Militärövning

Livets karusell.

 (inlägget innehåller annonslänkar)
Hejsan.
Sådär har ni alla säkert också känt det i livet. Att jorden snurrar lite för fort någon gång. Så att man nästan tappar fotfästet och håller på att sväva ut i rymden. När saker man inte riktigt kan påverka gör att bägaren sakta, sakta håller på att tippa över.
Lite grann så har det känts för mig de senaste tre åren, och den här sommaren och hösten växlade jordklotet upp ytterligare ett snäpp.
Då när livet snurrar sådär knasigt, då gäller det att fästa blicken på ljuset där bort i tunneln och bara ta sig igenom.
Jag är förstås lite ledsen över att det inte blev någon krigsförbandsövning för mig och Johnny i höst. Skrämd av läkarens ord tog jag emot hennes sjukintyg och körde och sjukmönstrade mig på Revinge en tidig morgon.
Johnny var såklart glad som alltid, och jag var ju också glad … glad över att det verkade bli en fin helg och en riktigt spännande övning för alla mina militärkompisar.
I minnet hade jag förra årets övning, och om den kan man läsa här.
Nu när livet hade bestämt sig för att småjäklas så var det ju klart att de där två sakerna jag inte kunde ändra tid på skulle kollidera och hamna på precis samma dag.
Såklart fick Stefan sitt återbesök med foten i Göteborg på samma tid som min inmönstring. Ingenting av det gick liksom att ändra.
Det är då man tackar gud för att man har en vän!!
Alltså körde jag och Johnny på inmönstring och Stefan fick världens bästa chaufför till Göteborg.
Tack fina M♥
 (bilderna från sjukhuset har vår vän M tagit)
Nu återstår bara att se tiden ann med den där foten, och låta allt ha sin gång. Tiden får utvisa hur pass handikappande det är med en stelopererad fot…. men i smyg nynnar jag på en viss låt av Martin Ljung när jag hör honom sakta komma haltandes med sitt gips i huset…
-kapten Enben och kapten Tvåben och kapten Träben …
Dricka kvällskaffe och mysa med småhundarna det går bra, även med foten i paket.
Att alltid fokusera på det som är bra nu, att alltid tänka glada saker – annars går det inte!
Med en stor portion humor kommer man långt.
Ja, det har varit stunder då jag önskat att jag bara kunde ringa min arbetsgivare och sjukskriva mig några dagar, att lämna över arbetslivets problem åt någon annan för en stund …
Att vara egen företagare är en enorm frihet, men också en väldig mental belastning och stressande när det oväntade hela tiden händer.
Som det mesta i livet så har allt både sina fördelar och nackdelar.
Jag är tacksamt för mina kunskaper i mentala träning. Jag sluter mina ögon och andas. Lugnt och fint!
Och så ler jag!
”Snurra min jord
du får inte ge dig…”
…och kapten Bister – och kapten Buster
kapten Akter och kapten Nykter,
ja nog är det en förfärlig skock,
men sjutusen tunnor värre är dock:
Svarta Malin, Svarta Malin, Salmonellahavets fasa
Dagens citat:
Får jag presentera dig en vän som heter
Avundsjuka. Du träffar honom när allting går bra i
ditt liv. Hans bror, Skenhelig, är trevlig mot dig när
ni träffas, men snackar skit om dig bakom din rygg.
Deras syster, Patetisk, behöver delar av ditt liv för
att kunna leva själv.
Varför?
För att du representerar allt de INTE är.
Då kan du kalla på mig, och vem är jag? Jag är
Leende och jag ska förstöra deras dag!
Ett underbart citat som speglar de saker jag hatar mest. Avundsjuka, missunnsamhet och skitsnack.
När livet tuffar sig, då kan man trösta sig med att leta roliga saker på nätet… en sådan här, eller ett par av dessa mysiga, så blir jag glad… Åt Stefan köper jag den här … passar nog en jägare … men bara om jag vinner på lotteri …
Nej man blir faktiskt inte lycklig av saker, men det är allt bra roligt att önska och drömma…
Ha en fin dag, le och må väl. Kram från mig.
Annika

Klädd i grönt igen.

Hejsan.
Äntligen!!!
Äntligen kände jag mig redo att hoppa i uniformen igen och ge mig iväg på tjänstehundsträningen.
Och ni kan ju gissa hur glad hunden Johnny var den där morgonen.
Och vi fick en toppendag – som alltid.
Vi samlades ute på ett fält på Revinge. En ensam sko … ko menar jag såklart …. strövade runt och gjorde förvillande kospår  på vår tilldelade spårmark den här dagen.
Den här gården har säkerligen fått utstå ett antal krig i sina dagar. En gård som tagits i besittning, som bevakats och som förmodligen varit med om det mesta vad det gäller försvarsövningar.
Här samlades vi, en massa hundar och hundförare den tidiga söndagsmorgonen.
Morgonen bjöd på ett ljummet sommarregn, men ganska snart klarnade det upp och solen sken över oss resten av dagen.
I våra bilar väntade hundarna tålmodigt på sina uppgifter.
Morgondagens generation
Under tiden som dagens uppdrag delades ut så stiftade vi bekantskap med nästa generation patrullhundar.
Alltså, man dog ju nästan ”sötdöden” när de här båda juvelerna tultade ur sina bilar.
I ärlighetens namn ska jag nog berätta att den ena inte alls kommer att blir en försvarsmaktshund utan en jakthund. Men grönt som grönt, och det viktiga är att små hundar skaffar sig ett jobb!
På militärövningar så tränar vi ofta på att kunna försvara oss och vårt land i händelse av ett krig.
Förmiddagens krig utkämpades till stor del mot mygg och flugor.
Herrejisses vad vi fick kämpa. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin varit med om värre motstånd.
Men ute på fältet blåste våra motståndare all världens väg och vi fick en fantastisk dag.
Ett stort tack till våra alltid så engagerade hundbefäl och tack alla gröna vänner för en toppendag.
På kvällen väntade middagen färdiggrillad och klar.
Trött, skitig och såå nöjd sjönk, jag ner sidan om Emmy för att visa bilderna på de sjukt många flugorna.
Småhundarna slogs om min uppmärksamhet medan Johnny la sig i skuggan och såg nöjd och smått kaxig ut.
Dagens citat:
Krig uppstår ur två små ord.
Ditt och mitt.
Ha en fin dag och kram på er
Menige Annika

Julavslutning med tjänstehundarna.

Godkväll i stugorna.
En dag i helgen var jag och hunden Johnny på vår sedvanliga avslutning tillsammans med alla våra tjänstehundskompisar.
Jag och Johnny steg upp i gryning och gjorde oss redo för en hel dag i skogen.
Morgonen var vacker och Johnny var förväntansfull.
För honom är det här nog det absolut roligaste man kan göra i livet. Och jag älskar såklart också den här härliga hundträningen.
För Johnny är det blodigt allvar, och inget man bara skojar bort. Är de gröna kläderna framme i tvättstugan, då är han mer än redo. Och såklart är det allvar. För bakom all den roliga träningen finns ett allvar, en beredskap ifall en katastrof blir ett faktum. De där tankarna har jag såklart tänkt – för jag måste våga och vara redo ifall det inte längre bara är en övning.
Några som inte alls gillar att vi håller på med bevakning, spår och patrullering det är de båda små hundarna. Molly och Lykke.
Eller ja, de hade säkert också älskat det, men de får alltid stanna hemma, och det är mest det som gör de båda nedslagna och lite deppiga.
Vi fick en fantastisk dag i skogen.
Med det bästa tänkbara vädret, den bästa träningen, de godaste vännerna och finaste hundarna. Ja, tänk er sedan en god, grillad korv ovanpå allt det!! Man kan inte önska sig mer av livet en dag i december. Toppen.
Jag och Johnny vill passa på att tacka våra otroliga hundbefäl, som alltid ser till så vi har roliga, lärorika uppgifter att sätta tänderna i. Tusen tack ♥
Så vill jag önska Gaia en fin hundpension med många lyckliga hundår framöver. Samtidigt vill jag hälsa den nya lilla patrullhundsaspiranten, Ruby välkommen i gänget.
Nej, det finns nog inte mycket som är roligare att göra tillsammans med sin hund än bevaka, spåra och lösa uppgifter.
Efteråt är det så skönt att komma hem igen och sätta fyr i kaminen och bara mysa.
Om man är en liten långsint vovve (läs Molly) så tar det ett bra tag innan man blir kompis med sin matte igen.
Sur och långsint som hon är, höll hon sig tätt intill Stefan resten av den kvällen.
Ja, det är sånt man får ta. Jag och Johnny tittade på varandra i samförstånd. Jag tror att vi båda tyckte att hon var glyttig. (glyttig är ett skånskt ord och betyder barnslig)
Dagens citat:
När ingenting är säkert
är också allting möjligt.
Ha en fin kväll
Kram Annika och Johnny

Årets Krigsförbandsövning är genomförd.

Gomorron.
Jag och hunden Johnny har haft fyra härliga dygn ute i fält.
Visst – det har varit vått, det har varit kallt, det har varit skitigt och väldigt blåsigt. Ibland har det varit frustrerande, gjort ont, varit tröttsamt och motigt …
Men mest av allt har det varit fantastiskt roligt, givande och minnesvärt.
Men vi tar det väl från början …
Förra veckan var det alltså dags. Jag packade ner alla mina gröna attiraljer, och Johnnys lilla stridsväska med mat för 4 dygn ute i fält.
Som kvinna är det särskilt skönt att slippa ta med sig den stora necessären. Alla de där tuberna man tror att man bli  vacker av. I ”den gröna världen” är det inte mycket smink och skönhetsprodukter som behövs. På sin höjd används fyra små burkar … svart, grön och brun färg, och på sin höjd lite försvarets hudsalva, som är bra till det mesta.
Inmönstringen var som alltid tidigt i ottan och när det var klart var det bara att bege sig ut i fält.
Inlastade i vår bandvagn gav vi oss så iväg.
Vi gjorde en liten halvhalt vid vårt förråd för att hämta nödvändigt material.
Så måste man ibland stanna och spänna bandvagnens ”band” som den rullar på. Fråga mig inte hur man gör, men jag har förstått att det görs med en lång pinne.
Kissnödiga soldater tar alla chanser till att lätta på trycket och sådana här stopp är ett perfekt tillfälle ….
Här är två sköna grabbar som är redo för vidare transport.
Såhär i efterhand kan jag väl avslöja att Ravlunda skjutfält varit vår övningsplats för årets KFÖ.
Förmodligen har kanske de flesta på Österlen hört oss och vårt skjutande i helgen.
En övning med vapen börjar alltid med noggrann inskjutning. Noggrant kontrollerad och planerad.
En övning börjar också med att en basplats ordnas, där vi slår upp våra tält och har vårt läger.
Johnny har ju sitt eget lilla tält och sin egen lilla plats. Där sover han på natten i sitt privata lilla krypin.
Just den här övningen skulle komma att bli ganska kall och blöt för honom, men han är en tuff krigare och vaknade varje morgon på lika glatt humör!
Den här övningen har varit fokuserad på att öva på den egna befattningen. Dvs varje soldat har tränat på sina specialkunskaper och sina arbetsuppgifter i kompaniet. Sin alldeles egna uppgift i förbandet.
Jag och Johnny har alltså tränat på två saker. Skjutning och hundträning.
Tidigt, tidigt på morgnarna har vi blivit hämtade för att åka ut på pistolskjutbanan.
Som hundförare måste man såklart hålla sin hund i god status för sin uppgift.
Därför tränade vi en massa saker. Jag och Johnny tränade tillsammans med alla de andra hundförarna från de andra kompanierna.
Vi gjorde spårupptag och genomsök efter föremål i skogen. Vi gjorde en patrullering med ljudmarkeringar.
Johnny älskar stillasittande bevakning och är ganska duktig på det.
Han kan genom sina markeringar berätta för mig om det rör sig människor i skogen. Var de är och hur många där finns (om de är på olika ställen dvs)
Som hundförare gäller det att ha ett gott samarbete med hunden. Att du kan krypa på marken, skjuta och rulla runt utan att din hund tror att det plötsligt blivit ”roliga timmen” och dags för skoj och bus.
Det här fick vi öva på en särskild bana.
Vi har fått öva en hel massa pistolskjutning. Att få till rätta handgreppet, sikta och hålla stadigt. Vi har tränat drag, att kunna ladda snabbt och agera snabbt.
Vi har tränat på att skjuta i mörker med vårt mörkerseende utslaget.
Det har varit fantastiskt lärorikt och väldigt, väldigt kul!
En viktig bit på en hemvärnsövning är såklart maten.
Vilken underbart god mat vi fått. Med militärens egna kok igång, har vi alla förmodligen ätit lite för mycket …
… för plötsligt kom det ut ”Viktväktarsallad” åt oss i fält.
Vi skrattade och åt lite till!!
Våra hundar har alla skött sig så bra på övningen tycker jag.
De har såklart fått lite extra smakbitar, för även de älskar ju mat.
Men med handen på hjärtat får jag väl erkänna att Johnny är den av hundarna som har det absolut sämsta bordskicket och inte heller riktigt kan föra sig vid ett ”dukat bord”. Han får därför alltid ligga ett långt stycke från vår matplats för att han inte ska skälla halsen av sig i ett sorgligt beklagande.
Bortskämda med kaffe brukar vi aldrig bli, och i år är jag extra tacksam för de gånger det bjudits på en kopp nykokt stärkande koffein i en skitigt gummimugg. Tack söta hundkollega!
Såhär o efterhand minns jag alltid det som var roligt och bra. Det där kalla, regniga och våta vill liksom försvinna ur minnet. Inte heller uppmuntrar det till någon fotografering när regnet står som spön i backen och marken är som en lervälling.
Men några bilder på hur det var kommer här. Mörkt, blött och kallt.
Efter en hel dag ute i regn och rusk är det gudomligt att krypa in ett tält. Att sätta fyr i kaminen och krypa ner i sin sköna sovsäck är bara så himla skönt. Att kroppen värker och marken är ojämn känns nästan inte.
Och då när jag mitt i natten sitter eldvakt och lyssnar på allas lugna andetag och bara låter tankarna flyga fritt – då är jag lite mer levande och lite mer harmonisk. Det är något alldeles särskilt med den stunden tycker jag.
Och som alltid blir vi bjudna på lite grillat på lördagskvällen. I år fick vi även njuta av skön, levande musik.
Stämningshöjare som heter duga.
Efter en övning är det vård och rengöring som gäller.
Jag och Johnny hjälpte till med rengöring av pansarskotten så gott vi kunde.
På söndagseftermiddagen var vi åter tillbaka på Revingehed med vår skitiga, blöta packning. Vi var alla glada och nöjd, för vi visste ju att snart var det dags att mönstra ut.
Även om det kändes som om det var höstens kallaste dag så värmde solen vår näsor skönt.
Hemma i Gyllebo väntade en glad mottagningskommitté på oss.

Johnny åt sin kvällsmat och somnade som en lycklig patrullhund, på ett fårskinn framför den varma kaminen.

Jag vill tacka alla mina kompanikamrater, mina överordnade och mina hundvänner från andra kompanier för fyra fantastiska dygn. ♥
Även om jag just nu sitter med tidernas blåmärke på benen, rivsår i ansiktet. Nagelbanden är trasiga och fingerlederna är så svullna att vigselringen får ligga i en liten ask ett bra tag framöver. Trots att kroppen värker och ryggen surar, ja trots allt det, så är det så värt det, tycker både jag och Johnny!
Tack alla och envar!
En liten reflektion med anledning av haschtaggen ”metoo” …
Jag kan inte påstå att jag någon gång känner att jag blivit särskilt kränkt inom försvarsmakten. Jag gillar att kunna ”ge och ta” och trivs ypperligt med den, ibland lite hårdare jargongen som finns. Kanske har jag haft tur ….
Med dessa ord vill jag bara lyfta alla de killar, grabbar och gubbar jag känner i mitt kompani och inom försvaret i allmänhet. De är alla verkligt fina, trevliga människor. De är mina vänner och kamrater som jag känner mig trygg tillsammans med och har roligt med.
Nog om det!
Tack åter igen för en bra övning.
Kram Annika och Johnny
(vill någon titta tillbaka på inlägget från årets SÖF, så finns de här )
Scroll to Top