maj 2018

Kärleken, hundarna och min kamera.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Kärleken, hundarna och en kamera – det är egentligen allt jag behöver för att vara lycklig.
Ja det förstås, en Gylleboskog vill jag ju också gärna ha!
I går eftermiddag när jag kom hem efter en 6 timmars bilresa, så stod han där med sin krycka. Min Stefan.
-kom mé ing, sa han, och tog min hand.
-ja ska visa di ….
Och där stod lite olika blomster på köksön. Min underbare, store nallebjörn…
-forr du tycker ju om blommor, vell? ….
En vit bukett med rosor och en röd bukett och så en ljuvlig rosa cala, för säkerhetsskull liksom.
Stefan, jag älskar dig ♥
Det var skönt att vara tillbaka i Gyllebo igen. Hos mina älskade hundar.
Jag ska sortera bilder och skriva om vad jag egentligen hittade på där uppe i Örebro. Det kommer så småningom jag lovar.
Nu vill jag hinna njuta lite av skogen, dofterna och den öronbedövande fågelsången först.
Min Gylleboskog som grönskat som om jag varit borta i veckor istället för bara två dygn.
Ramslöken som står som ljuvligast nu.
Många är som tokiga efter den goda primören tidigt på våren. Det görs pesto och en massa annat gott. Jag måste erkänna att jag njuter ännu mer av den skönhet det blir när den blommar. Jag kan liksom aldrig se mig mätt.
Den stora kastanjen vid slottet blommar också fantastiskt mycket nu. Det känns som en evighet tills vägen nedanför blir fylld med löv och krossade kastanjer. För då kommer det att vara höst och dit känns det som en oändlighet just nu.
Kvällens citat:
”Livet är dagarna som går,
se till att det blir dagar du minns.”
Ha en fin kväll och en stor kram från mig.
Annika

Kärleken, hundarna och min kamera. Läs mer »

Hemma!

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hemma – smaka på det ordet.
Så underbart.
Tryggt och skönt.
En plats att älska.
Att höra hemma.
Jag älskar att uppleva saker, nya platser och nya människor. Att inspireras och se nya ställen, få nya infallsvinklar. Lära känna nya spännande personer. Få fler vänner. Det är härligt. Jag växer av det.
Men det är här hemma som allting faller på plats. Platsen där jag kan lyssna på mig själv, höra vad min egen röst säger. Känna vad mitt hjärta slår för, vad jag vill och vad jag har för mål i livet. Vilken väg som är rätt för just mig. Hemma i lugnet.
Mitt Gyllebo.
Såklart kommer det inlägg från min helg snart. Men till dess vill jag bara hitta in i mig själv igen och njuta av lugnet.
Dagens citat:
Det bästa sättet att vara
lycklig med någon är att
vara lycklig ensam, så att
sällskap är ett val och inte
en nödvändighet.
Kram från mig
Annika
p.s Fotograf är min dotter Amanda Henriksson

Hemma! Läs mer »

Bröllopsdag, och jag är inte hemma.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Precis, just idag så har jag och Stefan varit gifta i 14 år. Ja, jösses som tiden springer.
Under de här åren har vi fått vara med om massor. Både tråkigheter, men också såååå mycket roliga saker och så mycket lycka och glädje.
Jag minns så väl den där dagen då vi gifte oss i det lilla kapellet vid havet. Vid vår favoritstrand vid Knäbäck.
Stefan i jeans och jag barfota i en enkel militärgrön klänning. I handen hade jag en bukett med vita blommor, lite inspirerad av naturen och i Stefans jeansjacka satt en vit ros.
Nu gäller det för mig att skynda mig hem till Skåne igen, till Gyllebo och till min Stefan. Ikväll ska vi fira vår dag lite extra. Elfenbensbröllopsdag. Kanske tar vi en kanna kaffe och en enkel baguette med räkor med oss ut i skogen och bara njuter. Kanske hittar vi stället med mina älsklingsblommor också – liljekonvalj.
Bara han och jag.
(fotograf Emmy Henriksson 2017)
Dagens citat är till dig Stefan:
Du är min himmel
på jorden.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

Bröllopsdag, och jag är inte hemma. Läs mer »

Örebro – känns ju nästan som hemma.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / / 1 minute of reading
Hej hej
Jag vill bara kika in här lite snabbt och bekräfta att jag verkligen kommit fram lyckligt och väl till Örebro.
En oväntat vacker stad som direkt tog en plats i mitt hjärta. Kolla bara, ett riktigt sagoslott mitt i staden.
Att köra 50 mil sådär nonstop gick förvånandsvärt enkelt. Det var när jag kom fram som det knepiga började. Staden vimlade av festglada människor och cyklister, och att hitta någon parkering var en bedrift, det vill jag lova. Men efter lite svettiga varv runt i stan på cykelvägar och gågator, så stod jag och min Duster äntligen i en parkeringsruta.
Asså, om man kör iväg 50 mil hemifrån så förväntar man sig inte att kliva av sidan om ett helt gäng glada skåningar hemma från den egna byn, med samma breda dialekt som jag själv.
Mer om mitt Örebroäventyr kommer framöver.
Kvällens citat:
Nu har jag äntligen förstått 
hur man ska undgå parkeringsböter …
Man tar med sig vindrutetorkarna när man går.
Jag önskar er en fin pingstafton och kram från mig.
Annika

Örebro – känns ju nästan som hemma. Läs mer »

Östra Vemmerlöv runt på cykel

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / / 3 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni alla mår bra och får en fantastisk pingstafton idag. Och det önskar jag särskilt min underbara Stefan, som ensam håller ställningarna i Gyllebo med hundar och katter den här dagen. Jag är nämligen på andra upptåg i Örebro. Det där får ni läsa mer om i senare inlägg, för just nu vill jag bara se, uppleva och fotografera. Det här inlägget är alltså förberett och inställt så ni ska ha något att läsa, nu när jag är ute på vift.
Nåväl, idag tänkte jag visa när jag och Stefan var ute på vår andra cykelrunda.
-dinne gången vill jag bestämma sell, knorrade Stefan.
-inga oppforrsbackar och bara asfalt forr di ska gå lett å trö …
Och så fick det bli.
Vi tog rundan runt Östra Vemmerlövsby. Nästan ingen uppförsbacke alls och mest asfaltsvägar.
Så ljuvligt vackert!!
Vi svängde ut på ”Ragåravajjen”, eller Möllegatan som den där landsvägen egentligen heter. Ett namn, nästan som finaste gatan i Malmö.
Där på backen har man en härlig utsikt över byn och den charmiga lilla kyrkan. Rapsfälten var på väg att slå ut, och jag kan tänka mig att den här helgen står de som absolut vackrast i sin knallgula färg.
När man cyklar så hinner man se så mycket.
På ett ställe såg det ut som man sprutat en hel trädstam full med fogskum. Sådant där gul tätskum som en del snickare använder istället för drevremsor runt dörrar och fönster.
Den likheten fick mina tankar att gå tillbaka till den gången Stefan höll på med något i garaget och av misstag lyckades spruta ner hela sin motorhuv på firmabilen. Sådant där tätskum är totalt omöjligt att tvätta bort sedan det fått fäste på något, det sitter värre än berget. När han senare skulle byta bill i Hammenhög, undrade de såklart vad det där var…
-asch, di där … di kan ni bara ta bort me litta skarpt, sa Stefan.
Såklart ringde Gert-Åke, Peugeots bilförsäljare, upp en vecka senare och svor ve och förbannelse över Stefan, eftersom delar av bilen fått lackeras om. Trots den där episoden, så har de båda alltid haft ett synnerligen gott öga till varandra och gjort ett otal bra och dåliga bilaffärer sinsemellan.
Vi rullade vidare, sida vid sida på våra cyklar.
På ett ställe var jag återigen tvungen att stanna och hoppa av min cykel. Vid vägkanten växte stora tuvor med stjärnblommor och jag kunde inte motstå att föreviga dem. Underbara blommor som är så vanliga på försommaren, och så ljuvligt vackra.
När vi kom hem till stugan igen, så såg jag i vår trädgård att vi fått tillökning den här kvällen. Eller i alla fall någon av våra grannar i djurlivet.
Små blåa, sköra äggskal som någon fågel kastat ut ifrån ett bo låg på gräset.
Ja, den här tiden i pingst är den vackraste av alla…. fast det säger jag nog om de flesta tider… Men nog är det något särskilt med försommaren, som inbjuder till så mycket minnen och känslor.
Jag önskar er alla en fantastisk dag.
Och jag kommer att göra vad jag kan för att få en härlig dag här upp i Örebro.
Och jag ska prata så tydligt och fint så alla förstår mig …
Dagens citat:
”Ödmjukt erkänner jag att jag inte är bättre än någon annan.
Stolt förkunnar jag att ingen annan är som jag.”
Ha det fint
Annika

Östra Vemmerlöv runt på cykel Läs mer »

En total förändring på 6 veckor.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Minns ni det här?
Österlenvintern i påskas.
För det gör nästan inte jag. Det känns helt overkligt att tänka på nu. Att på bara lite drygt sex veckor så har hela landskapet förändrats totalt.
Om inte det är magi, trolleri, mirakel och ett under – ja då vet inte jag ….
Vår natur är bara så fantastisk.
Alltså. Inte kan man väl tro att det bara är lite drygt 6 veckor mellan de här båda fotona …
Passa på och njut här och nu och längta inte ihjäl er efter att tiden ska gå. Det gör den ändå och det med stormsteg.
Kvällens citat:

Våren är naturens sätt att säga: ”let´s party!

Ha en fin kväll och kram på er.

Annika

(ett foto från den 3 april kan väl passa bra)

En total förändring på 6 veckor. Läs mer »

Full av inspiration.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Så inspirerad jag blev efter vårt besök på Österlens Garden Show i helgen.
Genast när jag kom hem satte jag igång med min egen lilla trädgård. Stegen jag fyndade på en loppis i fjor åkte fram på trädäcket, och lite blomsterkorgar från vinterns julgrupper.
Stefan har skrattat åt den där gamla stegen, men jag är ganska förälskad i mitt fynd ännu. Kolla bara här så tjusig den blev i år igen.
I år tänkte jag inte köpa så mycket sommarblommor som jag brukar. Dels så blir det alldeles för dyrt och så har jag ju lite knepigt med att orka bära en massa vattenkannor runt överallt. Men utanför staketet har jag ändå satt lite nytt. Där ska det vara välkomnande och fint.
Jag är så svag för rosa nyanser, så det fick det bli.
Vid vår entré står en gammal koppargryta. Den där grytan brukar vara lite svår att plantera i eftersom blommorna inte verkar trivas riktigt där. I år har den bara fått stå och vänta med den gamla jorden i tills jag skulle komma på något. Och kolla här. Den har liksom fixat allting själv. Röd klöveroxalis  har nu fått sprida sig ohämmat i grytan. Och det blir bara vackrare och vackrare för varje dag.
Det blir mycket trädgårdsinlägg just nu på bloggen. Men jag måste ju bara visa er en annan sak. Mitt blåregn!
Blåregnet som i alla år envisats med att bara sprida sig med långa gröna revor, utan tillstymmelsen till minsta lilla blåa blomma. Kolla bara nu. Full av knoppar. Jag älskar verkligen blåregn.
Ett annat ställe som snart blomstrar hemma hos mig, det är den där spaljén som Stefan byggde. Den som skulle bli insynsskydd mot våra nya grannar. Ett skydd mest för deras egen skull, så de ska slippa chockeras över Stefans nakna kvällsdopp och  min ibland opassande klädsel.
Nu har det inte växt så väldigt mycket där ännu, men fullt av klematisknoppar är där minsann. Härligt.
Så har jag ju mina små underbara äppelträd. De små prydnadsträden som är så gulliga där de står i sina vindpinade vintunnor. Snart, snart är de i full blom.
Dagens citat:
”Att plantera en trädgård är att tro på en morgondag.”
Det blir mycket natur och trädgård på bloggen just nu. Inomhus gror det liksom igen litegrann när det är sommar och fint väder. Men det gör ingenting för min del. Jag bara njuter av att få vara ute i stället.
Ha det fint och en stor kram
Annika

Full av inspiration. Läs mer »

Bättre och bättre dag för dag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Ja nu går det framåt med min kropp och med diskbråcket tycker jag. Även om jag ännu startar min dag med några små piller, så är allt så mycket bättre nu.
Jag har kommit en bit på min rehabträning också. I början fick jag bara en enda övning och det var att ligga stilla i den enda positionen som inte gav så mycket smärta. På rygg i en halvvriden ställning.
Men nu jäklar har jag kommit framåt i programmet måste jag säga.
Det är förstås inte alls något avancerat jag gör, men från att knappt kunnat röra mig så är det ett sånt framsteg att göra små rörelser igen som inte gör ont.
-det där ser ju trevligt ut, hörde jag Stefan säga, när jag låg där på rygg och gjorde mina små stärkande juckrörelser …
För mig själv tänkte jag att det skulle kanske han också behöva, men med åren har jag lärt mig att ”tiga är guld” … Och nu är det ju dessutom lite synd om honom, när han har så ont i foten.
Min stackars Stefan
Med Stefans fot går det varken framåt eller bakåt. Det är liksom stiltje.
Han for ju ända upp till Göteborg en kväll för att planera för en snabb steloperation i förra veckan. Totalt i onödan. Den där långa resan på nära nog 70 mil, skulle bara resultera i att han fick reda på att de tagna röntgenbilderna inte dög och de skulle göras om i stående position istället … trots det hade han ringt och kollat upp innan han körde, att allt skulle fungera – när han skulle köra så långt …
Ibland funderar jag på alltings smidighet. Hur lätt det varit för den läkaren eller vårdpersonalen att tänka ett steg längre. Att kontrollera det hela då när han ringde …
Det var många år sedan jag var på en kurs om logistik, och ännu tycks det vara många som inte tänker ett dugg på det.
Stefans fot är nu på nytt röntgad i Malmö. Och tills han vet mer, så får han fortsätta rädda grodorna i poolen och bara vänta, för när doktorn ringde hade röntgenplåtarna förmodligen skickats med snigelpost och ännu inte dykt upp … Jag blir skogstokig när jag tänker på hur Stefan blir behandlad.
En som är synnerligen bra på att vänta, det är katten Felix. Han gör sannerligen inte så många knop i timmen. Latar katt får man nog leta efter, och ändå har han inte det minsta ont i foten.
Kvällens citat:
Andas – universum tar hand om resten.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Bättre och bättre dag för dag. Läs mer »

Tummen upp för Österlens Garden Show.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan.
I helgen har det varit ett nytt inslag här på Österlen. I Lunnarp anordnades den första Garden Showen.
Vad det egentligen var, det hade jag inte någon klar uppfattning om egentligen.
Men som de flesta vet, så gillar jag trädgård och blommor, så jag ville såklart åka dit.
Med lite övertalningsarbete och mutor av min käre make Stefan, så blev det en tur mot Lunnarp i söndags.
Oboy, vilken utställning och vilken Trädgårdsfest!!
Jag kan bara ge högsta betyg på precis allting där.
När vi skulle parkera, så kunde jag se hur Stefans mungipor sjönk ner en bra bit. Han har som många vet, rysligt ont i foten, och när parkeringen låg ett bra stycke från utställningen så förstod vi båda att det skulle bli problem för honom.
En leende och tillmötesgående parkeringsvakt hjälpte oss villigt med det lilla bekymret. Det var bara för oss att köra tillbaka till en handikappanpassad plats istället. Så hjälpsamma, på äkta Österlenskt vis!
Och när vi kom innanför entrén och möttes av små traktorer, då var Stefans mungipor uppe vid öronen igen.
Det var inte bara medlockade äkta makar man hade tänkt på. Även för barnen hade man gjort särskilda aktiviteter. I ett tält fanns en massa roligt för dem att hitta på. Och som trädgårdsälskande mamma så vet jag att det är skönt när både ungar och ”gube” hålls på gott humör. Då kan man själv bara lulla runt och titta, lukta och njuta i godan ro.
Ja, det var helt enkelt en trädgårdsshow för hela familjen!
Till de som inte hade någon ”gube” med sig när de kom dit, kunde skaffa även det på plats.
På ett ställe hade man byggt upp den raraste lilla trädgård ni kan tänka er. På lördagen fanns vår välkände Ranelid också på plats och för de giftassugna så gick det utmärkt att svära evig kärlek och trohet där på plats. Vips var de så gifta och kunde åka hem som man och hustru.
Jag kikade lite efter den där vigselförrättaren Ranelid när vi strövade fram på söndagsförmiddagen. Ja, jag tänkte att lite förnyelse av allt det där vi lovade, nog kunde behöva fräschas upp. Bara som lite påminnelse liksom. Men till Stefans stora lättnad verkade Björn hålla söndag hemma på Kivik istället den här dagen.
Jag som går i växthusdrömmar stannade vid ett  underbart glashus i träprofiler.
-itt sunt kan ja spiga ihubba sell, viskade Stefan i mitt öra och stylta snabbt förbi med sin krycka.
(han menade alltså att han skulle kunna tillverka ett sådant på egen hand, för er som inte förstår hans skånska språk)
Men jag gick i alla fall in och tog en broschyr och drömde mig bort till min egen odling i framtiden.
Så vackert!
Såklart fanns det vanliga växthus också på plats. Och såklart fanns en annan välkänd trädgårdsprofil på plats. Peter Englander, känd med sina medelhavsträdgårdar, citroner och oliver.
Överallt kunde man handla växter, blommor och trädgårdskonst.
På ett ställe stod en man och pratade om trädbeskärning.
I ett stort tält kunde man sätta sig i lugn och ro och lyssna på en massa fantastiska blomstertips.
Det var ingen mindre än min favorit, Gunnel Carlson. Jag älskar henne och drömmer ibland om att få jobba med henne. Att i lugn och ro få ta del av allt hon kan, hennes jordnära sätt att se på trädgård, planteringsmisslyckande och glädjen när det omöjliga blir en lyckoträff och frodas och blomstrar.
Såklart hade Karl-Fredrik på Eklaholm också en liten utställning där på Garden Showen.
Ja, vem vill inte äga en sådan här hängmatta?
Själv började jag genast grunna på var i min egen trädgård den skulle kunna hänga.
Och såklart!!! … Naturligtvis var där tulpaner från Österlen Tulpaner.
Som små smycken utplacerade lite varstans fanns de bara där. Så vackert, så genomtänkt, så finurligt och roligt. Med gamla jordbruksredskap som stilla stilleben smyckade med traktens egna tulpaner.
Plus och tummen upp för det.
Kanske minns ni när jag besökte Österlen Tulpaner tidigare den gångna helgen… annars kan ni kika in här.
Allting handlar om förväntningar. Hur man upplever saker och ting bestäms utifrån vilka förväntningar man har.
Österlens Garden Show slog alla mina förväntningar med hästlängder, och jag hoppas att det kommer bli en repris nästa år. En så underbar dag, med ett väder som också bjöd till lite extra.
Fylld med idéer och skaparlust åkte jag hem till min egen lilla oas i Gyllebo igen.
Dagens citat:
När man tänker något vänligt
ska man tänka det högt.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Tummen upp för Österlens Garden Show. Läs mer »

På ny cykel genom Gylleboskogen

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nix, det är inte jag som fått någon ny cykel, utan Stefan.
Allt sedan min käre make fick sin hjärtinfarkt för tre år sedan, har jag kämpat på med att försöka få honom lite mer vältränad och med bättre kondition. Det har inte varit ett helt lätt jobb måste jag erkänna. Även om Stefan varit med på noterna, så har hans sjukdomar sedan avlöst varandra och satt käppar i hjulet.
Men nu tyckte jag att det var dags för ett nytt försök. Cykling skulle väl kunna funka bra trots att foten inte var så bra, tänkte jag, och det skulle gå bra även för mig med min rygg…
-ja men jag har ju ingen cykel, svarade Stefan lättat, när jag la fram min nya träningsplan.
-men Biltema har!, kontrade jag, och så var saken avgjord.
En ljuvlig kväll i helgen hoppade vi upp på våra cyklar för att ta premiärturen. Stefan på sin sprillans nya och jag på min gamla hederliga.
Det var en underbar kväll. De första korna hade kommit ut i sin hage och en förskrämd fasan irrade runder på ängen.
-vi tar den där rundan som bara har en enda uppförsbacke, sa jag uppmuntrande, när vi trampade på genom den tysta skogen.
Men jag märkte ganska snabbt att jag möjligtvis hade missbedömt de där uppförsbackarna en aning.
Stefan flåsade och muttrade något om att han var grundlurad. Men med lite snusprillor så tog vi oss runt hela rundan.
Och lite mallig var han nog allt när jag upplyste honom om att han nyss cyklat 8,5 kilometer.
Oturligt nog har han nu gått och blivit förkyld med ont i halsen. Så nu får han fortsätta tälja trägubbar ett par dagar, tills han kryat på sig igen.
Det är då sannerligen inte lätt att vara sådandär PT …
 (en naken trägubbe med vintermössa….?)
Kvällens citat:
Tävla mot andra
så blir du bitter.
Tävla mot dig själv
så blir du bättre.
Ha en fin kväll.
Kram på er.
Annika

På ny cykel genom Gylleboskogen Läs mer »

Rulla till toppen