Gyllebo

Hejsan.

Under en ganska lång tid nu så har det känts lite extra tungt, lite ledsamt och motigt för mig. Då menar jag inte det här med pandemin och allting runt den, för det har ju liksom varit lika för alla och bara något vi alla fått förhålla oss till efter bästa förmåga.

Inte heller lider jag av årstiden eller av mörkret som varit nu under hösten och vintern. Nej, jag brukar ju faktiskt älska det  och det har jag gjort även det här året. Vi har ju haft underbart vackra morgnar, och nu blir det ju bara ljusare för varje ny dag som går.

Det som tynger är flera olika saker sammantaget. Ni vet när olyckor och många problem liksom bara klumpar ihop sig som en seg deg och aldrig tycks ta slut. När det blir lite för mycket negativt på samma gång under en längre period.

Men livet är inte alltid en dans på rosor, så är det bara, så det är bara att tröska på. En dag i taget. Jag försöker så mycket jag kan att njuta av våra hundar och särskilt vår lilla söta trasselsudd som är rena lyckopillret (även om hon är lika busig som alla de andra ihopa). Jag njuter även av att världen nu börjar gå mot det mer normala och att utsikterna mot en underbar vår och sommar verkligen ser lovande ut.  För om vi alla bara är lite vänligare och förstående mot varandra, så kan man ju orka med nästan vad som helst.

Dagens citat:

-Om jag blockerar någon på Facebook och sen träffar den personen på gatan … kan den se mig då eller inte?

Många hade nog mått bättre av att vara snäppet vänligare, särskilt på sociala medier. Jag skulle tex aldrig blockera någon av mina vänner, såvida de inte på riktigt skadar mig där, mordhotar mig eller går till direkt personangrepp.

Ha det bra och kram.

Annika

Hej hej

Dagarna som gått har mest bjudit på gråväder. Lite mildare, duggregn och lite blåst.

Att vara ute har ändå varit alldeles underbart, och dagsljus får man ju även om inte solen strålar så skarpt.

Tiden springer och jag måste verkligen påminna mig om att jag ska ta lite fler bilder på lilla Penny, nu medans hon är så liten. Det går så fort att sådana här små trasselsuddar växer och blir stora ju.

Hon är bedårande söt, vår lilla Penny, och det tycker vi nog alla i familjen. Till och med yngsta dottern Emmy verkar tycka hon är fin. Emmy som sa att vår andra hund, Lykke, såg väldigt rolig ut som valp….

Naturligtvis var jag nu tvungen att leta upp lite bilder på Lykke som liten, och jag kan nog inte alls hålla med henne… för visst var lilla Lykke gudomligt söt som liten, även hon…

Nu har Lykke blivit en lite mer stillsam och mogen dam i sina allra bästa år. Hon har blivit en aning grå om nosen och fått en vackert orange färg med mycket svart i topparna (vilket kallas för sobel) Hon är inte helt förtjust över att inte längre vara familjens yngsta gullegris. Men självklart gullar vi alla även med henne och Molly så mycket vi bara kan.

Att pomeranianvalpar är lite som kameleonter det har jag lärt mig. För även om de ofta ser ut som små grådvärgar när de är valpar, så ändrar de sig många gånger innan de är fullvuxna. Jag tycker förstås att min lilla grådvärg Penny är finast i hela världen.

Dagens citat:

Dagen går åt samma håll som dina mungipor.

Glöm inte bort att le idag, det gör åtminstone ingenting värre – tvärtom!

Kram Annika