Hejsan.
Mina hjärtans dag.
Idag är det ”Alla hjärtans dag”. En dag som alla andra för mig. Såklart kommer jag ihåg mina kära små hjärtan lite extra idag. Mina töser som står mig närmast i livet. Två av dem är så långt iväg just nu, så emellanåt snörps hjärteroten ihop en smula. En av dem är i Nya Zeeland och den andra är i Alabama. På vars en sida av jordklotet. Såklart är jag överlycklig över att tredje tösen inte är längre bort än i Tomelilla. Men den ena ersätter aldrig den andra. Var och en så värdefull och unik!
Och så har jag förstås lille Tjabokillen. Han var ju faktiskt med senaste gången jag hade tjejerna samlade allihopa här hemma. Som ett litet grodyngel låg han där och grodde i Amandas lilla söta kulmage.
Även om Scott inte syntes så väldigt tydligt då, så nog fanns han där alltid! Tänk, redan har grabben hunnit ”fylla” 4 månader! Livet är f*n i majj ett mirakel.
Jag har ju även ett stort bamsehjärta. Stefan heter han.
Förmodligen firar vi dagen med en vanlig enkel vardagsfika i köket – han och jag. Det är ju faktiskt det bästa som finns. Vardagen. Kanske skrapar vi några triss och hoppas på vinst.
Skulle vi mot förmodan vinna storkovan tar vi ett varv runt jorden och hälsar på Andréa och Emmy i farten. Det vore fantastiskt.
Fast det blir nog som vanligt. En vandringstur på hemmaplan är ju faktiskt rena paradiset det med.
Storekovan för mig är ju egentligen att veta att de alla är friska och mår bra. Och att ibland få besök av en liten Tarzankille, det förgyller vardagen mer än alla pengar i världen.
Dagens citat:
Att umgås med sina vuxna barn är som att återuppleva de bästa stunderna i livet.
Man behöver inte köpa en massa dyra presenter till sina kära. Att komma ihåg att berätta för dem hur älskade de är räcker länge.
Kram Annika
