Allmänt

En liten glimt av solen och julbord med ”pågarna”.

Hejsan.
Ibland är det så härligt att få klä upp sig en smula, måla läpparna härligt röda och byta örhängen.
När det vankades julbord med ”Hantverkarns pågar” tog jag såklart chansen att uppgradera min look en smula.
När det nu skulle bli julbord på Svea så visste jag av erfarenhet att det kom till att bli mat – mycket mat.
Min dag startade jag därför med en springrunda på nästan 9 kilometer. Ljuvligt!
Ute var det nästan vårlikt den här dagen.
I den gamla ekskogen var det rejält med vatten i grodornas mosse.
På ett ställe kunde jag bara notera att mullvaden haft en väldig tur då han valt ställe för att puffa upp sin jordhög. I glipan av en kluven stenbumling. Han borde ta en lott den där tursamma mullvaden. Eller kanske besitter mullvadar sådan skicklighet. Ja, det skulle inte förvåna mig.
Det kändes så härligt att få se en liten glimt av solen.
Jag satt där en liten stund på en sten och bara njöt av de gamla härliga ekarna, av solens sköna strålar och av att bara få vara i mina egna tankar för en liten, liten stund.
Så var det dags för kvällens förvandling … eller ja, jag vet inte om det blev någon större sensation egentligen. Men jag valde i alla fall min gröna, lite stretchiga klänning som kvällens outfit. På ett julbord måste det ju få plats för mat innanför linningen liksom.
På Hotell Svea var det den här kvällen ganska lugnt.
Vi åt och njöt av julens alla delikatesser.
Efter en härlig kväll åkte vi nöjda hem.
Jag tvättade bort mitt röda läppstift och hängde istället fram min gröna militäruniform.
Tidigt nästa morgon var det dags för årets sista tjänstehundsövning. Visserligen klädd i grönt, men då en helt annan stil och inga röda läppar. Mer om det i ett senare inlägg.
Dagens citat:
”Stress är ett tillstånd där man inbillar sig att allt är akut.
Julen är ingen tävling, det är inte den som har det juligast som vinner.”
Hoppas ni inte stressar, i alla fall inte över julen. Ta allt det där med en nypa salt. Om ett par veckor spelar det ingen roll hur mycket julpyssel, hemmalagad mat och städning och  som egentligen hanns med. Då är alltihopa historia.
Kram på er
Annika

En liten glimt av solen och julbord med ”pågarna”. Läs mer »

Vår badrumsrenovering.

Gomorron.
Idag tänkte jag skriva lite om vår stora renovering av vårt eget hus här i Gyllebo.
Den stora ombyggnaden som vi höll på med nästan hela förra året.
Så här med facit i hand kan jag knappt förstå hur vi egentligen orkade med allt det där och allt som hände det där året. Hela huset blev i stort sett ombyggt och vi gjorde nästan allting själv, förutom el, vvs och en hjälpande hand från en snäll målare.
Jag är så nöjd med hur allting blev och jag älskar vårt stora badrum, med den separata dusch och bastuavdelningen.
Stefan är en fantastisk person. Han besitter inte bara en stor kunskap, han är nästan alltid med på noterna. Mina noter …
Det spelar nästan ingen roll vad jag kommer med för galna idéer, Stefan säger  alltid att det kan bli svårt, det kan bli klöddigt eller att det kommer bli dyrt – men det är fullt genomförbart.
För honom är nästan allting möjligt.
Efter en grov planering så satte vi igång med den stora badrumsrenoveringen.
Vi ville slå ihop den gamla toaletten med ett angränsande litet rum som ursprungligen varit ett litet sovrum. Dessutom ville jag att man skulle slå ihop det nya badrummet med den dusch och bastu som redan fanns i tillbyggnaden med ingång från ett annat håll.
På så vis skulle allt vara samlat och vi skulle få plats för ett riktigt bubbelbadkar också.
Hela förra året minns jag mest som en dimma, ett enda moln av byggdamm.
Varenda eftermiddag när vårt vanliga arbete var klart satte vi igång med renoveringen. Lite skönt var det att ha hjälp av elektriker och rörmokare.
Det var då, mitt i vår röra som Stefan började bli krasslig. Han fick ont i bröstet och kände sig inte alls i form.
Det blev en vecka på sjukhuset för honom. Undertiden fick jag lite ovärderlig hjälp här hemma av våra gulliga pågar. Snickarna på Hantverkarn.
-Jag är snart hemma igen, sa Stefan när vi pratades vid i telefon på kvällarna.
Med order från läkaren om att ta det lite lugnt, kom han så hem igen och vi fortsatte vårt byggprojekt.
De första dagarna tog han det lite försiktigt, men snart var bygget i full gång igen.
Vårt härliga badrum stod till sist färdigt.
Idag njuter vi av det varendaste dag.
Så här blev det:

Direkt efter att vi byggt badrummet klart, var det dags för köket att byta skepnad.

Med sammanbitna tänder jobbade vi båda på. Jag med de saker som jag kunde bidra med såklart.
Jag kunde märka att Stefan var trött. Inte riktigt sitt vanliga jag … Men som alltid vill han få allting klart och fint.
Det var då katastrofen var ett faktum. Eller det som kunde slutat med en katastrof.
Stefans hjärtinfarkt.
Det var en hemsk tid. Hela köket var som ett enda bombnedslag, men det kvittade liksom.
Jag fortsatte att jobba på med det som jag kunde. Jag skruvade ner saker, rev och målade …
Det fanns egentligen bara en enda sak som var viktigt.
En sak som inte gick att köpa för alla pengar i världen. Hälsan. Att Stefan skulle bli frisk och komma hem från sjukhuset…
Vi hade turen på vår sida. Stefan blev opererad och vi kunde slutföra vårt byggjobb som planerat.
Vi har idag ett fint, nyrenoverat hus.
Men jag tänker ofta på det där som är det viktigaste av allting.
Hälsa, vänskap och kärlek.  Sånt som inte har ett dugg med pengar att göra.
Ni som känner oss vet att även det här året har livet satt oss på prov. Men vi tar en dag i taget. Njuter av livet så mycket det bara går. Och med en rejäl dos humor kommer man långt.
Ta vara på tiden och njut av det som verkligen är viktigt.
Lite osponsrade länkar:
Stefan Hantverkar´n AB, hemsida hittar ni här.
Byggmaterial kommer från XL i Simrishamn här
Kakel och klinker i badrum kommer från Håkansson & Håkansson här
Till vår hjälp har vi haft Elan El och Brösarps Rör & Smide och den snälle målaren på Simons Måleri.
Dagens citat:
Livet är en serie av tusentals mirakel.
Lägg märke till dem.
Kram på er
Annika

Vår badrumsrenovering. Läs mer »

Min jul ska vara röd och fylld med tomtar.

Hejsan kära blogg.
En tidig morgon tassade världens sötaste lilla tomtenisse in genom ytterdörren här hemma i stugan.
Det var lilla söta Amanda som kom från ett nattpass på jobbet för att vila sig några timmar, innan det var dags för nästa runda på jobbet.
Jag satt med mitt morgonkaffe i köket och njöt av den sköna julstämningen som börjat krypa på.
Jag satt här med min kaffekopp och laddade för att plocka fram alla julsakerna ur sin kista.

Tvärtemot Ernst på TV och alla moderna trender, så vill jag ha kvar mina gamla, slitna tomtar. De som är fyllda med så många minnen ….

Halmslöjden som min älskade mamma gjort, den gamla sjuarmade ljusstaken som vi fått av mina svärföräldrar, tomtarnas ringdans som ser så stämningsfull ut …
Åhhh, jag älskar känslan och alla minnena som de där sakerna skänker mig.
Uppe i det gamla fönstret i skafferiet får en skön, lite udda samling figurer stå och blicka ut över mitt kök.
Den här modetrenden med änglar, den som käre Ernst håller på med på TV, den är ingenting för mig.
Jag tycker att tomtarna är bra mycket pålitligare. Änglar kan vara skenheliga, de kan ha brända vingar och glorian på sne kanske till och med lite lömska ibland … nej, jag älskar tomtar! Snälla, söta tomtar.
Fast mest älskar jag blommorna. Åhhhhh, alla ljuvliga julblommor. De doftar ju så himla gott också.
Den härliga mossan, alla lökarna … Så underbart!
Känner ni doften?
Jag följer intresserat olika konto på instagram. Jag njuter av att följa trenderna och det senaste modet. Men själv vill jag ha mina gamla saker, de där som har så många minnen. Allt det där som har med känslor att göra.
Mest önskar jag mig en vit jul. En snörik härlig jul.
Förra veckan överraskades jag av en vit morgon….  Visserligen var det hela försvunnet igen innan dagen hade hunnit ljusna riktigt, men jag snabbade mig ut och hann suga åt mig lite av julkänslan ändå.
Dagens citat:
Julen är den tiden på året då du får hemlängtan – trots att du är hemma.
Hur vill ni ha det på julen och vad är viktigast för er?
Hoppas ni får en fin dag och inte behöver stressa så förfärligt.
En stor kram
Annika

Min jul ska vara röd och fylld med tomtar. Läs mer »

Julpyssel i vårt hantverkarhem.

Hejsan.
Nu när det närmar sig jul så vaknar pysselsuget i mig.
Hos oss börjar det bli så härlig julstämning nu.
Även om jag förstås tycker att den ståtliga amaryllisen kunde hållt sig och väntat någon vecka till med att väckla ut sig i sina vackraste skrud
Mitt pysselsug vaknade som sagt till liv förra veckan. Nu var det inte det där vanliga julpysslet som hägrade för mig. Nej, plötsligt insåg jag att det vita skåpet i vårt matrum tvunget måste bli svart före jul.
Så skulle det inhandlas ännu ett svart skåp för att allt i rummet skulle harmonera och för att jag skulle få plats med alla pinaler som jag har. Min dotters saker till exempel, som jag förvaltar åt henne. Det är bla. ett apkranium som hon vunnit i en tävling på universitetet. Viktiga saker som kräver nya fräscha skåp.
Långt om länge fick jag med Stefan på noterna. Han lovade att skruva ihop Ikeaskåpet åt mig, så skulle jag själv måla det gamla vita ”skrangelskåpet” som skulle få ett sista bonusliv med lite svart färg istället.
Vi fick en riktig myskväll efter Ikeabesöket.
För att hålla maken min på gott humör blev det en stor härlig köttfärslimpa gjord på glad gris och vild älg.
Det nya skåpet blev bra och tiden hade kommit för att jag skulle måla om det gamla …
Det var då som allt gick snett.
Alltså, jag fick total ”psykbryt”!!  Bara efter ett par minuter kände jag det som om det bodde en argsint tiger inom mig …
Allt slutade med att Stefan tog över målningsarbetet och jag ställde mig gladeligen vid spisen igen för att rulla köttbullarna till jul istället.
Slutet gott, allting gott.
Och visst är det väl så att kärleken till mannen går genom magen.
Årets julköttbullar innehåller en rejäl dos med kärlek.
Den vackra amaryllisen som ju inte kunde hålla sig till jul, den har åkt in i vårt stora badrum.
Där pryder den sin plats alldeles förträffligt tycker jag.
Dagens citat:
Det finns två tillfällen då du alltid ska hålla mun:
när du dyker
och när du är arg.
Jag hoppas att ni också har något mysigt julpyssel på gång. Något sådär lite lagom som inte gör att nerverna får ”tuppjuck”.
Kram Annika

Julpyssel i vårt hantverkarhem. Läs mer »

Det skånska vädret.

Hejsan och gomorron.
Så var det då tillbaka igen…
Det där vanliga skånska vädret.
Här hos oss har det åter varit regnigt, blött och  grått.
Nere vid sjön är vattenståndet så högt så träden vid vattenkanten nu står ute i sjön. Kanske är de små träden nu liten häpna över att plötsligt ha blivit vattenväxter.
Ja, det finns ingenting man kan göra åt det där med vädret.
Mitt bästa tips är att proppa i sig vitaminer som bara den. Till exempel D-vitaminer nu när solen lyser med sin frånvaro. Lite omega 3 och 6 skadar ju inte heller, så får hjärnan vad den behöver.
Så brukar jag ta magnesium, eftersom att det känns i hela kroppen att det är bra. På hälsokostaffären så kan de nog förklara varför det är bra, jag nöjer mig med att känna att det gör nytta.
Sedan dansar jag ut i den friska luften. Då går det bara inte att deppa över en sådan bagatell som vädret!
Man måste göra det bästa av allting tycker jag.
En sak som är fantastiskt härligt, är att sätta på sig springkläderna och ge sig ut och jogga.
När det är såhär slaskigt och geggigt brukar jag låtsas att jag är med i en springtävling som heter tjurruset.
Med lera upp i nacken och över hela ryggen kan jag lova att det inte går att deppa ner sig.
Eller, ja lite deppigt är det ju när man ska ta hand om tvätten sen …
Även om det är ok med gråväder för min del, så hade jag blivit jätteglad om jag vaknat upp till lite snöfall en tidig morgon.
Jag är säker på att det kommer när moder natur tycker att det är dags. Tills dess knapprar jag vitaminer och gör vad jag kan för att stå ut tills solen vill väcka oss alla till liv igen.
För att hålla maken min också på gott humör, så är bästa sättet att servera honom en god och vällagad middag.
En dansk fläskstek kan få den suraste byggmästare på väldigt gott humör, det vill jag lova.
Kanske funkar det på fler som behöver muntras upp?
Testa. Så enkelt och så gott.
Dagens citat:
Hur man skapar en bra dag
Le åt främlingar.
Ta det lugnt.
Säg, tack!
Ge många komplimanger.
Klä dig snyggt.
Använd parfym.
Observera och lyssna.
Var vänlig.
Skratta.
Önska andra en fin dag.
Hoppas ni får en fin dag. Jag och Johnny ska träna med våra tjänstehundskompisar idag och blir det tid över så ska kanske tomtarna få komma fram i stugan idag.
Kram på er
Annika

Det skånska vädret. Läs mer »

Kärleken till djuren.

Gomorron
Genom hela mitt liv har det funnits en stor kärlek till djur i mitt hjärta. Den kärleken är något som alltid funnits djupt rotad i mig.
Och då menar jag egentligen precis alla djur. Som barn önskade jag mig hästar och katter…  men när jag inte fick det, då skaffade jag mig egna husdjur. Det kunde vara en liten råttunge, eller en orm, en groda eller något annat som kom i min väg. Mitt bästa egna djur som jag skaffade själv, var en vildkatt som jag gjorde så tam att hon i många år valde att ha sina förlossningar i min säng …
Den här kärleken för djur har sedan gått i arv till mina döttrar.
Mina döttrar har sedan barnsben alltid haft djur omkring sig.
De har varit med om livets alla skiftningar genom djuren. De har sett kattungar födas och marsvin dö. De har lärt sig visa respekt och ta hand om de som är svagare. Sorg och lycka, så som ju livet är.
Både Amanda och Andréa började sina första sommarjobb på ett stort svinstall i närheten. Där fick de lära sig att ta hand om kultingar, ge sprutor och kastrera grisar, ja till och med avliva då det var nödvändigt …. något som kanske inte vilken tonåring som helst hade fixat. Såklart alltid med djurets välbefinnande i första hand.
Tjejerna var tuffa, och för Andréa blev det kanske startskottet mot det yrket hon sedan skulle komma att välja.
Yngsta dottern Emmy är den av tjejerna som visat minst intresse för djur som barn. Hon har alltid månat om dem såklart. När hon var liten hade hon en ökenråtta vid namn Rockford, som tyvärr fick en stroke och blev lam i halva sidan. Den där råttan levde trots det ett behagligt liv i Emmys vård.
Nu när hon är långt borta i Australien så märker jag hur hon saknar våra hundar och katter mer och mer. Ja, hon lär tom ha kidnappat en katt nu …
Jag tror verkligen att det är bra för barn att få växa upp tillsammans med djur.
Jag kan själv inte tänka mig ett liv utan ett enda djur.
 Även om alla djur kräver sin passning. De kan smutsa ner väldigt mycket. Och såklart hårar de ner överallt där de befinner sig. Djuren kan vara allmänt krävande och jobbiga och man blir låst och måste hela tiden ta hänsyn såklart …. men det är så såååå värt allt besvär.
Berikande och hälsosamt för själen. Det tror jag bestämt!.
Dagens citat:
Tillåt dig att bara vara människa
Hoppas ni får en fin dag.
Själv ska jag ut i naturen med mina bästisar. De som aldrig snackar skit om mig. De som aldrig dömer mig, eller bryr sig om ifall jag är ful. De som alltid blir lika glada över att se mig. Såklart menar jag mina hundar.
Sen ska jag på julbord med mina andra kompisar, mina jobbekompisar, och de är nästan precis lika snälla och goa som mina hundar…
Ha det fint.
Kram Annika

Kärleken till djuren. Läs mer »

Som små vilda barnungar.

Hejsan.
Så glada mina hundar blev den där morgonen då den första snön hade kommit.
Så galet lyckliga busade de runt med sina nosar djupt nerkörd i den härliga pudersnön.
Det var ju den där morgonen då det var den andra advent och jag var upp tidigt i ottan som alltid.
Stefan fick sova ut lite längre den här morgonen, eftersom jag tyckte att han var i lite mer behov av sin skönhetssömn än vad jag själv var. Och föresten så kvittar det hur länge jag sover för jag vaknar ändå alltid upp och ser ut som ett troll.
Alltså smög jag och hundarna oss tyst ut i gryningen. Så mysigt.
Allting var så himla vackert den här morgonen. Till och med den leriga vägen som bonden kört upp med sin traktor framstod som tjusig med ett tunt lager snö.
Hästarna vid stallet stod och blickade längtansfullt ut genom sina halvdörrar. Jag tror att de också längtade efter att få busa runt i den första snön.
Nere vid sjön var det så väldigt vackert den här morgonen. Ljuset var sådär typiskt som det är på vintern här på Österlen. Som ett stort, vackert vemod.
Några som långt ifrån var vemodiga var alla hundarna. De var gladare än på länge.
Ett ypperligt tillfälle att träna lite kvarsittning tyckte jag. Mellan alpackornas hage och hästarnas stall valde jag att utmana dem alla tre. Perfekt med en massa bra störning för bästa tänkbara träning.
-Sitt fint, stanna kvar och le stort…
Dagens citat:
Många vet hur man pratar och kritiserar;
få vet hur man lyssnar och förstår.
Så tänkvärt. Klaga och kritisera det kan vem som helst göra. Men att berömma och lyfta fram det goda som ju oftast finns i allting, det kräver lite mer.
Utmana er själv genom att se det goda i en situation som först inte verkar särskilt bra!
Ha en fin dag och tack för ni kikar in här hos mig.
Kram Annika

Som små vilda barnungar. Läs mer »

Fantasi…

… rullar vi runt bland mjuka kuddar …
Gokväll i stugorna.
Ja den sångtexten ljuder ofta i mitt huvud nu när jag bäddar vår säng om morgnarna.
Jag har fallit för trenden med många kuddar.
-Du tycker inte att du gått lite överstyr nu, undrade Stefan med trött röst, när han hade fått bäddningen på sin lott en tidig morgon …
Jo, lite överdrivet är det nog allt. De där kuddarna ska inte bara vara många. De ska också vara ”stukade” på mitten. Man ska helt enkelt slå till dem på mitten så det blir en liten fördjupning uppe på.
Jag som inte ens får rätt med ”stukningen” på min militärbasker, jag låter den detaljen förbli bortglömd.
En annan tröttande sak är att man varje kväll måste ta bort alla kuddarna från sängen och stapla dem i en fin hög på golvet, så ingen ska trilla och bryta benen i händelse av att man måste störta upp mitt i natten.
Att ha alla kuddar kvar i sängen är inget alternativ, för då riskerar man att vakna upp nästa dag med tidernas nackspärr och det vill väl ingen människa utsätta sig själv för.
Japp, tavlan där ovanför sängen är en glad Gunilla Mann tavla. Den har Stefan fått då han gjorde ett byggarbete i hennes ateljé. Själv blir jag lite trött i hjärnan av den. Jag gillar vår lilla svartvita canvastavla betydligt bättre …
Den med den stora kärleken.
Ha en fin kväll alla söta.
Själv nynnar jag vidare på den där låten som jag svängde rumpan till i början av 80-talet …

”Men i min Fantasi
Rullar vi runt bland mjuka kuddar
Fantasi
Du bort mina bekymmer suddar
Fantasi
Du säger att du älskar mig
Fantasi
A-ha

Dina vänner
(a-ha, aaa)
Garva åt mig när jag försökte få fram
Vad jag känner
(a-ha, aaa)
Men jag fick bara fram:
Eh..?”

Kram Annika

Fantasi… Läs mer »

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Hejsan.
Har ni vaknat till skönsång idag?
Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.
Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.
Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.
För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …
Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.
Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.
Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.
Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.
Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.
Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.
Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.
På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.
Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.
Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.
Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.
Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.
Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.
Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.
Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.
Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.
Men det duger ju inte.
Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.
Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.
Dagens citat:
En god handling stoppar aldrig av sig själv.
Den leder till nya goda handlingar.
En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.
Dessa rötter blir sedan sina egna träd.
Det bästa med goda handlingar är att de gör att
människorna som tar emot dem också blir goda.
Bra va!!
Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.
Kram på er från mig.
Annika

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa. Läs mer »

Jul i mitt lilla orangeri.

Hejsan.
Inget är som att dricka en kopp rykande varm, kryddig och god glögg inne i mitt lilla orangeri.
Med en massa levande ljus. Doften av slumrande citron- och olivträd.
Det enda som hörs är vinden utanför.
Här inne är det lite trångt nu över vintern.
Här förvarar jag alla de frostkänsliga träd och blommor som jag har i min trädgård på sommaren.
Ibland åker halvtråkiga krukväxter ut hit för att repa sig. Det är något med klimatet här inne, för ibland blir det som om blommorna får nytt liv.
Andra växter får en mellanlandning här innan det är dags för blomhimmeln. Några tar jag skott och sticklingar av innan de hamnar på komposthögen.
Att duka upp för lite glöggmys här ute är så himla mysigt.
Ingenting här är sådär helt perfekt. Lampkronan har Stefan svetsat ihop, och han fnyser lite generat över den ibland.
Även de söta gubbarna som står på fönsterbrädan har Stefan täljt. Han har det som avkoppling ibland, när vi sitter ute på sommarkvällarna och myser. Jag tycker att de är så himla gulliga och charmiga, de där gubbarna. Men Stefan fnyser åt dem också.
Till sommaren är det nog dags för oss att se över det lilla orangeriet lite. Ny färg behövs lite här och där.
Min mamma Ingrid hade precis blivit sjuk i cancer när vi började bygga det lilla huset, och tyvärr fick hon aldrig se det färdigt. Jag vet att hon hade älskat det!
Just nu sitter vi bara här och njuter. Sommarens arbete får vänta.
Vi njuter av levande ljus, varm dryck i kopparna och en brasa i eldkorgen.
Tänk, det har nästan gått 6 månader sedan vi satt här och åt vår midsommarmat, bara han och jag. Jag och min Stefan.
Det inlägget hittar ni här.
Dagens citat:
Äkta kärlek har ingen motsats.
Jag önskar er alla en fin dag.
Njut av de ni har, plötsligt en dag kan allt vara helt förändrat. För det kan vi alla vara helt säkra på … ingenting är beständigt. Varken goda eller dåliga saker. Allting kommer att förändras. Så lev, här och nu.
Kram Annika

Jul i mitt lilla orangeri. Läs mer »

Rulla till toppen