Allmänt

Insynsskydd och små gröna tomater.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag tänkte bara kika in lite snabbt ikväll med bilder från min trädgård – igen!
Jag vet, det blir mycket trädgård nu. För er som är mindre roade av just det, så kommer det kalasinlägg i morgon…
Det växer och blomstrar så mycket överallt så jag måste bara föreviga och visa lite mer.
Den spaljé med olika växter som vi byggde i fjor blir alltmer täckt med grönska nu. Den ska ju ge ett visst insynskydd mot det vackra, nybyggda hus som gränsar till en del av vår trädgård.
Och titta nu så vackert det blommar. Små gulliga klematis har slagit ut.
Naturligtvis så har det växt mest på sidorna av spaljéen, och där vi egentligen vill ha mest insynsskydd, där är det nu som glesas.
Det är lite som när vindrutetorkarna slutar att fungera… då kan man väl ge sig sjutton på att det är mitt i synfältet på förarsidan som det tar som sämst och sikten blir dålig. Då får man liksom sitta och hänga mot mitten i en lätt hukad ställning för att överhuvudtaget kunna se ut genom vindrutan. På passagerarsidan brukar det vara klart och fint – alltid!
Men kanske är det en liten gles glugg just där i spaljéen för att vi ska lära känna de här trevliga människorna som ska flytta in. En liten snackeglugg där vi kan prata med varandra då och då… Det tror jag bestämt!
Bakom mitt orangeri blommar nu min stora rosa rhododendron för fullt. Eller den jag önskar ska bli stor i alla fall .
Den är så vacker och jag har ställen i min trädgård som jag skulle vilja fyllt upp med stora maffiga rhododendronbuskar. Vi får se … kanske till hösten …
Inne i orangeriet forsätter det att växa. Små tomater har det blivit lite här och där, men också små chilisar.
Jag är ingen erfaren odlare, så det ska verkligen bli spännande att få se hur det här går och om det blir något resultat.
När jag går runt och pysslar på vår tomt så har jag alltid en av våra små hundar i släptåg. Det är lilla hunden Lykke. Hon är som min skugga. Alltid glad och intresserad.
Vad äter ni när det är sommar, sol och varmt.
Hos oss har det blivit väldigt mycket sallad. Mmmm … det är så himla gott.
Kvällens citat lär vara från Tomas Ledin …
(fast egentligen är det väl så, att vi kan aldrig vara helt säkra på i vems mun orden varit först)
Nåväl …
Kvällens citat:
Det måste vara helt
okej att göra fel, att
misslyckas, bara man
drar några vettiga
slutsatser av det.
Ha en mysig kväll och kram från mig.
Annika

Insynsskydd och små gröna tomater. Läs mer »

Morsdag 2018

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Hoppas ni alla njuter av de sista dagarna i maj månad.
Jag älskar den här tiden på året. Det händer så mycket roliga saker då tycker jag.
I helgen var det morsdag, och vi var många som sände våra mammor en extra tanke.
Jag var såklart hos min egen lilla mamma…
Snart är det fem år sedan min mamma gick bort i cancer.
Och för mig känns det som det var i går som vi sågs.
Hennes gravplats ligger så vackert placerad i en backe med utsikt över Brösarps ”lilla” skola. Skolan där jag gick som liten tös.
En plats som är så fridfull och behaglig.
Jag satte en liten nejlika och lite vita små lobelior i kanten av stenen.
Egentligen skulle jag önskat att jag kunnat fylla hela gravplatsen med blommor. Som ett prunkande blomsterhav. Blommor som jag vet att min mamma älskade så mycket. Men min tid räcker inte till för att vattna och hålla fint även där.
Fast jag vet att min mamma förstår. Jag kan höra hennes röst som  säger:
-asch, strunt i det, man kan inte hinna allt …
För om det är någon som förstår, så är det just mammor!
Såklart var vi och firade Stefans lilla mamma också.
Svärmor Karin.
Det var jag och alla hennes ”små pågar” som var och firade henne med blommor och en kaffetår.
De där ”små” pågarna är allihopa runt pensionsåldern nu. Men som för alla mammor så är de här pågarna fortfarande Karins ”små pågar”. Det är så det är att vara mamma!
Såklart blev jag själv också ihågkommen den här dagen. Genom fina meddelande och sms blev jag så påmind om hur mycket de alla tre tänkte på mig. För det är det som är det viktigaste, att komma ihåg och visa omtänksamhet.
På Emmys instagramstory snurrade en bild av mig hela dagen. Den där bilden som jag vet att Emmy gillar på mig. Ett foto då jag är på väg på militärträning med hunden Johnny och spexar med min basker.
Dagens citat:
Jag vet att Gud inte ger mig mer än vad jag kan hantera.
Jag önskar bara att han inte hade litat så mycket på mig.
//Mother Teresa
Nu önskar jag er alla en skön dag.
Kram Annika
När jag har klänning på mig brukar jag få frågor på märke och inköpsställe och sådär …
Den här klänningen är en Pernilla Wahlgren klänning, inköpt i en lokal klädaffär.
Jackan är ett gammalt Ullaredsfynd.
Skorna är köpta på Emporia i Malmö och ganska osköna!
Trädgårdshandskarna är världens bästa montagehandskar från Stefan Hantverkarns handsk-lager.
Kram igen från mig.

Morsdag 2018 Läs mer »

Systrarna Henriksson – mitt kött och blod.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Många vet nog att jag sörjer lite över att inte kunna träffa alla mina döttrar så mycket som jag skulle önskat.
Det finns liksom tomma platser i mitt hjärta som skramlar runt och ekar sorgligt.
Ibland skramlar de där platserna lite extra mycket, nästan så ljudet blir öronbedövande. Som en tom konservburk med några stenar i. Det är ett ljud som bara jag själv kan höra inne i mitt eget huvud. Som om de tomma platserna i hjärtat kräver att fyllas på med något mjukt och skönt.
Det hjälper inte att träffa andras rara ungar. Nej, ingenting kan ersätta mitt eget kött och blod.
Men snart, snart väntar jag hem min yngsta dotter Emmy.
Det är hon som är och jobbar i Australien. Det är andra året hon är där nu. För reglerna är sådana, att om man arbetar inom lantbruk i 90 dagar, så blir man berättigad till ytterligare ett visumsår i landet. Såklart har Emmy och kompisen Matilda tagit den chansen
-snälla Emmy, skicka lite bilder så jag får se hur ni har det. Gärna när du är nerbajsad och dann, det gör ingenting. 
Ja så skrev jag till henne för inte så länge sedan. Inom kort fick jag ett svar tillbaka:
-jag har inga foto där jag är skitig eller full med kobajs … jag borde kanske ta några sådana bilder …
Ja, hon har alltid haft en underbar humor, tycker jag. Precis som jag själv skulle kunnat svara, om jag fått samma uppmaning.
Kanske är det såhär man ser ut när man är ren och nyduschad där borta i Australien, kanske är det inte alls som hon skämtar…
Tusen tack för alla bilder gumman ♥
Min dotter Andréa jobbar sina sista veckor på djursjukhuset i Canada nu, och flyttar snart till Alabama i USA istället. Hennes visum och alla papper är klara. Hon har blivit testad så hon inte ska smitta ner hela de förenta staterna med allehanda smittor såsom rabies och andra hemskheter. Hon är nu godkänd och välkommen dit.
I förra veckan fick jag ett meddelande från henne. Hon gör ju det som hon älskar allra mest i hela världen. Räddar djur. Den här gången var det fyra små söta valpar som hon lyckades rädda vid en svår förlossning. Den första drog hon ut och de andra tre plockades ut genom ett akut snitt.
Min älskade tös, vad jag saknar dig. Men samtidigt gläds mitt mammahjärta när du får göra sånt som du brinner för.
Så har jag min älskade Amanda. Min tvillingsjäl och min stolthet.
Amanda bor ganska nära mig, så henne träffar jag såklart mycket oftare.
Hon jobbar ganska mycket, och har ofta planer och drömmar.
Jag älskar hennes klokhet, som ibland är större än min egen. Ibland är det så skönt att rakt och ärligt få någon annans syn på saker och ting. Det får jag genom Amanda. Fast det händer såklart att även jag vet bäst, för ibland är det ju så att erfarenheten ger en viss kunskap.
Min fina Amanda ♥
Tack för att du finns!
Tack för att ni alla finns, systrarna Henriksson!
Kvällens citat:
En mors kärlek är en kärlek ingen glömmer
Nej, man kan inte ge sina barn för mycket kärlek. Man kan inte uppmuntra eller berömma för mycket.
Det är jag övertygad om.
Att älska och berömma betyder inte att man inte sätter gränser och visar vad som är rätt och fel. Såklart har jag och tjejerna haft ett otal duster sinsemellan. Hårda ord, tårar och dörrar som slagits igen. Konstigt vore det väl annars.
Ha en fin kväll och berätta för ungarna att ni älskar dem!
Annika

Systrarna Henriksson – mitt kött och blod. Läs mer »

Av samma skrot och korn

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Det var som om jag kunde höra Astrid Lindgrens röst inne i mitt huvud hela den där eftermiddagen.
En eftermiddag då jag hade besök av min syster och två badsugna grabbar.
Jag kunde riktigt se i deras pillimariska små ögon hur de tänkte samma tankar som Astrid skrev i en av sina underbara böcker…
-Hyss hittar man inte på, de bara blir.
Och att det är hyss det vet man inte förrän efteråt.
Det var en härlig eftermiddag. Vi vuxna satt i trädgården och drack kaffe medan grabbarna lekte i poolen.
Parasollet hade vi fått  fälla upp som skydd för den gassande solen.
Småhundarna var även de eld och lågor och det var som om de alla fyra pratade samma språk.
Johnnyhunden låg inne i sin svala tvättstuga för att inte stressa upp sig allt för mycket av alla vilda lekar.
I luften låg en tung doft av syrener. Det är syrenernas tid, men bara en pytteliten kort stund till.
För allt går så fort när årstiderna kommer i olag. Som i år när det hoppat över våren och gått direkt till sommaren.
Det är den 17:e sommaren jag bor i Gyllebo, men aldrig förr har jag upplevt att vi haft så mycket mygg.
Jag sände en tacksam tanke till min thailändska vän som försett mig med myggrökelser.
Jag älskar rökelser i alla dess former. De doftar sommar, värme och avkoppling.
Och att myggorna hatar dem det är ju ett enda stort plus.
Tidigare den dagen hade jag haft besök av några av våra goaste vänner. På en snabb titt kom de för att gratulera Stefan.
Men Stefan var iväg på kundbesök precis, så jag fick ensam njuta av vännernas sällskap och ta emot de presenter de haft med till Stefan.
Ett fång med de ljuvligaste rosor, ett choklad och det bästa av allt – en håv med förlängningsbart handtag – perfekt för honom att ha i poolen.
Jag bjöd dem på – vatten – och de var nöjda med det, de såg nog att jag var trött.
Vissa vänner älskar man bara lite mer – det här är sådana vänner för mig!
Dagens citat:
Lycka är att vara lycklig!
Lycka är inte att få andra att tro
att man är det.
Jag har hittat min väg till lyckan. Jag vet att min lycka finns i de där små sakerna i livet. Och jag vet att jag själv är ansvarig för att öppna ögonen och se dem.
Men såklart händer det att jag får ”sten i skon, det är en grop i vägen eller något annat som skymmer solen”. Det är så livet är. Man kan vara lycklig trots allt det där.
För livet pågår och man har inte tid att vänta på att allt ska bli perfekt.
Hoppas ni alla hittar vägen till just er lycka
Kram Annika

Av samma skrot och korn Läs mer »

Långt ner i djupetti, petti pe …

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nix, det var ingen fisk jag såg när jag tittade långt ner i djupet.
Det var …. hör och häpnad, vår postlåda!!!!
Det var för drygt ett år sedan vår stora veckobrevlåda bara försvann.
Ganska snopna stod vi där och såg på det tomma hålet i sommarbyns brevlåderad en vacker kväll. Precis alla postlådor fanns kvar, utom vår då.
Jag trodde att det var någon som stulit den för att ha till eget bruk. Någon stackars fattig själ som inte hade råd med en egen brevlåda kanske.
Så kom det i veckan ett mms från en man som undrade om fyndet han gjort i Gyllebosjön möjligvis tillhörde oss.
Någon hade den kvällen fått napp!!
Inte napp på vilken ful fisk som helst, utan på vår kära gamla brevlåda.
Plötsligt rös jag till av obehag. Vem hade gjort så här och varför?
Var det riktat mot oss personligen, eller helt enkelt bara en tillfällighet.
Det finns massor av likadana brevlådor i Gyllebo-området, många av dem betydligt närmre sjön än vår. Varför hade de valt precis vår? Var någon arg på oss och varför i så fall? …
Stefan brydde sig inte om vilket. Han var mest glad över att lådan kommit tillrätta igen.
-det märks att di va bra kvalité, sa han, den va ju dyrast å allihubba
-jag ska spola å den bara och spiga fatt den litta bettor … fortsatte Stefan sin monolog.
Ja nog får man säga att kvaliteten är bra när den tål att ligga på sjöbotten i mer än ett år. Lite geggig, men annars i samma skick ungefär.
Kanske borde jag kontakta poslådetillverkaren och höra om de vill ha ett litet bloggsamarbete…
Bättre reklam för plåtkvaliteten kan de nog inte få.
Testad och godkänd på riktigt liksom.
Och tänk om vi kunde se allting som finns där i sjöns djup … det är kanske tur att vi inte kan det …
Kvällens citat:
Människor förändras inte
med tiden; tiden visar
dig vilka de verkligen är
Ha en härlig kväll och vill ni skicka kärlekspost så går det bra igen.
Nu har jag åter en STOR brevlåda.
Kram Annika

Långt ner i djupetti, petti pe … Läs mer »

Ljuva blåregn och underbara arboret.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
En kväll när vi passerade Kivik, så svängde vi inom Esperöd och arboretet där.
Där brukar vara så ljuvligt vackert nu på våren, och jag har ju skrivit blogginlägg om det förut.
Ni hittar ett inlägg här tillexempel.
Och där var verkligen vackert den här kvällen också.
Stefan som inte längre kan gå några längre sträckor, på grund av sin fot, stannade kvar vid parkeringen.
Men jag gav mig ivrigt in i den lummiga, mysiga parken.
Jag hade siktet inställt på något särskilt …
De ljuvliga rhododendronen som jag visste växte längst in i arboretet. Jag visste det, eftersom jag varit där i fjor och då njutit av deras blomsterprakt. Det var dem jag ville se och fotografer igen.
Kvick som en vessla fick jag pinna på in i skogen om jag inte skulle bli myggmat på kuppen.
Men så ljuvligt vackert och mysigt. Ja, nästan som min egen Gylleboskog. Men med den skillnaden att här växer en massa spännande ädelträd och buskar. Och ramslök förstås.
Men jag skulle bli besviken.
Det gick inte att ta sig ditt till backen där de stora rhododendronbuskarna växer. Det hade satts upp ett högt stängsel som förhindrade att man kom dit upp. Förmodligen var det för att skydda parken från att ätas upp av vilda djur, som rådjur och andra som kan vara riktiga marodörer om de får härja fritt.
Lite besviken vände jag åter mot Stefan och bilen.
Det finns såklart så mycket annat att njuta av där i Esperöds arboret. Särskilt vackra är alla magnoliasorter just nu.
En sort som fångade mitt intresse sådär lite extra var det magnoliaträd med jättestort bladverk. Om jag inte missminner mig så stod det att det var en japansk junimagnolia. Så underbar.
Och såklart de härliga blåregnen vid ingången. Jag älskar blåregn. Det är något med den växten som liksom tar andan av mig för en liten stund.
Jag kan verkligen tipsa om att svänga inom den här platsen någon gång. Helt gratis får man strosa runt här och njuta av allt fint som finns. De exotiska träd och buskar är uppmärkta med skyltar och för en slant kan man köpa sig en karta om man vill.
En liten undangömd plats i Kivik, så värd ett litet besök tycker jag.
Vill ni se på de stora maffiga rhododendron så kan ni kika in på ett tidigare inlägg här från i fjor.
 Dagens citat:
Om du tror att äventyr är
farligt, prova tristess, den är
dödlig.
 Äventyr behöver inte vara att resa till andra sidan jordklotet. Äventyr kan man hitta på betydligt närmre håll, det gäller bara att öppna ögonen för vad som finns runt hörnet.
Ha en fin dag och kram
Annika

Ljuva blåregn och underbara arboret. Läs mer »

Vilka härliga kvällar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Woww vilka ljuvliga kvällar vi haft. Det har varit underbart i snart hela maj månad. På ett nix har alla gula maskrosor blommat klart och istället är ängarna fyllda med runda dunbollarna. De där förhatliga blommorna som egentligen är underbart vackra, såvida de inte växer hemma i den egna täppan. Allting beror ju som bekant på hur man ser det.
När vi passerade Rörum en kväll sa Stefan:
-du måste se den store ”tjårren” som går här i hagen…
Så körde han sakta, sakta med bilen för att kunna få syn på det ovanliga djuret.
Hans huvud gick nästan ur led som han letade, samtidigt som han styrde jeepen i små zickzack rörelser.
-det är den största tjårr ja sitt… fortsatte han, alltmedan huvudet for som på en sådan där nickehund man hade när man var liten.
Han hade alltså sett en tjur som skulle vara extremt stor, den största han någonsin sett, det var han övertygad om. Det var den vi nu kikade efter
Jag tittade överallt efter den där tjuren, men såg inte röken av några kreatur alls. På andra sidan ån, uppe i backarna, vet jag att Mandelmanns söta små fjällkor går, med sina klingande bjällror runt halsen, inte kunde Stefan väl mena någon av dem…
Men så plötsligt kom något stort, svart nerför backen med hela sin familj i släptåg. (Den där backen som vi brukade åka pulka i med tjejerna då de var små.)
Och nog var det en bjässe till tjur, det vill jag lova.
Inte skulle man vilja råka komma in i den hagen av misstag i sommar.
Stor och magnifik var han allt den där tjuren som gjort sådant intryck på Stefan.
Jag var glad att jag inte valt att hoppa in där för att lägga mig på magen och fotografera maskrosbollar i solnedgången!
Kanske är han lika snäll som tjuren Ferdinand, men sådant vet man ju aldrig riktigt.
Det är så vackert med betande djur i svenska hagar. Det ger en sådan sommarkänsla tycker jag.
Sedan skyndade vi oss hem för att ta hand om våra egna små ”kreatur” i Gyllebo. Våra små pälsbollar som behövde lite omvårdnad i form av både manikyr och pedikyr.
Kvällens citat:
Jag ser inte dem som
tycker illa om mig när jag
har mina kärleksglasögon
på mig.
Man kan inte vara älskad av alla, så enkelt är det. Lika lite som jag själv kan älska varenda människa i hela världen. Men alla förtjänar att behandlas med respekt.
Ha en fin kväll och akta er för hagar med stora tjurar i.
Kram på er
Annika

Vilka härliga kvällar. Läs mer »

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
För ett tag sedan nämnde jag för min Stefan att jag ville ha ett enkelt planteringsbord. Ett träbord av överblivna bräder, som skulle stå undanskymt uppe vid vår ”skämshörna” i trädgården. Den där hörnan där komposten ligger, och där jag ofta sitter på huk och planterar om mina blommor.
-det behöver inte vara så fint eller märkvärdigt, sa jag, bara en plats så jag slipper sitta på huk.
-något enkelt av gamla bräder duger fint, fortsatte jag.
Dagarna gick och plötsligt kom Stefan hem och meddelade att nu hade han minsann fixat det där planteringsbordet åt mig.
Nej, det blev inget planteringsbord.
För kolla så fint!!
Inte kan jag ställa det här bordet undangömt uppe vid komposten och gegga med jord på den vita gjutna bordsskivan.
Det fick istället bli en hederplats på tralldäcket.
Och jag får helt enkelt fortsätta att sitta på huk uppe i vår skämshörna och plantera om mina blommor. Samtidigt kan jag ju nu kikar ner på mitt fina blomsterbord och tänker att han är allt bra gullig min Stefan.
Kanske får jag göra en ordentligare produktbeskrivning på min order av planteringsbord framöver. Men det där får vänta tills Stefans fot är justerad, det är inte bråttom, inte alls.
Föresten så fyller min Stefan år idag. Ja precis just i dag faktiskt.
Men någon mer badleksak kommer han inte att få i år, även om han är barnsligt förtjust i leksaker.
Vem minns inte krokodilen från i fjor?
Ett stort varmt grattis min älskade livskamrat ♥
Du som gör mitt liv så … ja ska vi säga omväxlande. Samtidigt som du är min stora trygghet, så är det alltid spännande att leva med dig.
(bild: fotografen och vännen Mårten Johnsson)
 Dagens citat:
Att träffa dig var ödet,
att bli din vän var ett val,
att bli kär i dig var bortom
min kontroll.
Ha en härlig dag alla fina.
Kram från Annika

Det bidde inget planteringsbord, det bidde något annat. Läs mer »

Kinesiska fröer och poppelfrö.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag skrev förut om min odling av olika blommor. Fröer jag köpt på nätet.
Det har väl gått ganska dåligt måste jag säga. De var verkligen svårflörtade de där fröna.
Inte nog med att påsarna innehöll minimaliskt med frö, det var dålig groddbarhet på dem också. Jag skötte om dem som små bebisar, men trots det så ville de inte alls växa sig så stora och kraftiga som jag sett framemot.
En kväll bestämde jag mig för att plantera ut de få exemplaren solrosor som trots allt överlevt. Det ska bli en röd sort, om man får tro det som stod på påsen.
Det ska bli spännande att se vad som händer. Har jag otur så blir de mat åt de hungriga mördarsniglarna istället.
Någon som lyckats bättre med sina frö, det är min syster. Av henne har jag fått både luktärtor och krasse.
Och kolla här så fint.
Det där vita luddiga som nu ligger i alla mina krukor är frön från en jättestor poppel som står på en grannes tomt. Jag hatar den där poppeln. Somliga dagar är det som om det snöar maskrosfrön från himlen. Men det är poppelfrön som lägger sig i stora driver i trädgården. Inte nog med det, de där fröna kryper in i varenda vrå i huset också. De liksom virvlar runt fötterna när man går.
Jag hatar den där poppeln innerligt, och varje år har jag stora planer på att smyga dit och spika kopparspik i det där jäkelens trädet…
Men jag glömmer fort, och när det nu har fröat klart njuter jag istället av mina blommande små äppelträd.
Till och med mitt lilla svartplommonträd blommar så vackert i år. Annars brukar det vara fullt av larver som tycks vara glada i just detta träd. De brukar mumsa i sig allt så det lilla trädet blir alldeles naket. Försäkerhets skull har jag i år sprayat det med lite medel som det finns en dödskalle på … säkert inte bra, men en enda gång i livet vill jag se mitt lilla träd blomma.
Kvällens citat är hämtat från Walt Disney:
Skratt är tidlöst, fantasin
har ingen ålder
och drömmar varar för evigt.
…så vackra ord!
Ha en fin kväll
Kram Annika

Kinesiska fröer och poppelfrö. Läs mer »

Grönska och integration.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Oboy vad det grönskar i naturen nu.
Jag vet att jag skrivet det förut här på bloggen och man kan tro att jag börjar bli senil och glömsk, vilket jag kanske också håller på att bli …  Men jag kan verkligen inte förstå hur det kan växa så det knakar -alltså, seriöst – på riktigt.
Den här morgonen kunde jag inte låta bli att ta med mig dunderklumpen på min vandring runt sjön. Dunderklumpen är min ”riktiga” kamera. Den som väger flera kilo och som jag älskar att fotografera med.
Allt är så vackert nu, och jag ville passa på att ta fina bilder.
I kohagen hade ett gäng vita kvigor blivit utsläppta och de gick och njöt av det saftiga gräset.
Hundkexen blommade som bäst och nere vid badplatsen hade handikapprampen kommit på plats. Det där är väl säkra tecken på att sommaren är här på riktigt. Om nu någon mot förmodan tvekar på det …
Det var redan varmt och skönt, trots att det var morgon. Så att komma in i skogens sköna skugga var riktigt härligt.
Myggen dansade runt både mig och hundarna, så det gällde för oss att traska på i ett raskt tempo.
Jag har redan märkt att det är ett riktigt myggår i år, så myggolja står nu antecknat på inköpslappen. Sluga, blodtörstiga kryp de där!
Så var jag framme vid min favoritplats. Den där backen som jag jämt tjatar om. Ramslöksbacken!
Ja, den är helt enkelt magisk. Inga foto i världen gör den här platsen rättvisa.
Jag bara älskar att strosa fram här. Med fötterna i ett par tunna sandaler, så jag känner gruset sippra in i skorna lite grann. Att få känna den tunga doften av lök i näsborrarna och höra ljudet av en ihärdig fågelsång.
Asså … det är det som är livet! Att bara känna med alla sina sinne.
Varje år växer det en rosa, vild skogsblomma vid den ruttnande stocken som ligger där tung, mitt i ramslökshavet. Den där ensamma blomman ger en så skön kontrast till allt det vita. Ljuvligt.
När jag nästan var hemma igen såg jag att ännu ett gäng kossor flyttat in i kohagen. De svarta.
Det där är lustigt. Trots att dessa kor kommer att gå där tillsammans precis hela sommaren, de vita och de svarta, så händer det aldrig att de olika flockarna beblandar sig med varandra. De går i sina gäng, de respekterar varandra och ser ut att vara vänner. Men de håller sig alltid i sin egen flock. Oftast på olika ställe i hagen, men ibland på samma. Men alltid uppdelade.
Kanske är det därifrån talesättet ”lika barn, leka bäst” kommer ifrån.
Nej, kor vet nog inget om integration tror jag. De bara äter, fiser och idisslar dagarna i ända.
Hemma i min trädgård blommar en av mina favoriter nu. De vita löjtnanshjärtan.
Man blir så glad. Hur kan något så fint ha skapats. Kolla bara.
Dagens citat:
Känn dig inte dum bara för att du
inte tycker om det som alla andra
låtsas tycka om.
Ha en ljuvlig dag alla fina.
Kram Annika

Grönska och integration. Läs mer »

Rulla till toppen