Hejsan.
På nyheterna hade de hotat med stormen Malik, som skulle dra in över landet framemot kvällstiden på lördagen. Solen sken från en klarblå himmel, och jag och min dotter Emmy tyckte att vi skulle passa på att njuta av den underbara eftermiddagen innan ovädret var över oss och blev alltför kraftigt.
Med hela ”gänget hund” for vi till nationalparken. Trots att solen strålade så var där ovanligt lite besökare, i alla fall om vi jämförde med för ett år sedan, då varenda kotte tycktes vara ute och ”pandemistrosa” i naturen.
Med småhundarna ivrigt skällande runt benen gick vi en bit på stigen mot kärret. Alekärret där många snokar brukar hålla till. Förmodligen låg de som bäst och sov sin djupa vinterdvala och drömde kanske om mumsiga grodor. Men om de inte var helt stendöva, så kunde de nästan inte ha missat att vi var där på besök.
Sedan valde vi att ta en tur ner om mot havet. Vinden var isigt kall. Men havet var blått och solen strålade.
Trots att vinden började bli ganska hård, så fanns några andra hundägare också ute i parken. Allihopa blev de rejält utskällda av mina små vakthundar.
Jag är ganska nöjd och stolt över mina små pälsklingars uppfostran och hur de uppför sig i största allmänhet. …utom just den lilla bagatellen – att de skäller ut varenda fyrbenting som vi möter. Ett ofog jag inte riktigt kan få bukt med, och som blev så mycket värre sedan stora Johnnyhunden försvann. Det är som att försöka stoppa ett gäng protesterande tonåringar, när de sätter igång. Deras hörsel upphör att fungera och de bara skäller hysteriskt ända tills de har fått sista ordet. Jag har lagt märke till att det bästa sättet är, att tyst behålla mitt lugn och milt dra dem därifrån.
Det var i alla fall en härlig tur, och vi blev rejält luftade allihopa. (och Molly och Lykke såg ju till att lufta sina lungor bra också) Sedan körde vi hem för att laga en god lasagne på hjortkött, ta ett litet glas rött vin och tända fyr i kaminen. Vi var redo för Malik.
Dagens citat:
Om du alltid åsidosätter dina egna behov för andras så kommer du snart inte kunna fylla någons behov.
Ha en fin onsdag.
Annika
