av mina nära och kära mår dåligt. Att alla har det bra.

Ett par dagar före jul blev jag rejält förkyld och det satte en del käppar i hjulet för mig. Jag skulle egentligen varit på en begravning och tagit farväl av min fine farbror Jan-Åke, men jag fick avstå för att inte riskera att sprida mina basilusker  vidare till alla andra. Testet visade negativt för covid, men såklart ville jag inte smitta ner folk med andra saker heller.

Istället gick jag ut i skogen och skänkte min farbror kärleksfulla tankar. Jag känner så mycket tacksamhet för alla fina minnen han och hans fru bidraget till i min barndom. Jag känner också en stor tacksamhet för att vi kusiner hann arrangera den lilla sammankomsten där hela syskonskaran kunde träffas… en sista gång där alla var med. Det var som om allting var menat… Sov i ro, fine Jan-Åke♥

Att sorg och glädje går hand i hand, det har jag med stor tydlighet fått uppleva det här året. Den där dagen lyfte jag mitt ansikte mot solen och njöt. Ovetande om nästa dråpslag, men även ovetande om nästa stora lycka. Ovetande om framtiden och vad som väntar runt hörnet!

Vad är då en God Jul…. En god jul är en önskan om mänsklig kärlek såklart!

Dagens citat:

Det vackra med sorg är att grunden till den är kärlek.

Var rädd om varandra och njut av det ni har. Allting kan förändras på en enda sekund.

God Jul och kram från mig, Annika

 

Vad är en god jul? Läs mer »

Alla samlas vi i köket.

2 kommentarer / Hemma hos mig., Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Såhär dagarna före jul så har vi alla våra olika sysslor och prioriteringar.

Jag går min vana trogen till sjön de allra flesta morgnar. Även om det finns arbete som väntar, så vill jag unna mig den här stunden.

Den här morgonen var solig och kall. I vattnet var det bara några ynka få grader. Men det var så vackert när solen steg upp över trädtopparna.

Hemma i köket var familjen som så ofta samlade när jag kom hem. Just köket är ju bästa mötesplatsen av alla. Här kan man pyssla med lite av varje. Som att sitta sida vid sida och plugga tillexempel.

I ugnen gräddades julens goaste valnötsbröd. Ja, de där bröden var så våldsamt goda att det ena brödet bara försvann direkt. Eftersom vi alla ville provsmaka en varm skiva till förmiddagskaffet så tog det såklart slut. Försvinnandet goda bröd, det är vad man nog kan kalla dem för.

När bröden sedan var klara så var det dags för mandelmusslorna. Såklart valde vi han med störst tumme till att tumma ut dem i formarna.

Ja, köket är nog den plats vi alla gillar att samlas på. Här trivs vi, och såklart ligger Molly och Lykke och myser framför braskaminen i väntan på någon smakbit.

Dagens citat:

Det bästa med julen är att man får vara tillsammans.

 

Kram Annika

Alla samlas vi i köket. Läs mer »

Han och jag, och våra små.

6 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Hela förra helgen hade vi så underbart och soligt vinterväder. Ingen snö, men kalla vindar och, som sagt,  en strålande sol.

Tidigt i ottan begav vi oss med våra små pälsklingar till ”ensamma tallen” vid Klammersbäck. Jag och Stefan hade packat ner lite varm dryck och något gott att tugga på i varsen ryggsäck.

Jag började med ett kallt bad innan solen gått upp. Det var så underbart härligt.  Livsandarna dansade och blodet rusade.

Stefan och hundarna hade slagit sig ner i de två vindpinade stolarna och ”förgryste” sig över mitt tilltag. Huhhh… sa Stefan när jag kom upp ur vattnet.  (förgrysa betyder ungefär förfära eller förfasa)

Sedan satt vi där under det ensamma trädet tillsammans och såg solen gå upp borta över Stenshuvud. Jag med mitt heta te i koppen och Stefan med sitt starka kaffe. Med i packningen hade vi också tre bitar av den goda saffranskakan. Alltså en bit till Stefan, en bit till mig och en bit till Molly och Lykke att dela på.

När solen kikade upp över horisonten tyckte Stefan att vi kunde röra lite på oss. En smula mer rastlös än vanligt är han  nuförtiden. Jag lät honom bestämma, jag misstänkte ju att det var ett visst sug som satte in. Stefan har efter kanske 45 år som snusare nu även lagt den lasten på hyllan, och det får man väl ändå säga är en bedrift.

Sakta strosade vi mot solen och mot Norra Vitemölla. Det var en så vacker morgon och de enda människor vi såg, var ett förälskat par som kysstes på stranden i det flödande solljuset. Jag tänkte roat för mig själv; undrar om någon av dem snusar…

Dagens citat:

Min vän är som barken runt ett träd, som värmer mig som en sol under vintern, och som skänker svalka likt svalt vatten när solen står som högst om sommaren. Han är min vän och jag är hans.

Ha en fin dag och kram från mig, Annika

Han och jag, och våra små. Läs mer »

Julstök varvat med avkoppling.

2 kommentarer / Hemma hos mig., Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej.

Först vill jag börja med att tacka för all omtänksamhet och fina kommentarer på mitt inlägg från i går.

Livet kan vi inte alltid styra, sorgen kommer aldrig någonsin lägligt, för när är det egentligen lägligt för döden? Just nu är det juletid, och kanske är det ganska bra att det kommer något glädjefyllt och blandar sig i, mitt i det ledsna.

Kanske är det bra med lite mysiga julbestyr och stök. Hemma hos oss brukar vi bara gör vad vi känner för och vad vi hinner med. Så länge det inte är något tvång så är det riktigt roligt att pyssla tycker jag.

Julköttbullarna är förberedda och min favoritkaka med saffran och mörk rom ligger färdig i frysen. Den ska bara pyntas och dekoreras på julafton.

Fram till jul ska jag försöka varva jobb med avkoppling, även om ännu en tung dag väntar innan tomten kommer. Bästa medicinen för själen det är min stund vid sjön varendaste dag.

Dagens citat:

Och när de kommer. När tårarna börjar rinna. Det är inte bara stenar som faller. Det är också diamanter som skimrar.

Ha en fin måndag, Kram från mig, Annika

Julstök varvat med avkoppling. Läs mer »

Du fattas oss, bror/svåger Thomas.

12 kommentarer / Familj, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Aldrig kunde vi väl tro att vi skulle samlas här så fort igen.  I vackra Mellby kyrka för att ta ett tungt avsked. Ett farväl av Stefans storebror och min svåger, Thomas.

Att inom ett år behöva ta avsked av ännu en familjemedlem det är smärtsamt och ledsamt.

När tre bröder plötsligt bara blir två – det är så sorligt.

Tänk om vi då anat, då när vi tog avsked av svärmor Karin, att bilden jag tog på bröderna vid kistan, förmodligen blev det sista fotot på dem alla tre tillsammans. Ja tänk om vi då anat… ♥

Precis som när svärmor Karin begravdes för ungefär 10 månader sedan, så var det som om Moder Jord firade någonting väldigt stort den här dagen. Solen, som vi knappt sett på hela vintern, den lyste med sitt varmaste sken. En stark solstråle letade sig in genom kyrkans stora fönster och lyste upp precis den bänkraden som vi satt på.

Över alla de underbara blommorna vid kistan dansade en ganska stor tjock fluga omkring. Från den ena blomman till den andra flög den, och med all den vackra musik som begravningsgudstjänsten bjöd på, så trodde nog flugan att den också hamnat i himmelriket.

Thomas var en välkänd Kiviksgrabb. Han var så levnadsglad och omtyckt. En person som nu lämnar ett stort tomrum efter sig, både hos sina närmaste, men också hos alla vännerna på Kivik. Kivik har liksom blivit väldigt mycket fattigare med en gång. Thomas, åhhh Thomas vad du fattas oss nu.

När Mats efter begravningen hissade flaggan i topp vid Kiviks vackra räddningsstation, då tror jag nog att Thomas satt någonstans ovanför våra huvud och skrattade, för just skrattet det hade han alltid så nära till hands, fine Thomas.

Det händer något med naturen
när en människa dör
Träden
som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska
De minns oss
i sina årsringar
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och i gräset.
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.

”Country roads, take me home, To the place I belong” sjöng dottern Jenny med sin klaraste röst på din begravning Thomas.

Jag kan när jag vill se stoltheten och glittret i Thomas ögon, när han en sommardag för några år sedan var med sin bil hos oss i Gyllebo. Han spelade upp just den låten från bilens stereo för mig och Stefan, innan han skulle köra vidare. Med en stolthet som bara en pappa kan ha, sa han; det är min Jenny som sjunger!!

 

Tack J och J för en så fin minnesstund♥

Var rädda om er och kram från mig, Annika

Du fattas oss, bror/svåger Thomas. Läs mer »

Man blir aldrig för gammal för ett Luciatåg.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

För en vecka sedan hade vi det så vitt och juligt.

När jag gick ut i skogen var det alldeles tyst och stilla. Det var som om naturen var inredd med akustikplattor som tog bort allt ljud. En besynnerlig känsla när man inte är van vid snöns effekter.

På Luciamorgonen hade nästan all snön töat bort igen och väderleksrapporten hade utlovat ihållande regn. Jag och min badkompis hade enats om att vi minsann var för vuxna för att ge oss ut och bada i ett  sådant skitväder.

Istället planerade vi in för en mysig Luciamorgon med god frukost och en slurk bubblor till det. Varmt bad i tunnan och sedan film-mys under filtar med en sprakande brasa.

Och såklart ett Luciatåg, för det blir man aldrig för gammal för.

(…och finns det inte luciadräkter till alla, då får det duga med mammas gamla nattlinne och en prinsesstiara)

Dagens citat:

Kära förflutna. Tack för dina lärdomar. Kära framtid. Jag är redo.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

 

Man blir aldrig för gammal för ett Luciatåg. Läs mer »

Pulka och pepparkakor.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag vaknade upp till en magisk vintermorgon. Det var snö och en smula frost och vår lilla gran strålade så fint ute vid gästhuset.

Suget efter mitt morgonbad rev i kroppen på mig, nästan som en slags abstinens. Men jag hade lovat att hålla mig hemma den där morgonen.

Det skulle komma ett litet rart besök på morgonkvisten och då ville jag såklart vara hemma och ta emot min lille gäst. Jag gick en runda i trädgården och njöt av den vackra morgonhimlen.

Så kom han äntligen, den lille pepparkaksgubben, med ett helt fat nybakta pippi-pepparkakor.

Hans ögon strålade och jag kunde förstå att hans förväntningar var lika höga som mina egna. Han hade övat därhemma på att överräcka rätt pepparkaka till rätt mottagare.

Morfar Ginkos pepparkaka fick vi lägga undan, eftersom han var ute med sin kompis och jagade vilda grisar just den morgonen. ”PANG”, sa Scott med väldigt hög röst och demonstrerade hur det något aggressiva skottet avlossades. När vi provsmakat på våra pepparkakor var det dags för lite pulkaåkning.

Att åka pulka tycktes inte riktigt lika kul som att själv dra den, upp och ner för backen. Att det sedan inte gick så bra att dra sin tunga mormor, ja det ligger liksom i sakens natur (som GW skulle uttryckt sig)

När vi nästan hade tröttnat på den där pulkan och den kalla snön, då fick vi syn på Stefans silvriga jeep ute på vägen. Med sin lilla finger pekade Scott ut mot vägen och sa; Moffar Ginko, tuff bil och Kent PANG hjort! Sedan fick vi skynda oss hem, för Scott skulle ju dela ut pepparkakor till jägarna.

Med röda kinder och Pippi-pepparkakor njöt vi sedan av en god fika allihopa.

Dagens citat:

Tre ting är skrivna med osynligt bläck på alla barns önskelistor. Varma leenden, snälla samtal och nyktra blickar.

Ha en fin dag. Kram Annika

Pulka och pepparkakor. Läs mer »

Handlöst förälskad.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej.

I lördags när jag vaknade föll stora, blöta snöflingor från himlen.

Morgonbadet fick gå lite fortare än vanligt, för just den dagen hade jag en så efterlängtad sak på min agenda.

Jag och Stefan skulle åka och hälsa på ett kärt ”gammalt” gäng som vi känner. Ett pälsklätt gäng med namn som Stella, Bella, Saga & Co.

Även om jag hade en smula bråttom så unnade jag mig en stilla stund på bryggan. Jag längtade verkligen efter att få träffa de där underbara små hundarna igen. Det är Lykkes släktingar och hennes gulliga uppfödare.

Särskilt spännande var det såklart eftersom det blivit tillökning där i familjen och flocken hade utökats med ett liten gäng valpar också.

Det var Lykkes syster som fått en kull bebisar och självklart blev jag handlöst förälskad. Alltså så bedårande söta.

Det var nästan på dagen två år sedan vår stora flatcoated retriever, Johnny, fick sluta sina dagar och min egen hundflock då krympte rejält kändes det som. Tomrummet har varit enormt sedan dess. Fast nu kan det faktiskt vara så att min egen hundfamilj återigen kommer att växa och bli en triss …. Dock inte totalt 40 kilo hund som innan, utan bara 10 kilo… Tre små hundflickor♥.

Dagens citat:

Att sitta ned ensam och njuta av sitt eget sällskap är bättre än att vara omgiven av falska människor.

Allra bäst är att vara omgiven om djur för djur kan aldrig vara falska.

Kram Annika

 

Handlöst förälskad. Läs mer »

Rulla till toppen