Annika Olsson

Vilken respons ♥

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 1 minute of reading
NI människor är så fantastiska!
Vilken respons, så mycket kärlek, så mycket positiv energi.
Så mycket vilja att hjälpa, visa sitt stöd och medmänsklighet.
Tack!
 
Jag syfta såklart på inlägget om insamlingen den 25 juni, då vi ska gå mot ALS.
(inlägget hittar ni här)
 
Det har varit många som hört av sig och undrat om det finns möjlighet att swisha pengar fast man kanske inte kan delta på söndag. Eller bara för att ha klarat av betalningen innan.
Såklart!
Numret man swishar på är:  123 900 04 98.
Viktigt!, kom ihåg att märka betalningen med ”Simrishamn” .
 
Såklart har jag kollat upp så numret är det rätta och verkligen funkar. 
Mitt eget bidrag har nyss flugit iväg till förmån för ALS forskningen.
 
 
Hoppas vi ses på söndag.
För medmänsklighet, kärlek och styrka.
För Camilla.
Mot djävulens fucking ALS.
 
Kram ♥
 
 

Vilken respons ♥ Läs mer »

Hemma hos oss igen.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Äntligen är han hemma hos oss igen. Som vi längtat!!
Och med ”vi” , så menar jag såklart jag, ”småtöserna” Molly & Lykke och Johnny.
Välkommen hem Stefan ♥
 
Vi steg upp tidigt, tidigt den här morgonen och tog den snabbaste morgonrunda vi någonsin gjort.
Sedan var det tre snopna hundar som fick stanna hemma när jag begav mig till Lund för att hämta hem vår älskade Stefan.
Slangarna var bort från hans halspulsåder och kvar var bara ett litet tryckförband.
Jag tittade lite skeptiskt på den där vita, fjuttiga lappen och la på minnet det rejäla tryckförband jag alltid har liggande i höger benficka på mina militärbyxor….
 
Såklart var det en medtagen ”gube” jag fick med mig hem. Kanske inte helt konstigt efter 2,5 vecka i en sjuksäng.
Han såg i alla fall väldigt nöjd ut där han sedan strosade runt i vår trädgård. Han tog sig en macka, kollade värdena i poolen och bara mös.
 
Sin födelsedagslivboj kom upp på en hedersplats, och det där med badkläder är inget Stefan är så noga med, så texten var såklart vald med omsorg. ”Kläder frivilligt”
 
Borta på grannens tomt låg bocken och glodde slött på mig. Kanske var han väldigt medveten om att områdets storjägare ännu var för trött för att ladda bössan, eller så visste han att än var det långt till augusti.
Vacker var han i alla fall, där han låg i solskenet under den klarblå himmeln.
 
 
Dagens citat:
 
Varje dag
varje natt
i varje görande
i varje varande
har jag med en bit av dig.
Du finns i min grund.
Du har blivit en del av helheten
som är Jag.
♥
 
Idag kommer jag ha massor att ta igen på mitt kontor, men det gör mig alls ingenting. Att veta att jag har Stefan hemma och jobb som ligger framför mig, det är ju bara helt fantastiskt. Motsatsen vore ju alldeles förfärlig.
Hoppas ni också har saker att vara glada för idag och snart, mycket snart väntar midsommarbestyr.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 

Hemma hos oss igen. Läs mer »

Bullbak och gräsklippning på schemat.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hej på er.
I min frys fanns bara en enda liten bullpåse kvar i facket för kakor och fikabröd. Den påsen innehöll lussebullar från i fjor!!! Huhhh, vem är sugen på sådana, såhär veckan före midsommar.
Det fick helt enkelt bli storbak i Gyllebo. Dubbel sats kanelsnurror. 
Mmmm så gott det luktade i hela huset.
Inte alls så vackra bullar som min mamma Ingrids brukade vara, men jag lovar, minst lika goda.
 
Att sköta gräsklippningen är inget jag tycker är speciellt jobbigt. Det där har jag och Stefan alltid hjälpts åt med. Den som har bäst tid, får helt enkelt sköta om den sysslan.
Jag har egentligen alltid gillat att sakta lunka på där efter min brummande Klippo. Lite som meditation för mig.
Den kritiska punkten är väl bara att få igång maskineriet. Men med lite envishet så brukar den till sist alltid starta. Det gäller att vara envis och få till den rätta knycken.
 
När Stefan varit borta har jag och Emmy fått sköta om hans krokodil. Vissa dagar har vi bara låtit honom ligga där på rygg och sola sin mage. Hoppas att det är rätt skötsel av just en krokodil …
 
 
Blommorna fortsätter att avlösa varandra här i min trädgård.
I fågelholken växer nu flugsnapparens ungar i rekordfart. Honan och hanen flyger i skytteltrafik med gröna larver. Det gillar jag, för just dessa gröna larver har den senaste tiden ätit sig tjocka och feta på mina rosenblad. Nu är där stora hemska hål i nästan alla bladen.
 
 
 

Emmy ja … min fina dotter Emmy.

De här 2,5 veckorna som Stefan varit inlagd på sjukhus har hon varit min klippa och mitt stora stöd. Emmy som är tryggheten själv.
Tack min fina tös ♥
 
När jag suttit där på femmans buss, till och från Lund, så har jag fördrivet min tid genom att lyssnat på ljudböcker.
Jag gillar mest självbiografier. För mig spelar det inte så stor roll om de är skrivna av offentliga och kända personer eller helt vanliga anonyma människor. Jag älskar att ta del av andra personers livshistoria. Deras livsöden, framgångar, tankar och funderingar … ja allt. Det är så berikande tycker jag. Alla människor har egentligen intressanta historier att berätta. 
Den senaste boken jag läst är en bok av en känd bloggerska som kallar sig ”Vimmelmamman”. Hennes bok heter ”Himlen kan vänta” och handlar om hennes resa med cancern som sin följeslagare. Den boken gillade jag verkligen.
 
 
 Dagens tänkvärda ord:
 
Allt det där du vill få sagt till
människor som betyder mycket för dig…
Allt det där du vill göra, som du
vet är rätt för dig att göra …
Gör det bara, en dag är det försent.
 
Många människor går omkring och inbillar sig att livet ska vara för alltid, eller nästintill.
De budgeterar med en evighet. Ingen budget kan vara mera fel. Det enda vi med säkerhet vet, är att allt en vacker dag tar slut. Nu menar jag inte att vi ska gå omkring och tänka på det där slutet hela tiden, nej istället ska vi tänka på det liv som vi faktiskt har i detta nu och ta vara på tiden. Inte grubbla, inte vara bittra, inte vara sura – för det tycker jag är rysligt slöseri med tiden.
Ingen av oss har en aning om sin morgondag, så se till att ta vara på den tid som är just NU.
 
Ha nu en riktigt bra söndag… klipper ni gräset – NJUT av att kunna göra det!
Kram Annika
 
 
 
 

Bullbak och gräsklippning på schemat. Läs mer »

Vi ska gå mot ALS – visst ses vi då!!

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gomorron.
De allra flesta av oss känner till en sjukdom som heter ALS. Många är vi som minns den vackra nyhetsrapportern Ulla-Carin Lindquist, som gav sjukdom ett ansikte. Några minns kanske också videoklippen ”ice bucket challenge”, som cirkulerade på facebook år 2014, där man utmanades att hälla en spann isvatten över sig själv och sms en gåva till ALS forskningen.
Den här ”fucking helvetes sjukdomen” har drabbat underbara Camilla.
Hela Camillas familj är såklart drabbade av hennes insjuknande. Hennes make och hennes två döttrar, hennes bonusbarn och alla hennes vänner och släkt.  Men mest, såklart, Camilla själv.
Min älskade fina kusin och hunden Isas underbara matte ♥.
 
 
Nästa söndag, den 25 juni, är det ALS dagen och runt om i landet anordnas vandringar och insamlingar till stöd för ALS forskningen.
För första gången går vi nu också i Simrishamn!
 
En kväll i veckan som gått, var vi ute och provgick den kort lilla vandring som vi nästa söndag ska gå för att samla in pengar till ALS forskningen.
Det var en strålande vacker kväll i Simrishamn. Havet låg lugnt och stilla. Fåglarna sjöng för oss.
 
 
Den korta vandringen kommer att vara lätt att gå och framkomlig för både rullstol och rullator. Allt för att göra det möjligt för så många som möjligt att delta.
 
Alla som vill ge sitt stöd till ALS forskningen är hjärtligt välkomna.
Söndagen den 25 juni, när midsommaren precis är över.
 Vandringen är kl. 14.30 men vi samlas minst 15 minuter innan för att samla in pengar.
Man skänker 100 kronor per vuxen och för barn är det frivilligt. Man kommer även kunna swisha sin donation.
 
I Simrishamns samlas vi på planen mellan Röken och Simrishamns Fiskestuga (se bilderna nedan)
De som vill och känner för det, får gärna ta en liten fikakorg med sig.
 
 
När vi den här kvällen provgått den lilla rundan åkte vi alla hem till Lena och Claes för en kopp kaffe i deras underbara trädgård.
 
Det var en av sommarens skönaste kvällar. Det kändes nästan som om moder jord liksom bad om förlåtelse för livets orättvisor. Vi njöt alla av nuet den här strålande kvällen. Vi skrattade och drack kaffe, planerade och gosade med hunden Isa.
”Fucking ALS” var anledningen till att vi satt här den här kvällen, men vi lät inte ”fucking ALS”  förstöra allt … vi skrattade, njöt och var tillsammans i nuet.
 
–Camilla du är min idol, min förebild. Ditt eviga skratt och positiva attityd. Den finaste av kusiner ♥
 

Camilla och hennes familj hoppas att ni är många som vill komma och stödja insamlingen den 25 juni.

De hälsar er alla välkomna!
 
”Hallå där, visst ses vi. Jag kommer iallfall!!”
Vov vov från Isa.
 
 
 Jag hoppas att alla som har möjlighet, verkligen  sluter upp den här dagen.
Jag kommer att vara där. Vädret spelar ingen roll, jag kommer att vara där oavsett!
För Camilla och mot ALS.
Och jag hoppas att vi ses.
 
Kram Annika
 
 
 
För de av mina bloggläsare som inte bor här i närheten vill jag upplysa om att sådana här vandringar mot ALS anordnas runt om i världen, samma dag, samma klockslag. Ni som inte bor här kan säkert googla fram och hitta något i närheten av er egen hemort.
 

Vi ska gå mot ALS – visst ses vi då!! Läs mer »

Gyllebosjön – mitt livselixir.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Vilka fina sommardagar vi haft. Strålande sol.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var på topp just nu. Det tär lite på mina krafter eftersom jag har ett litet företag att sköta om, åtminstone administrationsdelen vilar på mina axlar mer än vanligt. Jag har en chef som ligger på sjukan som tillika är min älskade make och som jag såklart bekymrar mig för. Det är nu jag förstår hur viktigt det varit med min mentala träning där jag varje dag plussat på mitt ”måbra-konto”.  
Ett riktigt plus på må-bra-kontot är tidiga morgonvandringar runt sjön.
 
Nere vid badplatsen har någon kört fram badrampen åt de som behöver extra stöd för ett ljuvligt, svalkande dopp. Nu ska den bara monteras i vattnet.
Bryggan som brukar ligga på tvär ute i sjön, är ännu inte flyttad, och jag funderar lite på om de inte är försenade med det projektet i år. Fast det spelar ingen roll. Vatten är där i sjön, och det får man ju ändå se som det viktigaste.
 
Naturen är förunderlig. Den frodiga ramslöken som tidigt i våras grönskade och spirade ligger nu torr och tråkig, nervissnad i sin backe. Sakta ska kraften från dess blad tillbaka ner i löken, för att till våren växa och spira igen.  Det tycker jag är magiskt. Tänk, så finns det människor som inte tror på magi!
 
Jag tror jag sagt det förut … mitt favoritord! Vilda sommarblommor ♥ Det är så vackert att det riktigt känns i kroppen. Blunda och säg tyst för dig själv, vilda sommarblommor …
 
 

Buss nummer 5!
Ja, buss nummer 5 och jag har blivit riktiga bundisar. Jag hejar igenkännande på busschaufförerna. Jag tar vant upp mitt jojo-kort, pluggar i öronpropparna och startar min ljudbok. För såklart åker jag och ser om min älskade Stefan så ofta jag bara kan.
Han ser lite piggare och gladare ut för var dag. Samtidigt går det upp för mig hur sjuk han faktiskt varit. Hans minne av den första tiden på sjukhuset tycks vara borta. Men det gör ju inte så mycket, för det där är inget kul att minnas ändå.
 
Här hemma håller jag såklart ställningarna. Sköter om vårt hem, ser till så krokodilen hålls i trim. Busar med Johnny …
 
 

Dagens tänkvärda ord:
 
Kompromissa inte
med dig själv.
Du är allt du har.
 
Jag önskar er alla en underbar fredag.
Glöm inte att plussa på DITT ”måbra-konto” så ofta du bara kan. Det är så bra att ha lite extra på just det kontot så man slipper nalla på ”må-bra-krediten”.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Gyllebosjön – mitt livselixir. Läs mer »

Vi har fått bygglov och startbeskedet är klart.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Träning / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron
Det är galet vad tiden rinner iväg.
För ett tag sedan var jag på plantskolan i Tågarp. Nu äntligen har alla blommorna jag köpte fått komma i jorden.
Jag älskar blommor med en svagt rosa nyans. Det är så fint mot vårt stugröda hus tycker jag. Den färgkombinationen tycker jag bara är så läcker.
Därför kunde jag inte motstå en clematis med det vackra namnet ”Nelly Moser”. Den fick pryda sin plats på långsidan av vårt hus.
I de stora ektunnorna satte jag lite nya rosenskära, som är en annan av mina favoriter.
 
Jag och Stefan har ju gått i byggplaner hela våren och nu är vårt bygglov beviljat och vi har fått ett startbesked.
Hur det där går nu när Stefan är sjuk, vet vi inte riktigt. Det är inget som vi bekymrar oss för heller.
När vi pratade om det i veckan nämnde Stefan i förbifarten ”någon” som nog kom att bli skadeglad nu …
Vad i herrans namn är det för sorts glädje. Skadeglädje. Det är nog ett av de fulaste och hemskaste ord jag kan höra. Inte kan det väl vara särskilt skönt att gå omkring och känna den sortens glädje. Jag brukar alltid säga att all kärlek är bra kärlek, men alla glädje är visst inte bra glädje!
Nåväl, tomten som ska byggas har redan börjat fyllas upp med fyllnadsmaterial och jord. Hur det sedan blir med det enkla lilla hus vi planerar för, det får tiden utvisa.
 
De senaste dagarna har jag varit galet trött. Jag har liksom varit sliten och trött i hjärnan som om alla dess kluriga små veck varit skarpare och djupare än normalt.
Därför har jag unnat mig lite springrundor, för det är lite som meditation för insidan av huvudet.
Jag lämnade återbud till Lykkes valpskola och var tacksam över min ”hundlärarinna” Jennys förståelse. Istället var vi bara hemma och gosade, jag hundarna och katterna.
 
Det är så många vänner som hört av sig nu när Stefan är sjuk att jag blir helt yr och glömmer tacka för all omtanke.
En kväll kom våra fina vänner på ett kort besök. Jag var trött och vi satt bara där på verandan och pratade i kvällssolen.
Jag fick ett stort, fint ljus som var gjort särskilt till mig, grodälskare som jag ju är.
Tack Tina och Bosse för er omtanke om oss. ♥
 
Även om kvällarna varit blåsiga och lite kalla så har det varit sagolikt vackert.
Mina enkla mobilbilder ger sannerligen inte naturen någon rättvisa …
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det är en resa.
Ingen är framför dig eller
bakom dig.
Du är precis där du
behöver vara.
Du är inte mer ”avancerad”
eller ”mindre upplyst” än
någon annan.
Vi är alla lärare och vi är
alla elever.
Det är ingen tävling …
DET ÄR LIVET!
 
Nej, livet är inte någon tävling. Det är inte så att den som har mest prylar eller mest pengar när han/hon dör vinner. Och det är ju skönt för mig, för jag är då verkligen inte någon tävlingsmänniska. Jag hatar nästan alla tävlingar och spel. Det är inte alls min grej. Det händer aldrig att jag tar en lott. Någon kanske påstår att beror på snålhet, fast jag vet att det bara handlar om att jag helt enkelt inte har lust.
Något jag däremot älskar, det är att lära mig nya saker, att vara nybörjare på någonting. Det är så himla spännande och roligt. Att känna hur jag bara blir bättre och bättre. Fast roligast är det alldeles i början, när man urskuldande kan säga ”jag är bara nybörjar på det här” …
 
Kanske ska jag testa något nytt idag … gör ni också det! Det är fantastiskt.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Vi har fått bygglov och startbeskedet är klart. Läs mer »

Idag reser jag inte till Canada …

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nej, idag har jag ingen packad väska för att klockan 10.00 checka in på Kastrup och ställa min kosa mot Canada, Saskatoon och min dotter Andréa.
Det blir inget av med det … jag har nyss rivet min biljett i miljoner små bitar ….
 
Istället ska jag hänga i mitt älskade orangeri, tända rökelser och tycka lite synd om mig själv.
 
Nej, det ska jag verkligen inte. Jag har ingen anledning att tycka det minsta synd om mig själv.
Jag mår bra, är frisk och till Canada kan jag åka någon annan gång. Precis när som helst.
Det enda som skaver i mitt hjärta är såklart att jag inte får träffa min äldsta dotter. Älskade Andréa.
Hon jobbar som veterinär där borta i Canada, och jag har inte träffat henne på ett halvt år. Sånt känns i ett mammahjärta.
Hon skrev i går till mig, att hon kanske kommer hem till hösten… ”jäkla unge”… vadå kanske!!
 
 

Stefan mår lite, lite bättre för varje dag som går. Av sjukintyget han fått kan jag med mina dåliga medicinska kunskaper utläsa att förutom allmän sepsis (som nu är bättre) har han även ett skov av sin vaskulitsjukdom och därför fått påverkan på njurarna och inre organ. Såklart att man blir sjuk av allt sånt skit…
Jag försöker att ta mig in till min älskade Stefan så ofta jag kan. Buss nummer 5 från Gärsnäs har blivit ett välbekant transportmedel för mig.
Stefan kommer att få stanna kvar där i Lund i alla fall veckan ut … sen får vi se.
Jag måste bara rikta en innerlig tacksamhetstanke till alla som står ut att arbete inom vården. Vita änglar med alltför dåliga löner och de sämsta arbetstiderna.
 
Att man kan bli så stressad av papper. Tänk, de ligger bara helt tyst på skrivbordet och säger inte ett dyft, ändå får de där högarna mig att känna mig besynnerligt pressad.
Jag kan höra Stefans röst i huvudet ”glöm inte att pausa, älskling” …ändå sitter jag kvar och bokför, knappar siffror och sätter in i pärmar… Mer slarvfel än vad jag någonsin gjort förut, men hjärnan är inte riktigt med mig i varje sekund.
 
Micropauser är bra. Jag brukar passa på att gå en sväng i min trädgård. Hälsa på grodorna, sniglarna och bara andas frisk luft.
Förr när jag jobbade i bygghandeln stannade jag till hos någon kollega och sa några ord. Vi tog kafferaster och höll middag. Nu får jag prata med hundarna, lyssna på fåglarna och lukta på blommorna istället. Och jag tror minsann att jag får mycket mer gjort nu, jag är helt enkelt mer effektiv.
 
 
Dagens citat:
 
Man kan inte slockna om man
inte har brunnit.
// Ulf Lundell
 
Jag brinner nog varje dag då, för varevigaste kväll slocknar jag så fort jag lägger huvudet på min kudde.
Idag ska jag se om jag får tillbaka någon krona på min inställda resa. Annars blir jag glad bara av att se att min Stefan bli bättre dag för dag.
Jag hoppas ni gör något och känner att ni brinner lite. Hitta små saker i vardagen som förgyller. Det är det som livet handlar om.
Glöm inte de där micropauserna. Andas!
 
Kram på er och tack för att ni tittar hit.
Annika
 
 
 
 
 

Idag reser jag inte till Canada … Läs mer »

En liten fis med kärleksbestyr.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
En kväll var jag bara tvungen att ta tag i min trädgård och alla oönskade växter som plötsligt flyttat dit. Livskraftig kirskål, stark kvickrot och annat som går under beteckningen ogräs.
Jag brukar förbereda min kamera med ett macrobjektiv när jag ska rota runt i myllan. Det dyker alltid upp små intressanta kryp när jag ligger där på knä med näsan vänd mot jordklotet.
Den här dagen var bärfisarna igång med sitt kärleksliv.
Riktiga kärleksfisar alltså.
 
Jag tycker att bärfisar är så vackra. Senare på sommaren brukar jag se dem och då är de bruna, nästan bronsfärgade. De är som bär, de liksom mognar efterhand … fast vem gör inte det …
 
Såklart fanns det gått om andra kryp också.
En storögd fluga på ett strå, en bronsfärgad bagge …
 
En liten tur till Tågarps Trädgård har jag hunnit. Det var de gamla penséerna som skulle bytas ut i mina stora tunnor. Såklart följde det med lite andra små plantor också i kundvagnen. Några nya sorters akleja och lite annat.
 
Just nu blommar min stora, vita vallmo för första gången.
Den är som ett enda stort konstverk tycker jag.
 
Jag fick en fråga som jag inte kunde svara på. En av mina söta bloggläsare undrade över vilken sorts blomma ”den lilla vita med rosa stänk är” … Kanske kan någon av er ge svar på det?
Här är den igen och dess bladverk som liksom är som en suckolent och liknar lite en marktäckande växt.
 
 
Av min underbara granne har jag fått en massa rabarber. Hon har säkert sett hur min egen lilla rabarberplanta dystert tynar bort i sitt hörn av vår trädgård.
Finns det egentligen något godare än just rabarberpaj?
 
Boktips
Jag har lyssnat på en bok av Natascha Kampusch. Den heter 10 år i frihet.
Jag slogs över hur grym allmänheten och världen kan vara. Att alla ska vända ut och in på den stackars flickans historia och hennes liv. Att andra kan ha åsikter om hur hon borde reagerat, om hur hon borde ha kunnat rymma … Åhhh, jag hoppas hon får lugn och ro och kan skapa sig ett riktigt bra liv, trots att hon fick sina bästa år i livet stulna av en galning.
 
 
Dagens citat:
 
Döm inte någon utifrån
deras beslut och handlingar
när du inte vet vilka alternativ
de hade att välja på.
 
Jag hoppas ni får en fin tisdag.
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
 
 

En liten fis med kärleksbestyr. Läs mer »

Den evige optimisten

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
 
Min helg har varit bra, trots att min älskade Stefan ännu är kvar i Lund på sjukhuset.
Vi har båda behållit hoppet och optimismen som vi alltid brukar ha. Vi har kunnat skratta åt dråpligheter trots att Stefan mått som en stor skit. Livet blir ju så mycket enklare om man är glad och förnöjsam.
Fast jag vet att Stefan spelat ett spel. Ett spel för att göra mig lite lugnare. Han har låtsats vara friskare än vad han egentligen varit. Såklart genomskådar man sånt, men för oss båda har det varit bra.
 
Jag och hundarna har tryggt strosat runt i vår älskade skog. Som alltid! Tankat på ny energi och kraft.
Någon sa att bäst mår man i en skog där träden är minst 70 år gamla. Det ligger säkert mycket sanning i det.
 
 
Såklart har jag saknat min älskade buffel. Saknat att ha honom vid min sida. Saknat att smågnabbas och retas med honom. Saknat att skämma bort honom. Saknat hans stora, varma kramar och hans trygga personlighet som så ofta säger åt mig ”lyjna di, di reder si nock Annika …. 
Visst är livet lite enklare att leva om man ser allt från den ljusa sidan.
De senaste veckorna har varit röriga och lite förvirrande med allt oplanerat som hänt, men jag och familjen har hela tiden varit optimistiska och gjort det bästa av situationen.
 
Det är med glädje jag nu noterar Stefans framsteg för varje dag som går.
När jag i helgen hälsade på honom var det som om han själv var tillbaka igen. Hans ögon hade fått lite mer liv och hans röst lät mer som han själv. Han var hemma igen, där i sin kropp!
 
Jag hade tagit med en bunt fakturor för attestering… för hur det än är så rullar livet på för fullt här hemma.
 
I helgen har jag och mina döttrar sorterat bland våra kläder. Vi förvånades över hur ofta det numera måste göras. Alltså, det där måste absolut höra till ett i-lansproblem. Att behöva sortera bort kläder som inte används. Mina döttrar producerar flera kassar om året, med avlagda kläder som inte längre är intressanta.
Jag själv är inte lika duktig på det här med shopping. Fast jag har en regel som jag följer ganska slaviskt …. den lyder så här:
 …om man köper en ny tjocktröja till exempel, så måste jag ta bort ett gammalt motsvarande plagg från garderoben och skänka till insamling. På så vis ökar man inte sitt lager av kläder. För visst har man plagg så man klarar sig ändå.
Vår sortering den här kvällen urartade lite grann, och förvandlades till en underbar teaterföreställning istället….
kanske var det sagan om askungen som hade premiär här vid poolkanten i Gyllebo ….
 
När man sorterar i sina garderober så blir man jättehungrig. Det blev i alla fall vi.
En smarrig paj med Mårtens goda sallad blev kvällens delikata måltid.
 
Tack mina busfrö för kvällens föreställning och alla glada skratt.
Tack Emmy och tack Amanda.
 
Dagens tänkvärda citat.
 
Man tar ingen skada av att vara optimistisk.
Gråta kan man göra efteråt.
 
Nej, här ska inte gråtas tycker jag. Nu ser jag ju framåt och längtar efter att få hem min ”gube”. Han är hett efterlängtad … i synnerhet då här är ett jättestopp i vasken…
 
Jag hoppas ni alla får en härlig vecka. Jag ska fixa med lite papper och har tyvärr fått lite ändrade planer som smärtar mitt hjärta lite extra … men där är en mening med allt …
 
Kram på er.
Annika
 
 

Den evige optimisten Läs mer »

Lilla Vik och mina hjälpsamma döttrar

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Jag är så lyckligt lottad.
Även om min äkta hälft nu fått tillbringa sin tid i en sjukhussal på lasarettet, och vi inte kunnat träffas så ofta, så har jag inte för en sekund känt mig ensam eller bortglömd.
En dag lunchade jag med vår underbare vän, Mårten, på Lilla Vik. Efteråt fick jag en personlig guidad tur i omgivningen.
Trots att jag aldrig varit på någon golfbana förut, så fattar jag att det här måste räknas som en av Sveriges vackraste golfanläggningar. Bedårande, eller hur?
 
Vår vän Mårten är en ”tusenkonstnär”. Han kan nästan allt, tycker jag.  Spela golf har han nu lärt sig.
Bygga, kakla och snickra, det är lärdomar han har fått genom modersmjölken, som det ju blir när man föds i en byggmästarfamilj. Han har varit min största läromästare när det gäller fotografering. Allt jag kan, har han lärt mig både genom positiv och negativ kritik. Han är undersköterska och den härligaste medmänniska man kan tänka sig.
Och han är en av mina och Stefans goa vänner.
Just nu håller han på med att odla de mest underbara sallader man kan tänka sig. Goda är de såklart, men också vackra att titta på.
Tack Mårten för ditt stora varma hjärta ♥
 
 
 

 
 
En kväll i veckan, när var jag tröttare än vanligt damp töserna bara ner här.
Som om mina döttrar hade små radar inopererade i sina hjärnor, stod de plötsligt här i köket hos mig. Vi hjälptes åt att kocka ihop en middag åt oss alla.
Underbara ungar som plötsligt bara fanns där, när jag behövde dem.
Jag är så tacksam för deras stora omtänksamhet ♥
 
 
Vi tände lite levande ljus, och fick en härlig kväll tillsammans, jag och mina fina töser.
 
Naturligtvis kändes det tomt utan Stefan. Även om han blivit bättre för varje dag som gått, så är han och har varit allvarligt sjuk och det tar lite tid att krya på sig igen.
Han och jag passade på att chatta lite med dagens moderna teknik….
… fast jag måste ju säga …gonattpussar smakar inte lika bra genom telefonen …
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det du har kan
alla andra há
men den du är,
kan ingen annan vá
 
Vi är alla unika. Du, jag och alla andra.
Visst är det spännande!! 
Jag tycker inte att man ska ha så mycket åsikter om hur andra borde vara eller vad andra människor borde göra. Se istället det intressanta i att stifta bekantskap med alla olika sorters människor och försök förstå deras tankar. Kanske får man själv nya tankar och insikter om saker och ting. Såklart kan det finnas de som har helt galna visioner … men tänk om det bara är i din egna hjärna det är galet ….
 
Ha en skön söndag.
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 

Lilla Vik och mina hjälpsamma döttrar Läs mer »

Rulla till toppen