Morgonrodnad.
Hejsan.
Morgonrodnad – ja det döptes årets vackra äppeltavla till. En lika tjusig skapelse som alltid, så här mitt i skördetiden här på Österlen.
Det var i ”sista momangen” som jag och Stefan kom iväg för att se årets äppeltavla. Men bättre sent än aldrig, även om vädret inte var det bästa den här dagen.
Att vänta ett tag innan man besöker tavlan brukar ändå ha sina fördelar, eftersom äpplena mognar och ändrar färg, vilket de duktiga tavelmontörerna tar med i beräkningen när de väljer äppelsorter på de olika partierna.
Äppeltavlans huvudskapare är Emma Karp Lundström. Tillsammans med sitt erfarna team av kvinnor och en man, bygger hon tavlan veckan innan äppelmarknaden. Med hjälp av sina ”mänskliga penslar” (som de kallar sig) byggs parti efter parti till en enda stor vacker tavla.
Inne i utställningshallen kunde man få ett smakprov på alla de tavlor som presenterats, allt sedan det var Emmas pappa Helge, som stod för Kiviks äppelkonst. En av alla tavlor genom åren har fastnat lite extra i mitt hjärta. Den kallades nog för ”Äppelkind” och föreställer ett litet barn i hatt. Det är något med den tavlan som påminner mig så starkt om Andréa som liten baby.
En av de där mänskliga penslarna som brukar vara med och bygga tavlan är min fina vän T.
Hemlighetsmakeriet är (som sig bör) stort, och jag skulle aldrig drömma om att fråga innan vad det ska bli. Det vore ju som att öppna julklapparna innan det är julafton. Jag har den största respekt för att det ska vara en hemlighet för så många som möjligt. Men jag måste säga att det här årets motiv blev lite av en favorit för mig – morgonrodnad är både jag och T, lite av experter på 😉
Efter en runda runt på området åkte vi vidare för att ta en värmande kopp kaffe på Kiviks bageri.
I Kivik har vägarbetena avlöst varandra i en evighetslång period tycker jag. Busstationen har flyttats och vattenledningar dragits om. Det tycks liksom aldrig bli riktigt klart med allting i den här byn…. ja, och nu ska skolan läggas ner och Stefan påstår att den ska rivas… Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.
-min fina kälkbacke, muttrade Stefan, när vi kom ut ifrån bageriet. Inte för jag tror att ungarna nuförtiden brukar åka kälke just här längre… 🙂
När vi kom hem från vår utfärd så kom katten Felix strosande under ett högljutt gnällande. Han gillar inte alls att vara ute när det är regn i luften.
Dagens citat:
Du kan inte förändra andra människor, så slå inte knut på dig själv för att försöka. Istället kan du förändra ditt sätt att handskas med dem, eller håll dig ifrån dem bara.
Ja, ibland är det bara bäst att gå sin egen väg…
Ha det bäst, kram Annika
