Österlen

Vackra Brösarp.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Idag tänkte jag att ni skulle få följa med på vår slutspurt av vandringen på Österlenleden.

Från Havängs vackra fält kom vi fram till Skepparp och efter ett tag slog vi åter följe med den glatt porlande Verkeån.

När vi passerade Bengtemölla var det dags att tömma skorna från sand och småsten. Och det passade verkligen bra, för just den här platsen förtjänar ett litet stopp. En halvhalt för att ta in allt det vackra. Från Simrishamns kommun hade vi nu nått till glada Tomelilla kommun istället.

Över de vackraste blomsterfält styrde vi stegen mot Torparebron och till Piratens rastplats.

Men innan vi var framme, så stannade vi i den vackra backen och åt våra härligt goda ostmackor. Ostskivorna var lätt svettiga liksom vi själva, men fantastiskt goda. Precis så som mackor är när man är ute och vandrar. Det är ju hungern som är den bästa kryddan.

Vi tog oss sedan över väg 19 och fortsatte över Brösarps Norra backar.

Den storslagna vyn över Brösarp och över den vackra Brösarpsgården tog som så ofta nästan andan ur mig. Mitt Brösarp!

Men tiden rusar när man är lycklig, och Amandas arbetspass skulle strax börja. Det var bara för oss att ”ringa en vän” som hämtade oss strax innan Stödekullsbacken. Men leden fortsätter förbi Vantalängan mot Hallamölla och Christinehof. Och den sträckan kan jag varmt rekommendera. Så vacker och naturskön.

Dagens citat:

Om dina planer avser ett år framåt, plantera ris. Om dina planer avser tio år framåt, plantera träd. Om dina planer avser hundra år framåt, utbilda barn.

Inte behöver man åka särskilt långt för att fånga en dag och spara den som ett kärt minne. Samtidigt kan man umgås och prata om ditten och datten. Kanske lära ungdomarna något matnyttigt om naturen och vår närmiljö. Så värdefullt. Kanske får man sig själv också någon lärdom till livs.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Vackra Brösarp. Läs mer »

Mitt Juni 2019

2 kommentarer / Familj, Månadssummering, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej.

I almanackan står det nu Juli, och det är dags för mig att summera månaden Juni. Alltså, det bara swishade till och i ett nafs så var månaden förbi. Vädret var rena önskedrömmen. Ömsom sol och ömsom regn, med lite sköna inslag av åska och nederbörd på nätterna. Juni var en månad som jag längtat efter ända sedan i vintras. Det var månaden då jag skulle få träffa en av mina döttrar som bor i Alabama. Hon kom och tiden rusade på i hundranittio. Jag hann liksom inte blinka så var hon borta igen …

Månadens löpträning har fått konkurrans av ett tredje gäckande diskbråck. Lite lätta steg har det dock blivit och för Juni kan jag summera 42 sprungna kilometer.

Nu välkomnar jag Juli månad med ett par veckors skön semester.

Dagens citat:

Den väg du har framför dig är viktigare än den du lämnade bakom dig.

Tack alla mina fina bloggläsare som hör av sig. Alla ni som kommer fram och säger hej eller bara kikar in här i all tysthet. Jag önskar er alla en riktigt skön sommarmånad, kanske på Österlen eller var ni än befinner er. Ha det riktigt bra.

En stor kram från mig.

Annika

Mitt Juni 2019 Läs mer »

Bitterljuvt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

En hel vecka har redan passerat sedan den underbara midsommartiden. Den svenska midsommarn som för mig så ofta ger en bitterljuv känsla.

Vemodigt vackert, i likhet med sländans korta liv. Förvisso längre än en enda dag, som myten säger, men ändå beslöjad med något som griper tag i hjärteroten. Ungefär så känns midsommartiden för mig.

Våra midsommarblomster plockade vi på en äng ute vid Svinaberga. Tack Anders Thuresson för möjligheten att frossa i midsommarblomster och med ett enkelt ”swish” sedan göra rätt för oss.

Min midsommar firade jag i glada vänners lag på Österlen. Med stora och små, med fyrbenta och tvåbenta. I den vackraste av årstider.

När snapsvisorna tystnat, midsommarfrukosten var uppäten och midsommarkransen sakta dalat ner runt halsen … då svepte en känsla av bitterljuvt vemod runt i mitt bröst.

I poolen räddade min dotter sländan från att drunkna, och är det någon som bör vara rädd om sitt liv, så är det väl ändå sländan… Att bara leva en enda midsommar, det får man nog säga är bitterljuvt.

Dagens citat:

Kom ihåg att glömma bagateller. Kom ihåg att lägga vikt vid vad saken gäller. Kom ihåg att älska medan du törs. Kom ihåg att leva medan du gör det.

Ha det gott och kram.

Annika

Bitterljuvt. Läs mer »

Nio sorter ska det vara.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Många hävdar att sju är det rätta antalet… Fast nog är det nio som är den rätta mängden? Nio sorters kakor bör det finnas på ett riktigt kafferep. Medan det är sju sorters blommor man ska knöla in under kudden för att drömma om snygga karlar att gifta sig med. Fast allt det här bör inte förväxlas … så man lägger kakorna under kudden, gifter sig med en tistel och käkar upp en drös stiliga män i gröna uniformer.

Nåväl, på kafé Annorlunda finns det i alla fall nio sorters kakor på buffén.

Och vilka kakor sen… Mums säger jag bara! Den till synes enkla lilla bullen är tillbaka på kakbordet, och den gjorde mig nästan gråtfärdig så god den var.

Blommor att ha under kudden fanns det faktiskt också där. En bedårande vacker klematis växte välkomnande precis vid ingången.

En snygg karl hade jag ju själv med mig förstås … även om jag satte mig väldigt strategiskt vid ett bord ute i trädgården. Från min plats hade jag då full utsikt över det gäng grönklädda soldater som fått paus från sin militärövningen ett stenkast bort. Ja ni vet ju, mitt hjärta klappar alltid lite extra för gröna uniformer…

Men jag har min Stefan och en egen grön uniform i garderoben, vilket inte heller bör förväxlas.

Dagens citat:

Säg vad du tänker i min närvaro, inte bakom min rygg. Då kan jag ge dig en nyanserad bild av det du tog för givet.

Ja, man ska inte snacka en så massa skit… ta en kaga och lukta på en blomma.

Kram Annika

Nio sorter ska det vara. Läs mer »

Favorit i repris.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Såklart hängde jag med när min ”Amerika-dotter” kom hem och vill gå sin favoritetapp på Österlenleden.

Hennes favoritsträcka är den som går mellan Vitemölla och Vantalängan i Brösarp.

För inte så länge sedan vandrade jag här (inlägget hittar ni HÄR). Då var strandkanten full av ruttnande tång. Den här morgonen hade havet städat upp alltihopa igen och vattnet såg alldeles rent och klart ut. Istället var sanden full med snäckskal i alla de storlekar. Det krasade märkligt under skorna när vi gick.

På Österlens stränder råder hundförbud över sommarmånaderna. Aldrig förr har jag dock träffat på så många hundar som den här morgonen. Oss gjorde det inget, vi gillar ju hundar. Fast lite betänksam blev jag ju när vi mötte ett tiotal människor komma i samlad trupp, alla med vars en hund i koppel.

Vid ålaboden Stenören tog vi första vätskepausen.

Ute i havet simmade ett helt gäng vita svanar. Vackra fåglar som stillsamt guppade på vågorna och då och då tog sig en matbit från havets botten.

Innan jag hann blinka var vi framme vid Österlens vackraste vy. Haväng och Verkeåns utlopp. Trots att jag försökte dra ner på tempot en smula så gick vandringen på tok för fort. Inte för att jag hade problem att hänga med i tjejernas takt, nej, jag ville liksom dra ut på allt en liten smula. Sakta ner och hinna njuta. Av naturen såklart, men i ärlighetens namn faktiskt mest av mina döttrars sällskap.

Vi vandrade vidare över Havängs vackra fält. Borta vid skjutfältet var bommen fördragen, det var visst en stor övning på gång där. Mitt militärhjärta klickade till och slog några extra slag.

Fälten lyste roströda av blommor och fröställningar. Det är sannerligen bedårande vackert på den här platsen.

Inte undra på att fårskallarna verkade berusade av lycka. Hur skulle de kunna vara något annat, när de får bo så här vackert.

Vår vandring gick vidare norrut, men det får ni läsa om i ett senare inlägg.

Dagens citat:

De enda personerna du behöver i ditt liv är de som visar att de behöver dig i sina.

Ha det bäst och kram från mig.

(Med tanke på min tröja …. om jag är särskilt framgångsrik vill jag låta vara osagt, men särskilt rädd är jag inte …. haha … jag hatar egentligen tröjor med text, jag vet ju knappt vad där står alltid – jag tackar Gud för Google Translate …för vem vill gå runt med något opassande på bringan)

Annika

Favorit i repris. Läs mer »

Ljuva 50-tal.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För någon vecka sedan var det en riktig nostalgitripp på Österlen.

Det var på Brösarps station som det traditionsenligt anordnats en nostalgidag.

Jag och min Stefan for dit. När vi svängde in i skogen mot stationen togs vi emot av en artig herre.

Överallt fanns underbara motorfordon. Bilar, bussar och motorcyklar som vårdats ömt. Bilar från en svunnen tid med en romantiska aura runt sig.

Glada människor i tidstypiska kläder hade picknick i gröngräset. En slurk kaffe och en glassbåt såg ut att sitta fint.

Runt stationsbyggnaden fanns glada människor som alla väntade på tåget.

Vid tågspåret satt ett förälskat par och svärmade, medan andra tog sig en slurk kaffe i ”Kafé Ångloket”

För de hungriga fanns en cyklande korvagubbe. Såklart med Bullens korv till försäljning, vad annars?

Överallt gick människor i underbara kläder och kreationer. Och trängde nöden på, så fanns hjälpen nära.

I varje ”byhulla” finns en ”byling”. Såklart också här. En polisbil som nog var bland det charmigaste som funnits. En gammal amazon, med lister och krom, ratt i bakelit och äkta galon … Min absoluta favoritbil från mina ungdomsdagar.

Inne i stationshuset kunde man väga sig och vila sina trötta ben.

I sommar ska jag nog göra som flickan … köpa mig en tågbiljett. Jag tror faktiskt inte att jag åkt med det underbara ångloket sedan en utflykt i småskolan. Den där skolutflykten då jag hängde så långt ut genom tågfönstret att jag fick sot i båda ögonen ifrån loket och inte kunde se något på resten av dagen ….  Ja, det vore nog på tiden att göra ett nytt försök att åka ångtåg. Nu vet jag ju att man inte ska hänga sådär ut genom tågfönster …

Dagens citat:

På svenska tåg sitter alla och stirra ut genom fönstret på sin längtan.

Vill ni göra något annorlunda på er Österlentripp. Ta en tur med det charmiga ångtåget och se Österlen från en annan vy.

Kram från mig.

Annika

Ljuva 50-tal. Läs mer »

En promenad med extra-allt.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det var en tidig morgon strax före midsommar. En vanlig runda runt sjön, precis som tusen gånger förut. Men vid min sida gick hon, hon som jag längtat efter ett helt långt år. Min äldsta dotter.

Morgonen var mättad efter nattens regn och åskoväder. Naturens kändes lika nytvättad som de nymanglade lakan jag dagen innan lagt i gästsängen.

Sommarblommorna hade avlöst alla vårens plantor.

Vid slottsstallet var det tyst och stilla. Inte minsta lilla gnäggning hördes, inte ens en liten hästafis.

Vid sjöns badplats hade majsen växt till sig av den senaste tidens regn.

På scouternas brygga låg änderna och vilade sig i solen.

-här kan vi väl sätta oss en stund, sa jag till min dotter.

-nej mamma, nu ska vi inte störa fåglarna, svarade hon, som den typiska djurvän hon alltid har varit.

Alltså smög vi bara tyst förbi.

För mig var det en av tusentals rundor runt den här gamla sjön. Ändå kändes det som varenda sekund var så värdefullt. Dyrbar som guld.

Tillsammans med den dotter jag bara träffar några dagar varje år. En promenad precis som vanligt, men ändå något alldeles speciellt! Som nyttig proteindryck för mitt glödande mammahjärta.

Dagens citat:

Inte förrän längtan går över till saknad förstår man hur underbar längtan är.

Jag längtar redan tills nästa gång hon kommer hem. Tills dess ska jag se till att hålla stigen runt sjön upptrampad.

Kram Annika

En promenad med extra-allt. Läs mer »

Matvandring i Simrishamn

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Tillsammans med goda vänner har jag varit på MovEat i Simrishamn. Det är en matvandring med tio mat- och dryckesstopp.

Försedda med en karta och en meny, fick vi fritt spendera hela eftermiddagen i den takt och ordning vi själv behagade. Med ett pappersarmband runt handleden gav vi oss iväg till första matstoppet.

Såklart blev det mycket mat från havet, det vore väl skam annars för ett fiskesamhälle som Simrishamn. Mmmmm …. så ljuvligt gott!

Vi åt och gick, och vi njöt av dagen alltmedan magen fylldes på med allehanda godsaker.

På menyn fanns även söta saker som glass och bakverk. För en slurk kaffe behöver man alltid varva med.

Det var verkligen en trevlig idé. Att strosa runt och slå sig ner lite här och var. Att träffa välbekanta, glada människor överallt och njuta en hel eftermiddag i sin egen stad.

Man får säga att vi hade en otrolig tur med vädret den där dagen. När vi hade avverkat precis vartenda lilla matställe, då öppnade sig himlen. Ett rejält regn- och åskväder drog in över den lilla staden. Regnet piskade och blixtrar och knallar avlöste varandra. Fast då satt vi torra, glada och nöjda i bilen på väg hem till Gyllebo igen.

Tack MovEat, goda vänner och alla resturanger som deltog. Det här gör jag med glädje om nästa år.

Dagens citat:

Oavsett hur mörkt livet är, så är det alltid ljust i kylskåpet.

 

Ha det gott och kram från mig

Annika

Matvandring i Simrishamn Läs mer »

I hänförelsens tid.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Det måste ju absolut vara den tiden nu – hänförelsens tid.

Att bli hänförd betyder ju ungefär att man blir eld och lågor. Nog ser det väl ut att vara just ”eld och lågor” i naturen just nu. Att bli hänförd är ju som att bli förälskad och tänd. Ja, det verkar definitivt till att ha tänt till rejält här, med alla röda färger!

Det var den där blåsiga och regniga dagen då jag och min hund var och kikade på hällristningarna som vi passade på att ta oss en strandpromenad.

Vi vandrade genom en liten klunga hus ner mot Brantevikshållet. Kanske kallas de där små husen för ”gamla Simrislund”, det är jag faktiskt lite osäker på. Men en gullig liten fiskeby i Österlensk stil är det såklart.

Nere vid strandkanten blommade den ljuvliga strandkålen. En underbart vacker, ätlig växt. Dock fridlyst på sina ställen i vårt land.

Havet var busigt och skummade vitt, när det slog in emot land. Johnnys öron fladdrade i vinden och jag fick hålla i min hatt.

Blomsterprakten var på vissa platser alldeles ”ögonbedövande”. Som en enda stor färgpalett av regnbågens alla kulörer. Nog blev jag hänförd alltid.

Nöjda vände vi tillbaka mot bilen. Jag med ögonen på naturens skönhet. Johnny med nosen tätt mot marken på jakt efter vällustiga dofter (läs löptikar, kaninungar och roliga människor).

Dagens citat:

Att vara lycklig betyder inte att allt är perfekt. Det betyder att du har valt att se bortom bristerna.

Glöm aldrig det, att man har alltid ett val. Ett val hur man väljer att se på saker och ting. En blåsig dag med duggregn – med hatten på, så blev en underbar naturupplevelse för mig.

Må väl, kram Annika

I hänförelsens tid. Läs mer »

En kväll under svanars vingslag.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förmodligen var det en av sommarens underbaraste kvällar!

Vi var tröttare än vanligt, men bestämde oss ändå för en tur ner till havet. Sommarn är för kort för att sovas bort. Från Prästens badkar vandrade vi söderut. Över oss flög en flock vackra svanar på låg höjd. Dess ljud var så mäktigt. Tyst och högt på samma gång.

I en stenig vik en bit bort låg fler vita svanar. Kanske åt de kvällens sista måltid.

Blommorna och växtligheten såg ut att stå i lågor den här kvällen.

Vi vandrade genom Tjörnedalas vackra strövområde.

Olika monument var uppsatta. Kanske som en påminnelse om det centrum Tjörnedala är för konsten här på Österlen.

Men i mina ögon är inget konstverk så vackert som det naturen själv skapar.

Ingen tavla kan mäta sig med den riktiga vyn ut över havet och Stenshuvuds välkända siluett. Inget konstverk kan vara vackrare.

Jag och min dotter kom fram till Baskemölla, där vi stannade en stund innan vi vände åter mot Vik.

För mig var det en särskild kväll att stoppa undan djupt i mitt hjärta. En kväll med en älskad dotter som jag inte träffat på ett helt, långt år. En kväll jag kunnat betala dyrt för. Ett ögonblick att vårda ömt i minnet.

När skymningen föll var vi tillbaka vid Prästens badkar. Några fiskare stod hoppfulla på klipporna. Jag och Andréa hoppade in i skruttibangbang-Volvon och susade mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad … Någon som kunde älska mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Ensam har man alltid ett ansvar för sitt välmående och sin sinnesstämning. Man kan alltid välja en tanke före en annan. Jag har bestämt mig för att samla på fina ögonblick, då lägger jag inte så mycket fokus på stunder som skaver i själen… för Gud ska veta att det finns sådant också…

Må gott och en stor kram.

Annika

En kväll under svanars vingslag. Läs mer »

Rulla till toppen