Österlen

Säsongens sista isvaksbad.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Våren och det milda vädret hade varit här och nosat i ett par veckor, men fortfarande låg isen kvar över hela sjön. Det var för en vecka sedan som jag packade med mig min ishacka för att förmodligen ta mig  säsongens sista isvaksbad.

I kanterna låg fortfarande en liten sträng snö kvar längs vägen när jag gick genom skogen ner till bryggan. Över isvaken hade en tunn ishinna lagt sig då det varit frost under natten. Det var som att slå sönder kristallglas och det ljudet spred sig över den helt tysta morgonen som ett uppfriskande morgonklirr. Jag fick upp en strof av en sång i mitt huvud, den om en ”Glad calypso om våren”.

Jag lubba ut på ett fält förrutFullt av is som låg där å blänktePrecis som om det var frost och kallt och jag tänkteVad tusen frosten är svår i majOch det lät som glas när jag trampa… osv

Vädret var helt perfekt för ett vinterbad. Inte en vindpust och bara någon enstaka minusgrad i luften. Jag njöt nog lite längre av mitt bad än vad jag brukade. Vintern verkade ha härdat mig lite extra, och jag ville verkligen passa på.

När jag åter var torr och påklädd fortsatte jag min vandring på stigen som blivit helt snöfri. Morgonen var så väldigt vacker med det där extra ljuset som kommer i mars månad när våren är på väg.

Ljuset på våren innan alla träden fått blad, det är ju något alldeles extra. Det känns som om man efter den långa mörka vintern verkligen behöver suga i sig så mycket dagsljus som det bara går att få.

Det finns två små ord som hjälper mot vårtrötthet, oro och mycket annat … och de lyder ”gå ut”!

Att vistas utomhus på morgonen är bevisat att det hjälper oss att må så mycket bättre.

Den här morgonen bjöd på säsongens sista isvaksbad. Sorgligt, men istället kommer så mycket annat att njuta av. Sådär är det med allt i naturen hela tiden, ett evigt kretslopp som är fantastiskt att få följa.

Dagens citat:

Den väg du har framför dig är viktigare än den du lämnade bakom dig.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

(en bild av mig, så som Chat GPT tydligen känner mig)

Säsongens sista isvaksbad. Läs mer »

Snödroppar och en springrunda igen.

6 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen hade snön försvunnit helt på stigarna runt sjön, och inga ursäkter fanns längre att skjuta upp löpträningen något mer. Det var en vacker och ganska kall morgon, och på sjön låg isen ännu kvar.

I tanken kändes en springrunda på 6 kilometer nästan övermäktig först, ändå gick det ganska lätt när jag väl tog mig ut. Det gick visserligen inte särskilt fort, men vad spelade det för roll, det var lika skönt som alltid när jag efteråt stod i duschen och kände mig duktigt.

Det är nu knappt 6 månader kvar till tjejmilen. Vi är anmälda och hotell, tåg och springlopp är bokat och betalt. Nu är det bara formen som det ska slipas på.

Förra helgen var jag i Kiviks Handelsträdgård och köpte årets första penséer. Stefan hade smugit igång trädgårdsarbetet här hemma, när jag varit på jobbet, så det var bara för mig att peta ner mina blommor i krukorna.

De första vårblommorna hade börjat titta upp lite här och var. Även om det kliade i fingrarna att beskära buskar och blommor, så la jag lite band på mig, för man vet ju aldrig om det kommer en rejäl frostknäpp igen. Det är ju faktiskt inte så bråttom med allting. Ni vet, det där med att björken ska få musöron först…

Att vi pysslar i trädgården blir alltid lika populärt bland husets alla djur. De liksom lever upp och blir som valpar på nytt. Våren gör oss alla lite piggare och lite lekfullare.

Dagens citat:

Jag tävlar inte med någon och jag har ingen lust att låtsas som om jag är bättre än någon annan. Jag försöker bara vara en bättre version av mig själv än jag var igår.

Ha en skön söndag,

Kram Annika

Snödroppar och en springrunda igen. Läs mer »

Tillbaka på brottsplatsen.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen var vi tillbaka på den där stranden som vi brukar kalla för ”vår” strand. Knäbäckshusens strand. Det är den stranden som vi brukade köra till för att sola och bada på när barnen var små. Det är även platsen som vi gifte oss på för snart 22 år sedan. I det lilla fina kapellet på sluttningen mot havet stod vår enkla vigsel. Hur det nu är ställt med St Nicolaj (det lilla kapellet), det vet jag inte riktigt, för att ta sig dit verkar nu vara omöjligt pga av avspärrningarna.

Vi har inte varit här sedan stormen Babet drog fram över Österlen. Det var i oktober 2023 som ovädret ställde till med förödelse lite överallt längs Österlens kust. Här vid Rörums strand slets trappan sönder och platsen spärrades av, då man ansåg att rasrisken var stor och därför farligt för allmänheten. Allt sedan dess har det varit stängt, och är egentligen det fortfarande.

Man kan komma hit från Stenshuvud också, men behöver då ta sig över Rörumsåns mynning. Den bro som fanns över ån, gick även den hädan i Babet-stormen.

Förra söndagen då vi var här så var det ett helt fantastiskt väder. Jag ångrade lite att jag inte tagit handduk och badkläder med mig. Hundarna studsade och hoppade runder i ren och skär glädje, och vi njöt av lugnet och stillheten som är här.

Man planerar nu att göra en ny nedgång en bit bort så att man kan nå stranden igen.

Den här dagen då vi var här så var det väldigt lågt vattenstånd och det gjorde att stranden var ovanligt bred.

Jag hoppas att man kan öppna upp för besökare igen den här säsongen. Även om det blivit rent hysteriskt det senaste årtiondet för folk att besöka just den här stranden, så är det fint att åter kunna köra hit. Axlarna sjunker och pulsen saktar in när man är här.

Dagens citat

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Tillbaka på brottsplatsen. Läs mer »

En runda i nationalparken

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Med de senaste dagarnas vårväder så kan man knappast minnas hur mycket vinter det var för bara en vecka sedan.

Jag och Stefan passade på att åka till Stenshuvud för att gå en tur i nationalparken med våra hundar när den mesta snön försvunnit.

I vissa delar av parken har man skogat och huggit ner rejält den senaste tiden. Detta görs för att träden bidragit till att skuggan brett ut sig  de senaste åren. Den här insatsen görs nu för att gynna arter som sandödla och hedblomster.

På parkeringen låg vältor med grov stock och doften var helt underbar. Den påminde om min barndom och om hur det ofta luktade i min pappas jobbebil.

 

Vid Hälleviks kås låg ekan uppdragen på land i väntan på den riktiga våren. I år kommer nog en ny båt att sättas i sjön och Mats gamla ”Sin 13” får då gå i pension.

Stenshuvud är alltid en härlig plats att komma till. Men förmodligen kommer det vara ännu härligare nästa gång vi åker dit. Nu ligger ju alla sipporna i startgroparna och inom kort kan man säkert skymta den första blåsippan här (om den inte redan synts till).

Ett ynka dygn

Min ”Kanadaunge”, Andréa, kom hem till Sverige i måndags. För att redan på tisdagen resa vidare till Afrika på fyra veckors äventyr där. Hela familjen samlades på kvällen för att njuta av hennes sällskap, men jag hade extra mycket jobb på Luckan just då, och fick nöja mig med att titta på skickade foton på mobilen…. inte riktigt samma sak som att ses.

 

Dagens citat:

Idag var dagen du oroade dig för igår. Fråga dig själv om det var värt det.

Att oroa sig gynnar egentligen ingen. Men likväl är det väldigt svårt att låta bli. Jag har ett par oroliga veckor på jobbet i slutet av Mars, som jag inte kan låta bli att bekymra mig för. Hjärnan kan liksom inte stänga av och låta bli, även om oron inte tjänar något till.

Ha en fin dag.

Kram Annika

En runda i nationalparken Läs mer »

Våren har en plan – så som den alltid har.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej och halloj.

Jag älskar vintern och njuter av varenda dag som vi har snö och kallt. Där med inte sagt att jag inte även älskar vårvintern och våren precis lika mycket. För det gör jag verkligen, jag älskar våren!! Men jag tycker att varje årstid ska vara då den är tänkt att vara. Jag tycker att vi människor har en tendens att flytta fram saker vi längtar efter. Se bara på julen tex. Numera firar många julen redan i November (novent) och inte hinner det bli  nytt år förrän blickarna riktas mot vår och värme igen.

Som tur är kan vi inte ändra på naturens eget tempo, för den gör som den vill. Våren kommer precis när den är tänkt att komma, och det är nästan samma varenda år.

I över 10 års tid har jag haft den här bloggen, och jag har därför ett stort bildarkiv med naturfoto genom alla åren.

Jag har nu roat mig med att titta lite i arkivet på naturbilder från de senaste 10 åren.

Här kommer foto, allihopa tagna den första veckan i April. Dit har vi nu bara lite drygt 5 veckor kvar.

Håll till godo:

2016

en lekande nässelfjäril och svalört, scillor vid sjön, pärlhyacinter i trädgården

2017

grodägg i vattenhålet, ramslök och vätteros sticker upp i skogen, ramslöksbacken i solsken.

2018

staren överraskas av ett snöfall på påsken, snö i vårljus och krokusar ett par dagar efter ”påsksnön”.

2019

den första vitsippssbuketten, blåsippa, körsbärsblom

2020

backsipporna blommar, vitspippsbukett, terrashäng i shorts

2021

solig dag på Knäbäckshusens strand, blommande vita skräppeblad, vårblommor med tunt snötäcke.

2022

blommande blåsippor, grönt i ramslöksbacken, frodiga blad

2023

vårjackor i solskenet, svalörtsbukett plockad av barnhand, krokusar i stort fång

2024

spirande grönska, ramslök och vätteros, persikan blommar

2025

lungörten blommar, Penny i vårsolen, vårsol över våtmark

Våren jäktar aldrig och ändå fullbordas allt! Visst är det fantastiskt.

Vi borde ta lärdom av naturen och vara just ”här och nu” och inte lägga så mycket energi och känslor på att längta framåt. Man längtar ju livet av sig… Våren kommer, när den är tänkt att komma.

 

Dagens citat:

Man kan inte locka fram våren – man kan bara märka när den kommit.

Kanske är det inte våren vi ska vänta på, utan vår förmåga att vänta med den.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Våren har en plan – så som den alltid har. Läs mer »

En kall och fantastisk morgon.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra måndagen alltså – jag säger bara woww!

Ljuset kommer allt tidigare på morgnarna nu, så jag och Tina fick stiga upp i ottan för att hinna ner till vår brygga innan soluppgången.

Morgonen var rejält kall med sina -14 grader. Runt bryggan hade en stor snödriva bildats av all ostanvind som legat på den senaste tiden. Som tur var så hade jag sett till att hacka is och hålla vaken öppen i veckan, så det var inga problem för oss att öppna upp isvaken när vi kom dit den här morgonen.

Färgerna på himlen gick i eldens tecken och det blev så obeskrivligt fint strax innan solen steg upp på horisonten.

Jag hade lyckats få med mig en gammal elefantmössa som gav oss extra munterhet. Jag tycker nog att det passade väldigt fint med just den mössan i en isvak när himlen är röd.

Det var en riktigt kall morgon, men som alltid var det helt underbart och vi kände oss så levande och pigga som man bara kan göra efter ett kallt bad.

Jag är så tacksam för de här morgnarna med Tina, och att det överhuvudtaget finns en till person som är lika halvgalen och med samma värderingar och knäppa humor som jag själv, ja det är ju nästan osannolikt att det kan finnas två som vi.

Dagens citat:

Försök att lära dig att andas djupt, att verkligen smaka maten när du äter och verkligen sova när du sover. Försök så mycket som möjligt att vara fullständigt levande med all din kraft, och när du skrattar, skratta som in i helvete. Och när du är arg, var riktigt arg. Försök vara levande. Du kommer vara död snart nog.

Livet är för kort för att stå ut… Gör det som gör dig glad. Punkt.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

En kall och fantastisk morgon. Läs mer »

Lunch på gästis och vinter i Kivik

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej.

I Kivik var det så vinterfint och vackert i söndags, då vi var på väg för att äta lunch på gästis i Brösarp.

Hela piren var istäckt och i hamnen låg isflaken och guppade lojt mot varandra.

-”når jau vau påg så bruga jau hoppa po dåmm”, sa Stefan.

Ja tänk var barn levde farligt förr i tiden. Ingen visst riktigt var ungarna höll hus, och inga mobiltelefoner fanns att tillgå. Trillade man i fick man slokörad gå hem och få skäll av mor och torra kläder. För naturligtvis var det en strängt förbjuden lek, det där.

Utanför Kiviks bastu satt några bastubadare och svalkade sig, och ute på piren promenerade söndagsfirare runt i det vackra men kalla vädret.

Vi körde vidare mot Vitemölla, där isen lagt sig en bit ut från stranden. Även där var det riktigt vinterfint.

Brösarps Gästis

Målet för dagens lunch var gästis i Brösarp. Någon meny behövde vi inte heller få in, vi hade ju redan bestämt oss för äggakaga och en pilsner.

Vi njöt av vår mat framför den öppna brasan i ”Skänken”.  När vi inte orkade äta så mycket mer kom en servitris och packade ned resten av maten i en liten doggybag så vi hade till lunch även nästa dag. Jag älskar att man gör så och att ingenting går till spillo!

Tillbaka i Gyllebo njöt vi av dagens sista solstrålar som lyste upp vårt hus så fint.

Dagens citat:

-det är så mörkt och kallt, är jag i en depression?

-nej älskling, du är i elområde fyra …

Ja, varför ska höga elpriser alltid sammanfalla med tiden då man konsumerar som mest el… Förmodligen finns det en förklaring på det, jag hissnas mest över de fasta kostnaderna som elräkningen består av.

Ha en skön söndag.

Varm kram, Annika

Lunch på gästis och vinter i Kivik Läs mer »

Vacker vinterrunda.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Tänk, i 25 år så har vi bott här i Gyllebo och i lika många år har jag haft för vana att vandra runt i de vackra omgivningarna här. Och det är som om jag aldrig tröttnar på det.

Även om årstiden och vädret tycks vara densamma dag efter dag under långa perioder, så är den ena dagen aldrig den andra lik.

I söndags när jag gick ut tidigt på morgonen så var det bitande kallt med både snö och is, så nog hade vintern kvar sitt järngrepp om landskapet. Trots det kunde jag höra på fåglarnas sång att något höll på att förändras. Om jag för en stund bara blundade och lyssnade, så kunde jag ana ett stråk av vårsång i deras glada kvittrande.

Min tanke var att bara hacka upp isvaken och vänta med mitt bad till nästkommande morgon. Men väl nere vid bryggan var det så inbjudande att jag inte kunde låta bli med ett litet bad ändå.

Isen och snön runt bryggan hade blivit så tjock, och för att göra andra besökare uppmärksamma på att det fanns ett hål i isen där så la jag lite stockar och pinnar runt om vaken innan jag la ditt frigolitskivan och fortsatte min tur runt sjön.

På andra sidan sjön finns också en isvak som  utnyttjas av bastubadarna. Jag tycker det ser så mysigt ut med all snön som ligger runt omklädningsrummen, och alla skottade gångar ner till bryggorna. Även om drivorna nu packats ihop en del, så visst har vi ganska mycket snö här i år.

Jag är ju förtjust i snö och vinter, men snart kommer vi in i en annan underbar årstid – den femte årstiden, som brukar kallas vårvinter. Hur underbar är inte den då? När snön smälter, det porlar i bäckarna och fåglarna sjunger allt intensivare. Då har man allting framför sig, och då skulle man egentligen önskat att tiden saktat ner en smula.

Men ännu är det vinter, så nu gäller det att njuta av det.

Dagens citat:

Livet förändras med årstiderna, och friden kommer när vi gör detsamma.

Ha en ärlig torsdag.

Kram Annika

Vacker vinterrunda. Läs mer »

Snöbyarna avlöste varandra.

4 kommentarer / Österlen, Patrullhund / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I ungefär en månad har snöbyarna och kylan avlöst varandra, och jag tror nog att det är så det är tänkt att vara vid den här tiden på året. Även om många inte alls tycker om det här vädret så är jag helt övertygad om att vår natur mår väldigt bra av vädret vi har nu.

Visserligen har det emellanåt varit lite trixigt att ta sig till jobbet och Stefan har varit fullt upptagen med att köra bort snön här hemma, efterhand som den trillat ner. Men man får gilla läget och ta vädret som det kommer bara.

Ett bra sätt att stå ut med vintern, det är att bli vän med den. Snö och kyla blir så mycket härligare om man vänder sin tanke och kommer på olika sätt att tycka om allt det kalla istället. Som att vinterbada tillexempel. Det var ju precis det han sa, vår läromästare i Wim Hof metoden – ”lär er bli bekväma i det obekväma”. Just det kan man ha nytta av i många situationer i livet.

Och nog har vi haft möjlighet till vinterbad den här vintern alltid. Även om det för det mesta blåst en isande kall östanvind, så har vi passat på när vinden varit som ”snällast”.

Senast min vän och jag var vid isvaken, så var det rejält bitigt och krispigt i vinden. Men vi höll värmen med många glada skratt och tokigheter. Att man aldrig ångrar ett bad, det var vi båda överens om.

-”e de ente rett kallt”, frågade jag Tina och då skrattade vi båda så vi omöjligt kunde vara kalla mer.

Och nog är det väl så att man kan lita mer på en snöstorm än en svensk sommar… 😉

Dagens citat:

Ibland kan ett litet fotsteg i rätt riktning visa sig bli ditt livs viktigaste steg.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Snöbyarna avlöste varandra. Läs mer »

Vintersol mellan snöstormarna.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en gråmulen och ganska solfattig start på året så var det riktigt härligt att vakna upp till den bleka vintersolen.

Jag kände hur energin flödade och drog genast på mig varma kläder och gav mig ut för en härlig tur i naturreservatet. Snön låg ganska djup, och på stigen runt sjön hade inte så många människor gått och trampat före mig.

I trädkronorna kraxade två korpar olycksbådande över mitt huvud. Jag tycker att det är fina fåglar och känner respekt för deras stora intelligens.

Vinter höll verkligen sitt grepp om oss och Österlen. Jag älskar ju den här årstiden, liksom alla de andra, och kan inte säga att jag längtar ifrån den tid jag befinner mig i just nu. Såklart kan jag känna längtan efter något i framtiden, men oftast är det förknippat med någon händelse jag har inplanerad, något jag sett fram emot i livet eller en situation jag befinner mig i som är jobbiga som jag vill ska ta slut. Min längtan har nästan aldrig något med väder eller årstid att göra. För när det kommer till årstiden så gillar jag läget och känner mest bara tacksamhet.

Denna soliga vinterdag var det riktigt isigt och kallt vid bryggan. Isen där hade byggts på rejält, förmodligen av den hårda vind som legat på åt samma håll under en lång tid.

Återigen hade jag sett förfrågningar på Facebook om hur tjock isen var på sjön och undringar om det gick att åka skridskor där. Jag tänkte lagt upp ett foto på den del av sjön där vattnet låg öppet och skvalpade, men besinnade mig, jag behöver ju inte svara hela tiden.

Döm av min förvåning när jag anlände till badplatsen och ändå fick se några fiskare långt ute på isen, bara en bit ifrån det öppna vattnet. Jag må har blivit överdrivet skrämd för drunkningsolyckor då jag var barn (min mammas två bröder drunknade då de var små), men nog är det onödigt dumdristigt att ge sig ut på en osäker is.

Jag skakade lite på huvudet och hastade därifrån. Ute på fälten virvlade snön i en vild dans och sakta fylldes körbanan igen efter morgonens plogbil. För mig själv tänkte jag på de snöstaket som sattes upp på fälten då jag var ung. Varför finns inte de längre… Nåja, vi får vara tacksamma för att de orangefärgade snöpinnarna ännu finns kvar.

Dagens citat:

Du drunknar inte av att någon kastar dig i sjön, du drunknar bara om du inte tar dig upp igen.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Vintersol mellan snöstormarna. Läs mer »

Rulla till toppen