Ett styng i hjärtat.

Hejsan
Jag måste medge …  det är inte utan att jag kände ett litet styng i mitt hjärta och ett visst vemod av att se och höra om alla som samlade sina familjer till ett mysigt påskfirande i år.
Som de flesta vet så är två av mina tre döttrar ute i världen och far mest hela tiden, och jag gläds med dem. Såklart!!! Men mitt hjärta känner längtan, för hjärtan är inte förnuftiga, hjärtan bara känner ….
Fast så tänkte jag på orden töserna så ofta sagt till mig …
 
-mamma, det finns nog ingen familj som har så bra sammanhållning som vår…
Ja, kanske stämmer det, för så mycket som vi varit åtskilda så känns det ändå som vi alltid är väldigt nära varandra.
 
Istället för att hänga läpp har jag gjort det bästa av allt. Vi har ju massor av fina vänner och faktiskt en dotter kvar här hemma.
På långfredagen fixade jag till lite mysigt påskfirande för mig och min älskade Stefan. God mat måste man ju ha då, och vi valde det som vi gillade lite extra mycket och frossade i det.
 
Till kaffet gjorde jag en enkel jordgubbsbakelse som var allt annat än vacker. Att stå med diskbråck och göra avancerade bakverk är inget jag fixar ännu. Men i det enkla bor som bekant det goda, och smaken var det absolut inget fel på. En enkel rulltårta på mammas recept med lite grädde och färska jordgubbar. Mums.
 
 
Jag och Stefan begav oss också iväg ut på Österlen i ett alldeles speciellt ärende. Jag skulle köpa en sak som jag önskat mig i väldigt många år. För födelsedagspengar jag fått, och som jag bestämt skulle gå till just det här … fast det kommer jag visa er i ett senare inlägg …
På Österlen var det påskigt som alltid vid den här tiden. Och snöigt.
 
Från världens alla hörn kom  hälsningar som höll mitt hjärta varmt.
Andréa hade kommit tillbaka till Canada från ett impulsäventyr i Mexico. Den lilla gottegrisen!! Luktar det inte lite kärlek här? ….
Dagen därefter fick hon alla sina visdomständer utdragna under narkos och var mest lik en ”fyllehung” tyckte jag. Ja sådana ingrepp ska man slippa att genomlida i vaket tillstånd är tydligen kanadensarnas filosofi. Och jag kan inte mer än tycka att det verkar ju väldigt mänskligt.
 
På andra sidan klotet, nämligen i Australien, håller min lilla Emmy till. Där jobbar hon och hennes kompis som mjölkerskor på en stor gård långt ute på vischan. Nu har de båda blivit bilägare så de ska kunna åka iväg de dagar då de är lediga. Grattis till er blåa Mazda töser!!
 
Här hemma har vi ju också kunnat bädda upp en extra säng åt min mellandotter Amanda som kommit och sovit över i Gyllebo mellan sina arbetspass. Johnny älskar när den där extrasängen kommer fram. Själv längtar jag efter att vi ska kunna bygga det där gästrummet som det finns vaga planer på… fast å andra sidan har vi det väldigt mysigt såhär också.
 
 
 
Dagens citat:
 
Dina tankar och känslor kan aldrig någon
ta ifrån dig.
De är bara dina.
 
 
Jag hoppas ni haft en skön helg och ätit precis det som just ni tycker om, gjort det där som precis ni gillar och verkligen njutit av livet.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top