Annika Olsson

Sommarens sista nyckelpiga

Hej hej

I förra veckan när jag plockade in några av trädgårdens sista buketter så följde det en fripassagerare med in minsann. En liten söt Maria Nyckelpiga, knatade runt bland höstaster och kärleksört.

Gylleboskogen

Efter några dagars blåsande och regn så var det en aning stökigt i skogen. Det var pinnar och avbrutna grenar precis överallt. Höstfärgerna hade så sakta börjat framträda, ja hösten hade verkligen gjort sitt intåg.

Temperaturen i sjön hade sjunkit till ca 13 grader och även antalet hågade badentusiaster har sjunkit rejält. Det fanns faktiskt inte mer än en enda, och det var ju jag.

Vägen till mitt jobb

Jag har nog den vackraste vägen man kan tänka sig, när jag kör till mitt arbete. Den går förbi Sträntemölla, genom Rörumsbackar. Vidare genom vackra Kivik och därefter slingrar sig vägen genom Brösarps backar, ja både de södra och de norra backarna. Ni hör ju själv…

En morgon var det en bedårande soluppgång och jag var lite tidigt ute. Jag stannade en stund och gick av vid hamnen i Kivik och bara njöt.

Med en sådan start så kunde det inte annat än bli en toppenbra dag.

Boktips

Jag har lyssnat på en underbar bok som jag tyckte var så bra. Den heter ”Allt det blå på himlen” av Mélissa Da Costa. Tips, tips.

Dagens citat:

Man vet att man behöver nya glasögon när man slagit ihjäl fyra russin med flugsmällan.

Hoppas ni alla får en härlig söndag.

Kram kram

Sommarens sista nyckelpiga Läs mer »

6 årskalas med Super Mario

Hejsan.

Redan har han hunnit fylla 6 år, mitt barnbarn Scott, och han började i skolan för några månader sedan. Barnkalaset var inplanerat, och temat skulle vara Super Mario, det hade han bestämt sedan länge.

Såklart gick mormor in för uppgiften och drog på sig Super-Mario-kostymen. Jag laddade med presenter och gjorde sedan uppskattade entré en liten stund innan festen skulle börja.

Emmy var också på plats för att hjälpa till med kalaset, och när de båda grabbarna var klädda så dröjde det inte länge förrän huset fylldes med festsugna barn.

På ett bord hade Amanda förberett med olika utklädningsattiraljer. Där kunde man, som jag, välja att vara Super Mario ”himself”. Men man kunde också vara hans bror Luigi eller Princess Peach.

Många av barnen var lite blyga i början och ville inte alls klä ut sig. En liten flicka tittade storögt på mig en lång stund och visste nog inte riktigt vad hon skulle tycka om den vuxna person som gått ”all-in” med festkläderna.

Vädret var helt underbart, så kalaset fortsatte utomhus, där det lektes för fulla muggar. Ganska snart var det dags att duka fram lite mat och dryck.

Till mat blev det korv i bröd, som gillades av alla barnen. Extra gott var det kanske för att det serverades av Super Mario, vem vet.

Solen gassade och det var riktigt härlig att sitta ute och äta. Och efter bara en stund så var leken i full gång igen.

Lillebror Nico blev sur när hans favoritdricka tog slut. Han fick gå in och surade en stund, men hela tiden hade han full överblick över kalaset så han inte skulle missa något. Snart gick det sura över och då var leken i gång igen även för honom.

Mamma Amanda hade planerat en massa spännande lekar och tävlingar också. En tävling gick ut på att man skulle sticka in händerna i en låda och gissa vad det var som gömde sig där.

En tallrik med kall kokt spagetti kändes ganska läskigt, eller en konstgjord blomma.

Efter det var det dags att pricka olika små hål med en boll. Ungefär som tävlingen som var med i Lilla Sportspegeln när jag var ung. Kanske minns ni den?

Efter lite energipåfyllning i form av chokladpudding var det full fart på leken igen. Då hade allt det där blyga helt försvunnit och nästan alla ville klä ut sig till Super Mario.

Tusen tack för att jag fick vara med på ditt barnkalas Scott, det var nog en av de bästa kalas jag varit på.

Dagens citat:

Men tänk ändå, det finns ju inga upplevelser som kan mäta sig med dem man har i barndomen, tänk om folk då kunde förstå hur viktigt det är just med allting som rör barn, deras böcker, deras filmer, deras musik, allt, allt. Eftersom det formar dem för hela livet.

~Astrid Lindgren~

De flesta vuxna borde bli lite mer leksna av sig, det hade vi alla mått bra av tror jag. Livet kan vara så allvarligt ändå.

Ha en fantastisk dag.

Kram från mig, Super Mario

6 årskalas med Super Mario Läs mer »

Höst i Hällevik

Hej

När solen kikade fram förra helgen så for vi ner till nationalparken för att gå en sväng med ”de tre små gummorna”. Åren har ju sprungit på och redan är våra hundar 10,5 år (Molly), 9 år (Lykke) och ”valpen” Penny är 4 år. Så gummor är ju ett passande namn på vår trio.

Nere vid kåsen hade Mats nyss tagit upp båten. Jag tänkte för mig själv att den här sommaren har bara pyst förbi som om den hade väldigt bråttom det här året. Utanför det lilla hamngattet skummade vågorna vita och vilda och det var så vackert.

Vi gick en sväng ut i parken där hösten verkligen smugit sig på.

På norra sidan av Stenshuvud är det lite extra magiskt och trolskt tycker jag. Alla små runda och mossbeklädda stenar skapar en så speciell stämning. Den här ljuvliga höstdagen var då rakt inget undantag.

Om ungefär ett halvt år kommer det här att blomstra av blommor och sippor i alla dess färger. Naturen är magisk oavsett årstid.

Löptider

Det har blivit tid för hundlöp här hemma hos oss igen. Alla tre är väldigt duktiga på att hålla sig rena, och ofta märks det ingenting av deras löp, mer än att de kanske blir en aning mer kärvänliga mot varandra. Lilla Lykke som alltid vill sova i sängen hos oss, har en tid nu varit iklädd ”pyjamas” på natten som skydd. Visst är hon lite extra gullig i sin babybody, med ett litet trosskydd i.

Dagens citat:

Det fina med livet är att det går att förändra. Problemet är bara att vi vill ta stora kliv medan livet oftast vill ta små.

Ha en skön tisdag.

Kram Annika

Höst i Hällevik Läs mer »

Lugnet före stormen Amy

Hejsan.

Redan så är det helg igen. Ja man kan knappt fatta hur fort tiden springer. Jag tycker att det var alldeles nyss som jag cyklade ner till bryggan i motvind i väntan på Amy.

På radion hade de varnat i flera dagar för en jättestorm vid namn Amy. Den skulle dra in över oss på lördagsmorgonen var det sagt.

Nog blåste det en aning alltid, och på vår lilla sjön gick riktiga små vågor. Jag hade i förväg bestämt mig för att låta bli att bada, och bara njuta av den vackra gryningen.

Och nog blev det en vacker morgon alltid. Gryningsljuset var varmt rödaktigt och på himlen dansade små lätta molntussar fram i en faslig fart.

Även om vinden sedan tilltog i styrka frampå förmiddagen så blev det inte alls så farligt som befarat här nere på Österlen. Jag klarade till och med av en löprunda runt Vemmerlövsby senare på dagen. Stundom hade jag rejäl motvind, för att i nästa stund flyga fram i stark medvind.

Dagens citat:

Fjärilar vilar när det regnar, då det skadar deras vingar. Det är okej att vila under stormarna i ditt liv. Du kommer flyga igen. Lita på processen.

Ha en underbar lördag.

Kram från mig

Annika

Lugnet före stormen Amy Läs mer »

Söndagspromenad

Hej hej

En söndagspromenad i skogen är bland det bästa jag vet. För en dryg vecka sedan for jag och Stefan med hundarna till Listarumsåsen. Där är så himla vackert i det lilla naturreservatet.

Skogen var ännu fortfarande ganska grön och frodig. Stefan som hela sommaren haft problem med en ond höft fick ta sig en liten vilopaus emellanåt.

När vi kom hem igen så plockade jag in trädgårdens vackraste ros från plantan som jag fått i födelsedagspresent av vännerna. Färgen alltså – wowwww!!

Den vita rosen som jag en gång fått av svärmor Karin hade börjat blomma en andra gång, så den fick också komma in i en vas. Och såklart lite dahlior igen. Det är sannerligen en vardagslyx att förgylla hemmet med egenodlade blommor.

Dagens citat:

Jag sa: Jag är för gammal

Livet sa: Erfarenhet är en tillgång

Jag sa: Jag har inte förutsättningarna

Livet sa: Använd bara det du har

Jag sa: Jag är inte kapabel

Livet sa: Om det hade varit sant hade du inte stått här idag

Ofta klarar man faktiskt mer än vad man tror.

Ha en fin fredag

Kram Annika

 

Söndagspromenad Läs mer »

Badsuget återvänder och dagar med jobb.

Hej hej

Ju mer hösten nalkas nu och temperaturen sjunker, desto med vaknar mitt badsug igen.

För en vecka sedan cyklade jag ner till bryggan där vattnet ännu låg på ca 15 grader. Skogen hade sakta börjat byta till sin nya färgglada höstkostym.

I början av månaden var temperaturen nere och nosade nästan på nollgradigt. Mina blommor i trädgården klarade sig oskadda. Även om dahliorna nu sjunger på sista versen så fortsätter de ännu att blomma tappert, och jag njuter av att ännu kunna plocka in egenodlade buketter.

Citronträd och rosépepparträd har fått flytta in i orangeriet nu, och kanske är det ändå snart tid att gräva upp alla dahliaknölarna ur jorden. Kanske, kanske i helgen … Men först ska jag jobba några dagar till.

Så här vackra morgnar hade vi på Luckan i förra veckan.

Dagens citat:

Jag skulle aldrig vilja jobba på arbetsförmedlingen. Får man sparken så måste man ju komma tillbaka dagen efter.

Ha en fin torsdag

Kram från mig, Annika

Badsuget återvänder och dagar med jobb. Läs mer »

Mitt September 2025

Hejsan.

Jaha, vart tog egentligen hela den här sommaren vägen? Jag tycker inte jag hann diska undan efter midsommarfesten förrän hela hållna sommaren var förbi och över. Men så blev det också lite mer arbete på Luckan än vad jag först planerat och tiden bara rusade fram.

September inledde jag med att resa upp till Stockholm över en weekend, där vi var ett glatt gäng som sprang tjejmilen och njöt av några härliga dagar. En ynka gång hann jag vara med Stefan ute i vår båt den här sommaren och redan har vi nu tagit upp den för vinterförvaring. Vi har plockat bär av alla de slag och fyllt frysen med inför vintern. Sedan var det ju dags för mitt Irlandsäventyr med äldsta dottern, där vi upplevde Irland på många olika vis. Väl hemma igen blev det ett besök på  Äppelmarknaden, och sedan var månaden September till ända.

Nu hälsar jag Oktober välkommen. En höstmånad som brukar vara väldigt vacker. Jag har inte så mycket planerat, mer än jobb och såklart – en Ullaredstripp som vanligt med det gamla vanliga gänget.

Dagens citat:

Det är aldrig försent att få minnen för livet.

Ha en härlig torsdag.

Kram Annika

Mitt September 2025 Läs mer »

Äppeltavlan 2025

Hejsan.

Som alltid har vi även i år besökt äppelmarknaden och njutit av den fantastiska äppeltavlan uppe vid Svabesholm.

Dock startade vi på morgonen med en runda vid Kiviks hamn, där det också brukar vara lite höstmarknad under de här dagarna.

Försäljningen hade inte riktigt kommit igång, men solen strålade och dagen såg ut att bli en helt perfekt höstdag, som gjord för marknad.

Jag och Stefan hade parkerat vår bil uppe på torget och när vi gick tillbaka dit så passerade vi Piratens gamla villa. Ja, och faktiskt honom själv också – där han ju står som staty en bit ifrån Kiviks hamn.

Vi körde vidare mot Svinaberga och Svabesholm för att njuta av äppelmarknaden och den fina äppeltavlan. Precis när vi anlända så var musikkåren i full färd med att spela någon slags invigningslåt.

Äppeltavlan.

Årets tavla hade titeln ”Vi”.

Alla vi människor består av stjärnstoff. De tyngre grundämnena som bildats inne i stjärnorna och sedan spridits i universum blir en del av vår jord och därmed oss själva. Årets titel på Äppeltavlan är Vi. Motivet är vårt klot, sett från rymden. Där bor vi.

~Emma Karp Lundström~

Vi strosade runt och njöt av allt fint som fanns där och av det underbara vädret som rådde.

I ridhuset fanns det i vanlig ordning äppelutställning och vackra bilder från tidigare äppelmarknader. Några av tavlorna minns man lite extra såklart.

Ett litet minustecken för årets upplaga av marknaden var nog att min favoritförening (Andrarums IF) inte fanns på plats med sina världsbästa äppelhamburgare. Istället hade man satsat på ett mattält. Jag och Stefan bestämde oss för att istället äta hemma, men vi tog vars en dricka i solen och njöt av uppträdet av Danne Stråhed.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”I stort sett mänsklig” av Helena Lindegren. Det var en medelmåttlig bok som slutade lite märkligt tyckte jag. Så kanske inte något jag rekommenderar precis.

Jag har också lyssnat på Björn Borgs självbiografi, ”Hjärtslag”. Det är en självutlämnande bok som jag inte kunde sluta lyssna på. Med boken tycker jag att jag fick mycket mer förståelse för Björns liv, och hur ensam han egentligen varit under sin karriär. Tennis är en ensam sport och hans senare drogproblem blev genom boken lättare att förstå. Att han varit en stor stjärna kan ingen ta ifrån honom, och självklart ska han kunna vara stolt över det han presterat. Vi människor har så lätt att döma varandra utan att egentligen veta så mycket, vi borde alla tänka en extra gång innan vi gör det.

(jag älskar förövrigt att ljudbokens markör är gjord som en tennisboll)

Dagens citat:

Styrka kommer inte från att vinna. Din kamp utvecklar din styrka. När du går igenom svårigheter och beslutar att inte ge upp, det är styrka.

Ha en fin onsdag.

Kram Annika

Äppeltavlan 2025 Läs mer »

Irlandsresan – Newrange, Galway och Cliffs of Moher

Hejsan

Så är det dags för tredje och sista blogginlägget från vårt äventyr på Irland.

Från Drogheda och den härliga bröllopsfebern, styrde jag och min dotter kosan ut på landet mot västra sidan av Irland. Första stoppet blev ett besök av Newrange, som ligger i grevskapet Meath. Newrange är en förhistorisk gånggrav som lär vara byggd omkring 3200 f.Kr. Den är alltså 5.000 år gammal vilket gör den äldre än pyramiderna i Egypten. Häpnadsväckande! Och hur i allsindar kunde man bygga såhär på den tiden… det är en gåta.

Platsen är väldigt vacker och den är en del av världsarvet Brú na Bóinne.

Att besöka platsen var väldigt uppstyrt och med oss hade vi hela tiden en guide som såg till att vi inte rörde vid eller gick för nära monumentet. Jag och Andréa hade letat efter biljetter där man även skulle få gå in och titta på insidan, men det var fullbokat flera dagar framåt. Istället fick vi glädja oss åt en hissnande bussfärd dit, som vi sent ska glömma… Jösses så fort det gick att köra en stor buss på de där smala små vägarna.

Varje år vid vintersolsståndet lyser solens strålar in genom en särskild öppning ovanför ingången och träffar kammarens innersta vägg – man tror därför att byggnaden hade astronomisk och rituell betydelse.

Efter det besöket körde vi vidare mot staden Galway. Vi hade hittat ett hotell i utkanten av staden. Nästa morgon bestämde vi oss för att vandra in till centrum och sedan ta en buss hem på kvällen. Havet var vilt och busigt med flera modiga badare som glatt slängde sig i från ett hopptorn.

Vi vandrade längs med havet en bra bit innan vi kom in i själva stadskärnan.

Staden sjöd av liv och rörelse och vi strosade runt i affärerna och provade härliga tröjor och koftor av ull. En härlig beige kofta fick följa med mig hem som souvenir. Tillslut var vi ganska trötta i benen och även lite torra i strupen tyckte vi…

Vi slank in på en av alla pubar som fanns där. Jag beställde en irish coffee som värmde gott. Där på puben kom vi att börja prata med en av stamgästerna och denna man blev nog så glad och tacksam för pratstunden att han sedan ville visa oss till stadens minsta pub för att där  bjuda oss på vars en Guiness. Vi var inte sena att tacka ja till hans erbjudande.

Nästa dag checkade vi ut från vårt hotell och körde vidare mot Cliff of Moher. Vägarna dit var både smala och fartfyllda. Men naturen var oslagbar, och jag förstod verkligen varför ön kallas för ”den gröna ön”. Där var så vackert.

Regnet hängde i luften, men vi hade tur och kunde vandra längs med de vackra klipporna utan att bli det minst blöta. Förmodligen hjälpte det att jag investerat i ett billigt paraply som jag envisades med att bära med mig hela tiden.

Naturen här var fantastisk med sina dramatiska klippor. På vår och sommar häckar här en massa olika fåglar  och jag förstår att platsen är välbesökt av naturälskare.

Högst uppe på en höjd låg en byggnad som jag först trodde var en fyr, eller kanske något militärt. Byggnaden var i själva verket byggt på 1800-talet, av den dåvarande godsägaren, och var avsett som utsiktstorn och för att användas till picknickar. Idag är det lilla huset öppet för allmänheten.

Fantastiskt vackert ligger det  alla fall.

När kvällen kom så körde vi vidare till veckans sista hotell. Jag och Andréa skulle båda med våra flyg tidigt nästa morgon, och hur tråkigt vi än tyckte det var, så hade vi kommit fram till resans sista natt.

Att vi vill hit igen var vi nog överens om, för det finns så mycket som vi inte hann med … att bo på det charmiga lilla slottet i Kinnitty tillexempel…. Men det blir nästa gång det! Man måste ju ha något att längta efter…

Att lämna Irland kändes tung, för på samma gång kramade jag min Andréa hejdå med vetskapen om att vi nog inte kommer att ses förrän tidigast nästa sommar. Men tiden går fort och vem vet, kanske finns möjlighet att ses någon annanstans i världen…

Dagens citat:

Ingen har valt sitt öde. Därför kräver ödet att vi alltid ska vara redo.

Jag ska alltid vara redo för äventyr, när sådana bjuds. Livet är ju ett enda stort äventyr, det gäller bara att ta vara på det.

Tack mina döttrar och Andréa i synnerhet för just det här fantastiska äventyren♥

Kram Annika

 

Irlandsresan – Newrange, Galway och Cliffs of Moher Läs mer »

Irlandsresa – Bröllopet

Hejsan.

Vårt Irlandsäventyr fortsatte, och dagen hade kommit då det var dags för oss att hämta upp en hyrbil och ta oss till en fantastiskt vacker gård där ett bröllop väntade.

Efter att ha gjort oss bröllopsfina så hämtade vi den hyrda Skodan vid flygplatsen och tog oss på vänster sida genom ett starkt trafikerat Dublin. Jag satt med hjärtat uppe i halsgropen hela den 40 minuter långa bilfärden. Men Andréa körde tryggt och säkert, även om hon påstod att jag höll krampaktigt i min väska…

Tjejen som gifte sig var en vän till Andréa Min dotter och Sacha hade lärt känna varandra under sin utbildning i Saskatoon i Kanada. Under de där tuffa utbildningsåren kan jag tänka mig att de kom varandra väldigt nära. Den unge man hon nu gifte sig med var en kille från Nya Zeeland som valt att ta sitt pick och packa och flytta till Irland till sin stora kärlek.

Under själva bröllopsceremonin var det fotoförbud, men efter det så var det fritt fram att föreviga.

Efter vigselakten blev det tid för oss som skulle bo över att checka in på gården. Det var en helt fantastisk gård som var abonnerad enbart för oss.

När alla fått sina rum, så samlades vi för att skåla och äta lite småplock. En trollkarl gick runt och underhöll gästerna och gav oss nog alla lite huvudbry.

Sacha var en så vacker brud med sitt mörka hår och sitt smittsamma skratt. Ytterligare en annan studiekamrat från Kanada var på plats. Carra, och det var fint att se alla tre veterinärvännerna träffas igen.

På bröllopet fanns gäster från många olika länder och världsdelar, och att jag fått följa med som min dotter +1 (som det tydligen heter) var jag så glad och tacksam för.

Att klä sig efter den klädkod som stod på inbjudan var inte heller det lättaste. Men Andréa propsade på att jag skulle leta upp en gammal klänning som jag hade på millenniumskiftet. Sagt och gjort, det fick bli den 25 år gamla klänningen som åter kom till heders. Och det funkade ju faktiskt riktigt bra.

Den efterföljande bröllopsmiddagen var något alldeles extra. Det var så många olika goda rätter och mitt i alltihopa fick jag in en gin & tonic också.

Efter middagen tog dansen vid. Ett jättebra coverband spelade upp till dans med en massa goa, kända låtar (från min ungdom) som ingen kunde sitta still till. Jag kan inte nog beundra brudens pappa, som förutseende nog sett till att köpa in ett stort lager flip-flops så ingen dam skulle behöva sitta still för att finskorna klämde. Det var nog mycket hans förtjänst att många av oss dansade ända tills klockan var över 2 på natten.

Ja, vilket bröllop och vilken familj. Jag kan inte nog tacka för all gästfrihet och generositet den här kvällen.

Alla mina lyckönskningar till er, Sacha & David ♥

Morgonen efter vaknade vi upp till en dignande frukost innan vi checkade ut för att förflytta oss till ett annat ställe.

Det var dags för bröllopsdag nummer 2

Vi körde till den lilla staden Drogheda som ligger norr om Dublin. Där checkade vi in på det charmiga hotellet, The Marcy Hotel

På eftermiddagen fick vi lite tid att utforska staden och jag och Andréa passade på att återigen vara lite kulturella.

Vi strosade på gatorna och besökte en stor pampig kyrka.

När kvällen kom var det dags för efterfest med bubbel, småplock, middag och irländsk dans.

Den kvällen var jag och Andréa nog inte ensamma om att somna som små stockar. När morgonen kom så var jag nästan lika mätt ännu, men en avokadomacka med bacon och ägg slank förstås ner ändå.

Vårt Irlandsäventyr fortsatte, men det får ni läsa om en annan dag.

Dagens citat:

Det gäller att ta livet som en lek, och leken på allvar.

Ja, nog har jag kommit att tycka väldigt mycket om det irländska folket. Så mycket glädje, bus och lekfullhet i deras sinne.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

 

Irlandsresa – Bröllopet Läs mer »

Rulla till toppen