En tung tid.

Hejsan.

Under en ganska lång tid nu så har det känts lite extra tungt, lite ledsamt och motigt för mig. Då menar jag inte det här med pandemin och allting runt den, för det har ju liksom varit lika för alla och bara något vi alla fått förhålla oss till efter bästa förmåga.

Inte heller lider jag av årstiden eller av mörkret som varit nu under hösten och vintern. Nej, jag brukar ju faktiskt älska det  och det har jag gjort även det här året. Vi har ju haft underbart vackra morgnar, och nu blir det ju bara ljusare för varje ny dag som går.

Det som tynger är flera olika saker sammantaget. Ni vet när olyckor och många problem liksom bara klumpar ihop sig som en seg deg och aldrig tycks ta slut. När det blir lite för mycket negativt på samma gång under en längre period.

Men livet är inte alltid en dans på rosor, så är det bara, så det är bara att tröska på. En dag i taget. Jag försöker så mycket jag kan att njuta av våra hundar och särskilt vår lilla söta trasselsudd som är rena lyckopillret (även om hon är lika busig som alla de andra ihopa). Jag njuter även av att världen nu börjar gå mot det mer normala och att utsikterna mot en underbar vår och sommar verkligen ser lovande ut.  För om vi alla bara är lite vänligare och förstående mot varandra, så kan man ju orka med nästan vad som helst.

 

Dagens citat:

-Om jag blockerar någon på Facebook och sen träffar den personen på gatan … kan den se mig då eller inte?

Många hade nog mått bättre av att vara snäppet vänligare, särskilt på sociala medier. Jag skulle tex aldrig blockera någon av mina vänner, såvida de inte på riktigt skadar mig där, mordhotar mig eller går till direkt personangrepp.

Ha det bra och kram.

Annika

 

Dela gärna

10 reaktioner på ”En tung tid.”

  1. Mårten Johnsson

    Ja har en hemlis, vill du veta…
    Ja har köpt förstoringsapparat med tillbehör, tänkte kanske du är intresserad, så kan ja lära dig framkalla film o kopiera s/v bilder..
    Kram

  2. Thorbjörn Schönmeyr

    Jag kan förstå hur du känner, jag har gått igenom liknande fas i hela mitt liv. Går nu på KBT för att hitta ”meningen med livet”. Hitta rätt verktyg så att man kan klara av åren som är kvar. Kanske kommer det att gå med hjälp till självhjälp. Har en bra terapeut som lots. Men jag håller absolut med dig om att djuren vid vår sida får det att kännas lite lättare. De finns där, sviker inte eller utnyttjar som många andra. Hoppas att det vänder sig för dig och du hittar tillbaka till solskenet. Var rädd om dig.

    1. Åhhhh, ja KBT är jättebra!! Jag har för länge sedan gått på det, klokt och bra på många vis när livet ”korvar till sig”. Jag önskar dig allt gott. En stor varm kram ♥

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen