februari 2020

Vårdagen förra veckan.

Hejsan.

Här på Österlen avlöser stormarna varandra. Blåst och regn i massor. Jag tycker inte det finns något bättre då, än att leva på minnena från förra veckans kalasväder.

Egentligen har vattenståndet inte riktigt återhämtat sig efter den torra sommaren vi hade 2018. Eller jag tror i åtminstone inte det. Jag har en egen måttstock som jag jämför med. Det är de olika små bäckar och vattendrag jag passerat år ut och år in här runt sjön. På vissa ställen brukar det på vårvintern bli rejäla översvämningar, men ännu är det inte ens nära.

Allting måste ju jämna ut sig, och har vi haft torka, så ska ju vattnet helt enkelt ner någon gång igen. Den eviga rundgången.

Även om jag gärna tagit nederbörden som snö, så njuter jag av vårdagar som den vi hade i fredags.

Naturen rår vi inte på. Den gör precis som den vill.

Babybaciller är inte heller så lätta att rå på tycker jag. I en vecka har jag kämpat emot en envis förkylning som bara kittlat lite lätt i halsen. Med apotekets förkylningsstoppare, ingefärsshot och frisk luft har jag kämpat emot. Med enda resultat att det liksom bara förlängts istället. Fast det spelar ingen roll, lite förkylning dör jag inte av. Inget kan stoppa mig från babygos.

Jag kurerar mig med lite blomster och kattmys mellan varven…. eller nej … ni som känner Judith vet nog att henne myser man inte särskilt mycket med. Hon är lite mer som stormen utanför fönstret – vild och otämjd.

Dagens citat:

Förväxla inte min personlighet med min attityd. Min personlighet är den jag är. Min attityd beror på vem du är.

Så om någon behandlar mig dåligt så är det kanske för att jag själv inte heller är så trevlig. Ja, så kan det vara.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Vårdagen förra veckan. Läs mer »

Mer än lite duggregn.

Hejsan.

Jag brukar ha en himla massa bra och härliga idéer. Det tycker jag själv åtminstone. Men det här var ingen sådan, kan jag säga nu i efterhand.

Jag tyckte att vi kunde starta morgonen vid Borrby strand. Visst hörde jag att det susade en aning i trädtopparna här hemma i Gyllebo, men lite frisk luft skulle göra oss alla gott, resonerade jag.

Stefan, som för länge sedan har lärt sig att det liksom inte är lönt att kämpa emot mina upptåg, följde skeptiskt med.

Det var sandstorm och det regnade småspik. Attans vilket väder. Om vi inte hade haft våra småhundar i koppel så hade de med all säkerhet lyft som små söta drakar upp i luften och svävat bort i skyn.

Det blev inte någon särskilt lång skön vandring för oss, det måste jag villigt erkänna.

Ganska snart vände vi åter mot bilen med våra små sandblästrade hundar. Molly och Lykke såg smått chockade ut. Vår lille lånehund kröp långt in i sin hundväska och Stefan var knäpp tyst. ”Johnny hade i alla fall älskat den här idéen”, tänkte jag sorgset för mig själv. Det fick bli en tur hemma i skogen istället!

Det här med tur i spel är inget som jag kan skryta om att jag har. Men tur i kärlek måste jag väl ändå påstå att jag har. Och nu när det varit Alla Hjärtans Dag så måste jag ju visa er vad jag har fått…

Alltså….!!  Den vackraste blomsterbukett och ett par glittriga örhängen. Det var en vinst som min dotter vunnit åt mig när hon handlade på Tryde Ljus i Tomelilla.  Amandas motivering ”mamma betyder allt för mig”, gick rakt in i mitt hjärta och får stanna där för en lång tid framöver. Tack Amanda och Trydeljus!

Dagens citat:

Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.

Ha en riktigt härlig dag och kram från mig

Annika

Mer än lite duggregn. Läs mer »

Bara lite duggregn.

Hejsan.

Om vi nu fick strålande vårväder i fredags. så kan man nog säga att helgen har erbjudet lite mer av vad man skulle kunna kalla  ”skitväder”.

Ni vet ju att jaktsäsongen är över, så jag har lite mer tillgång till min äkta hälft nu igen.  Mina planer var att starta lördagen med en härlig vandring vid havet.

Innan Stefan ens hann öppna munnen och protestera, hojtade jag: ”ausch, di e bara litta duggregn”. 

Alltså hamnade Stefans kommentarer om det dåliga vädret inte alls i god jord. Ryggsäcken var packad med kaffe och godsaker. Hundarna var förberedda, och dem gick det inte att få på andra tankar. Det vara bara att ge sig ut.

Till Rörums strand och Knäbäckshusen gick vår färd.

Med i gänget var även en liten lånehund vid namn Snowie. Det är min dotters lilla hund som ibland kommer på besök hos oss. Hon är inte lika bra på att vandra som våra egna hundar, så hon fick emellanåt åka ryggsäck med mig.

Vädret var inte alls lika busigt och vilt, när vi väl kom ut. Det var faktiskt riktigt skönt. Jag förundrades över att kaprifolen nästan redan slagit ut sina gröna blad.

Vid slutet av stranden finns en så vacker grillplats.  Det står att marken där är privat, men det känns samtidigt väldigt luddigt var gränsen i  så fall går.

Vi smög oss förbi och ner på stranden.

Sakta strosade vi på den öde sandstranden med näsorna mot ”Stensho” igen.

En underbar vandring för liten och stor, trots vädret. Fast det var ju faktiskt bara lite duggregn.

Dagens citat:

Be om ursäkt när du har fel, inte när du är ärlig.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

Bara lite duggregn. Läs mer »

En kalasfredag.

Hejsan.

Det var Alla Hjärtans Dag, och hela naturen andades kärlek.

Vädret här i Gyllebo var vårlikt och fåglarna sjöng som om det vore april månad. Snabb som en liten iller jobbade jag undan det sista på mitt kontor och gav mig ut i den sköna solen.

Vid slottet gick alpackorna och såg ut att vara smått yrvakna i de skarpa solstrålarna. I deras hage hade det som vanligt blivit en liten översvämning som bara var vacker mot alla de utslagna snödropparna.

Min favoritalpacka kom som så ofta mot oss när vi kom vandrande. Den har vi döpt till ”Per Gessle”, och jag tycker att den är så himla gullig. Det är något med den ljusa luggen som påminner om Gessles frisyr i unga år.

När vi småpratat med Gessle ett tag, vandrade vi vidare ner mot sjön.

Solen glittrade i vattnet. Träden vid stugan ute på udden skimrade ännu gråare än vanligt. Vad det där silvergråa egentligen är som täcker grenarna, det vet jag inte, men det ser trolskt och mystiskt ut på något vis.

Vid badplatsen låg badbryggan fortfarande på sniskan. Fast även om den här dagen skvallrade om en annalkande vår, så lär det dröja innan platsen är fylld med badsugna människor.

Med en ischias som blivit värre och en begynnande förkylning i kroppen vandrade jag vidare i solgasset. Lite småkrämpor får man ta… hemma på bordet väntade en bamsebukett med vackra rosor på mig. Kärlekens högtid kunde nog inte valt en finare dag.

Dagens citat:

Låt inte människor eller situationer göra dig upprörd. Båda är maktlösa utan din reaktion.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram Annika

En kalasfredag. Läs mer »

Ett kortelshuvud.

Hej hej.

Vad det där ordet ”kortelshuvud” egentligen betyder, det har jag inte den blekaste aning om. Men att där är fantastiskt vackert, det kan jag försäkra er.

Det var förra helgen då jag och Stefan var på vandring i nationalparken, som vi valde att ta stigen upp till det lite mindre kända Kortelshuvudet.

Det är bra när man vandrar i Stenshuvuds nationalpark, för där finns många ställen för trötta små ”gubar” och vovvar att vila sig på. Om man nu inte är rädd för att sitta på kalla stenar vill säga.

För just stenar är det gott om här. Stenar som ligger ”hullerombuller”. Stenar som är vackert uppbyggda till stengärde, och stenar som verkar vara uthuggna av mänskliga händer.

Vissa stengärde väcker frågetecken och förundran tycker jag. Vad har man haft det här till?

Längst uppe på Kortelshuvudets utsiktsplats är det sagolikt vackert. Härifrån ser man bort mot Stenshuvud i norr. Nedanför har man utsikt över Krivareboden som skymtas så fint i en liten glugg i växtligheten.

När vi hade kikat klart på allt som gick att kika på, så vandrade vi ner igen.

Trots att det var en ”fulgrå” februaridag så hade många människor valt att besöka parken den här dagen. Parkeringen var fylld med bilar. Det här är en underbar sysselsättning oavsett väder, så kanske kan det vara ett helgtips till just dig.

Dagens citat:

Ändra orden jag måste och jag borde, till: Jag vill och jag får!

Livet är så kort, så skippa några borde och några måsten. Det är så mycket viktigare med sånt man vill!!

Kram Annika

Ett kortelshuvud. Läs mer »

Alla hjärtans dag.

Hejsan.

Mina hjärtans dag.

Idag är det ”Alla hjärtans dag”. En dag som alla andra för mig. Såklart kommer jag ihåg mina kära små hjärtan lite extra idag. Mina töser som står mig närmast i livet. Två av dem är så långt iväg just nu, så emellanåt snörps hjärteroten ihop en smula. En av dem är i Nya Zeeland och den andra är i Alabama. På vars en sida av jordklotet. Såklart är jag överlycklig över att tredje tösen inte är längre bort än i Tomelilla. Men den ena ersätter aldrig den andra. Var och en så värdefull och unik!

Och så har jag förstås lille Tjabokillen. Han var ju faktiskt med senaste gången jag hade tjejerna samlade allihopa här hemma. Som ett litet grodyngel låg han där och grodde i Amandas lilla söta kulmage.

Även om Scott inte syntes så väldigt tydligt då, så nog fanns han där alltid! Tänk, redan har grabben hunnit ”fylla” 4 månader! Livet är f*n i majj ett mirakel.

Jag har ju även ett stort bamsehjärta. Stefan heter han.

Förmodligen firar vi dagen med en vanlig enkel vardagsfika i köket – han och jag. Det är ju faktiskt det bästa som finns. Vardagen. Kanske skrapar vi några triss och hoppas på vinst.

Skulle vi mot förmodan vinna storkovan tar vi ett varv runt jorden och hälsar på Andréa och Emmy i farten. Det vore fantastiskt.

Fast det blir nog som vanligt. En vandringstur på hemmaplan är ju faktiskt rena paradiset det med.

Storekovan för mig är ju egentligen att veta att de alla är friska och mår bra. Och att ibland få besök av en liten Tarzankille, det förgyller vardagen mer än alla pengar i världen.

Dagens citat:

Att umgås med sina vuxna barn är som att återuppleva de bästa stunderna i livet.

Man behöver inte köpa en massa dyra presenter till sina kära. Att komma ihåg att berätta för dem hur älskade de är räcker länge.

Kram Annika

Alla hjärtans dag. Läs mer »

Picknick i Källskogen.

Hejsan.

Efter nästan exakt fyrtio år, så var jag tillbaka på den här sagolikt vackra platsen.

På en skylt står det att den här platsen heter Tockabjär. När jag var en ung tonårstös, så minns jag bara att vi ungdomar kallade det för ”killerna”. Hit tog vi oss för att träffas, grilla och göra allt sånt som tonåringar gillar att göra. Många av pågarna körde moppe och vi töser fick åka med.

Förra gången jag var här, satt jag på en Puch Dakota, bakom en finnig 16-års grabb. Nu, 40 år senare vandrar jag här med min stelbente make och mina två små hundar i koppel.

I min ryggsäck hade jag nu smörgåsar och en termos med  varm choklad. Då, för 40 år sen, hade jag nog en burk i handen, förmodligen det som kallades mellanöl… eller nej, jag gillade ju inte öl på den tiden… Ganska säkert var det en enkel vit tandläkarmugg i plast jag höll i handen. Innehållande en häxblandning – en ärligt stulen mix av sprit, från någon icke ont anande förälder.

Det är märkligt med minnet. Jag kan inte säga att jag varit på den här platsen särskilt många gånger som ung. Men i min hjärna har jag aldrig kunnat glömma dess skönhet.

Så förra helgen packade jag med mig min ”lille” gubbe, hundarna och en ryggsäck med förnödenheter och gav mig tillbaka hit.

Jag har inte särskilt bra koll på vilken vandringsled man går för att komma till den här fina platsen. Kanske heter den ”Backaleden”??  I vilket fall som helst så börjar den i skogen vid Brösarps idrottsplats och går över stora vägen, in i skogen.

Vandringsleden är uppmärkt med gula ringar runt träden, och jag tror att om man följer den så kommer man fram till Vantalängan så småningom.

Vårt mål för dagen var den grillplats jag hade i minnet och den lilla bro jag kom ihåg att vi gick på, där vid ”Killerna”.

Det kändes så konstigt när vi kom fram till platsen… Det är inte ofta saker ser ut som man minns dem, men här var det alldeles precis sig likt tyckte jag. Vattenkällan var förstås numera utmärkt med en skylt, så törstiga vandrare kunde avnjuta det friska goda källvattnet.

Vi fortsatte en bit bort mot grillplatsen där vi pausade och åt vår medhavda matsäck. Solen kikade fram och värmde skönt. Stefan hade mest ögon för vildsvinsspår, medan jag drömde mig bakåt i tiden.

Med tanke på Stefans stelopererade fot svängde vi av ifrån leden och tog asfaltsvägen hem. Vi passerade min gamla kära skola och sen bar färden vidare mot nya mål.

Dagens citat:

Du har inte slösat din tid – du har samlat erfarenheter.

Ha en fin dag och kram

Annika

Picknick i Källskogen. Läs mer »

Tacksam för alla sömntutor.

Hejsan.

Jag är så tacksam för att det finns så många sömntutor här på Österlen.

Om alla ställt klockorna på ringning om söndagsmorgnarna för att ge sig ut och ta emot solen vid havet, då hade det långtifrån varit så här stillsamt och lungt.

Egentligen vill jag inte visa vad alla ”tröttisar” går miste om. Egentligen vill jag ha hela den här härligheten för mig själv.

Jag vill kunna låta mina småhundar springa lite lösa och fria när stranden är öde och tom. Jag vill kunna sitta ensam i mina egna tankar och inta den skönhet som finns här.

Fast allting tar ut sin rätt. Även jag måste sova ibland. Lika pigg som jag är när klockan ringer, lika trött är jag när kvällen nalkas, så det är många vackra solnedgångar som jag går miste om.

Det fanns en tid då jag skulle kunna ge vad som helst för en enda timmes extra sömn på morgonen. Men allt det har så sakta förändrats för mig. Min bästa stund på dygnet är nu definitivt morgonen.

Dagens citat:

Om en person inte håller samma takt som sina medmänniskor beror det kanske på att hon hör en annan trumslagare. Låt henne följa den rytm hon kan höra, oavsett vad man tycker om den eller hur långt bort den är.

Livets olika skeden låter oss höra olika rytmer. Lyssna på den som passar just dig i den del av livet du befinner dig..

Kram Annika

 

Tacksam för alla sömntutor. Läs mer »

Nationalparken och helgens vintermåne.

Hejsan.

Min helg har bjudit på så mycket natur och så sköna vandringar.

Nej, det är väl egentligen inte så väldigt ovanligt. Jag brukar alltid vara ute lite varendaste dag och spankulera. Det ovanliga är  mer att jag haft manligt sällskap med mig.

Den jaktintresserade byggmästaren i egen hög person minsann. Och tillika min äkta hälft.

Nu när jaktsäsongen går mot sitt slut och våren nalkas, då ser jag honom lite mer igen, min Stefan.

I lördags for vi ut till nationalparken och vandrade med hundarna. Luften var skön och det var många människor ute i parken.

Dagens tur gick söderut på en stig vi sällan brukar vandra.

Mot det lite mindre kända Kortelshuvudet och dess fantastiska natur.

Platsen där uppe är oslagbart vacker. Men det får jag visa en annan gång.

Såg ni förresten den vackra fullmånen i helgen?

Jag läste någonstans att den kallas ”vintermåne” och då är extra stor. Vacker är den iallafall.

Dagens citat:

För att må bra behöver vi känna oss älskade av minst en person och ha någon att älska.

Det är allt skönt att jaktsäsongen lider mot sitt slut tycker jag…🤣

Kram Annika

Nationalparken och helgens vintermåne. Läs mer »

Stanna tiden.

Hej hej.

Får ni också den där känslan ibland? Känslan som slår ner som en bomb i bröstet och som säger ”snälla nån, vi måste stoppa tiden”

Jag tror att i hela mitt liv så har jag tyckt att min bästa tid är nu. Att jag är i mitt livs bästa period alldeles precis just nu. Sådär har jag nästan alltid tyckt, oavsett ålder, ända sedan jag var i  tio års åldern.

Ja, jag tycker till och med att åldern jag är i nu, måste vara den bästa. 55 år, pigg och glad. Så absolut, här kan jag stanna läääänge.

Mina små hundar är också i sina bästa år. Molly är 5 och Lykke 3,5 år

Min man Stefan är nio år äldre än vad jag är, så för honom går livet i full fart mot pension och ledighet. Det måste väl vara den bästa tiden av dem alla.

Fast det är väl tur att ingen kan stoppa tiden. För då hade jag varit tio år ännu. Jag hade varit klädd i 70-talskläder och farit fram på min brandgula crecsent-minicykel uppe i skogarna vid Christinehof. Då hade jag aldrig träffat på de underbara killar och män som kom att bli en del av mitt liv. Jag hade inte fått mina tre underbara döttrar. Och Scott, jag hade inte haft någon liten härlig Tjabokille. Det är allt tur att tiden går.

Jag älskar den här resan. Livets resa med alla sina destinationer. Tacksam för allt det som jag fått uppleva, men samtidigt nyfiken på det som finns bakom nästa krök. Ibland har jag tagit sorgliga avsked. Några reskompisar ska iväg mot andra mål, några enstaka resenärer har jag inte riktigt kommit överens med. Det finns reskompisar som har rest färdigt för alltid och dem har jag tårögt vinkat av vid deras slutdestination. Men min egen resa går vidare ett tag till hoppas jag och jag ser fram emot att välkomna nya kompisar på färden.

Livets resa… nej, jag vill egentligen inte stoppa tiden. Jag vill bara få ha hälsan och hålla mig frisk, så jag får en så angenäm färd som möjligt.

Dagens citat:

Fortsätt på din väg. Allt kommer till dig när det är dags.

Tack alla ni som på något vis varit mina reskompisar såhär långt.

Ha en fin dag och kram Annika

 

 

Stanna tiden. Läs mer »

Rulla till toppen