Österlen

Storken är i väntans tider.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen var jag på kyrkogården i Sankt Olof för att sätta någon liten blomma på släktgraven på min pappas sida. De som vilar där, Agnes och Gösta, känns litegrann som min farmor och farfar, och då det inte längre finns någon som direkt kan åka dit, så gör jag det då och då.

Från Sankt Olof åkte vi vidare mot Fågeltofta och till allén vid Kronovall. I slutet av denna vackra allé finns ett träd med ett  gigantiskt storkbo som brukar vara bebott med dessa stora härliga fåglar. Och jodå, mycket riktigt, på långt håll kunde vi se de lyckliga tu som tycktes vara i väntans tider.

Vi parkerade bilen så jag kunde smyga fram för att få en bra kameravinkel. Jag tassade så försiktigt fram, men ingen av fåglarna verkade särskilt rädda.

Det såg ut som om en av storkarna låg och ruvade på ägg, medan den andra mest höll sällskap. På Google kan man läsa att äggen ruvas under ca 33 dagar, och att båda föräldrarna hjälps då åt med arbetet. Samma ansvar gäller även sedan ungarna kläckts, så man får nog säga att storkarna har ett modernt och jämställt förhållande.

Vårt magnoliaträd

Så var det dags igen för mitt älskade magnoliaträd att blomma. Trädet är en present från mina föräldrar, som vi fick på vår bröllopsdag, så det är nu ganska exakt 21 år gammalt. De första åren ville det inte alls komma några blommor på det, men bara någon månad innan min mamma gick bort (2013), så fick vi se den första snövita magnoliablomman slå ut. Sedan dess har det blommat ganska rikligt. Dock har trädet levt farligt, eftersom Stefan varje år håller på att reta ihjäl sig på det eftersom det sträcker sig ut över poolen och tappar blommor och blad i vattnet. Något år ville han till och med ta bort det helt, men någon måtta får det vara tyckte jag. Det har därför beskurits en aning bryskt, men ännu verkar det trivas och må bra. Och jag blir lika glad varje år som det slår ut♥

Dagens citat:

Så vackert det skulle vara att kunna resa upp till himlen och föra en älskad tillbaka för att tillbringa en enda dag med denne på jorden; bara en enda dag, en sista dag tillsammans.

… fast nej, det skulle ju vara så fruktansvärt att återigen ta avsked… istället får man vårda minnena ömt.

Jag önskar er alla en riktigt fin skärtorsdag.

Kram Annika

Storken är i väntans tider. Läs mer »

Att rätta upp en brygga

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

I veckan har det varit riktigt härligt väder, så dagen då jag var ledig så lyckades jag locka med mig Stefan ner till sjön.

En liten baktanke med att han skulle följa med det hade jag. Det var att jag ville ha hjälp med att få rätsida på den alltmer sneda och vingliga bryggan. Efter vinterns ostliga stormar så hade den mer och mer glidit upp på några dumma stockar i sjökanten, där den nu blivit hängande. Med ett långt rep tänkte jag att den skulle kunna gå att dra på plats igen.

Lite motsträvig och smått surmulen gjorde han lite tafatta försök, men konstaterade fort att det inte alls skulle komma att gå. Typiskt, tänkte jag! Jag ger mig tusan på att om det vore ett jakttorn som hamnat så där fel så skulle det inte vara några problem att fixa rätt… Men där var inget att göra fick jag höra. Attans också.

Platsen ligger i ett naturreservat och bryggan ägs av scouterna, så mina förhoppningar är att de kommer att fixa till den under sommaren.

Innan vi lämnade platsen passade jag på att ta mig en simtur. Med en temperatur på nio grader var det uppfriskande och skönt, och väl i vattnet så kvittar det ju om bryggan är både sned och vinglig.

Vi samlade ihop våra bryggfixarsaker och gick vidare. Även om bryggan och hela världen blir sneda, så kommer vattnet ju faktiskt alltid att vara i våg.

Dagens citat:

Man kan ju faktiskt välja att inte tro på det negativa.

Att rätta upp en brygga Läs mer »

Balsam för själen

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Det finns några saker i livet som jag tycker är som balsam för själen. En av de sakerna är att komma ner till bryggan en lugn och stilla vårdag och bara njuta av naturen där. Precis en sådan morgon fick jag i helgen.

Morgonbadet var så där superskönt som det bara kan vara när det är helt stilla och lugnt väder. Temperaturen hade stigit upp till nästan nio grader i vattnet, och det var så fint när solen kom upp.

På hemvägen plockade jag med mig lite ramslök, och den doften kan ju nästan göra en människa helt vimmelkantig.

När jag nästan hade kommit hem mötte jag ett glatt litet gäng. Det var Stefan och alla hundarna. Hunden Lykke (som ju är den största mammagrisen) sprang mig till mötes, för att välkomna mig hem, som om vi inte setts på flera dagar.

En annan sak som är som balsam för själen, det är att träffa barnbarnen. Och just det var det dags för i helgen. Jag kom tidigt till Tomelilla där morgonen började med pannkaksfrukost. Resten av dagen var fylld med bus. Vi lekte i trädgården, och sedan tränade Scott på läsning. Med särskilda kritor skrev jag olika namn på trappen som Scott galant kunde läsa. Roligast var det när han kom till ord som ”fis” och ”bajskorv”, då skrattade han högt och hjärtligt… Ja, jag får hoppas att den där färgen går bort när det regnar, annars får jag kanske sponsra med en ny trappa…

Dagens citat:

Äkta glädje återfinns inte i det som kommer och går, utan i det som är.

Idag väntar en dag på Luckan, så idag ska jag tänka ut så många frågor jag bara kan komma på inför mina nya arbetsuppgifter.

Ha det riktigt gott.

Kram Annika

Balsam för själen Läs mer »

Sol, vårvindar och dumma människor.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , / 3 minutes of reading

Hej hej

Våren har farit fram med stormsteg nu, och jag förvånas för vartenda litet vårtecken som ploppar upp. Hur i herrans namn kan tiden bara gå så fort.

Den senaste veckan har jag så smått börjat att sätta mig in i mitt nya vikariat på Luckan. Det är något med att bli äldre som gör det jobbigare och lite trögare att lära nytt. För tre år sedan, när jag skulle börja i varumottagningen, så minns jag att jag tyckte att det var likadant – snurrigt och jobbigt att vara ny och hela tiden behöva fråga. Men jag vet att plötsligt går det där över och allt går lättare och lättare igen.

Min väg till jobbet har varit fantastiskt vacker. En morgon kunde jag inte låta bli att stanna vid markandsfältet och knäppa en bild med min mobilkamera. Så himla fint när solen gick upp.

En morgon gick jag runt sjön. Det var en lite kall och blåsig dag, men ändå väldigt härligt.

Ramslöken hade växt så det borde ha knakat om den och för varje år breder vätterosen ut sig mer och mer.

Fast när jag gick där och njöt av alla fina små vårtecken stod jag plötsligt framför en dumpad skinnfåtölj. Alltså vilka dumma människor det finns. Varje år är det samma visa, varje år hamnar allehanda skräp i vårt vackra naturreservat. Jag kan inte förstå orsaken till att man tar möbler med sig ut i skogen, istället för att åka till återvinningen med dem. Människor hittar på så mycket dumt tycker jag.

Hundarna tycks också känna doften av vår i luften. De älskar att sitta ute vid vår grind och hålla koll så inga obehöriga närmar sig vårt hus. Likt ett tjutande inbrottslarm som sätter igång, larmar de så fort de ser något som rör sig i vårt närområde (på gott och ont) Ett tag låter vi dem sitta och hålla koll, men när deras skällande går överstyr får de snällt gå in igen.

Dodevägens igelkottar har också börjat vakna till liv nu. Ännu har de inte synts till, men vi vet att de bor under vår veranda för både vi och hundarna har hört hur de prasslar och har sig där. I fjor när det blev igelkottsbebisar här, så beställde jag små skyltar för att göra bilisterna extra vaksamma och ta det lite lugnare på vår väg. Jag hoppas att de utrotningshotade djuren klarar livhanken och att det får bli ytterligare tillökning det här året.

Att det bor hundarna på tomten verkar inte bekymra kottarna nämnvärt, de kurrar lite och blåser upp sig en kort stund, men pinnar sedan bara vidare.

Dagens citat:

Jag vet, och du borde veta …
att de största begränsningarna sitter i huvudet,
men där sitter också de största resurserna.
En ny vecka väntar. Jag börjar med ett läkarbesök för att kolla hur mina ögon mår.
Ha det fint och kram från mig
Annika

Sol, vårvindar och dumma människor. Läs mer »

I gastarnas grepp

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Vilken fantastisk dag det blev i lördags. En varm vårdag med blå himmel och ljumma vindar.

I Gyllebo kommer vårtecknen allt tätare nu. Ett vårtecken så gott som något, är att vi fått nytt bärlager på våra grusvägar i sommarbyn. Visserligen står de röda snöpinnarna ännu kvar, för man vet ju aldrig när aprilvädret slår till. På sina ställen har de första vitsipporna nu slagit ut. Ni vet väl att man ska äta den där första vitsippan man ser på våren, för det lär visst ge tur i kärlek. Men bara en enda, eftersom de är giftiga. Jag gör alltid det – för säkerhets skull liksom.

Den första spröda ramslöken är uppe nu och den har snart färgat hela ”lökbacken” alldeles grön. Mitt ibland all löken har även den spännande vätterosen dykt upp. Jag tror att det är ett tecken på att man måste tassa försiktigt fram eftersom moder jord snart står i full blom, och sånt där vet såklart våra vättar i underjorden …

Jag och hundarna gick en sväng ner till bryggan. På sjön guppade både fiskeföreningens små ekor, privata kajaker och vackra svanar. Jag tror nog att det var mer än jag själv som fått svallande vårkänslor den här dagen.

Det är nu jag brukar önska att jag kunde stanna tiden, för det är likadant varenda år – jag hinner inte riktigt med i naturens tempo.

I gastarnas grepp

Så måste jag ju skriva lite om presenten vi bjöd de båda 30-åringarna på, Emmy och Matilda. Det var en middag på Bjärsjölagårds slott med tillhörande mordgåta att lösa.

Just mordgåtor är något som töserna brukar älska att göra, och att samlas hela familjen så här var fantastiskt kul för oss alla.

För mig och Stefan var det inte första gången vi var där för att lösa ett mordfall. Även om det inte gick lika bra för mig den här gången så var det lika roligt.

Inlägget från vårt förra besök hittar ni HÄR.

Till min stora glädje så lyckades både Matilda och Emmy lista ut vem den lömske mördaren var den här  kvällen. Vars en särskild brosch fick de som löste fallet ta emot. Emmy, som utsågs till kvällens vinnare, fick en särskild brosch i ”24 kvadratmeters guld”.

Dagens citat:

Vissa vägar leder rätt – av misstag, andra vägar leder vilse  – med flit.

Önskar er alla en fin måndag. Kram Annika

I gastarnas grepp Läs mer »

Så himla härligt.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Samtidigt som våren nu kommer mer och mer, så drar det igång med lite mer jobb igen för min del. Fast jag har fått ett ganska lagom schema, med några lediga dagar i veckan, så det kommer nog passa mig perfekt.

Förra måndagen var jag fri, och såklart passade jag då på att njuta lite extra av det härliga vårvädret vi bjöds på den måndagen.

Morgonen var helt lugn och stilla. Fåglarna sjöng vackra vårvisor och jag tror att jag var i vattnet i flera minuter mer än vanligt. Temperaturen i vattnet låg på 4 grader och allt var bara så himla härligt.

När solen steg upp packade jag ihop sakerna i min ryggsäck och fortsatte min vandring runt sjön. Vårljuset den här morgonen kändes liksom varmare och vackrare än vanligt.

Så fort solen kom upp så sjönk temperaturen till flera minusgrader. På sina ställen hade det blivit en tunn isskorpa under natten. På sjön var det öppet vatten, till alla ändernas förtjusning.

De första solstrålarna fick nästan skogen att se ut att glöda av ljus och värme.

Vid badplatsen såg det nästan sommarlikt ut, och för en kort stund funderade jag på att ta mig ett andra bad även där.

Det var en så himla, himla härlig morgon.

Dagens citat:

Nuet. Vissa njuter av det som om inget annat fanns. Andra kämpar med det som om det inte borde finnas.

Nuet, som var då, förra måndagen – det var helt ljuvligt. Nuet som är idag, är något helt annat, men precis lika härligt.

Ha det gott och kram

Annika

Så himla härligt. Läs mer »

Duggregn, blåst och plötsligt inte sugen.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Jag hade bestämt med min vän att vi skulle träffas för att bada, så vi var uppe i ottan som vanligt. Efter flera fina dagar så hade vädret svängt om igen och det hade blivit mulet, dimmigt och ganska blåsigt.

Jag var både pigg och jag mådde prima, ändå kände jag direkt när jag kom ner till bryggan att jag inte alls var sugen på något bad över huvudtaget. Man ska lyssna på kroppen, sa min vän bestämt, så istället för att som vanligt kasta av mig kläderna och hoppa i sjön, så såg jag till så hennes handduk inte åkte med vinden ner i vattnet. Ja, för Tina var absolut sugen på ett bad.

Men att sitta och dricka te var jag väldigt sugen på, och särskilt med världens bästa Tina, så där satt vi vid bordet en god stund och kikade på vädrets makter.

Sedan vandrade vi ut i den dimmiga naturen. Även om vädret var riktigt grått och blåsten dränkte all fågelsång, så fanns det en vårkänsla i luften som inte gick att ta fel på. Vi njöt av vår sköna runda, och när vi åter var på väg mot byn så ringde jag Stefan för att beställa ”hotellfrukost” som skulle vara klar lagom tills vi kom hem.

Dagens citat:

Om du inte gillar något, ändra på det. Om du inte kan ändra det, ändra hur du tänker kring det.

Med tanken kan man ändra på mycket.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Duggregn, blåst och plötsligt inte sugen. Läs mer »

Som en mjuk pastellmorgon

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej.

Vilken fantastik morgon vi bjöds på i lördags. Min första tanke var att ta lite extra sovmorgon, så jag skulle vara utvilad och pigg inför kvällens äventyr. Men så vaknade jag ändå riktigt tidigt, och då kunde jag inte låta bli att ge mig ut mot sjön.

När jag steg ut genom dörren så var det ännu ganska mörkt, men på himlen kunde jag ana att ljuset strax skulle vara på väg.

Sakta fick himlen en vackert pastellfärgad nyans. Vattnet höll 4 grader och det var nästan helt vindstilla och tyst. Plötsligt fylldes tystnaden av kacklande läten och plaskande fötter. Det var de vilda änderna som kom sättande från åsen för att dyka som busiga ungar ner i vattnet och paddla fram längs vattenytan.

Efterhand som ljuset kom, så lyfte gässen i olika flockar för att flyga ut över betesmarkerna och äta sig mätta och feta under dagen.

Det var en riktigt vacker morgon som bara skvallrade om hur fint vädret skulle komma att bli. Och nog blev det härligt alltid, för senare på dagen satt vi ute på verandan iklädda bara t-shirt och njöt av årets första riktiga värme.

På hemvägen möttes jag av Stefan och hundarna, som var ute på sin första morgonrunda. Bästa gänget att möte efter morgonbadet.

Dagens citat:

Som död kanske man kan njuta av döden, men så länge jag lever så tänker jag njuta av livet.

Det blev en fantastisk lördag, med bästa vädret och en kväll som avslutades med finaste ”Luckan-kollegorna” i Malmö på Utmaningarnas Hus. Det blev årets första vårdag en vecka in i mars månad – och det hör väl inte till vanligheterna.

Må gott.

Annika

Som en mjuk pastellmorgon Läs mer »

Första kvällen med vårkänsla

4 kommentarer / Okategoriserade / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I ett par dagar fick vi ju rena vårvärmen och med den kom energin, vårkänslorna och ”trädgårdspysslarsuget”. Att bara gå in och sätta sig i TV soffan var då inget som jag vill göra när kvällen kom.

Jag plockade fram min nyservade cykel och trampade ut en runda i solnedgången. Slottsträdgården lystes upp av det varmgula ljuset från den dalande solen. Borta vid badplatsen kunde jag se att bastun var igång för fullt.

Jag cyklade ner en runda till badplatsen där några människor strosade runt och njöt av den vackra vyn. Andra kom överhettade och ångande ut från den vedeldade bastun och sänkte sig frustande ner i det svala vattnet.

Att njuta av bastubad i Gyllebo, är möjligt för alla och envar. Jag själv har dock aldrig bastat här, och jag föredrar nog mina ensammare kallbad där man inte är beroende av bastutider.

Gyllebobastuns hemsida hittar ni HÄR.

När solen försvann ner bakom träden cyklade jag hemåt igen.

På hemvägen såg jag hur Mikkelräv raskade över ängen på jakt efter sin kvällsmat. Med fel objektiv på kameran blev det inte särskilt skarpa foto på den fina räven. Men kanske kan ni skymta honom ändå…

Hundbad

Efter en lång och skön trädgårdsdag med hundarna, så fick vi avsluta dagen med ett härligt skumbad för dem alla tre.

Eller, härligt och härligt … det där stämmer nog inte, i alla fall inte om hundarna får säga sin åsikt. Ingen av dem är stormförtjust i att bada eller i att bli rena heller för den delen. Men ibland så bara måste man!

Fast efter badet brukar de bli som om de är smått galna. Då rusar de runt som förvildade. De hoppar, rullar och beter sig som uppdragna Duracellkaniner. Tills slut brukar de krypa ihop i soffan och trots allt vara ganska nöjda med sin nya våta look.

Dagens citat:

En hund kanske förstör dina skor, men den kommer aldrig att krossa ditt hjärta.

Ha en riktigt fin måndag.

Kram kram

Annika

Första kvällen med vårkänsla Läs mer »

Blåsippor aldrig snuva få

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Halloj

En dag i mitten av veckan åkte jag till Stenshuvuds nationalpark för att kika efter årets första blåsippor. Där i parken vet jag sedan tidigare att de trivs och växer ganska rikligt på sina ställen.

Vädret var helt fantastiskt och temperaturen visade på hela 15 grader. Det var ju inte så konstigt att de små gulliga blåsipporna verkade ploppa upp överallt som nymornade stjärnor i blått.

Här i Skåne är blåsippan fridlyst. Blommans frö sprids ofta av myror som lockas av en näringsrik oljedroppe på fröna.

Förr i tiden användes blåsippan inom folkmedicin för att bota leverproblem. Dock ska man nog vara försiktig med detta, då den även är giftig och kan orsaka hudreaktioner.

I svensk folktro ansågs blåsippan vara ett tecken på att vintern var slut, och dess blomning gjorde den till en symbol för livets återkomst. Vissa trodde att blåsippan hade en skyddande kraft , och i äldre berättelser sades det att älvor och skogsväsen dansade kring blåsippan i skymningen.  För mig påminner blomman så mycket om barndom, då min mamma älskade dem och vi hade en blåsippsbacke ett stenkast från mitt föräldrahem.

Jag fick en helt ljuvlig tur i nationalparken. Solen sken från en klarblå himmel och uppe ovanför trädtopparna skränade de nyanlända tranorna hoppfullt. Våren kändes i den stunden ohejdbar.

Ännu kan man njuta länge av de fina små sipporna i parken, och för varje dag så ploppar det säkert bara upp fler och fler. Efter hand så kommer även vitsipporna och gulsipporna att samsas där, men det dröjer lite. Blåsippan är alltid först ut, kanske för att den är tuffast och aldrig får snuva.

Dagens citat:

Jag önskar att vi kunde komma ihåg att vi är i samma lag. Vi är alla i samma lag. Det finns inget ”vi mot dem”. Det finns bara ….oss.

Ha en härlig söndag.

Kram Annika

Blåsippor aldrig snuva få Läs mer »

Rulla till toppen