Annika Olsson

Vinter på Christinehof

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en arbetsvecka på ”Luckan” så har jag det nu ledigt igen på obestämd framtid. Fast idag är det ju Knut, så idag ska julen köras ut hemma hos mig, så sysslolös känner jag mig inte.

För en vecka sedan var det trettonhelgen. Det är en skön och vilsam helg tycker jag, som inte kräver så mycket mer än vila och avkoppling. En av dagarna så åkte jag till min hembygd för att vandra och njuta av vintervädret.

Jag valde att promenera på slingan runt ekoparken, och njöt av det vintriga landskapet. Till skillnad från då jag var barn här så är nu våtmarken återställd och överallt växer olika våtmarksväxter.

Nära jag var liten så fanns det ändå ganska mycket kaveldun i trakten. En enda gång gjorde jag misstaget att plocka in dessa dekorativa ”cigarrer” och satte dem i en stor vas på mitt rum. Där stod de ganska länge och var väldigt fina… tills de plötsligt en dag bara exploderade. Då var det som om de bruna cigarrerna förvandlades till vitt frömjöl som sköts ut över hela mitt pedantiska flickrum.

Förra helgen vandrade jag förbi konstverket – ”Den onämnbara” – och i det vita vinterlandskapet så tedde den stora figuren sig inte alls lika skrämmande som då den på sommaren står skymd i grönskande buskage och liksom skyggt gömmer sig.

När jag kom fram till den plats där det numera finns en stor vattensamling med en rundad bro över, så gick mina tankar till tiden då här var ett vildsvinshägn istället. Precis här där det numera bara är vatten, så brukade de flesta grisarna hålla till. Här hade de en av sina utfodringsplatser, och här kunde man ofta träffa på svin i alla de storlekar. Även om jag tycker att det är så mycket vackrare med den våtmark här nu är, så älskar jag att ha växt upp på tiden då här var vildsvinssafari istället. Barn uppskattar spännande saker mer än det vackra.

Långt borta över backarna skymtade jag Andrarums kyrka. Den där söta lilla kyrkan som jag både blivit döpt och konfirmerad i. Jag skyndade på mina steg när jag märkte att det började skymma lite grann.

Snart var jag framme vid Trädgårdsmästarbostaden, och då var det inte långt kvar till parkeringen. Det blev en härlig trettonhelgspromenad i en välkänd miljö.

Dagens citat:

Lika lite som solen borde gömma sig bakom molnen borde vi gömma oss bakom Jantelagen.

Alla är vi väl lika unika och varje människas historia är värd att berättas.

Ha det fint.

Annika

Vinter på Christinehof Läs mer »

Säsongens första vintervibbar.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu är alla helgerna förbi och den vanliga vardagen har tagit vid. Rutiner och vanliga dagar är egentligen det som jag gillar bäst.

I förra veckan fick vi den första snön, och fick då känna på de första vintervibbarna.

En tidig morgon gav jag mig ner till sjön för att äntligen ta mig ett gryningsbad. Mina lediga dagar under julen har inte infallit med något lämpligt badväder på länge, men nu var det alltså dags.

Det blåste en svag vind som inte märktes så mycket vid bryggan. I vattnet var det drygt 3 grader och alldeles underbart.

Efter en avkopplande stund i sällskap av en massa fåglar hängde jag på mig min ryggsäck och gick upp på ”ridstigen” för att vandra genom skogen under tiden som solen steg upp på himlen.

Allt eftersom dagen ljusnade så tilltog vinden alltmer. Molnen på himlen färgades vackert rosa, och jag njöt för fullt av min lång härlig promenad.

Julklappsorm

Strax efter nyår kom de små barnbarnen hit. Med sig hade de några av sin nya julklappar. Nicolaj hade önskat sig en orm, och till hans stora lycka så var det precis vad han fick.

-han fick två stycken, upplyste Scott mig om, med en lite bitter ton i rösten. Själv hade han ju inte fått riktigt precis allt som stod på hans digra önskelista …

Efter att ha låtit ”julklappsormen” ringla runt i vårt kök så lyckades den snurra in ena hjulet i ett av mina långa hårstrån (och förmodligen någon dammtuss också), så Stefan fick ta fram lite verktyg och rensa och reparera .

När ormen var lagad så fick han packas ner i väskan för att åka med hem till Tomelilla igen. Istället ville Nico gå ut i traktorn. Han lovade att han inte skulle starta den, bara sitta i den… och så blev det.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en riktigt fin torsdag

Kram Annika

Säsongens första vintervibbar. Läs mer »

Gråväder avslutade det gamla året.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Först måste jag passa på att önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året. Och tänk, med det här nya året så kom också lite vinter och snö. Men det här inlägget ska handla om dagarna före nyår.

Det var dagen före nyårsafton och jag och Stefan rastade hundarna längs med havet i Vitemölla. Även om det mest var grått och mulet så var det en fantastiskt härlig dag.

Vi vandrade bort mot den lilla hamnen, och passerade då det charmiga badhotellet. Det där badhotellet ser precis ut som ett badhotell ska göra. Trots att jag bott här i trakten i hela mitt liv, så har jag dock aldrig satt min fot där. Kanske, kanske blir det tillfälle någon gång. För visst ser det inbjudande, gulligt och somrigt ut.

På vår lilla vandring såg vi inte till så många andra människor som var ute. Det var mest bara änder, ”ålakrågor”  och en och annan svan som tycktes njuta av vädret.

I hamnen stannade vi och tittade på en båt som tydligen var till salu. Fast jag tycker nog att det får räcka med att vi har en båt i hushållet.

Det lilla biblioteket såg ut att vara stängt för säsongen, men innan man vet ordet av så är det vår igen och fiskeläget åter fullt av lässugna sommargäster.

Borta vid bäcken busade en barnfamilj och i gräset blommade de små tusenskönorna för fullt.

Vi styrde stegen mot bilen och lämnade ett ganska tyst och öde Vitemölla bakom oss. Istället kom vi hem till vår lilla sommarby, Gyllebo, som även den var ganska öde och tyst. Ja, tänk vilken otrolig skillnad det är här på Österlen, om man jämför en vintermånad med en sommarmånad.

Dagens citat:

Att drömma om en bättre tid och ett annorlunda liv har sin tid. Men det finns också något värdefullt med att ta det man har just nu och bara göra det bästa av det.

Jag önskar alla en riktigt fin Trettonafton.

Kram Annika

 

 

Gråväder avslutade det gamla året. Läs mer »

Mitt December 2024

6 kommentarer / Allmänt, Månadssummering / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Först av allt så vill jag önska alla en riktigt god fortsättningen på det nya året. 2025!!!, alltså – jag som nyss tyckte att vi var i början av 2000-talet…

Nåväl, här på bloggen är det dags att summera månaden som gått. Mitt December.

För mig började adventstiden med att min dotter Andréa kom hem från Kanada. I två veckor njöt vi av hennes sällskap och innan vi visste ordet av så hade alla de där dagarna passerat. Men vi hann ändå med en massa kul. Tillsammans med familjen åkte vi ångloket i Brösarp. Vid ett par tillfällen vandrade vi tillsammans vid havet. Vi bakade lussebullar och hade mysiga stunder.

Jag och Stefan var och åt lunch på ”Vineriet” där det även var Luciafirande. Efter nästan 10 år sedan bygget var klart där, så var det förstår roligt att återse allting.

Vid ett par tillfällen var jag och hälsade på min yngsta dotter i Malmö. Staden bjöd på härlig julstämning och vi hade trevligt tillsammans.

Ihop med min lillasyster, Görel,  åkte jag till Stockholm där vi lyssnade på Carola på Skansen och gick på ABBA museet. En riktigt trivsam weekend som kanske kan bli en tradition…

Sedan kom ju julen med hemlisar och överraskningar och innan vi visste ordet av så var även nyårsafton avklarade. Vi firade in det nya året hos bästa vännerna i Borrby, där vi njöt av god mat och dryck, och bästa sällskapet. Tack P och K ♥

Nu hälsar vi ett nytt år och Januari välkommen. I början av månaden väntar nu lite jobb på Luckan, men efter det är kalendern som ett oskrivet blad. Spännande!

Dagens citat:

Mognad är när du inser att ett nytt år inte kommer att förändra ditt liv.

Var rädda om er och lev för stunden.

Kram Annika

 

Mitt December 2024 Läs mer »

Lugn och fin julafton.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Vi vaknade upp till en väldigt vacker julafton. Solen kikade fram lite då och då, vilket vi inte varit särskilt bortskämda med den senaste tiden.

Jag snörade på mig mina joggingskor och startade dagen med att springa en tur runt sjön. Det gick inte superfort, och det var förmodligen inte särskilt snyggt heller, men det kändes verkligen underbart att få upp pulsen och bli svettig och varm.

Att röra på kroppen och motionera, är ju extra härligt då man sedan ska sätta i sig en massa julmat under flera dagar.

Lagom till Kalle Anka så anlände vi hem till Låke och Gunilla i Gårdlösa. Hos dem firade vi sedan en väldigt mysig och härlig julafton med god mat, många skratt och lite sällskapsspel som avslutning.

Hunden Ronja tycktes också älska julstämningen. Dock gick tiden alltför fort och vips var det dags för mig och Stefan att åka tillbaka hem till våra egna små älsklingar.

Ett varmt tack till Låke och Gunilla för en fin och mysig julafton♥

Dagens citat:

Det är inte Tomten eller Jesus som gör julen, det är mammorna.

Nu önskar jag Er alla Ett Riktigt Gott Nytt År.

En varm kram, Annika

Lugn och fin julafton. Läs mer »

Överraskning på lillejulafton.

6 kommentarer / Allmänt, Familj / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Jag hoppas att juldagarna varit bra för er alla. Tänk, redan är julveckan förbi och vi närmare oss slutet på 2024.

Det här året fick min familj dela upp sig lite i vårt julfirande, men det var faktiskt ganska mysigt det med. På lillejulafton förvandlades jag och Stefan till ”Tomtemor och Tomtefar”, och begav oss ut efter mörkrets inbrott. Vi styrde färden mot Tomelilla och till de intet ont anande små barnbarnen.

Det hade ryktats om att det skulle finnas god tomtegröt utsatt vid den lilla lekstugan på Marknadsgatan. Vi parkerade bilen en bit bort och smög sedan fram i mörkret. I ögonvrån såg jag två små pågar med näsorna tryckte mot fönstret uppe i huset. Jag och Stefan, dvs Tomtemor och Tomtefar, försåg oss med gröten och dansade sedan lite armkrok, innan vi i sakta mak haltade  upp mot huset. Nicolaj var inte alls särskilt sugen på att bjuda in några Tomtar i sitt hus. Men när han fick sitta i pappas knä så gick det bra.

Jag var lite orolig vad de skulle säga då alltihopa avslöjades, men de blev så glada när de fick se att det var vi. Scott skrattade så han nästan kiknade och sa bara men mormor…. när jag hoande stack in huvudet genom terrassdörren.

Såklart hade Tomten med sig en säck med paket. Scott fick bla. ett lego och Nico fick en städvagn. Undertiden som pojkarna tittade på sina saker, så fick vi glögg och lite ”smågott” därtill.

Efter någon timme var vi så varma och svettiga, jag och Stefan, och vi tyckte att det var lagom att vinka hejdå till pojkarna. Många juldagar och paket låg ju framför dem, och detta var bara första startskottet.

Senare när vi kommit hem fick jag en filmsnutt av Amanda, där Nicolaj var i full färd med att svabba golvet med sin nya golvmopp.

Dagens citat

Julen ger oss chansen att återuppleva barndomens magi, om än bara för en stund.

~Lasse Åberg~

Alla borde vi leva oss in lite mer i barnens tro och fantasi om julen och om Tomten, för tänk vilken magi vi kan skapa tillsammans om vi bara vågar vara i samma fantasivärld som barnen.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Överraskning på lillejulafton. Läs mer »

Tiden gick dubbelt så fort i December.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi tycker nog alla att tiden bara går fortare och fortare, och det är kanske som det ska vara. För mig tog nog den här månaden priset i snabbhet. Vi hade inte mer än hunnit tända första ljuset i adventsljusstaken förrän hela ”jul-härligheten” nästan var över…. nåja inte riktigt förstås …

Det känns nu som om det var jättelänge sedan som Andréa återvände till Kanada, och ändå är det inte mer än 11 dagar sedan vi vinkade hejdå till henne.

På mitt minneskort i kameran hittade jag bilderna från den där sista dagen hon var hemma.

Trots att vädret inte var det bästa så ville Andréa åka en tur till stranden innan det var dags att ta flyget över Atlanten igen. Vi enades om att åka till Simrishamn och strosa norrut längs med havet. Strax innan campingen fanns lite enkla träningsredskap som såklart skulle provas av systrarna.

Vinden pinade i våra ansikten och regnet hängde i luften. Fast vad gjorde det, i min ryggsäck fanns en termos med hett te och vi hade hela platsen för oss själva.

Stränderna längs med Österlen är alla så vackra, var och en på sitt vis, fast Tobisvik är alldeles speciell med sin karaktäristiska sand och vackra klippor.

Framme vid klipporna letade vi efter bästa platsen att dricka vårt te. I skydd för vinden hittade vi en perfekt plats där vi slog oss ner.

Med utsikt mot Pärlfiskarens hus och Tors gamla eka satt vi en god stund och löste livets gåtor tillsammans.

När teet var slut och kylan kröp in genom våra kläder  så var det dags att återvända mot bilen igen.

På vår väg mot Simrishamn häpnades vi över några buskar som blommade för fullt. Gula blommor som inte verkade bry sig ett dugg om vilken årstid det var.

Ja, även om tiden rusar fram i ”hundranittio”  nu, så känns det ganska långt till Juni månad då ”tösabiden” väntas hem igen. Kanske borde jag snegla på en Kanadaresa igen… kanske…

Dagens citat:

En gång föddes du. Oändligt värdefull. Enastående unik. Resten är detaljer.

God fortsättningen på julen och kram från mig, Annika

Tiden gick dubbelt så fort i December. Läs mer »

En snöfattig jul står för dörren.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Det räcker med att kika litegrann på den kommande väderprognosen för att förstå att julen här på Österlen inte kommer att bli ett endaste dugg vit. Det är ingen snö i sikte det här året i alla fall.

Som tur är fick vi lite, alltså pytte-pyttelite vinterkänsla på Luciamorgonen.

Jag och en vän hade planerat in ett Luciabad på morgonen, och det var då som det ”florsockertunna” snötäcke föll över oss och över Gyllebo. Vattnet var lite drygt 3 grader och vårt morgonbad var rivigt uppfriskande.

Ovanför oss lekte svarta fåglar omkring. Likt svarta svävande moln dansade de runt i skyn som om de alla lyssnade på samma musik. Någon musik kunde vi dock inte höra. Istället var morgonen ovanligt tyst, stilla och lugn, och väldigt stämningsfull i alla sin enkelhet.

Även om det inte lär bli någon mer riktig vinter det här året, så hoppas jag på lite is, snö och kyla nästa år. I min garderob finns ju ett par nyinköpta kängor med broddar så jag är verkligen redo!

Dagens citat:

Tre ting är skrivna med osynligt bläck på alla barns önskelistor. Varma leende, snälla samtal och nyktra blickar.

Det kanske inte blir en vit jul, men en nykter jul kommer det att bli hos oss.

Ha en fin Lillejulafton.

Kram från mig, Annika

En snöfattig jul står för dörren. Läs mer »

Lunch och Lucia

6 kommentarer / Allmänt, Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan

Nu är jag här igen. Jag fick rycka in och jobba i veckan, men det gjorde inget, det är ju alltid kul att komma till Lokalföreningen och träffa kompisarna där.

Men förra veckan igen var jag ju ledig och en dag åkte jag och Stefan till ”Vineriet” för att äta lunch.

Det var ganska länge sedan vi var där nu och i år var det nära nog exakt 10 år sedan Nordic Sea Winery stod färdigt och blev förärat med ett arkitektpris. För oss var det alldeles extra kul att komma dit eftersom det är ett av Stefans mest speciella bygge någonsin, åtminstone i egen regi som Stefan Hantverkan.

I entrén hängde svartvita bilder, foton från byggtiden.

-där e ju jau me min traktor, sa Stefan och stannade en lång stund och tittade.

Jag minns när vi påbörjade bygget (jag tror att det var i början av 2013, och min mamma trodde då att det skulle bli en moské.) Allting var topphemligt då i början och materialvalen var något alldeles extra. Den runda koppabelagda disken gjorde Stefan på sitt lager och de svarta hyllorna fixade firmans snickare av svart MDF.

Jag kan ju inte låta bli att bjuda på lite foton från bygget, då det begav sig, från åren 2013/2014 …

Cederpanelen på fasaden har nu blivit alldeles svart, vilket jag tycker är lite synd. Det var ju så vackert när det var alldeles nytt. Men kanske var det just det som var tanken, att hela bygget skulle se ut som en gammal ektunna med åren….

Den här dagen då vi var där så var det Lucia och vi fick njuta av ett fint litet Luciatåg under vår lunch.

Vi lät oss väl smaka av den goda maten, undertiden som vi kom på det ena minnet efter det andra. Jösses som tiden sprungit iväg och så mycket som vi fått vara med om.

Restaurangen drivs numera av Marcu på Vineriet, och länken ditt finns HÄR.

Sedan körde vi hem genom en, för årstiden typisk väderlek, åtminstone om man bor här på Österlen. Gråmulet väder och en bonde som plöjer sitt sista fält med en bunke beter som väntar på att bli hämtade.

På bloggen finns ett gammalt, lite längre inlägg om just detta bygge, vill ni läsa det så hittar ni det HÄR.

Dagens citat:

Ibland väntar örnen på rätt vind. Ibland kastar den sig bara ut – oavsett vind.

 

Ha en fin dag.

Kram Annika

Lunch och Lucia Läs mer »

Rulla till toppen