Här hör jag hemma.

Hejsan.

Naturen är mitt rätta element. Det är verkligen här jag hör hemma.

Efter en dag i Malmö med massor av människor och trafik så känns det där extra mycket. Jag känner mig mer och mer som Micke i Crocodile Dundee, när jag vistas i stora folksamlingar. Inte så att jag tar i hand och hälsar dumt på varenda människa jag möter. Nej det känns lite mer som om jag bara vill klättra upp i en lyktstolpe och få lite överblick och perspektiv på läget.

I skogen och i naturen där känner jag mig hemma. På vissa platser mer än på andra såklart.

En kväll för en tid sedan, var jag på en riktig sådan ”hemmaplats”.

Jag och min dotter vandrade en bit på Österlenleden en vacker sommarkväll. Vi valde att börja från Vantalängan och gå mot Hallamölla. En skog och en plats från min barndom. Så välbekant, men ändå så förändrad.

Vantalängan är en populär rastlokal som ligger nedanför Stödekullsbacken vid Brösarp. Ladan är från 1800 talet och har fått sitt namn från en man som bodde där och kallades ”Vanten”. En underbar rastplats för vandrare eller kanske bara en grillplats för en kväll.

Vandringsleden följer i princip Verkeån hela vägen fram till vattenfallet. Det är en underbar sträcka som går genom vacker skog och små beteshagar.

Efter 4,5 kilometer kom vi fram till den gamla kvarnen vid Hallmölla vattenfall.

Åhhh …. där är så himla vackert!!

Vattenfallet i Hallamölla är Skånes största och högsta vattenfall.

Vid fallets översta del finns en vacker bro över ån. En bro som funnits där ”alltid” … I minnet drog jag mig tillbaks till alla gånger jag och min kompis, i full fart  cyklat över på den.  Som värsta mountainbikecyklisterna susade vi fram på de branta, steniga stigarna runt fallet. Alltså, nu kändes tanken på att cykla där helt galen och fullkomligt livsfarlig.

Jag och min dotter vandrade vidare i sommarkvällen. Mot mitt älskade Christinehof.

Dagens citat:

Intellektet säger: så snart allting har fallit på plats uppnår jag frid. Hjärtat säger: uppnå inre frid och allt annat faller på plats.

Lev väl och må gott.

Kram Annika

(bilderna där jag själv är med, har min dotter Emmy tagit)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *