Hejsan.
Min helg har varit bra, trots att min älskade Stefan ännu är kvar i Lund på sjukhuset.
Vi har båda behållit hoppet och optimismen som vi alltid brukar ha. Vi har kunnat skratta åt dråpligheter trots att Stefan mått som en stor skit. Livet blir ju så mycket enklare om man är glad och förnöjsam.
Fast jag vet att Stefan spelat ett spel. Ett spel för att göra mig lite lugnare. Han har låtsats vara friskare än vad han egentligen varit. Såklart genomskådar man sånt, men för oss båda har det varit bra.
Jag och hundarna har tryggt strosat runt i vår älskade skog. Som alltid! Tankat på ny energi och kraft.
Någon sa att bäst mår man i en skog där träden är minst 70 år gamla. Det ligger säkert mycket sanning i det.
Såklart har jag saknat min älskade buffel. Saknat att ha honom vid min sida. Saknat att smågnabbas och retas med honom. Saknat att skämma bort honom. Saknat hans stora, varma kramar och hans trygga personlighet som så ofta säger åt mig ”lyjna di, di reder si nock Annika ….
Visst är livet lite enklare att leva om man ser allt från den ljusa sidan.
De senaste veckorna har varit röriga och lite förvirrande med allt oplanerat som hänt, men jag och familjen har hela tiden varit optimistiska och gjort det bästa av situationen.
Det är med glädje jag nu noterar Stefans framsteg för varje dag som går.
När jag i helgen hälsade på honom var det som om han själv var tillbaka igen. Hans ögon hade fått lite mer liv och hans röst lät mer som han själv. Han var hemma igen, där i sin kropp!
Jag hade tagit med en bunt fakturor för attestering… för hur det än är så rullar livet på för fullt här hemma.
I helgen har jag och mina döttrar sorterat bland våra kläder. Vi förvånades över hur ofta det numera måste göras. Alltså, det där måste absolut höra till ett i-lansproblem. Att behöva sortera bort kläder som inte används. Mina döttrar producerar flera kassar om året, med avlagda kläder som inte längre är intressanta.
Jag själv är inte lika duktig på det här med shopping. Fast jag har en regel som jag följer ganska slaviskt …. den lyder så här:
…om man köper en ny tjocktröja till exempel, så måste jag ta bort ett gammalt motsvarande plagg från garderoben och skänka till insamling. På så vis ökar man inte sitt lager av kläder. För visst har man plagg så man klarar sig ändå.
Vår sortering den här kvällen urartade lite grann, och förvandlades till en underbar teaterföreställning istället….
kanske var det sagan om askungen som hade premiär här vid poolkanten i Gyllebo ….
När man sorterar i sina garderober så blir man jättehungrig. Det blev i alla fall vi.
En smarrig paj med Mårtens goda sallad blev kvällens delikata måltid.
Tack mina busfrö för kvällens föreställning och alla glada skratt.
Tack Emmy och tack Amanda.
Dagens tänkvärda citat.
Man tar ingen skada av att vara optimistisk.
Gråta kan man göra efteråt.
Nej, här ska inte gråtas tycker jag. Nu ser jag ju framåt och längtar efter att få hem min ”gube”. Han är hett efterlängtad … i synnerhet då här är ett jättestopp i vasken…
Jag hoppas ni alla får en härlig vecka. Jag ska fixa med lite papper och har tyvärr fått lite ändrade planer som smärtar mitt hjärta lite extra … men där är en mening med allt …
Kram på er.
Annika