Hejsan.
En kväll strosade vi genom de små gränderna på Kivik. Jag och Stefan. Det är den vackraste delen av byn.
Eller den delen som jag tycker är vackrast och charmigast. För sånt där handlar såklart om tycke och smak. Men det är kanske den delen som bär på mest minnen och historia.
Vid min sida gick Stefan babblandes. Han berättade vad som funnits i alla husen. Jag älskar att lyssna, även om min hjärna är som teflon, så den mesta informationen han delger försvinner liksom bara ut genom öronen igen, helt utan att fastna. Men att han pallade körsbär som liten påg hemma hos Piraten, det minns jag att han berättade…
När min svärfar levde så älskade han att måla av husen här. Själv har jag inte några konstnärstalanger, så jag får nöja mig med att fånga allt det vackra med min kamera.
När vi tröttnat på att lufsa runt i byn satte vi oss vid hamnen och åt vars en kulglass. Underbart vackert är det i den här byn, men det kvittar hur mycket rosor som slår ut, för en svag doft av ruttnande tång kunde inte undgå min känsliga ”skogsnäsa”.
Dagens citat:
Den som säger att dagarna går och livet flyr. Ta dig samman och gör något onyttigt.
Ät en glass och hoppa över städningen för en dag. Vi städar alldeles för mycket och njuter för lite.
Kram Annika
