Hejsan.
Som jag längtat efter just den här julen i flera år. Just det här året var det, för första gången på sju år, möjligt för mig att fira jul tillsammans med alla mina tre döttrar här hemma i Gyllebo.
Redan på lillejulafton föll rejält med fluffig snö och skapade den mysigaste julkänslan.
En tunn hinna av is hade bildats och jag passade på att ta mig ett isvaksbad innan alla julförberedelser skulle ta fart.
På julafton fortsatte det att snöa. Fast då hade jag så mycket att stå i, så då fick jag lägga både morgontur och bad på hyllan. Prick klockan tre samlades vi hela familjen framför TV:n här hemma. Med glögg och lussebullar inledde vi årets julfirande, precis som så många andra i vårt avlånga land. Då satt vi bänkade framför Kalle såklart.
Sedan var det dags för det stora julbordet att dukas fram. Det här året fanns lite extra, nya maträtter på buffébordet, eftersom delar av familjen mer och mer äter vegetarisk mat numera.
När vi alla hade ätit flera gånger av både det kalla rätterna och de varma, då var det dags för oss att skynda oss med årets mest brådskande diskning. Den där disken som man tvunget måste vara klar med innan en mycket speciell gäst dyker upp. Och ni vet ju vem…. Tomten såklart!
Efter det blev det liksom ingen ordning längre. Det öppnades paket, det skruvades ihop saker och det jämfördes, det kramades och det lektes. Mitt i all den där sköna röran så åkte gröten och därefter godiset fram. Sedan blev det julklappsspel och sällskapsspel för hela slanten.
Underbara härlig jul. Och underbara härliga familj!!
Som alltid när töserna var små, så kom Tomten med tre likadana paket till dem. Tre mysiga julpyjamasar liksom förr. Själv satt jag med en liten tår i ögonvrån och kände mig så lycklig över att få se mina flickor ihop på julen igen.
Dagens citat:
Kära döttrar! Skratta aldrig åt att ni behöver hjälpa mig ibland med datorgrejer. Kom ihåg att det var jag som lärde er hur man använder en sked.
Tack min fina familj för ni gjorde den här julen så underbar, trots det lite ledsna som malde och tandvärken som plågade Stefan. Tack!♥
Ha det gott, kram Annika
