maj 2018

Vita blommor i skymningen och min tomatodling.

2 kommentarer / Trädgård / Av / / , , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I helgen har jag haft fullt upp med att plantera om alla chilisar och tomater.
Mmmm, det doftar ljuvligt nu, därute i mitt orangeri.
Men först måste jag ju visa min fantastiska rhododendron som blommar som vackrast just nu. När jag köpte den som en pytteliten planta, trodde jag väl aldrig att den skulle bli så här fin. Fast det är många år sedan jag hittade den halvt död i en uttorkad kruka på Bilema i Höör. För nästan inga pengar alls.
Det är något speciellt med vita blommor.
De är så vackra när det blir kväll. I skymningen visar de sitt rätta jag.
På ett ställe i min trädgård har jag snöklockor som brukar blomma senare än alla sina ”kompisar”. Men det gör inget, de är så söta nu, mot allt det gröna.
På ett annat ställe lyser de enkla, gammeldags pingstliljorna upp i skymningen. Det är något med deras enkelhet som jag älskar så mycket. Eller så är det för att min favorithelg som ung var just pingsten … Ja, jag älskar dem… vilket den lilla snigeln också verkar göra …
Ja, jag har varit en riktigt liten trädgårdsmästare i helgen. Ett jobb som inte alls känns som ett jobb egentligen. Det känns bara som skön terapi. Att stöka runt med jord och känna den härliga doften i näsborrarna, det gör något med sinnet tycker jag.
Alla mina tomater och chilisar har nu fått nya, större krukor. Och de riktigt stora tomatplantorna har fått mjuk flagglina att stödja sig på. Ända upp i taket om de vill.
Hit ut i orangeriet smyger jag mig ofta nu för att njuta.
Jag sitter ju ofta här och gör min mentala träning, lite meditation och avslappning. Nu passar jag även på att tjuva tomaterna och njuta av den härliga tomatdoften.
Och kolla här! Små, små bebisar är nu på gång. Små gulliga tomatbebisar.
Tack Sjörödsingela för alla fina plantor jag fått av dig, och för att du inspirerade mig till tomatodling. ♥
Ett växthus med glastak har nu hamnat på min önskelista. Ett växthus för en sommarodling. Då ska jag så en massa fröer, och då Ingela, då ska du få plantor av mig, tänkte jag.
Snälla tomt … byggmästaren!
Dagens citat:
Värre än rädslan för att misslyckas är
att inte ha modet att pröva.
Jag älskar att prova nya saker. Att lyckas och misslyckas – det är inte så viktigt. Det viktiga är att få vara kreativ och testa. Att få vara nybörjar det är så mycket roligare än att vara den som vet mest och bäst.
Ha en fin dag och kram
Annika

Vita blommor i skymningen och min tomatodling. Läs mer »

Svag för pioner.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Förr, när jag var yngre så drogs jag alltid till godishyllan innan jag var framme vid kassan på Ica.
Med åren har det där ändrats ganska mycket. Chokladen och lakritsen är inte längre lika lockande. Nej, nu dras jag istället likt en magnet mot blomsteravdelningen innan jag går till kassan för att betala.
Förra veckan kunde jag bara inte motstå. Ett fång av de ljuvligaste pioner, de liksom kallade på mig,
Hemma i min egen trädgård har jag minst tio pionbuskar med olika färger och former. De första är nu i full knopp och kommer snart att slå ut. Ändå kunde jag inte motstå den ljuvliga buketten på Ica.
Ja jag älskar verkligen pioner. Och när jag tänker efter så måste det vara en bra ekonomisk affär att välja en bukett med pioner på Ica, istället för att gå till godishyllan. En tandläkarräkning är ju sååå mycket högre än en liten blomsterkvast.
Nu när jag tänker efter ytterligare lite grann, så har jag ju nästan gjort en ren vinst, och kanske kan jag nu unna mig en ny pionplanta till trädgården för de pengar jag sparat.
Kvällens citat:
Genom att vara dig själv
välsignar du världen med något
underbart som inte fanns
där förut.
…sånt vet Johnnyhunden. Han föreställer sig aldrig eller gör sig till – och just därför kan man inte annat än bara älska honom.
Ha en härlig kväll och kram på er.
Annika

Svag för pioner. Läs mer »

När bokskogen står som vackrast och pizza på Lönnkrogen.

2 kommentarer / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Det är så himla vackert i skogen nu, så det tar liksom priset.
Vitsipporna har blommat ut, men bokskogen har istället vecklat ut sina skira, limegröna blad. De spira små bladen är sådär alldeles nya och fräscha, så som jag tycker att små nyfödda babyfötter är, oanvända så man blir helt förundrad.
Som så mycket annat i vår natur, så kan man faktiskt äta de här bokbladen. De är ganska goda, nu när de är mjuka och nyutslagna. Som liten tös mumsade jag glatt i mig dem och kände mig väldigt trygg med att jag minsann inte skulle svälta ihjäl ifall jag råkade springa vilse upp i Christinehofs skogar.
En svart skogsnigel var sakta på väg över stigen när vi kom klampande den här morgonen. Försiktigt smög vi oss förbi den.
Jag blir så glad när jag ser dessa svarta små skogsniglar, istället för de bruna spanska skogssnigeln som håller till hemma i min trädgård. Mördarsnigeln som håller på att ta över allting i snigelvärlden är verkligen inget roligt djur.
Men så kom jag så till rastplatsen, där mitt glada sinne sjönk en rejäl bit nedåt. Ja, raka vägen ner i källaren sjönk det.
Jag kan inte förstå. Jag kan inte tänka mig – vem gör såhär? Vem lämnar en underbar plats i skogen på detta viset. Är det personer som annars handlar kravmärkt och miljösmart?? Sorterar de sina sopor hemma?
Jag hade den här morgonen ingen möjlighet att ta skräpet med hem, vilket gjorde ont i hjärtat.
Snälla, snälla – hjälp till att hålla rent i vår natur och se till att hålla skräpmänniskorna i öronen.
Ute i den lilla sjön som bildats i kohagen var det ett rejält fågelliv. Jag grämde mig för en stund att jag inte hade ett annat objektiv på min kamera, men så gladde jag mig istället åt att jag faktiskt hade en kamera med mig. För se så vackert.
På kvällen åkte jag och Stefan till Peters Pizzeri. Alltså Tångdala Lönnkrog.
För ett tag sedan skrev jag om Friden och deras underbara pizzor. Peters pizzor är minst lika goda.
Jag älskar att åka till Lönnkrogen. Där känns det så hemma och genuint på något vis.
För er som följer mig och min blogg, så vet ni ju att vi ofta åker hit och att vi verkligen älskar de här pizzorna.
-älskling, vi gör väl som vanligt – du tar en Tångdalare och jag en Svinabergare och så delar vi?

Ja, så brukar vi göra. Peter skär sina pizzor i bitar, så kan man ta lite  slicar av varje.

Tack Peter, på Tångdala Lönnkrog, för en ljuvlig kväll och världens godaste pizzor. Som vanligt!
-ja, det tenderar att bli som vanligt, sa han, den gode Peter.
Men Peter, ”som vanligt” är gott nog när det är som bäst!
Hit åker vi flera gånger på en sommar. Och det blir nog likadant i år.
Vill ni vara säkra på att få plats är det bästa att ringa dit. Kontaktuppgifterna hittar ni som allt annat på google.
Dagens citat:
Varför passa in, när du
är född att vara unik.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

När bokskogen står som vackrast och pizza på Lönnkrogen. Läs mer »

Jag lär hundarna att cykla.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
-jag tänker lära småhundarna att cykla, sa jag en kväll när vi satt framför Tv:n, efter en lång arbetsdag.
Stefan bara hummade lite, där han satt dold bakom kvällstidningens stora sportbilaga.
-ja, fortsatte jag, så du och jag kan börja motionscykla med våra hundar.
-JAG!? kraxade Stefan med chockad röst.
Ja, så var min tanke. Och det var ju lika bra att jag gav mig ut och testade direkt.
Hundarna blev uppspelta av förväntan såklart.
Jag satte Molly i ryggsäcken, där hon är van att åka. Den gillar hon att sitta i.
Lykke skulle sitta fint i cykelkorgen på styret hade jag tänkt.
På verandan hade Stefan kommit ut för att se hur det hela avlöpte för mig och hundarna.
-hejdå, ropade jag glatt och hoppade upp och trampade iväg.
Det var en mycket snopen Johnnyhund som satt kvar bakom grinden och tittade långt efter oss när vi for iväg. Förmodligen var han helt säker på att vi av misstag helt enkelt bara glömt bort honom.
Men av gamla erfarenheter är jag inte särskilt glad för att cykla med den store ”lynsen”. Förra gången jag hade honom springande i koppel sidan om min cykel, så slutade det med att jag, min cykel och Johnnyhunden hamnade i grannens häck.
Men ganska snart fick jag vända och ta mig hem igen. Lykke gillade inte alls att sitta i cykelkorgen och min sadel var på tok för hög.
Nu måste jag bara sänka sadeln ett snäpp och köpa en cykelkorg som är försedd med gallerkupol så fortsätter vi träna en annan dag. Och då ska Stefan och Johnny också med. Det kommer att bli kul.
Kvällens citat:
Det finns glasögon för närsynta
och långsynta, men inte för
kortsynta och trångsynta.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Jag lär hundarna att cykla. Läs mer »

På naturens villkor.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Just nu grönskar det som allra mest. Allting växer så det nästan syns och hörs. Och då är det såklart inte bara de växterna som jag själv har planterat. Nej även ogräs och annat spirar med full kraft.
Jag har bestämt mig för att sluta envisas med att plantera sådant som inte verkar trivas hos mig och istället sats på de växter som passa in här. De som trivs och vill leva med just Gyllebojordens förutsättningar.
Men så finns det även sådant som redan växer här, som det bara gäller att ta tillvara på.
En björnbärsplanta till exempel. Jag vet inte hur många gånger som jag klippt ner den för att jag inte gillar att den är där den är. Nu har jag gett upp. Istället får den bre ut sig och ta plats och jag till och med hjälper den lite på traven istället. Över det vita staketet får den nu bre ut sig, och istället för att reta mig på eländet, så gillar jag den nästan nu. Och har jag tur får jag goda björnbär i belöning till hösten.
 Efter tre månader med ett nytt diskbråck mellan två nya kotor så kände jag att det var dags. Jag snörade på mig springskorna och förkunnade för min käre make att jag ämnade prova om det gick att börja springa igen.
Han höll sig för pannan, himlade med ögonen och mumlade något om galenskap och skylla mig själv.
Såklart tog jag det extremt lugnt. Med små mjuka steg dansade jag fram genom den härlig Gyllebomorgonen. Naturligtvis kände jag hela tiden efter så allt funkade där bak i ryggen. Högerbenet har en liten tendens till droppfot och det gjorde att jag en gång snubblade och for på näsan i backen. Men jag hade tur och landade på bästa möjliga vis – jag landade i ett hav av ramslök.
(Tack du gulliga tjej som oroligt kom till undsättning där jag snopet låg platt på magen.)
Första springrundan – check!
Snart, snart är det dags för min dotter Emmy att komma hem igen. Efter nära nog ett helt år i Australien kommer hon hem i mitten av juni. Jag håller på att längta ihjäl mig efter henne nu. Åhhh vad jag ska laga vegetarisk mat, njuta av hennes skratt och lyssna på allt hon fått uppleva.
För Andréa, min dotter som bor i Canada, verkar alla bitar nu falla på plats. Hon ska ju flytta till Alabama i juni för att praktisera och fortsätta utbilda sig som specialistveterinär där.
Det är liksom inte bara att ta sitt pick och pack och flytta dit. Nej, det krävs mängder med intyg, intervjuer och friskhetsintyg för att få tillåtelse och visum för att få komma dit och arbeta. Vaccinationer, inte för sin egen skull då, utan för deras, så man inte kommer dit med någon oönskad sjukdom. Men nu börjar allt falla på plats och flyttlasset går i slutet av juni. Visumet är godkänt och klart.
Dagens citat:
Så snart du välkomnar förändringar
har du möjlighet att ta emot livets
obegränsade möjligheter.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

På naturens villkor. Läs mer »

Opassande klädsel och ny bikini,

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det är så härligt när det är sommar och sol, och man kan skrota runt hemma på sin egen tomt lite som man vill. Klädd i de kläder som bara finns till hands på morgonen.
När jag går på vandring med hundarna runt sjön, då gäller det förstås att jag klär mig rätt. Det måste finnas fickor för både bajspåsar och hundgodis förstås. Och på fötterna ska det vara fotriktiga skor, så jag kan gå precis där jag vill oavsett terräng och väderlek. Annars så kvittar det egentligen hur allting ser ut eller hur det matchar. Praktiskt är det som gäller.
Ofta när jag vandrar på mina tidiga morgonpromenader så möter jag inte så särskilt många människor. Då kan det liksom kvitta hur jag ser ut. Bara det är bekvämt.
Den färgglada hoppbanan ligger ofta öde och tom när vi kommer knatande förbi, jag och hundarna, så inget fint hästfolk ser mig ändå.
Ibland händer det att där är något tält eller en husvagnar i skogen när vi passerar, men ofta verkar alla människor sova, så vi smyger bara tysta förbi. Fast för det allra mesta är vi helt ensamma i skogen.
Men i veckan mötte jag faktiskt två personer. En kvinna och en pojke.
På tal om kläder så var de båda också lite annorlunda klädda måste jag säga. Nästan som om de var hämtade ur en Robin Hood film. För en stund kändes det som om jag befann mig i en annan tidsålder.
Ofta när jag arbetar här hemma i min trädgård, så åker mina kläder av efterhand som jag blir varm och svettig. Det kan sluta med att jag knallar runt med gräsklipparen i en urtvättad Bh, fula trosor och ett par gummistövlar.
Det där är ganska pinsamt, för efter ett tag glömmer jag liksom bort vad jag har på mig, och det har hänt att jag kommit på mig själv med att hänga över staketet och ivrigt prata med grannen iklädd den där lite förnedrande stassen.
Nu ska det bli ändring på det. Jag har fått en ny piffig bikini av min dotter. Bikinikroppen är väl inte riktigt klar inför säsongen, men jag får helt enkelt bjuda på det. Bikinin är i alla fall underbar tycker jag.
Kvällens citat:
Statistik är som en bikini:
Den visar något intressant och
skyler något väsentligt.
Ha en fortsatt härlig dag och kram på er.
Annika

Opassande klädsel och ny bikini, Läs mer »

Årets första trädgårdsträff och en titt i ljusfabriken.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej.
Vi är tre tjejer som för en del år sedan började med en så trevlig tradition. Vi brukar träffas hemma hos varandra och fika, prata om livet, växter och gå en liten trädgårdsvandring. Ibland kör vi till någon plantskola tillsammans.
I veckan var det dags för första träffen hemma hos Tina.
På min väg till Tina stannade jag till på plantskolan i Skåne Tranås. Det var en underbar dag och jag skulle kunnat vandrat där i evigheter. Men det gick ju inte. Jag köpte tre plantor av en sorts blå vallmo, en åt oss var, och så tuffade jag vidare till Ilstorp.
Vi startade med en härlig fika i trädgården.
Där satt vi länge och pratade om allt mellan himmel och jord.
Så var det dags för en trädgårdsvandring, och som alltid blir vi så fulla av skratt. En del blommor hade vi totalt glömt namnet på, andra mindes vi inte riktigt var den blev planterad. Men det viktigaste är att vi har så fantastiskt kul och ofta lär vi varandra saker och ger tips på sånt vi kan. Runt våra ben sprang de små lockiga yrvädren och tycktes också gilla vår härliga trädgårdsträff.
Som alltid sprang tiden alldeles för fort.
Såklart var vi bara tvungna att ta en titt i Tinas ljuskällare innan vi for hem.
Åhhh, där är så mycket härlig ljus i alla färger och former.
Jag måste såklart tipsa er alla om att man kan boka en tid med Tina för att åka dit och prova på att själv gjuta sina ljus. Det här passar för både gammal som ung, och det kan väl vara en härlig sak att göra tillsammans med barn eller barnbarn.
Själv hade jag såklart något litet ljus med hem … hur skulle jag kunna motstå liksom.
Tusen tack mina blomstersystrar för en underbar eftermiddag. Snart ses vi igen.
Dagens citat:
Du måste inte vara knasig
för att vara min vän, men
det hjälper säkert.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika

Årets första trädgårdsträff och en titt i ljusfabriken. Läs mer »

Bröderna Lejonhjärta, körsbärsblommor och ljuva minnen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Just nu blommor körsbärsträden som allra bäst här på Österlen. Ljuvligt är det.
Som alltid för det mig tillbaka i tankarna, till min barndom och de minnen som finns förknippade till just körsbärsblommor.
Säkert är det många av mina vänner och skolkompisar som har samma minnen som jag. Minnen från det där året då jag var 11 år och fylld med livslust, glädje och bus.
Det var det där året då det pågick en filminspelning i Brösarp. Ingen mindre än den underbara filmen Bröderna Lejonhjärta, skriven av Astrid Lindgren.
Källagården i Brösarp förvandlades till en körsbärsdal, och eftersom den bestod av äppelträd så krävdes lite hjälp på traven. De gamla äppelträden tuktades och en mängd körsbärsblommor av plast fästes upp i träden.
Skolbarn från trakten fick hjälpa till med det digra arbetet, men själv har jag inget minne av att jag deltog…kanske var jag på scouterna eller något annat viktigt som upptog mitt liv just då …
Men jag minns den där tiden ändå. Tiden med alla de där körsbärsblommorna av plast…
När jag var i den åldern så fanns det såklart inga skoluniformer, men om man hade tagit en bild och granskat den nu, så hade man nog trott att jeansjackan var ett slags obligatoriskt klädesplagg för ungar i vår ålder. Det var vad vi alla bar på den där tiden, det ljuva 70-talet.
Och den här våren då Bröderna Lejonhjärtan var i sin körsbärsdal i Brösarp, så hade vi alla en vit körsbärsblomma fastsatt i knapphålet på bröstfickan. Ungefär som ett hemligt tecken att vi alla var från Brösarp.
Jag minns det där året så väl och när det sedan var fest i Alunbruket.
Det var en lokal festtillställning, dit alla åkte, gammal som ung. Egentligen var jag något för ung för att få vara med på dansen den natten, men eftersom jag bodde så väldigt nära så kunde ingenting stoppa mig från att vara där. Jag minns den där kvällen så väl eftersom överallt fanns kompisar med slitna jeansjackor och vita plastblommor i knapphålet. Jag var kär och förälskad, men minns inte riktigt i vem … (men jag tror att det var du Per-Åke ”Låda”)
Jag minns att jag var ung, förväntasfull inför livet och  såååå lycklig!
Jag minns också att jag en kväll åkte med min bästa kompis ut till Brösarps backar, för att se på inspelningen. Det var en ljummen kväll då vi for från Christinehof i deras SAAB v4. Bilen hade växelspaken vid ratten och vi barn satt alla utan bälte i baksätet.
Lite snopen blev jag när jag fick se en stor borg (tror jag att det var), stå uppmonterad. Byggnaden stod på ett ställe och taket ett långt stycke därifrån. Det var nog den tidens trickfilmning. Kanske var det för att man skulle kunna hoppa ner ifrån taket utan att slå ihjäl sig. För ifrån rätt vinkel så såg det ju faktiskt ut som om taket satt på byggnaden. Ja, kanske var det så ….
Det kan hända att mina vänner och skolkamrater har helt andra minnen och känslor ifrån den här tiden. Men så är det, vi är ju alla olika och alla har rätt att minnas och känna utifrån sina egna personer.
Kvällens citat:
Om du studerar de tre första
bokstäverna i ordet lektion
så förstår du att undervisning
skall vara rolig.
Det man lär sig med lust och glädje, det lär man sig för evigt.
Ha en fin kväll och kram från Annika …

Bröderna Lejonhjärta, körsbärsblommor och ljuva minnen. Läs mer »

Sista chansen att njuta av Österlentulpaner för i år.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Alltså, om ni är på Österlen och inte har något särskilt för er, eller bara är ute och kör, då måste ni passa på att åka hit.
Ta en sväng förbi Lunnarp och stanna till ute vid Österlen Tulpaner och bara njut.
Jag och Stefan tog såklart chansen och åkte dit.
Jag älskar tulpaner och Stefan älskar att jag älskar tulpaner tror jag.
Österlen Tulpaner drivs av ett ungt driftigt par, Jocke och Malin. Jag känner dem ganska väl och gläds över deras annorlunda växtodling och nytänkande.
Den här dagen då vi stannade till där, så var ”min extraunge” Elna också på plats och hjälpte sin bror med tulpanerna. Vi brukar skoja om det där, eftersom Elna är min dotters bästa vän och de båda har hängt ihop som ler och långhalm genom hela livet. Och vi älskar verkligen Elna, både jag och Stefan.
Den här vackra dagen var där fler besökare än vi såklart. Det kom och gick människor i en strid ström. En liten underbart söt familj passade på att köpa med sig blommor hem. Och om inte de här söta tjejerna förtjänar lite tulpaner i sina hattar, då gör ingen det. Så ljuvligt gulliga och rara.
(Såklart har jag frågat och fått godkänt av deras snälla mamma om att få ta bilder på töserna och använda bilderna här på bloggen)
Själv gick jag mest runt och sa ”men det här måste väl vara min favorit”.
Jag är ganska svag för de rosa nyanserna och den absoluta favoriten är nog ändå den maffiga mörkrosa sorten, vars namn är Margarita.
Men efter att ha pratat tulpanlökar en stund med Jocke, så har min syn på de röda och gula sorterna förändrats. Det är liksom de som är ursprunget och de tåligaste. Såklart måste man ha dem i sitt sortiment. Så vackra.
Dementi.
I ett tidigare inlägg då jag visade mina egna tulpaner från trädgården så skrev jag att en tulpan hemma hos mig kom från Österlen Tulpaner. Det gör den INTE. Den här knoppen är en så kallad papegojtulpan, en muterad sort och det är inget Österlen tulpaner odlar. Rätt ska vara rätt såklart!
Alltså INTE en Österlen tulpan.
Men såklart har jag andra tulpanlökar hemma hos mig som just nu blommar som bäst. Och till hösten kommer jag tillbaka till Lunnarp för att köpa fler underbara blomsterlökar till min egen lilla täppa.
Innan vi styrde kosan mot Gyllebo igen, så köpte jag med mig ett fång tulpaner hem. För jag älskar ju blommor och Stefan älskar att jag älskar blommor. Och så här vackert blev det hemma hos mig.
Den här helgen är sista chansen. Ta den och åk ut dit och bara njut.
Dagens citat:
Precis när larven trodde att livet
var över, så förvandlades den till
en fjäril.
Ha en fin dag
Kram Annika

Sista chansen att njuta av Österlentulpaner för i år. Läs mer »

Lata, soliga dagar – det är vad vi behöver.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det är något med de här dagarna i maj. Veckorna då de röda helgdagarna avlöser varandra och den gula solen strålar från den blåa himlen. Det är som om det är dessa dagar som vi väntat på hela långa vintern.
För min del mår jag som bäst när jag ligger på knä framför en rabatt och rotar runt. Ibland träffar jag på något litet kryp som måste förevigas.
I mina rabatter och i min trädgård växer en massa olika ogrässorter. Kvickrot, kirskål, nässlor och en massa annat. Men så finns det sorter som inte hör dit, men som ändå är så ljuvligt söta. Som små vilda förgätmigej. Sådana där i miniatyrformat. Visst är de gulliga.
I gräsmattan växer en massa gula maskrosor såklart. Men också en sorts små, små blå blommor. Nästan som små konstverk ser de ut om man tittar närmre på dem.
Ovanför mitt huvud håller fåglarna på för fullt. Det är som om vi lärt känna varandra nu. De bryr sig inte så mycket om vad jag håller på med. En rödstjärt har flyttat in i den gulliga holken som Stefan snickrat ihop av en gammal vintunna.
Stefan som inte kan röra sig så mycket på grund av sin onda fot, får istället pyssla med sina trägubbar i solskenet.
Ibland händer det att någon av hans gubbar blir misstänk lik någon vi känner, men det vågar vi såklart aldrig nämna … det där är nog mest en ren slump tror jag.
Ja, det är nog sådana här lata, soliga sommardagar som gör att man mår bra i kropp och själ.
En balans på aktivitet och vila.
Jag älskar internet, google och sociala medier, men jag har medvetet valt att bara göra en sak i taget. Om jag träffar vänner så undviker jag telefonen. Det gör jag även när jag vandrar och grejar i min trädgård. Då låtsas jag att det är en fast telefon jag har och lägger den ifrån mig på ett bord inomhus.
Ofta på ställen som jag aldrig riktigt minns, så resten av familjen får ringa upp så jag kan springa runt och leta med ledning av ljudet.
Kvällens citat:
Gör något varje dag
som skrämmer dig lite!
Ja, vad kan det vara som är läskigt … vi får se…
Ha en fin kväll och kram
Annika

Lata, soliga dagar – det är vad vi behöver. Läs mer »

Rulla till toppen