mormorsrutor

Hej hej

Ja, ordet långsamt får verkligen symbolisera hur allting är för mig just nu. På ett vis är det ganska behagligt, när tiden känns som att den stannat upp en smula och går lite långsammare förstås. Det förargliga är att på klockan och i kalendern rullar det på med precis samma hastighet som alltid.

Det är liksom bara jag själv som blivit långsam.

Men i hjärnan är jag inte så långsam. Det snurrar på som vanligt där uppe i bikupan, i samma hastighet som alltid.

Jag får liksom lite energiöversvämningar av att vara alltför sysslolös. Normalt far jag ju mest runt som en virvelvind dagarna i ända med en massa projekt.

Nu har mitt onda trillat ner till grad 6, 7 med hjälp av roliga piller, så nu kan jag hitta på små pyssel mellan varven som jag sitter med mitt pappersarbete.

Mormorsrutorna har fått komma fram igen, och nu återstår bara några få lappar innan finalen väntar. Monteringen av hela härligheten. Det blir en mysig filt för katten det.

Att blogga är också en angenäm sysselsättning. Här sitter jag på min ergonomiska stol, som gör att hela min kropp kommer i rätt position. Spånar, grunnar och skriver.

Det har liksom kommit att bli mitt fönster mot omvärlden … eller nej …. det är ju faktiskt ett fönster för omvärlden mot mig … jaja …. ett fönster kan man säga.