Österlen

Fortsatt avstängt vid Knäbäckshusens strand.

16 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I förra veckan for jag iväg med hundarna för att njuta av en promenad i det vackra januarivädret. Jag bestämde mig för att inte köra så långt hemifrån, eftersom hunden Lykke haft en benägenhet att bli lite lättare åksjuk den sista tiden.

En liten tur runt Knäbäckshusen hade jag tänkt mig.

Redan vid infarten till Rörumsstrand stod det stora röda skyltarna, en på varje sida om vägen, där det informerades om att stranden var avstängt. Min tanke var inte att gå ner på stranden direkt, utan istället vandra söderut mot Vik en bit upp på stigen bakom husen som ligger i kanten.

På sina ställen kunde man se hur människor gjort egna stigar ner mot vattnet, men jag och hundarna höll oss uppe på vägen och njöt bara av den otroligt vackra utsikten.

Till sist kom vi fram till Rörums södra å, och där ledde stigen ner till slutet av stranden.

Där på slutet av stranden är det inte någon backe, men istället är där väldigt stenigt och en ganska smal sandstrand. Vi stannade en stund och njöt, jag och hundarna, av den vackra stranden, innan vi gick samma väg tillbaka igen.

När jag blickade framåt en bit så såg jag hur stora tallar stod alldeles ute i kanten på den branta sandbanken. I tidningen hade jag läst att den lera som finns i marken kan göra att hela backen ger med sig lättare och allting kan rasa ner. Liksom glida på den hala leran i jorden.

Vi lämnade havet med lite sorg i hjärtat förstås. Att naturen gör som den vill, det måste vi acceptera, men att man ingenting gör för att rädda det lilla populära kapellet, det kan jag egentligen inte förstå. En gång i tiden har man flyttade dit det, och då borde det väl kunna gå att flytta det därifrån också innan det är försent… eller?

Jag och Stefan gifte oss här, och under alla år så har vi ofta åkt hit. Varje gång jag varit här så har man kunnat se en erosion av sanden här. I mitt bildarkiv hittade jag foto från år 2012, där det syns tydligt hur havet ätit sig in i backen redan då.

Ja, det var bilder från en riktig vintrig februari 2012. Annat var det i förra veckan då jag vandrade här, då var det nästan lite vårlikt och en riktigt fin eftermiddag.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko~

Det kan höras så sorgligt, att allting tar slut, men även trösterikt då det gäller för riktigt svåra saker också.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Fortsatt avstängt vid Knäbäckshusens strand. Läs mer »

Som en vårdag i Januari

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej.

En eftermiddag i förra veckan blev det så otroligt härligt väder. Solen bländade när jag kom utomhus och det gjorde nästan lite ont i ögonen efter alla de gråa och disiga dagar vi haft nu efter jul.

Jag hängde på mig en ryggsäck och tog hundarna i sina koppel och gav mig ut till sjön.

Solens sken var så inbjudande och varmt och det var nästan att jag fick riktiga vårkänslor på kuppen. När jag passerade ”ålakistan” så hördes det som en brusande vårflod forsade fram. Jag älskar det ljudet och förknippar det med vårvinter och snösmältning. Lite tidigt för det i januari, men man kan njuta av det ändå!

Fast i skuggsidan var det riktigt kallt och där låg istäcket kvar i våtmarken inne bland träden.

Den ensamma båten var vattenfylld, som den alltid brukar vara under vintersäsongen, och boklöven på marken lyste alldeles röda i eftermiddagsljuset. Man kan nästan bli lycklig för mindre.

Det är underbart med sådana här dagar mitt i vinter, de göra att livsandarna vaknar till liv lite mer och man får en ny dos av energi.

Dagens citat:

Människor vi upplever som
väldigt positiva har också negativa
tankar.
De har bara valt att inte låta
dem kontrollera deras liv.
Ha en härlig onsdag.
Kram Annika

Som en vårdag i Januari Läs mer »

Vi firade vår 10-åring

8 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vår lilla fina Molly fyllde 10 år i förra veckan . Naturligtvis ville vi fira henne lite extra med något som vi vet att hon älskar, nämligen att åka ut och vandra på ”nya” ställen. Det fick bli en tur till Stenshuvud. Såklart så har hon varit där många gånger förut, men det är ju inte den vanliga morgonrundan direkt, så det blev mycket uppskattat.

Alla hundar mår bra av att komma iväg och få nya intryck, dofter och miljötränas. Godis och smakbitar får våra hundar i tid och otid av Stefan, medan jag är lite hårdare med den saken. Jag tycker att det finns så mycket andra sätt att berika hundarnas liv på istället.

Av våra tre hundar, så är Molly den som har den bästa lydnadsträningen. Hon fick liksom hänga med på träningspassen då jag hade min stora militärhund, Johnny. ”Ligg, sitt och stanna kvar”, det kan Molly med glans. Så har hon ju gått några kurser i nosework också, och hon älskar när hon får leta efter doftgömmor.

Den här dagen, då vi firade Molly, så var det mulet och lite blåsigt väder, men vad gjorde det, det var ändå härligt att komma ut på tur.

När vi är ute och går med våra hundar så brukar Molly alltid gå med Stefan. Molly är inte så bunden vid någon av oss, medan Lykke måste tvunget gå med mig. Lykke är en sådan ”mammagris” och brukar tvärvägra om någon annan än jag håller i hennes koppel. Och där Lykke går där brukar Penny också vilja gå, så vid min sida går ofta de två yngre hundarna.

Vi gick en runda genom nationalparken för att sedan komma ut på stranden vid havet.

Vi fick en härlig tur då vi var nästan helt ensamma. Åhh vad jag hoppas att vi får ha vår lilla Molly lika pigg och frisk i många, många år till.

Dagens citat:

Att bygga bra vanor är ganska onödigt om man inte samtidigt bryter med dåliga vanor.

En bra vana är vardagsmotion och ”hundgos” varenda dag. Och ju mer bra vanor man lägger sig till med, ju mindre tid blir det över för de dåliga.

Ha det fint, kram Annika

Vi firade vår 10-åring Läs mer »

Glad för det lilla

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Om man gillar vinter, snö och kyla så är den vintern som vi har på Österlen nu, inget att hurra för – ännu. När jag kikar tillbaka på januari i fjor, så hade vi då den mest sagolika vinter man kan tänka sig. Jag och min badkompis Tina hade gjort en fin isvak och jag tror att vi badade i den så gott som varenda morgon. Annat är det i år…

Ja, det där var i fjor det, annat är det alltså nu. Det här året har det mest varit blåsigt, milt och grått. Fast det gör egentligen inte så mycket, man får ju vara glad för det lilla, och väder blir det ju alltid, i alla fall inget man ska hänga upp sig på. För en vecka sedan fick vi faktiskt en riktigt fin och kall morgon.

Det hade varit minusgrader i ett par dagar, så över nästan hela sjön låg det tunnaste istäcke man kan tänka sig. Det var nästan som det finaste kristallglas.

Vattnet var bara någon enstaka grad och badet rev skönt i skinnet.

Vattnet intill bryggan är alltid ett av de ställen på sjön som fryser till allra sist, så någon vak gick det inte att göra. Men morgonen blev väldigt stillsam och vacker. För en kort stund blev allting ljust babyrosa.

Väldigt tacksam var jag över att jag äntligen kommit mig för att beställa de där kängorna med dubbar, för fy tusan så halt det var på sina ställen.

Nej, någon riktig vinter har vi inte fått här ännu, men man ska faktiskt vara glad för det lilla och jag är väldigt tacksam för den otroliga vinter vi fick i fjor. Och särskilt tacksam är jag för att både jag och Tina hade möjlighet att ses och bada så mycket tillsammans som vi gjorde då♥  I år är ett annat år, andra förutsättningar, och jag passar istället på att springträna lite mer, för man måste helt enkelt göra det bästa av allt, och en springrunda en mild januaridag kan vara alldeles, alldeles fantastisk.

Dagens citat:

Andas lungorna? -då andas också framtiden.

Pulserar blodet? -då pulserar också nuet.

Lever kroppen? -då lever också hoppet.

Ha en skön söndag. Kram Annika

Glad för det lilla Läs mer »

Vinter på Christinehof

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en arbetsvecka på ”Luckan” så har jag det nu ledigt igen på obestämd framtid. Fast idag är det ju Knut, så idag ska julen köras ut hemma hos mig, så sysslolös känner jag mig inte.

För en vecka sedan var det trettonhelgen. Det är en skön och vilsam helg tycker jag, som inte kräver så mycket mer än vila och avkoppling. En av dagarna så åkte jag till min hembygd för att vandra och njuta av vintervädret.

Jag valde att promenera på slingan runt ekoparken, och njöt av det vintriga landskapet. Till skillnad från då jag var barn här så är nu våtmarken återställd och överallt växer olika våtmarksväxter.

Nära jag var liten så fanns det ändå ganska mycket kaveldun i trakten. En enda gång gjorde jag misstaget att plocka in dessa dekorativa ”cigarrer” och satte dem i en stor vas på mitt rum. Där stod de ganska länge och var väldigt fina… tills de plötsligt en dag bara exploderade. Då var det som om de bruna cigarrerna förvandlades till vitt frömjöl som sköts ut över hela mitt pedantiska flickrum.

Förra helgen vandrade jag förbi konstverket – ”Den onämnbara” – och i det vita vinterlandskapet så tedde den stora figuren sig inte alls lika skrämmande som då den på sommaren står skymd i grönskande buskage och liksom skyggt gömmer sig.

När jag kom fram till den plats där det numera finns en stor vattensamling med en rundad bro över, så gick mina tankar till tiden då här var ett vildsvinshägn istället. Precis här där det numera bara är vatten, så brukade de flesta grisarna hålla till. Här hade de en av sina utfodringsplatser, och här kunde man ofta träffa på svin i alla de storlekar. Även om jag tycker att det är så mycket vackrare med den våtmark här nu är, så älskar jag att ha växt upp på tiden då här var vildsvinssafari istället. Barn uppskattar spännande saker mer än det vackra.

Långt borta över backarna skymtade jag Andrarums kyrka. Den där söta lilla kyrkan som jag både blivit döpt och konfirmerad i. Jag skyndade på mina steg när jag märkte att det började skymma lite grann.

Snart var jag framme vid Trädgårdsmästarbostaden, och då var det inte långt kvar till parkeringen. Det blev en härlig trettonhelgspromenad i en välkänd miljö.

Dagens citat:

Lika lite som solen borde gömma sig bakom molnen borde vi gömma oss bakom Jantelagen.

Alla är vi väl lika unika och varje människas historia är värd att berättas.

Ha det fint.

Annika

Vinter på Christinehof Läs mer »

Säsongens första vintervibbar.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu är alla helgerna förbi och den vanliga vardagen har tagit vid. Rutiner och vanliga dagar är egentligen det som jag gillar bäst.

I förra veckan fick vi den första snön, och fick då känna på de första vintervibbarna.

En tidig morgon gav jag mig ner till sjön för att äntligen ta mig ett gryningsbad. Mina lediga dagar under julen har inte infallit med något lämpligt badväder på länge, men nu var det alltså dags.

Det blåste en svag vind som inte märktes så mycket vid bryggan. I vattnet var det drygt 3 grader och alldeles underbart.

Efter en avkopplande stund i sällskap av en massa fåglar hängde jag på mig min ryggsäck och gick upp på ”ridstigen” för att vandra genom skogen under tiden som solen steg upp på himlen.

Allt eftersom dagen ljusnade så tilltog vinden alltmer. Molnen på himlen färgades vackert rosa, och jag njöt för fullt av min lång härlig promenad.

Julklappsorm

Strax efter nyår kom de små barnbarnen hit. Med sig hade de några av sin nya julklappar. Nicolaj hade önskat sig en orm, och till hans stora lycka så var det precis vad han fick.

-han fick två stycken, upplyste Scott mig om, med en lite bitter ton i rösten. Själv hade han ju inte fått riktigt precis allt som stod på hans digra önskelista …

Efter att ha låtit ”julklappsormen” ringla runt i vårt kök så lyckades den snurra in ena hjulet i ett av mina långa hårstrån (och förmodligen någon dammtuss också), så Stefan fick ta fram lite verktyg och rensa och reparera .

När ormen var lagad så fick han packas ner i väskan för att åka med hem till Tomelilla igen. Istället ville Nico gå ut i traktorn. Han lovade att han inte skulle starta den, bara sitta i den… och så blev det.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en riktigt fin torsdag

Kram Annika

Säsongens första vintervibbar. Läs mer »

Gråväder avslutade det gamla året.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Först måste jag passa på att önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året. Och tänk, med det här nya året så kom också lite vinter och snö. Men det här inlägget ska handla om dagarna före nyår.

Det var dagen före nyårsafton och jag och Stefan rastade hundarna längs med havet i Vitemölla. Även om det mest var grått och mulet så var det en fantastiskt härlig dag.

Vi vandrade bort mot den lilla hamnen, och passerade då det charmiga badhotellet. Det där badhotellet ser precis ut som ett badhotell ska göra. Trots att jag bott här i trakten i hela mitt liv, så har jag dock aldrig satt min fot där. Kanske, kanske blir det tillfälle någon gång. För visst ser det inbjudande, gulligt och somrigt ut.

På vår lilla vandring såg vi inte till så många andra människor som var ute. Det var mest bara änder, ”ålakrågor”  och en och annan svan som tycktes njuta av vädret.

I hamnen stannade vi och tittade på en båt som tydligen var till salu. Fast jag tycker nog att det får räcka med att vi har en båt i hushållet.

Det lilla biblioteket såg ut att vara stängt för säsongen, men innan man vet ordet av så är det vår igen och fiskeläget åter fullt av lässugna sommargäster.

Borta vid bäcken busade en barnfamilj och i gräset blommade de små tusenskönorna för fullt.

Vi styrde stegen mot bilen och lämnade ett ganska tyst och öde Vitemölla bakom oss. Istället kom vi hem till vår lilla sommarby, Gyllebo, som även den var ganska öde och tyst. Ja, tänk vilken otrolig skillnad det är här på Österlen, om man jämför en vintermånad med en sommarmånad.

Dagens citat:

Att drömma om en bättre tid och ett annorlunda liv har sin tid. Men det finns också något värdefullt med att ta det man har just nu och bara göra det bästa av det.

Jag önskar alla en riktigt fin Trettonafton.

Kram Annika

 

 

Gråväder avslutade det gamla året. Läs mer »

Lugn och fin julafton.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Vi vaknade upp till en väldigt vacker julafton. Solen kikade fram lite då och då, vilket vi inte varit särskilt bortskämda med den senaste tiden.

Jag snörade på mig mina joggingskor och startade dagen med att springa en tur runt sjön. Det gick inte superfort, och det var förmodligen inte särskilt snyggt heller, men det kändes verkligen underbart att få upp pulsen och bli svettig och varm.

Att röra på kroppen och motionera, är ju extra härligt då man sedan ska sätta i sig en massa julmat under flera dagar.

Lagom till Kalle Anka så anlände vi hem till Låke och Gunilla i Gårdlösa. Hos dem firade vi sedan en väldigt mysig och härlig julafton med god mat, många skratt och lite sällskapsspel som avslutning.

Hunden Ronja tycktes också älska julstämningen. Dock gick tiden alltför fort och vips var det dags för mig och Stefan att åka tillbaka hem till våra egna små älsklingar.

Ett varmt tack till Låke och Gunilla för en fin och mysig julafton♥

Dagens citat:

Det är inte Tomten eller Jesus som gör julen, det är mammorna.

Nu önskar jag Er alla Ett Riktigt Gott Nytt År.

En varm kram, Annika

Lugn och fin julafton. Läs mer »

Tiden gick dubbelt så fort i December.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi tycker nog alla att tiden bara går fortare och fortare, och det är kanske som det ska vara. För mig tog nog den här månaden priset i snabbhet. Vi hade inte mer än hunnit tända första ljuset i adventsljusstaken förrän hela ”jul-härligheten” nästan var över…. nåja inte riktigt förstås …

Det känns nu som om det var jättelänge sedan som Andréa återvände till Kanada, och ändå är det inte mer än 11 dagar sedan vi vinkade hejdå till henne.

På mitt minneskort i kameran hittade jag bilderna från den där sista dagen hon var hemma.

Trots att vädret inte var det bästa så ville Andréa åka en tur till stranden innan det var dags att ta flyget över Atlanten igen. Vi enades om att åka till Simrishamn och strosa norrut längs med havet. Strax innan campingen fanns lite enkla träningsredskap som såklart skulle provas av systrarna.

Vinden pinade i våra ansikten och regnet hängde i luften. Fast vad gjorde det, i min ryggsäck fanns en termos med hett te och vi hade hela platsen för oss själva.

Stränderna längs med Österlen är alla så vackra, var och en på sitt vis, fast Tobisvik är alldeles speciell med sin karaktäristiska sand och vackra klippor.

Framme vid klipporna letade vi efter bästa platsen att dricka vårt te. I skydd för vinden hittade vi en perfekt plats där vi slog oss ner.

Med utsikt mot Pärlfiskarens hus och Tors gamla eka satt vi en god stund och löste livets gåtor tillsammans.

När teet var slut och kylan kröp in genom våra kläder  så var det dags att återvända mot bilen igen.

På vår väg mot Simrishamn häpnades vi över några buskar som blommade för fullt. Gula blommor som inte verkade bry sig ett dugg om vilken årstid det var.

Ja, även om tiden rusar fram i ”hundranittio”  nu, så känns det ganska långt till Juni månad då ”tösabiden” väntas hem igen. Kanske borde jag snegla på en Kanadaresa igen… kanske…

Dagens citat:

En gång föddes du. Oändligt värdefull. Enastående unik. Resten är detaljer.

God fortsättningen på julen och kram från mig, Annika

Tiden gick dubbelt så fort i December. Läs mer »

En snöfattig jul står för dörren.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Det räcker med att kika litegrann på den kommande väderprognosen för att förstå att julen här på Österlen inte kommer att bli ett endaste dugg vit. Det är ingen snö i sikte det här året i alla fall.

Som tur är fick vi lite, alltså pytte-pyttelite vinterkänsla på Luciamorgonen.

Jag och en vän hade planerat in ett Luciabad på morgonen, och det var då som det ”florsockertunna” snötäcke föll över oss och över Gyllebo. Vattnet var lite drygt 3 grader och vårt morgonbad var rivigt uppfriskande.

Ovanför oss lekte svarta fåglar omkring. Likt svarta svävande moln dansade de runt i skyn som om de alla lyssnade på samma musik. Någon musik kunde vi dock inte höra. Istället var morgonen ovanligt tyst, stilla och lugn, och väldigt stämningsfull i alla sin enkelhet.

Även om det inte lär bli någon mer riktig vinter det här året, så hoppas jag på lite is, snö och kyla nästa år. I min garderob finns ju ett par nyinköpta kängor med broddar så jag är verkligen redo!

Dagens citat:

Tre ting är skrivna med osynligt bläck på alla barns önskelistor. Varma leende, snälla samtal och nyktra blickar.

Det kanske inte blir en vit jul, men en nykter jul kommer det att bli hos oss.

Ha en fin Lillejulafton.

Kram från mig, Annika

En snöfattig jul står för dörren. Läs mer »

Rulla till toppen