Österlen – Sida 24 – Gylleboannika

En svart-vit värld.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 17 december, 2023 / Gyllebo, Österlen, småfåglarna. / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter frost kommer töväder – alltid!

Den kalla och vintriga perioden övergick så sakta till mildare väder. Dock frös det på under nätterna så vi fick behålla både vår isvaken och snön i ganska många dagar.

Efter den där vackra ”blå timmen” som brukar föregå gryningen, så förvandlades allting och det kändes som om vi befann oss i en gammaldags svartvit film.

Om inte Tina haft sin vackra röda, stickade tröja på sig den dagen, så hade jag nog nästan trott att bilderna kom från en Helan och Halvan film, då allting bara var svart och vitt.

Hemma vid fåglarnas foderplats har det varit en strid ström av matgäster, allt sedan vintern kom.

Det har varit småfåglar i stora flockar, men också lite större, klumpiga koltrastar som försett sig med diverse godsaker. Jag älskar särskilt koltrastarna, de är så roliga när de kivas och tetas med varandra om äpplena som vi kastat ut till dem.

Trots töväder så låg det ännu snö kvar på graven i Brösarp. Jag stannade till där en eftermiddag och tände ett ljus i gravlyktan. Det känns så fint när jag vet att det brinner där på mina föräldrars grav, särskilt nu i juletid.

Julbaket fortsatte här hemma, och ett par mjuka kakor med saffran och en skvätt rom i, spred en underbar doft i hela huset.

I morgon kommer två favoritkillar hit till oss. Kanske ska vi spela spel, det gillar både Scott och jag, även om det oftast blir jag som förlorar.

Dagens citat:

Skäms inte om du är en dålig förlorare, de flesta förlorare är dåliga…

Jag förlorar gärna i spel, bara jag istället har tur i kärlek.

Ha det gott, Annika

En svart-vit värld. Läs mer »

Jultåget rullade.

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 14 december, 2023 / Ångloket, Brösarps station, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra söndagen, när det var den andra advent, så hade vi bokat tågbiljetter till det mysiga ångtåget i Brösarp.

Mina små barnbarn var både ivriga och förväntansfulla inför tågresan, och ännu mer spännande blev det ju när det visade sig att självaste Tomten skulle med på tåget.

De båda pojkarna var så söta i sina röda tomteluvor och de skrattade förtjust varenda gång som loket tutade – tuuuut tuuuut!!

Det var inte första gången som Scott var passagerare på det gamla fina tåget. Nej, en vacker sommardag för 2,5 år sedan så åkte vi också ångtåg. Den gången köpte vi en fin ”tågkeps” åt honom, och den hade han varit väldigt noga med att ta med sig den här dagen också. Visst var han fin i sin keps?

Med lussebullar och hemmagjorda pepparkakor gick resan som en dans och vips så var vi framme i Sankt Olof. Där gick vi av och köpt lite varm choklad och glögg.

Efter ett tag var det dags att ta plats i vår kupé igen och färden gick åter mot Brösarp.

Bäst på hela tågresan var kanske att Tomten hade en stor säck med godispåsar med sig, som han delade ut till alla snälla barn på tåget.

Så var vi tillbaka vid Brösarps station igen, och det var dags att köra hem till ”Moffar Ginko” och se vad han hade för sig den här adventsdagen.

Tack till alla entusiaster och frivilliga, som helt gratis arbetar med att hålla det här fina tåget igång. Och extra kul var det ju att jag fick träffa min gamla skolkamrat Micael.

Vill ni läsa om förra gången vi åkte ”Tuff-tuff tåget, så finns inlägget HÄR.

Dagens citat:

Jag skulle, för allt i hela världen, inte vilja förändra mina barn. Men jag skulle bra gärna förändra världen en smula för mina barn.

Ha en fin torsdag.

Annika

Jultåget rullade. Läs mer »

Som att vandra i ett julkort.

6 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 12 december, 2023 / Gyllebo, hackspett, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Hoppas ni alla haft en fin helg. Jag hade det så mysigt på andra advent, men det får jag berätta om en annan gång.

För när det nu åter är töväder, vått och grått så gläds jag åt det härliga vintervädret vi hade och alla bilderna som jag tog för en vecka sedan. Då hade vi kanske den finaste dagen av dem alla. Det var riktigt kallt med flera minusgrader och solsken på det.

Vid isvaken var det så vackert med alla isblock som som vi hackat upp och som låg runtomkring . Det såg nästan ut som tjusiga glasskulpturer där de glänste i gryningsljuset.

Så gott som hela sjön hade fått ett is- och snötäcke över sig med så roliga formationer .

Solen steg upp och lyste upp alla snötäckta trädtoppar, och det kändes som om jag vandrade runt i ett julkort. Jag kände mig som en tomtegumma i en saga.

Vackert var det också hemma vid fågelbordet, där vi fått besök av hacke-hackspett.

Vintern är en härlig tid, då man har lite mer tid att försjunka i sig själv och allt det vackra man ser runtomkring.

Dagens citat:

Man kan finna så mycket glädje i att sakta ner.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Som att vandra i ett julkort. Läs mer »

Underbar morgon, och att vara sin egen doktor.

6 kommentarer / Boktips, Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 december, 2023 / boktips, Gyllebo, Österlen / 3 minutes of reading

Hejsan.

Återigen vaknade jag upp till en sagolik vintermorgon.

Jag är så tacksam och lyckligt lottad som har en så underbar vän att dela mina vintermorgnar med. Att bada isvak ensam har jag gjort ganska många gånger, men hur det än är så känns det alltid som en väldig trygghet att vara två. Dessutom så är det så mycket roligare, för ni kan inte ana så mycket vi har att dryfta och så många skratt det blir.

Just den här morgonen hade vi lite extra bråttom, eftersom min käre Stefan utlovat att bjuda oss på en extra god frukost. På frukostmenyn stod rökt vildand, rökt vildsvinskarré, kokta ägg och mycket mer. Mums, så gott det var.

Stefan som varit dålig ett tag tyckte säkert att det var kul när det livades upp en aning i huset. Två tjattrande baderskor kan ju få fart på vilken trött morgon som helst 😉

Stefan har en kronisk autoimmun sjukdom som heter vaskulit. Enkelt förklarat är det en sjukdom som ger inflammation i olika organs små kärl, oftast orsakat av att det bildas antikroppar mot kroppens egna celler. I Stefans fall är det njurarna som är mest drabbade. I juni 2017 fick Stefan ett sk. skov av sjukdomen, och det höll på att sluta riktigt dåligt den gången. Efter att ha fått en allmän sepsis hamnade han på hjärtintensiven i Lund där han fick stanna i nästan tre veckor.

När han nu började få samma symptom som för 6 år sedan (och de ingenting gjorde på akuten mer än ta nya prov och sedan skicka hem honom) så beslöt han sig för att, på ett bevåg, öka upp sin medicinering tills han fick en tid hos sin specialistläkare i Lund. Tack och lov visade det sig nog vara ett bra val och att öka medicinen var rätt beslut.

Bilder från år 2017 …

Sepsis är ett livshotande tillstånd, som betyder att man får blodförgiftning i typ hela kroppen (enkelt förklarat). En sepsis kan ha ett mycket snabbt och förödande förlopp. För Stefan gick det tack och lov bra den gången, men jag minns alltför tydligt hur illa det var med honom och vilken panik jag fick när larmoperatören bestämde att det inte var ett fall för en ambulans. (detta var dock ett misstag och har blivit anmält i efterhand)

Nu håller jag tummarna för att han själv kunnat vända förloppet med medicinen och att proverna visar på att inga organ tagit skada♥

Boktips:

För ett tag sedan läste jag en bok om en ung tjej som fick en sepsis då hon var på semester med sin familj. Som genom ett mirakel klarade hon livhanken, men tyvärr blev det på bekostnad av sina underben och händer. Jag kan verkligen rekommendera att läsa hennes bok: ”Livet utan ben går vidare” av Elin Rantatalo. Efter att ha läst boken så har jag även börjat följa henne på instagram. Alltså, vilken kämpe den unga tjejen är. Det fick bli mitt lilla boktips idag.

Dagens citat:

Vissa perioder i livet är det extra viktigt att förstå att den man behöver mest vid sin sina är en själv.

Ha en fin dag.

Annika

Underbar morgon, och att vara sin egen doktor. Läs mer »

Säsongens första isvak.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 december, 2023 / Gyllebo, Österlen, småfåglar, Vinter / 2 minutes of reading

Hejsan.

Med snön så kom också det riktigt kalla vintervädret. Till vår förtjusning (min och min fina badkompis Tina) så var det äntligen dags för säsongens första isvaksbad.

Trots den ihållande kylan så var det en ganska tunn isskorpa som det gick lätt att knacka hål på.

Jag får ofta frågan, ifall jag inte fryser när jag badar på vintern. Nej, det kan jag faktiskt inte säga att jag gör. Såklart är det kallt, riktigt kallt, men jag fryser aldrig så att jag huttrar eller skakar av köld. Såklart handlar det om att vara väl förberedd och uppvärmd innan, och så gäller det att ha rejäla vinterkläder och gärna någon varm dryck att njuta av efteråt.

Att hälsoeffekterna av kallbad är goda, det verkar forskarna bli alltmer överens om. Och jag kan verkligen intyga om att det händer något riktigt positivt i hjärnan efter ett uppfriskande dopp.

När jag badar på vintern så är jag kvar i vattnet i ungefär 1-2 minuter, vilket jag tror är det som är mest lagom för mig.

En intressant lista på vad som händer i kroppen hittade min kompis för ett tag sedan:

För att klara kylan så krävs det också att man äter fett, åtminstone om man är en liten fågel. Nu när det varit så kallt, så har vi hängt ut extra många talgbollar till våra småfåglarna. Och bästa talgbollarna hittar man på ”Luckan” (Brösarps lokalförening), där kan man köpa dem i storpack, utan det där förhatliga plastnätet runtomkring.

Och som alltid när vintern kommer på riktigt så får vi påhälsning av favoritfågeln – domherren. Ack så vacker!

Dagens citat:

Vi får passa på att njuta nu, för snart vänder det och dagarna blir längre och ljusare igen.

~Tina Thornberg~

Att kunna njuta av den tiden som är – alltid – gör varje dag angenäm.

Kram Annika

Säsongens första isvak. Läs mer »

Den efterlängtade snön.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 december, 2023 / Gyllebo, Österlen, österlenvinter / 2 minutes of reading

Hejsan.

För precis en vecka sedan så kom den äntligen – den efterlängtade snön. Ivrig som ett barn plumsade jag ner till sjön, undertiden som stora flingor föll från himlen.

Jag förstår såklart att alla inte tycker om när det är mycket snö eller halt på vägarna. Men jag själv har aldrig varit orolig av mig eller tyckt att det är så hemskt att köra när det snöar. Då har jag betydligt mer respekt då det är underkylt regn till exempel. För mig känns det mer förrädiskt och lurigt när det hala inte syns, särskilt om jag kör där det är mycket annan trafik, som i en storstad. Men vi är alla olika, och jag älskar snö och vinter och njuter av det när det äntligen kommer.

Min man, Stefan, brukar också gilla vinter och snö i vanliga fall, fast i år har han inte riktigt varit i form. Med tunga steg gick han ut till traktorn och plogade undan lite runt huset innan han flåsande återvände in till sin soffa igen. Som tur är verkar han i skrivande stund må en aningens bättre.

Snön gör också att vår lilla röda stuga blir extra fin tycker jag.

Några jag dock varit lite orolig för, de var de två hästarna som gick kvar i den stora hagen. Jag tyckte allt att de såg en smula olycklig ut och även lite vilsna när hela deras värld förvandlades till ett vitt fluff. Som tur var så blev de hämtade för ett ett par dagar sedan, och jag hoppas att de nu har fått det varmt och skönt.

Sakta kunde jag se hur vattnet i sjön förvandlades till något som mer och mer såg ut som is-flush… (osäker på om det ens heter så), men som en blandning mellan vatten och något trögflytande is-sörja.

Eftersom det är så sällan som vi får uppleva snö och härligt vinterväder här på Österlen så kan jag inte låta bli att njuta så mycket det bara går av det. Hemligheten enligt mig är riktiga kläder – ett varmt underställ, varma strumpor, rejäla vinterskor, mössa och vantar – först när man är ordentligt klädd – då kan man njuta fullt ut.

Dagens citat:

Ett huvud fullt av oro har ingen plats för drömmar.

Att oroa sig över vädret är ju helt meningslöst – det blir ju som det blir i vilket fall som helst.

Ha det fint.

Kram Annika

Den efterlängtade snön. Läs mer »

Rimfrost och minusgrader.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 4 december, 2023 / Gyllebo, Österlen, Vinter / 2 minutes of reading

Hej hej

För en vecka sedan sjönk temperaturen rejält och vi fick många minusgrader. Hemma visade min termometer på minus tolv när jag gick ner till sjön på morgonen. Runt om på alla träden hade rimfrosten lagt sig så vackert på varenda liten gren och kvist.

På bryggan var det snorhalt och att ge sig ut där kändes litegrann som ”Bambi på hal is”.

I sjön vid slottet låg alla gässen, som om de ville njuta lite extra av att vattnet ännu inte frusit till is.

För någon is hade det ännu inte blivit på sjön. Vattentemperaturen låg ju fortfarande på hela tre grader.

På en sida på facebook såg jag att någon undrade om det fanns is på sjön så han skulle kunna pimpla. Jag log lite roat för mig själv och tänkte skriva att det kunde kanske fungera om han vore Jesus och behärskade att gå på vatten. Men sådär skrev jag förstås inte, för man ska vara hövlig i sina kommentarer. Jag upplyste istället försynt att det nog inte var att tänka på under de närmaste dagarna.

En annan kall morgon åkte jag med Stefan för att fylla på foderautomaten på jaktmarken och för att hjälpa till att tömma minneskortet i åtelkameran. I Kivik var det så vackert i hamnen att jag var tvungen att knäppa några snabba bilder.

Extra fint var det att komma ut i jaktstugan i skogen och få se alla de troféer som min pappa Kurt skjutit under sina glans dagar, som skogvaktare och jägare. Dessa horn har fått flytta dit ut, som ett arv till svärsonen hans. Naturligtvis känns det fint att de nu sitter i den där i den lilla jaktboden och minner om honom ♥.

Jag fixade med kameran och Stefan fyllde på foderautomaten innan vi körde vidare.

Dagens citat:

Livet är allt bra ironiskt ändå. Det krävs sorg för att veta vad lycka är. Det krävs oljud för att uppskatta tystnaden. Det krävs saknad för att förstå vikten av någons närvaro.

Önskar er alla en ny fin vecka.

Annika

Rimfrost och minusgrader. Läs mer »

Första iskristallerna är alltid vackrast.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 30 november, 2023 / Gyllebo, Österlen, Vinter / 1 minute of reading

Hejsan.

Nu har vi fått vinter på riktigt även hos oss längst nere i söder, och med ”vinter på riktigt” menar jag såklart snö. Den där första lilla pudersnön som kommer är alltid den vitaste och de första iskristallerna är de vackraste.

Hur vackert är det inte med de där frostnupna rosenknopparna när första köldknäppen slår till?

Eller den första pudersnön som lägger sig likt ett florsockerpuder på den gröna och frodiga mossan i skogen.

I söndags var mina favoritpågar här hela dagen, och ni må tro att det var full rulle hela dagen. Att försjunka i naturens skönhet fanns det då rakt inte tid till den dagen. Nej, då var det lek och bus för hela slanten. Att sitta vid ett bord och låtsas prata i telefon med varandra var en av de lugnare lekarna som vi ägnade oss åt. Tänk så mycket kul man kan ha med bara sin fantasi. Älskade busfrö ♥

Fast morgonen efter fick jag och småhundarna lite skogskompensation istället. Jag tror att vi njöt hela gänget.

Det är nog så att, oavsett årstid, så är min bästa plats i skogen vid en liten sjö (när jag inte är mormor såklart!)

Dagens citat:

Den som hittar sin plats tar ingen annans.

Ha en härlig torsdag.

Annika

Första iskristallerna är alltid vackrast. Läs mer »

Vintern knackar på.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 28 november, 2023 / Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

I förra veckan så övergick hösten till vinter, åtminstone kändes det så. En morgon så var det bara vinter.

Temperaturen sjönk ner till nollgradigt och det ihärdiga regnet hade gjort marken rejält våt och fuktig. Som alltid vid den här väderleken (alltså vid barmark och strax under nollgradigt) så poppade fenomenet med håris upp i Gylleboskogen. (ett inlägg om det har jag skrivet förut och finns här —> håris ). Även om det sägs vara ovanligt och inte ofta att man få se det, så är det nog gynnsamt vid sjön, för här finns det varje år i skogen.

Vattentemperaturen sjönk också en smula och morgonbadet nöp rejält i skinnet.

Antalet gäss i sjön tycks nästan öka för varje år som går. Deras kacklande läte är ett ljud jag kommit att älska.

När solen dök upp ovanför horisonten så la sig ett tunt täcke av rimfrost på varenda litet grässtrå. Det var så fint.

Vinterns första små iskristaller är lika vackra varje år.

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Ha en fin tisdag.

Annika

Vintern knackar på. Läs mer »

Sög in det sista av hösten innan jag for på äventyr.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 november, 2023 / Gyllebo, Kallbad, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

Jag är hemma igen, efter lite roliga äventyr. På den korta tiden som jag varit borta så har nästan alla vackra löv nu fallit till marken, och höstfärgerna är ett minne blott.

Precis innan jag for iväg så hade vi några härliga dagar då jag kanske insöp det sista av hösten för den här gången. Även om det mest regnade hela tiden, så fanns det några små glimtar med solsken att njuta av.

Hunden Lykke (som är en riktigt mammagris och oftast är som ett plåster på mig) fick en morgon följa med mig till mitt morgonbad. Bara hon. Troget låg hon vid mina kläder och vaktade när jag sa åt henne att stanna kvar där. Bättre badvakt hade jag nog inte kunnat önska mig.