maj 2018

Vilka härliga kvällar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Woww vilka ljuvliga kvällar vi haft. Det har varit underbart i snart hela maj månad. På ett nix har alla gula maskrosor blommat klart och istället är ängarna fyllda med runda dunbollarna. De där förhatliga blommorna som egentligen är underbart vackra, såvida de inte växer hemma i den egna täppan. Allting beror ju som bekant på hur man ser det.
När vi passerade Rörum en kväll sa Stefan:
-du måste se den store ”tjårren” som går här i hagen…
Så körde han sakta, sakta med bilen för att kunna få syn på det ovanliga djuret.
Hans huvud gick nästan ur led som han letade, samtidigt som han styrde jeepen i små zickzack rörelser.
-det är den största tjårr ja sitt… fortsatte han, alltmedan huvudet for som på en sådan där nickehund man hade när man var liten.
Han hade alltså sett en tjur som skulle vara extremt stor, den största han någonsin sett, det var han övertygad om. Det var den vi nu kikade efter
Jag tittade överallt efter den där tjuren, men såg inte röken av några kreatur alls. På andra sidan ån, uppe i backarna, vet jag att Mandelmanns söta små fjällkor går, med sina klingande bjällror runt halsen, inte kunde Stefan väl mena någon av dem…
Men så plötsligt kom något stort, svart nerför backen med hela sin familj i släptåg. (Den där backen som vi brukade åka pulka i med tjejerna då de var små.)
Och nog var det en bjässe till tjur, det vill jag lova.
Inte skulle man vilja råka komma in i den hagen av misstag i sommar.
Stor och magnifik var han allt den där tjuren som gjort sådant intryck på Stefan.
Jag var glad att jag inte valt att hoppa in där för att lägga mig på magen och fotografera maskrosbollar i solnedgången!
Kanske är han lika snäll som tjuren Ferdinand, men sådant vet man ju aldrig riktigt.
Det är så vackert med betande djur i svenska hagar. Det ger en sådan sommarkänsla tycker jag.
Sedan skyndade vi oss hem för att ta hand om våra egna små ”kreatur” i Gyllebo. Våra små pälsbollar som behövde lite omvårdnad i form av både manikyr och pedikyr.
Kvällens citat:
Jag ser inte dem som
tycker illa om mig när jag
har mina kärleksglasögon
på mig.
Man kan inte vara älskad av alla, så enkelt är det. Lika lite som jag själv kan älska varenda människa i hela världen. Men alla förtjänar att behandlas med respekt.
Ha en fin kväll och akta er för hagar med stora tjurar i.
Kram på er
Annika

Vilka härliga kvällar. Läs mer »

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
För ett tag sedan nämnde jag för min Stefan att jag ville ha ett enkelt planteringsbord. Ett träbord av överblivna bräder, som skulle stå undanskymt uppe vid vår ”skämshörna” i trädgården. Den där hörnan där komposten ligger, och där jag ofta sitter på huk och planterar om mina blommor.
-det behöver inte vara så fint eller märkvärdigt, sa jag, bara en plats så jag slipper sitta på huk.
-något enkelt av gamla bräder duger fint, fortsatte jag.
Dagarna gick och plötsligt kom Stefan hem och meddelade att nu hade han minsann fixat det där planteringsbordet åt mig.
Nej, det blev inget planteringsbord.
För kolla så fint!!
Inte kan jag ställa det här bordet undangömt uppe vid komposten och gegga med jord på den vita gjutna bordsskivan.
Det fick istället bli en hederplats på tralldäcket.
Och jag får helt enkelt fortsätta att sitta på huk uppe i vår skämshörna och plantera om mina blommor. Samtidigt kan jag ju nu kikar ner på mitt fina blomsterbord och tänker att han är allt bra gullig min Stefan.
Kanske får jag göra en ordentligare produktbeskrivning på min order av planteringsbord framöver. Men det där får vänta tills Stefans fot är justerad, det är inte bråttom, inte alls.
Föresten så fyller min Stefan år idag. Ja precis just i dag faktiskt.
Men någon mer badleksak kommer han inte att få i år, även om han är barnsligt förtjust i leksaker.
Vem minns inte krokodilen från i fjor?
Ett stort varmt grattis min älskade livskamrat ♥
Du som gör mitt liv så … ja ska vi säga omväxlande. Samtidigt som du är min stora trygghet, så är det alltid spännande att leva med dig.
(bild: fotografen och vännen Mårten Johnsson)
 Dagens citat:
Att träffa dig var ödet,
att bli din vän var ett val,
att bli kär i dig var bortom
min kontroll.
Ha en härlig dag alla fina.
Kram från Annika

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat. Läs mer »

Kinesiska fröer och poppelfrö.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag skrev förut om min odling av olika blommor. Fröer jag köpt på nätet.
Det har väl gått ganska dåligt måste jag säga. De var verkligen svårflörtade de där fröna.
Inte nog med att påsarna innehöll minimaliskt med frö, det var dålig groddbarhet på dem också. Jag skötte om dem som små bebisar, men trots det så ville de inte alls växa sig så stora och kraftiga som jag sett framemot.
En kväll bestämde jag mig för att plantera ut de få exemplaren solrosor som trots allt överlevt. Det ska bli en röd sort, om man får tro det som stod på påsen.
Det ska bli spännande att se vad som händer. Har jag otur så blir de mat åt de hungriga mördarsniglarna istället.
Någon som lyckats bättre med sina frö, det är min syster. Av henne har jag fått både luktärtor och krasse.
Och kolla här så fint.
Det där vita luddiga som nu ligger i alla mina krukor är frön från en jättestor poppel som står på en grannes tomt. Jag hatar den där poppeln. Somliga dagar är det som om det snöar maskrosfrön från himlen. Men det är poppelfrön som lägger sig i stora driver i trädgården. Inte nog med det, de där fröna kryper in i varenda vrå i huset också. De liksom virvlar runt fötterna när man går.
Jag hatar den där poppeln innerligt, och varje år har jag stora planer på att smyga dit och spika kopparspik i det där jäkelens trädet…
Men jag glömmer fort, och när det nu har fröat klart njuter jag istället av mina blommande små äppelträd.
Till och med mitt lilla svartplommonträd blommar så vackert i år. Annars brukar det vara fullt av larver som tycks vara glada i just detta träd. De brukar mumsa i sig allt så det lilla trädet blir alldeles naket. Försäkerhets skull har jag i år sprayat det med lite medel som det finns en dödskalle på … säkert inte bra, men en enda gång i livet vill jag se mitt lilla träd blomma.
Kvällens citat är hämtat från Walt Disney:
Skratt är tidlöst, fantasin
har ingen ålder
och drömmar varar för evigt.
…så vackra ord!
Ha en fin kväll
Kram Annika

Kinesiska fröer och poppelfrö. Läs mer »

Grönska och integration.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Oboy vad det grönskar i naturen nu.
Jag vet att jag skrivet det förut här på bloggen och man kan tro att jag börjar bli senil och glömsk, vilket jag kanske också håller på att bli …  Men jag kan verkligen inte förstå hur det kan växa så det knakar -alltså, seriöst – på riktigt.
Den här morgonen kunde jag inte låta bli att ta med mig dunderklumpen på min vandring runt sjön. Dunderklumpen är min ”riktiga” kamera. Den som väger flera kilo och som jag älskar att fotografera med.
Allt är så vackert nu, och jag ville passa på att ta fina bilder.
I kohagen hade ett gäng vita kvigor blivit utsläppta och de gick och njöt av det saftiga gräset.
Hundkexen blommade som bäst och nere vid badplatsen hade handikapprampen kommit på plats. Det där är väl säkra tecken på att sommaren är här på riktigt. Om nu någon mot förmodan tvekar på det …
Det var redan varmt och skönt, trots att det var morgon. Så att komma in i skogens sköna skugga var riktigt härligt.
Myggen dansade runt både mig och hundarna, så det gällde för oss att traska på i ett raskt tempo.
Jag har redan märkt att det är ett riktigt myggår i år, så myggolja står nu antecknat på inköpslappen. Sluga, blodtörstiga kryp de där!
Så var jag framme vid min favoritplats. Den där backen som jag jämt tjatar om. Ramslöksbacken!
Ja, den är helt enkelt magisk. Inga foto i världen gör den här platsen rättvisa.
Jag bara älskar att strosa fram här. Med fötterna i ett par tunna sandaler, så jag känner gruset sippra in i skorna lite grann. Att få känna den tunga doften av lök i näsborrarna och höra ljudet av en ihärdig fågelsång.
Asså … det är det som är livet! Att bara känna med alla sina sinne.
Varje år växer det en rosa, vild skogsblomma vid den ruttnande stocken som ligger där tung, mitt i ramslökshavet. Den där ensamma blomman ger en så skön kontrast till allt det vita. Ljuvligt.
När jag nästan var hemma igen såg jag att ännu ett gäng kossor flyttat in i kohagen. De svarta.
Det där är lustigt. Trots att dessa kor kommer att gå där tillsammans precis hela sommaren, de vita och de svarta, så händer det aldrig att de olika flockarna beblandar sig med varandra. De går i sina gäng, de respekterar varandra och ser ut att vara vänner. Men de håller sig alltid i sin egen flock. Oftast på olika ställe i hagen, men ibland på samma. Men alltid uppdelade.
Kanske är det därifrån talesättet ”lika barn, leka bäst” kommer ifrån.
Nej, kor vet nog inget om integration tror jag. De bara äter, fiser och idisslar dagarna i ända.
Hemma i min trädgård blommar en av mina favoriter nu. De vita löjtnanshjärtan.
Man blir så glad. Hur kan något så fint ha skapats. Kolla bara.
Dagens citat:
Känn dig inte dum bara för att du
inte tycker om det som alla andra
låtsas tycka om.
Ha en ljuvlig dag alla fina.
Kram Annika

Grönska och integration. Läs mer »

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom.

Lämna en kommentar / Djurliv, Trädgård / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nej, jag har inte blivit någon kallhamrad mördare på sista tiden. I alla fall inte när det gäller riktiga mord och dråp som man läser om i kvällstidningarna.
Den som det handlar om här var helt enkelt bara en snigel. (om det nu är så bara)
Jag tog honom på bar gärning här hemma för några kvällar sedan i min trädgård…
Jag har tidigare visat här på bloggen min finurliga uppfinning. Åtminstone har jag själv tyckt att jag var rysligt smart och påhittig.
Det är en plåtring av koppar som jag satt runt min fina blomsterbuske som jag är så himla rädd om. Min ”Moses brinnande buske”, som jag fått av min mamma för länge sedan.
Mördarsniglarna tycks gilla den där blomman lite extra och en kopparplåt gör att de inte kan slemma sig in där, tänkte jag, och det har också fungerat i några år nu.
En kväll tyckte jag att det såg ut som om något nafsat på min kära blomma. Omöjligt, tänkte jag för mig själv.
Nästa kväll var där ännu mer nafsat …
Kvällen efter igen, smög jag ut lite senare för att kika till min buske. Det är på kvällarna de sluga sniglarna kryper fram.
Det var då jag kom på honom. Jag tog honom på bar gärning!!
Mycket riktigt. Där satt han och mumsade innanför ringen… men inte alls den jag hade trott …
Det var en pantersnigel. En pantersnigel som sägs vara bra att ha i trädgården. Den påstås inte göra någon som helst skada i ett trädgårsland eftersom den bara äter döda växtdelar och trivs bäst i komposter. Dessutom finns det viss forskning som säger att den ska mörda mördarsniglar och det hade ju varit bra.
Tsss … här hade jag tagit den där illbattingen på bar gärning med att för fullt mumsa på min kära Moses brinnande buske.
Men inte hade jag hjärta att döda honom. Kanske hade han av misstag kommit innanför kopparringen och inte haft något annat val än att äta på det som fanns tillhands där. Ja, så var det nog.
Inte kunde jag halshugga honom och kasta i en mjölkkartong full med grovt salt i.
Varligt bar jag upp honom till komposten istället.
Nu håller jag tummarna för att min blomsterbuske repar sig och får blomma riktigt mycket i sommar.
Och att pantersnigeln nu lär sig vad det står om honom på wikipedia.
En blomma som just nu förgyller min trädgård är den söta vallmo som jag för en tid sedan fick av en god vän. En orange vallmo. Visst är det en underbar färg!?
Kvällens citat:
Stor är den
som får andra
att känna sig
större.
Ha en härlig kväll, och döda inte djur i onödan… även om de kanske äter på din buske …
Kram Annika

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom. Läs mer »

Högsommar i maj.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
-hur länge ska det här vädret hålla i sig egentligen, frågade jag en granne som jag mötte på min skogsrunda en tidig morgon.
-tyst, bara njut!, svarade hon och så skynda vi oss vidare med våra ivrigt skällande småhundar i släptåg. 
Så rätt hon hade. Det är ju bara att njuta. Oavsett när det fina vädret kommer, eller tar slut, så måste man helt enkelt ta vara på det! Utan att ifrågasätta. Man måste ta alla chanser att spara på sig av små ljuva stunder. Suga i sig D-vitaminer allt vad man kan.
 Min Stefan har äntligen fått bekräftat att det kommer att bli en operation av foten. Snart, hoppas jag.
Det ska bli skönt, för det börjar att bli jobbigt att ha en rastlös gubbe här hemma. Fast nu när det fina vädret kommit så har han förstås fullt upp med sina leksaker i poolen.
Det trendigaste man kan i sin pool är uppblåsbar flamingo, det vet säkert alla. Men Stefan envisas … en båt är det bästa!
Jag låter honom hållas, även om jag tycker att den är rysligt ful när han paddlat i land och den ligger där strandad på tralldäcket.
I fjor fick han en uppblåsbar krokodil i födelsedagspresent av mig. Den gömde han genast undan när min systerson Samuel kom på besök och sedan dess har jag knappt sett till den. Karlar kan vara tramsiga med sina leksaker, det har jag lärt mig genom åren…
Min söta dotter Amanda tittar ganska ofta ut hit när det är fint väder. Och jag älskar det!
Även om jag måste sitta inne på kontoret och jobba så är det så mysigt att höra glada röster utanför. Så får jag lite hjälp att hålla i ordning också, och det tackar jag ju aldrig nej till.
Såklart måste lilla söta Amanda pausa också och även hon tycks gilla Stefans fula båt. Kanske går det inte lika bra att ligga bekvämt i en flamingo och läsa kvällstidningen …
I min trädgård börjar det bli torrt i jorden. Det har nästan inte kommit en droppe regn på hela maj månad.
Jo, det förstås … en kväll kom det några förskrämda droppar som knappt fuktade jorden ens. Men en vacker regnbåge skapades på himlen den där kvällen.
Förmodligen går maj månad till historien när det handlar om vackert väder det här året.
Jag har lärt mig att inte ifrågasätta vädret, bara njuta av det. Fast jag har mitt bokslut på kontoret att pyssla med, så smyger jag ut ibland och myser jag med.
Dagens citat:
En människa som känner
sig uppskattad kommer alltid
göra mer än vad någon förväntar
sig.
Att fixa bokföringen är kanske inget som ger särskilt mycket hurrarop, eller klappar på axeln. Men å andra sidan hade motsatsen blivit väldigt jobbig. Om jag inte sköter mitt jobb, kommer det ganska snart att bli väldigt otrevligt för mig. Så kvick som en vessla knappar jag på så jag kan komma ut och njuta jag med.
Ha det gott och kram
Annika

Högsommar i maj. Läs mer »

Vuxenpoäng.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag har kommit på mig själv med en sak …
Jag har kommit på mig själv med att tycka om att diska.
Ja, ni läste rätt! Jag kan knappt riktigt förstå varifrån denna ”måbra-känsla” kommer ifrån, för så här var det knappast förut.
Jag har börjat gilla att plocka i och ur diskmaskinen också.
När det här började kan jag inte riktigt påminna mig.
Förr i tiden var det nästintill det tråkigaste som fanns i min värld.
Jag smet gärna ifrån just den sysslan. Jag överlät den åt någon annan i form av mutade barn eller tvångsinkallad make. Bara jag slapp.
Men nu …. det är som om det blivit något meditativt för mig, som en stund för återhämtning.
Jag har till och med börjat tycka om att diska grytor. Ni vet de där riktigt kladdiga kastrullerna.
Gratängformarna som jag förr gärna satte i blöt, mest för att skjuta upp jobbet liksom, de står jag nu med välbehag och gnor på.
Ofta hör jag mig själv säga efter maten:
-sitt ni, jag tar disken …
Jag vet inte om det här är något olycksbådande tecken. Eller kanske har jag kommit in i en ny fas i livet.
Kanske är det bara något som snart går över igen …
Eller är det rent av en fälla – en sådan där kvinnofälla som det talas om ibland. Men vem hur lurat in mig där i så fall?
Det kanske bara är det här som kallas att samla ”vuxenpoäng” … ja jag vet inte …
Jag hoppas inte att det ger alldeles för många poäng i så fall , för helt vuxen vill jag ju inte bli riktigt ännu.
Fast jag börjat gilla att diska så känner jag mig ganska spralligt barnslig ändå.
Jag ska kanske inte oroa mig?….
Kvällens citat:
Att slåss med troll, befria prinsessor och döda varulvar
det är att leva.
Ha en fin kväll. Jag ska fortsätta att dagdrömma, diska och må gott.
Kram Annika

Vuxenpoäng. Läs mer »

Örebro – så sagolikt vackert.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Den här staden Örebro.
Alltså!
Så sagolikt vackert det är där.
Precis som i en saga. Det är bara prinsessan med sitt långa hår som fattads där uppe i ett av fönstren i slottet …
Det var i helgen som jag tog min lilla chokladbruna Duster och susade de 50 milen upp till den här vackra staden. Stefan hade tvättat Dustern åt mig, han ville nog inte att jag skulle se ut som den lantlolla jag ju faktiskt är.
Resan gick bra, och 6 timmar senare steg jag ur min bil i en av Sveriges vackraste städer.
Jag hade kört hela vägen upp för att vara med på ett bloggevent. Alla de andra tjejerna skulle komma dagen efter så jag hade gott om tid att utforska Örebro på egen hand.
Jag kunde aldrig se mig mätt på det otroligt vackra slottet. Slottet som ligger på en holme i Svartån.
På ena sidan blommade magnolian och de japanska körsbärsträden precis och gav en fantastiskt romantisk bild av den magnifika byggnaden i bakgrunden.
Naturligtvis var jag tvungen att smyga mig in lite tyst och försiktigt för att titta hur det såg ut där inne på innergården. Jag kunde nästan se för mitt inre hur platsen såg ut då på 1300-talet när slottet skulle ha till uppgift att vara en försvarsborg. Sååå spännande.
Efter att ha strosat en lång stund och bara njutit av platsen, åt jag en underbart god pizza och återvände till mitt hotell.
Elite Stora Hotellet, var det hotell som hade fått förtroendet att kvartera in ett helt gäng bloggtjejer den här helgen.
Och ett hotell kan liksom inte vara placerat vackrare. På andra sidan Svartån med utsikt mot slottet.
Även om jag inte fick bästa utsikten, utan fick nöja mig med en innergård med lite ventilationstrummor, så spelade det ingen roll, för jag sov som en stock.
Det är egentligen lite märkligt det där … fast jag sover som en prinsessa så vaknar jag ändå upp som ett troll …
Nästa dag var den stora dagen med D. Dagen för bloggminglet hos Sallys Hus.
Såklart skuttade jag ur sängen i vanlig tid, sådär vid sex tiden. Det blev en ny runda på staden innan den goda hotellfrukosten.
Dagen som följde var fantastisk, på alla sätt och vis! Alla bilder från dagen finns i mitt tidigare inlägg här.
Efter ett långt härligt bloggmingel återvände vi alla till hotellet för att äta vår middag på Slottskällaren.
Vi hade valt vår meny på förhand och min torskrygg var sagolik. Så gott och bra alltihopa.
 Jag kan inte mer än att rekommendera er alla att åka hit. Staden är bedårande, hotellet tar emot er på bästa vis och maten är bara bäst.
Och tack Katarina, tack för din otroliga gästfrihet, den energi du sprider och för att du gjorde det här för oss alla.
Dagens citat:
Ett gott humör och inspiration
är ingenting som bara råkar
uppstå.
Det är någonting man tränar
sig till och skapar själv.
Ha en fin dag allihopa.
Kram Annika

Örebro – så sagolikt vackert. Läs mer »

Syrener i köket, sommaridyll för kossorna och mammas dag.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Allt det där är saker som verkligen hör försommaren till för mig. Att plocka in ett fång syrener och sätta i en gammal porslinskanna. Det är så fint tycker jag.
Jag har lärt mig att man måste plocka bort alla bladen så att inget blad alls hamnar i vattnet. Annars slokar syrenbuketten på ett nix. Jag brukar ta bort precis alla bladen och kanske sticka ner någon stjälk lite vid sidan om istället. Dessutom så bankar jag till stjälkarna med en hammare, så de splittras för då håller de också längre. Lite sommartips som är bra att veta.
 När man ska köra till oss här i sommarbyn i Gyllebo, så kör man genom en allé med kohagar på båda sidorna av vägen.
Det är en så härlig syn nu med alla de varma korna som går där i sina hagar och flåsar och idislar. De dricker och svalkar sig i de sjöar som bildats och ser ut att ha ett riktigt bra ko-liv allihopa. En riktig sommaridyll om man är en kossa.
Den här dagen är min mammas dag. Hon skulle fyllt 76 år precis idag.
Grattis mamsen och hoppas du har det bra där uppe i det blå.
Det är något visst med den här tiden i maj. Allting är så vackert och hoppfullt. Jag tror nog att min mamma Ingrid var nöjd med att ha sin födelsedag just den 22 maj, när så mycket i naturen står i blom. Blommor som hon älskade så mycket. Grattis mamma Ingrid ♥
Kvällens citat:
Så vackert det skulle
vara att kunna resa upp till
himlen och föra en älskad person tillbaka
för att tillbringa en dag med denne
på jorden; bara en dag, en sista dag
tillsammans.
Så tänker jag … ”men när den dagen är till ändå då”?…. ett nytt hemskt avsked ….
Det är nog bra att livet är som det är ändå. Allting måste ha ett slut, hur ont den än gör.
Därför måste man passa på att njuta så mycket det bara går av varje stund här på jorden.
Det är vi skyldiga oss själv.
Kram på er
Annika
(foto:Amanda Henriksson)

Syrener i köket, sommaridyll för kossorna och mammas dag. Läs mer »

Bloggevent hos Sallys Hus.

Lämna en kommentar / Allmänt, Resor / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
I helgen var jag ända uppe i Örebro, som många av er säkert redan läst.
Det var en helg som jag sett framemot väldigt länge och verkligen längtat efter.
Det som stod på schemat var ett bloggmingel hemma hos en av mina största bloggfavoriter, nämligen hemma hos Sallys Hus.
För rättvisans skull måste jag börja med att förtydliga vem Sally är. Sally är den lilla vita, charmiga hunden som ofta figurera på den här underbara bloggen. En liten West highland white terrier som bor i det fantastiska huset dit vi var inbjudna på mingel den här soliga lördagen. Sallys Hus, helt enkelt.
Nu är det såklart inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härliga matte, Katarina.
Katarina och hennes man bor i ett paradis. Det är som om de valt ut det bästa av två världar, där de bosatt sig. De bor lite i en medelhavsträdgård och lite i den svenska idyllen. Så smakfullt precis överallt.
Den här lördagen var vi tolv glada och förväntansfulla bloggare, influensers och ”instagrammare” som samlats för att dela erfarenheter, träffas och bara ha kul.
Alltså, vilken eftermiddag vi fick. Det kändes som om jag fick en hel drös nya vänner med en enda gång. Kvinnor med samma intresse som jag själv. Att blogga, fotografera och skriva.
Bubblorna flödade, solen strålade och det var inte en tyst sekund på hela eftermiddagen där ute på Lilla Ugglebo.
När våra magar började knorra och hungern satt in, trollade Katarina fram en buffé med gott och blandat. Lite ost, sallad och en massa andra gotter. I köket fick hon hjälp av sin söta dotter som för dagen kikade in.
Naturligtvis så kunde ingen ta för sig av buffébordet sådär bara, för är det bloggare samlade så ska hela härligheten fotograferas och förevigas i alla konstiga vinklar.
Sedan fortsatte dagen i en alltför hög hastighet. Jag kände det som om jag bara velat hälla sirap i klockan, så tiden skulle gå sakta och trögt. Det minglades, skålades och skrattades.
Men tiden går snabbt när man har roligt och vips var det dags för oss att åka vidare till kvällens middag inne i Örebro. Men lite mer om det i ett senare inlägg.
De fantastiska tjejer som var med den här dagen var:
Heléna på bloggen House of Adela
Tina på bloggen Tina ME
Helena på bloggen Helenas Enkla Vardag
Helena på bloggen Drömhus Helena
Ulrica på bloggen Från tekopp till bergstopp
Lena på bloggen Lite som livet
Lena på bloggen Gott för själen
Pernilla på bloggen Inredning & Guldkanter
Och så två tjejer som instagrammar (Helenalindblad1 och annzo68)
Och såklart Katarina på Sallys Hus
En av oss var vågligare än alla andra …
Ni får själv gissa vem …
Nej, det var inte jag. Jag satt torr och fin i min klänning av märket orsay, inköpt i Budapest för en tid sedan.
(bild nedan lånad av (Inredning & Guldkanter)

Fylld med inspiration och blogglädje skickar jag mitt varma tack till Katarina såklart, men också till alla andra töser som såg till att göra den här dagen så fantastik!

Dagens citat:
Du måste älska det du gör
för att orka göra det varje dag.

Ha en fin dag och kram på er.

Med ett foto taget av Helenas Enkla Vardag, säger jag hejdå.

Bloggevent hos Sallys Hus. Läs mer »

Rulla till toppen