familjen Gyllebo

När ett mammahjärta svämmar över.

Hej hej
Trots att jag var mer än lovligt trött den där kvällen och trots att jag hade kämpigt med smärtorna efter en lite för aktiv dag i trädgården … trots allt det så var jag tvungen …
Såklart var jag tvungen att hänga med Amanda och hämta Andrea på Kastrup när hon landade där vid midnatt.
Att få träffa och krama sin dotter efter sex månader känns så otroligt skönt. Så himla bra!
Jag hade verkligen längtat efter min Andréa.
Efter en veterinärkongress i London skulle hon nu komma hem till oss i några få ynka dagar. Såklart ville jag ta tillvara varendaste liten minut av tiden hon nu var hemma.
Så kom hon då äntligen. Jag kunde se att hon nog var ganska trött och sliten. Jag förstår att hon haft en ganska tung period med en massa saker som ska fixas och ordnas. Men det var så skönt att äntligen få träffa henne.
Det kändes så härligt att se syskonen förtjust krama om varandra. Trots att det inte var så väldigt länge sedan de båda sågs så kunde jag allt se att de var glada över att få vara tillsammans igen.
Med en sista suddig bild stoppade jag ner min kamera och trängde mig fram för att själv få krama om min efterlängtade tös.
Välkommen hem igen lilla Nea ♥
Kvällens citat:
Ju äldre du blir desto mer
inser du att din mamma
var din bästa vän i livet.
Ha en fin kväll
Kram Annika

När ett mammahjärta svämmar över. Läs mer »

Så tjuck du har blitt.

Hejsan.
Här i Gyllebo pågår bantning för fullt!
Det är i första hand lilla hunden Molly som ska gå ner lite i vikt.
Nu kommer min älskade dotter snart hem, och då vankas det ofta veterinärundersökningar av husets alla djur. Då vill jag ju inte skämmas ögonen ur mig för att någon av dem blivit övergödd. Jag vet att min lilla Molly varit på gränsen till tjock, och det vill jag för allt i världen inte att hon ska bli. Att övergöda sina hundar är något min dotter inte alls gillar… och jag instämmer helt med henne. Det är varje ägares skyldighet att se till så sina djur mår så bra som möjligt. Särskilt min lilla Molly som dessutom inte har de bästa knäna.
Så nu är det bantning på gång här hemma, även om det är ganska kämpigt för gottegrisen Molly.
Stefan som ätit kortison en väldigt lång tid, har ju också haft det ganska tufft med vikten. Nu är hans dos mycket lägre och det märks att även han är på väg nedåt på vågen.
På mig har det smugit sig på några kilo över vintern. Ingenting som egentligen besvärar mig så förfärligt. Men jag vet att efterhand blir de där kilona fler och fler och till sist är jag tillbaka på ruta ett igen.
Det var för nio år sedan jag tog tag i min övervikt och bestämde mig. Efter att i hela mitt vuxna liv ha jojo-bantat sådär lite halvhjärtat, så hittade jag min nyckel till rätt vikt. Det krävdes envishet och karaktär, men jag hittade mitt sätt att bli av med överflödskilona, och på ett halvt år försvann 18 kilo.
Nu kör jag lite ”bantning the light” för att de där två, tre kilona ska rinna bort igen, och jag ska hamna på just min trivselvikt. För mig handlar det inte om utseende så mycket, utan om rörlighet, smidighet och välmående.
Att må bra och kunna röra sig är så viktigt för mig.
Jag går min pyttelilla runda ner till skogen nu varje dag, och är så lycklig över mina framsteg.
Diskbråck mår ju bra av rörelse i lagom dos, även om hundarna tycker att rundan är alltför kort numera och inte alls lagom.
Mitt mål innan skadan var att springa milen under en timme. Nu har mina förutsättningar ändrats, men jag har ännu ett mål … att ta mig runt den där milenrundan i september , fast nu på obestämd tid. För även om det kommer saker i vägen för mina mål, så fortsätter jag att sikte i samma riktning såklart.
Åhhh vad jag längtar tills min dotter Andréa nu kommer hem.  Det känns så länge sedan vi var samlade hela familjen…
Jag känner mig lite lik en vallhund. Jag vill liksom valla ihop min flock i en bunke, då mår jag som bäst.  Men det är väl något som ingår när man blir mamma, något hormon man blir strösslad med direkt på BB…
Min älskade Emmy får jag inte träffa förrän till sensommaren någon gång, och dit är det ju egentligen inte så lång tid kvar nu, eller hur!!
… och påtal om Andréa så är hon ju nästan redan hemma.  För London är ju nästan detsamma som hemma.
Bara några dagars kongress innan jag får krama min tös igen!! Kolla här, på kartan, så nära hon är.
Dagens citat:
Jag är Mamma!
Underskatta aldrig mig …
Jag vet mer än du tror
och lägger märke till saker
som du inte ser.
Jag besitter superkrafter
och har dessutom ögon i nacken!
Ha en fin dag alla som kikar in här.
Jag kan inte se vem som besöker min blogg, men jag blir glad om ni lämnar ett spår efter er och trycker på lilla hjärtat här under.
Kram Annika

Så tjuck du har blitt. Läs mer »

Ett styng i hjärtat.

Hejsan
Jag måste medge …  det är inte utan att jag kände ett litet styng i mitt hjärta och ett visst vemod av att se och höra om alla som samlade sina familjer till ett mysigt påskfirande i år.
Som de flesta vet så är två av mina tre döttrar ute i världen och far mest hela tiden, och jag gläds med dem. Såklart!!! Men mitt hjärta känner längtan, för hjärtan är inte förnuftiga, hjärtan bara känner ….
Fast så tänkte jag på orden töserna så ofta sagt till mig …
 
-mamma, det finns nog ingen familj som har så bra sammanhållning som vår…
Ja, kanske stämmer det, för så mycket som vi varit åtskilda så känns det ändå som vi alltid är väldigt nära varandra.
 
Istället för att hänga läpp har jag gjort det bästa av allt. Vi har ju massor av fina vänner och faktiskt en dotter kvar här hemma.
På långfredagen fixade jag till lite mysigt påskfirande för mig och min älskade Stefan. God mat måste man ju ha då, och vi valde det som vi gillade lite extra mycket och frossade i det.
 
Till kaffet gjorde jag en enkel jordgubbsbakelse som var allt annat än vacker. Att stå med diskbråck och göra avancerade bakverk är inget jag fixar ännu. Men i det enkla bor som bekant det goda, och smaken var det absolut inget fel på. En enkel rulltårta på mammas recept med lite grädde och färska jordgubbar. Mums.
 
 
Jag och Stefan begav oss också iväg ut på Österlen i ett alldeles speciellt ärende. Jag skulle köpa en sak som jag önskat mig i väldigt många år. För födelsedagspengar jag fått, och som jag bestämt skulle gå till just det här … fast det kommer jag visa er i ett senare inlägg …
På Österlen var det påskigt som alltid vid den här tiden. Och snöigt.
 
Från världens alla hörn kom  hälsningar som höll mitt hjärta varmt.
Andréa hade kommit tillbaka till Canada från ett impulsäventyr i Mexico. Den lilla gottegrisen!! Luktar det inte lite kärlek här? ….
Dagen därefter fick hon alla sina visdomständer utdragna under narkos och var mest lik en ”fyllehung” tyckte jag. Ja sådana ingrepp ska man slippa att genomlida i vaket tillstånd är tydligen kanadensarnas filosofi. Och jag kan inte mer än tycka att det verkar ju väldigt mänskligt.
 
På andra sidan klotet, nämligen i Australien, håller min lilla Emmy till. Där jobbar hon och hennes kompis som mjölkerskor på en stor gård långt ute på vischan. Nu har de båda blivit bilägare så de ska kunna åka iväg de dagar då de är lediga. Grattis till er blåa Mazda töser!!
 
Här hemma har vi ju också kunnat bädda upp en extra säng åt min mellandotter Amanda som kommit och sovit över i Gyllebo mellan sina arbetspass. Johnny älskar när den där extrasängen kommer fram. Själv längtar jag efter att vi ska kunna bygga det där gästrummet som det finns vaga planer på… fast å andra sidan har vi det väldigt mysigt såhär också.
 
 
 
Dagens citat:
 
Dina tankar och känslor kan aldrig någon
ta ifrån dig.
De är bara dina.
 
 
Jag hoppas ni haft en skön helg och ätit precis det som just ni tycker om, gjort det där som precis ni gillar och verkligen njutit av livet.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 

Ett styng i hjärtat. Läs mer »

Så sugna på att sätta fart.

Hejsan.
Känner ni också det där suget? Suget efter att få sparka igång med allt som finns att göra utomhus. Att liksom göra fint inför våren … städa undan allt det döda så det nya kan få plats. Suget efter att få lite skit under naglarna.
Det gör jag! Jag längtar!
Ännu har vi ganska kyligt och snön ligger tjock i delar av min trädgård.
Fast jag och Stefan strosade ändå en tur i trädgården för att planera kommande projekt och underhåll. Vi är ett bra team när vi pysslar, han och jag. Team Olsson.
Lilla Lykke älskar också att pyssla. Medan resten av djurligan låg inne i stugvärmen och sov efter sin promenad, var hon såklart ute med oss. I den där lilla hunden finns så mycket energi och det är alltid full fart.
Medan jag förberedde lite mat åt oss såg Stefan till att få upp en fågelholk som blåst ner under vintern.
Allra mest älskar jag de holkar han gjort av virke från gamla vintunnor. De är så bulligt charmiga.
Nåja, det känns skönt att här finns gott om logi när fåglarna kommer.
Kvällens middag blev lite enkelt med grönsallad, potatis och varmrökt lax.
Magiskt gott. En rätt som smakar så mycket vår tycker jag.
Samtidigt som jag är galet sugen på att få sätta fart med allt, så vet jag att jag nog får hejda mig lite i år. En del trädgårdsarbeten blir svåra med tanke på ryggen. Fast jag ska fokusera på sånt som jag faktiskt kan göra, och det ska jag njuta av till fullo. Att ligga på alla fyra och pilla ner vårlökar i myllan – det kommer jag klara galant!!
Ut i min rabatt ska de ljuvliga kungsängsliljorna flytta när de blommat klart i mitt köksfönster.
Dagens citat:
Om alla gick omkring med sina
liv i genomskinliga plastpåsar så
skulle ingen vilja byta.
Jag är glad och tacksam för mitt liv. Det är inte perfekt alltid. Det är ingens liv! Men jag väljer att tänka på det som jag gillar, det jag kan skratta åt, det som känns bra.
Prova ni också det – att medvetet bestämma er för att bara tänka på det som är bra. Känn efter hur det känns för just dig!
Ha en fin dag och kram.
Annika

Så sugna på att sätta fart. Läs mer »

En snöstorm på 90-talet.

Hejsan.
Nu när vi haft riktig vinter här hos oss, så blir det lätt så att alla drar sig till minnes tidigare stormar och oväder man varit med om.
En vinter som jag särskilt minns är sportlovsveckan 1996. Jag bodde då i Gårdlösa vid Smedstorp och mina töser var små.
Så mycket snö som det kom den gången kan jag inte minnas att jag någonsin fått uppleva efter det. Utanför vårt hus växte sig en snödriva som var hela tre meter hög. Det var helt otroligt.
I huset intill hade våra grannar drabbats av maginfluensa, så jag erbjöd mig att med ryggsäck på ryggen ta mig till byns lanthandel för att handla åt dem. Det blev ingen lätt tur, och jag minns att jag bitvis fick krypa fram för att inte sjunka ner i snön med hela kroppen.
Efter flera dagar när snöfallet lättat och vi blev framgrävda av en stor lastare förstod vi hur mycket snö som egentligen kommit.
Härliga och roliga minnen.
Här i Gyllebo hade vi den här gången turligt nog vår traktor hemma.
Stefan är ju som många nog känner till, barnsligt förtjust i att köra just snö med sin traktor. Så här har det varit glada miner vill jag lova.
Kvällens citat:
Att få höra att man är uppskattad,
är en av de enklaste, men samtidigt
mest värdefulla sakerna man kan höra.
Ha en skön kväll och kom ihåg att ge någon lite extra bekräftelse. Det kostar så lite, men betyder så mycket.
Kram Annika

En snöstorm på 90-talet. Läs mer »

Vila och mys på schemat.

Hejsan
Snart är det två veckor sedan jag fick mitt nya diskbråck.
Jag har inte kunnat göra så mycket mer än att sitta inne i stugan, vilat och myst med djuren.
Det är då inte fy skam det heller!! … även om just vila och mys inte är min starkaste gren. Jag mår bäst av att vara i farten.
De senaste dagarna har jag försiktigt hasat mig runt en kort liten promenad med hundarna. Även om sjön suger och jag längtar efter att få ströva runt där med min kamera, så kommer det att få vänta ett tag till.
Men en liten runda i fritidsbyn har det blivit.
Trots att det är besvärligt så måste jag ju sköta mitt jobb. Men jag är min egen chef och bestämmer själv hur långa pauser jag ska ta. Och så har jag ju världens sötaste lilla fanclub. De ligger troget och hejar på mig när jag bläddrar, knappar och skriver.
Med dessa sötisar blir dagen underbar.
Så får jag ju bilder från döttrarna i Canada. Amanda och Andréa.
Mitt hjärta håller nästan på att svämma över när jag ser hur lyckliga de är över att få vara tillsammans igen.
Mina älskade tokstollar!♥♥
Jag älskar att kunna följa mina döttrar på snapchat. Att kunna se när de reser omkring och att få små bilder och filmsnuttar från deras liv. Det är lite som att få vara med på ett hörn själv.
Livet handlar ju trots allt om att kunna plocka fram det som är positivt och grotta ner sig i det. På så vis får inte det tråkiga och jobbiga någon plats i sinnet. Det tror jag!
Dagens citat:
Huruvida du kommer lyckas
beror bara till 15% på kompetens.
85% handlar om magiska ord
som attityd, inställning och förväntan.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

Vila och mys på schemat. Läs mer »

Älskade ekorrar.

Hejsan.
Ikväll vill jag bjuda er på en triss i ekorrar.
Just på dessa bilderna är det en och samma ekorre som jag fångat.
Det var som om den här lille korren njöt av att vara i fokus för min kameralins. Jag minns att han hoppade och busade runt, samtidigt som han stal frön från fåglarnas matbord. Litegrann som om han ville visa upp sig för mig.
Han poserade gladeligen för mig och min kamera, där jag låg platt på marken i den blöta snön.
Visst är han charmig?
Kvällens citat:
Tag ut lite glädje i förskott
när du har tråkigt.
Njut av kvällen.
Kram Annika

Älskade ekorrar. Läs mer »

Tredje tösen drar ut i världen …

Hej hej
I förra veckan var det dags för mig att ta ännu ett avsked. Det var min mellandotter Amanda som var redo för 3 veckors semester.
Åhhh vad jag unnar henne den här ledigheten. Hela sommaren har hon jobbat och slitet istället för att ta ut sin semester.
Såklart var det var med glädje jag tackade ja till förfrågan om att vara hundvakt. En hund mer eller mindre liksom ….
Först gick deras färd till Tyskland, där Amandas svåger, Joel Eriksson, körde en finaltävling i formel 3. Han gjorde en grym helg med en första plats på prispallen.
Totalt slutade han som silverpristagare i hela formel 3:s europamästerskap.
Ett stort grattis Joel.
För er som vill läsa mer om Joel Eriksson och hans formelracing, så hittar ni hans sida här.
(bilder nedan är tagna av Mattias Persson. Han är tidernas bäste motorsportfotograf och reporter, och så tycker jag framförallt att han är den gulligaste av dem alla!!)
Amanda och Snowie kom hit en kväll förra veckan.
Jag bjöd på enkel kvällsmat, bestående av ostgratinerade smörgåsar och tomatsallad.
Sen var det dags för avskedet. Hejdå och goodbye.
Det stor pusskalaset utbröt på mitt köksgolv. Det finns nog ingen liten hund som är så bra på just pussar, som Amandas lilla ”Snö”.
För en kort stund var jag den ensammaste mamman i hela vida världen. Ja, det tyckte jag i typ två minuter innan verkligheten kallade på mig igen. Och med verkligheten menar jag de fyra hundar som såklart kräver sin passning. Och jag älskar det!
Att passa ytterligare en liten hund på 2 kilo är inte särskilt betungande. Inte mer än det ansvar det såklart medför att se efter någon annans dyrgrip.
Särskilt när min man varit på älgjakt i Småland, så har det varit mysigt med alla de tre små hundarna liggande tätt intill mig i sängen.
Ja det vill säga ända tills jag insåg att det var mer än hundar jag hade i sängen ….
Johnny var oskyldig eftersom han alltid föredrar att tillbringa natten i sin egen säng i tvättstugan.
Nu brukar de små hundarna inte få särskilt mycket fästingar och såklart behandlas de alla i förbyggande syfte.
De i familjen som drar till sig mest av det blodsugande spindeldjuret är jag själv, katterna och hunden Johnny. De av oss som vistas mest i skog och mark alltså.
Nu vill jag önska Amanda och Jimmy en underbar resa till Karibien.
Jag hoppas ni får njuta av sol och bad och får rå om varandra riktigt mycket ♥
-Kanske får ni tillbaka er lilla hund till julhysterin drar igång …

Dagens citat:

Jag ÄLSKAR de
människor som säger
till en:
”hör av dig när du kommer

fram, så jag vet att du är

välbehållen.”

Ha en fin dag alla människor där ute,

och var rädda om er alla mina små töser runt om i världen – skriv när ni är framme som vanligt!.
Kram Annika

Tredje tösen drar ut i världen … Läs mer »

Trädgårdsparty mitt i veckan.

Hejsan.
Arbetsveckorna rullar på igen hos oss.
Stefan är ännu sjukskriven och alla vi andra på företaget håller ställningarna.
Som det ju alltid brukar vara så har den riktiga sommaren kommit lagom tills all ledighet är över.
En kväll i veckan var vi på trädgårdsfest hos vår närmaste granne. Det var en härlig kväll med en stor sol över hela Gyllebo!
Jag och Stefan riggade oss med en blomsterkvast och hoppade bara över staketet in till grannen.
 
 
En dag skrev min söta syster till mig:
-Hej, vill du ha en manskropp av mig, för jag har två! …..
Alltså, sådana frågor blir man ju väldigt nyfiken på, och såklart svarade jag ja på frågan.
En manskropp mer eller mindre kan väl aldrig skada, tänkte jag ….
 
 
Min syster kom med manskroppen, som visade sig vara i fejkad brons. 
Så passade hon samtidigt på att stanna på en fika här hos oss.
Samuel fick fart på Andréa och det blev plask och lek i poolen för hela slanten.
 
Trots att det är arbetsveckor igen, så tycker jag gott att man kan festa till det lite ändå.
Är det grillväder så ska man såklart grilla.
Lite vin till maten, blomster i loppisvasen och ljus i mässingstakarna. Vips har man en festlig tisdagskväll.
Funkar hur bra som helst!
 
Dagens tänkvärda:
 
Har du någonsin insett att
en kvinnas ”jag är klar om
5 minuter” och en mans ”jag är
hemma om 5 minuter” är exakt
samma sak?
 
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
 
 
 
 

Trädgårdsparty mitt i veckan. Läs mer »

Äntligen är vi samlade.

Hejsan.
I min familj är det sällan alla är hemma på samma gång.
Mina döttrar är ofta spridda över hela jordklotet, så det blir liksom inte många tillfällen då vi kan vara samlade tillsammans allihopa.
Men så äntligen!!!
Det blev en underbar kväll med hela min älskade familj.
 
Det blev inget märkvärdigt alls. Lite västerbottenpaj, smörstekta champinjoner och en massa goda ostar. Korv såklart och god frukt.
Emmy hjälpte mig i köket.
 
Amandas racerkille, Jimmy, kom. Liten trött och sliten efter en arbetsdag i sin lastbil.
 
Jag älskar att ha mina nära och kära runt mig.
Och såklart njöt jag av kvällen för fulla muggar.
 
En massa småplock, lite vin och vips har man sommarens lyxigaste måltid.
Så himla gott!
 
Vi satt där vid matbordet länge, länge och åt, småpratade och hade det så bra.
 
Stackars min Stefan … ännu äter han en stor mängd mediciner som gör honom trött, svullen och halvkass. Efter middagen intog han sin TV-soffa, medan vi andra drog fram sällskapsspelet i trädgården. Monopol såklart!
 
Och efter som jag är lite halvt galen så bjöd jag på glögg och lussebullar till kvällsfikat.
Något Andréa ju annars missar där borta i Canada när det är jul.
 
Sommarens finaste kväll – alla kategorier.
 
Dagens citat:
 
Vandra med
människor som
förfriskar din själ,
som tömmer dig
på stress och fyller
dig med energi.
 
Min underbara familj som betyder så mycket för mig, som ger mig så mycket tillbaka.
Ni glömmer väl inte att berätta för just era nära och kära att de är betydelsefulla?
En av mina döttrar sa för några år sedan ”mamma, din kärlek behöver vi aldrig tvivla på” …
… YES!, tänkte jag, jag har lyckats!
 
Kram på er
Annika
 
 

Äntligen är vi samlade. Läs mer »

Rulla till toppen