Hemvärnet

Killen i mitt liv.

Hejsan.

Ni som följt min blogg ett tag, vet nog redan vem jag syftar på. Grabben som är med på det mesta jag hittar på. Killen som aldrig tvekar att ta en tur med mig oavsett väder, vind eller årstid. Han som så ofta skymtar här på bild. Han som fullkomligt älskar Gyllebosjön.

Såklart menar jag min Johnny-boy. Min underbara flatcoated retrieverhund.

Idag tänkte jag tillägna honom det här blogginlägget eftersom han nyss jubilerat och fyllt hela tio år.

För att fira Johnnys födelsedag startade vi som alltid – med en skogstur runt sjön. Han älskar sitt Österlen och sin Gylleboskog.

Såklart hängde resten av gänget också med den här morgonen. En dotter och de båda småhundarna.

För att göra Johnny riktigt glad, så låter man honom såklart bada. Trots att han är en hundras som är avsedd som apporterande fågelhund, så badar han mer likt en feg tant. Han vägrar att simma där han inte bottnar. Istället sänker han vällustigt sin kropp ner i det grunda vattnet och frustar förnöjt.

Såklart fick han bada i Gyllebosjön på sin 10-årsdag.

På badplatsen i Gyllebo råder hundförbud nu på sommarn, men i resten av sjön är det fritt fram för vattenälskande hundar.

När vi sedan vandrade hemåt planerade vi för kvällens födelsedagsfest. Husse skulle fixa gofika och vi tänkte ha det lite extra festligt för vår Johnny.

Men den här eftermiddagen blev helt annorlunda än vad vi först planerat…

Strax efter middagstid ringde telefonen och jag fick ett skarpt hemvärnslarm. Det var en dam som försvunnit i Sjöbotrakten. Istället för att fira födelsedag i Gyllebo så fick Johnny göra det han älskar allra mest, att jobba som patrullhund i sitt militärförband, och delta i söket efter kvinnan som försvunnit.

På kvällen hittades tanten välbehållen, och såklart blev det tårtkalas när vi trötta anlände hem till Gyllebo igen. Slutet gott, allting gott… och särskilt god var prinsessbakelsen….

Dagens citat:

En hund är den enda som älskar dig mer än den älskar sig själv.

Må väl och ta hand om era fyrbenta vänner, det är de värda.

Kram Annika

Krigarhunden

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej.

Det var en alldeles fantastisk morgon. Jag och Johnny var på väg till årets sista tjänstehundsträning som vi båda längtat så mycket efter. Morgonen var ljuvlig och vacker och vi hade varit uppe tidigt i ottan och packat kaffe, Johnnys hotdog och våra saker. Det skulle bli korvgrillning som alltid, på vår avslutning. Stefan skulle ut på annat håll med sina jaktkompisar.

Som så ofta var jag och Johnny först på plats. Det rådde en förrädisk halka och några var extra sena.

Vårt hundbefäl hade förberett en riktigt rolig övning och vi var alla förväntansfulla såklart.

Men ett litet hundbråk på en sekund resulterade i en huggtand som plötsligt pekade åt helt fel håll på Johnny. Så istället för en dag i skogen, så blev det en dag på djursjukhuset för oss.

-har matte uniform så är jag i tjänst, tycktes Johnnys tanke vara.

Ja trots att det nog smärtade ganska rejält, så blev Malmö djursjukhus väntrum och undersökningsrum grundligt genomsökt. För är man en krigarhund så är man.

Efter några dagar i morfindimma och en tand som nu är ett minne blott så är Johnny snart redo för nya äventyr.

I äkta Johnny anda så hyser han såklart inte det minsta agg mot sin andra fyrbenta soldatkompis. Saker händer, sånt i livet.

Från Johnny till alla som hört av sig och oroat sig vill vi säga TACK. Och såklart är jag glad över att den andra hunden bara fick en repa i örat. Allt var pyttesmå misstag. Vi kom lite grann för nära varandra i början, stod på ett extremt halt underlag med stridstaggade gossar. Olyckor händer och skapar erfarenhet.

Kvällens citat:

Det är livet självt som är den verkliga festen.

Tips: Och när det vankas fest då byter jag ut stridsuniformen mot en annan mundering. Under festkläderna är jag klädd så HÄR … skojade bara, det ser nog mer ut så HÄR  nuförtiden. Allting på sin plats liksom.

Ha en fin kväll och kram på er.

Annika och Johnny

 

 

 

 

Årets Krigsförbandsövning är genomförd.

Gomorron.
Jag och hunden Johnny har haft fyra härliga dygn ute i fält.
Visst – det har varit vått, det har varit kallt, det har varit skitigt och väldigt blåsigt. Ibland har det varit frustrerande, gjort ont, varit tröttsamt och motigt …
Men mest av allt har det varit fantastiskt roligt, givande och minnesvärt.
Men vi tar det väl från början …
Förra veckan var det alltså dags. Jag packade ner alla mina gröna attiraljer, och Johnnys lilla stridsväska med mat för 4 dygn ute i fält.
Som kvinna är det särskilt skönt att slippa ta med sig den stora necessären. Alla de där tuberna man tror att man bli  vacker av. I ”den gröna världen” är det inte mycket smink och skönhetsprodukter som behövs. På sin höjd används fyra små burkar … svart, grön och brun färg, och på sin höjd lite försvarets hudsalva, som är bra till det mesta.
Inmönstringen var som alltid tidigt i ottan och när det var klart var det bara att bege sig ut i fält.
Inlastade i vår bandvagn gav vi oss så iväg.
Vi gjorde en liten halvhalt vid vårt förråd för att hämta nödvändigt material.
Så måste man ibland stanna och spänna bandvagnens ”band” som den rullar på. Fråga mig inte hur man gör, men jag har förstått att det görs med en lång pinne.
Kissnödiga soldater tar alla chanser till att lätta på trycket och sådana här stopp är ett perfekt tillfälle ….
Här är två sköna grabbar som är redo för vidare transport.
Såhär i efterhand kan jag väl avslöja att Ravlunda skjutfält varit vår övningsplats för årets KFÖ.
Förmodligen har kanske de flesta på Österlen hört oss och vårt skjutande i helgen.
En övning med vapen börjar alltid med noggrann inskjutning. Noggrant kontrollerad och planerad.
En övning börjar också med att en basplats ordnas, där vi slår upp våra tält och har vårt läger.
Johnny har ju sitt eget lilla tält och sin egen lilla plats. Där sover han på natten i sitt privata lilla krypin.
Just den här övningen skulle komma att bli ganska kall och blöt för honom, men han är en tuff krigare och vaknade varje morgon på lika glatt humör!
Den här övningen har varit fokuserad på att öva på den egna befattningen. Dvs varje soldat har tränat på sina specialkunskaper och sina arbetsuppgifter i kompaniet. Sin alldeles egna uppgift i förbandet.
Jag och Johnny har alltså tränat på två saker. Skjutning och hundträning.
Tidigt, tidigt på morgnarna har vi blivit hämtade för att åka ut på pistolskjutbanan.
Som hundförare måste man såklart hålla sin hund i god status för sin uppgift.
Därför tränade vi en massa saker. Jag och Johnny tränade tillsammans med alla de andra hundförarna från de andra kompanierna.
Vi gjorde spårupptag och genomsök efter föremål i skogen. Vi gjorde en patrullering med ljudmarkeringar.
Johnny älskar stillasittande bevakning och är ganska duktig på det.
Han kan genom sina markeringar berätta för mig om det rör sig människor i skogen. Var de är och hur många där finns (om de är på olika ställen dvs)
Som hundförare gäller det att ha ett gott samarbete med hunden. Att du kan krypa på marken, skjuta och rulla runt utan att din hund tror att det plötsligt blivit ”roliga timmen” och dags för skoj och bus.
Det här fick vi öva på en särskild bana.
Vi har fått öva en hel massa pistolskjutning. Att få till rätta handgreppet, sikta och hålla stadigt. Vi har tränat drag, att kunna ladda snabbt och agera snabbt.
Vi har tränat på att skjuta i mörker med vårt mörkerseende utslaget.
Det har varit fantastiskt lärorikt och väldigt, väldigt kul!
En viktig bit på en hemvärnsövning är såklart maten.
Vilken underbart god mat vi fått. Med militärens egna kok igång, har vi alla förmodligen ätit lite för mycket …
… för plötsligt kom det ut ”Viktväktarsallad” åt oss i fält.
Vi skrattade och åt lite till!!
Våra hundar har alla skött sig så bra på övningen tycker jag.
De har såklart fått lite extra smakbitar, för även de älskar ju mat.
Men med handen på hjärtat får jag väl erkänna att Johnny är den av hundarna som har det absolut sämsta bordskicket och inte heller riktigt kan föra sig vid ett ”dukat bord”. Han får därför alltid ligga ett långt stycke från vår matplats för att han inte ska skälla halsen av sig i ett sorgligt beklagande.
Bortskämda med kaffe brukar vi aldrig bli, och i år är jag extra tacksam för de gånger det bjudits på en kopp nykokt stärkande koffein i en skitigt gummimugg. Tack söta hundkollega!
Såhär o efterhand minns jag alltid det som var roligt och bra. Det där kalla, regniga och våta vill liksom försvinna ur minnet. Inte heller uppmuntrar det till någon fotografering när regnet står som spön i backen och marken är som en lervälling.
Men några bilder på hur det var kommer här. Mörkt, blött och kallt.
Efter en hel dag ute i regn och rusk är det gudomligt att krypa in ett tält. Att sätta fyr i kaminen och krypa ner i sin sköna sovsäck är bara så himla skönt. Att kroppen värker och marken är ojämn känns nästan inte.
Och då när jag mitt i natten sitter eldvakt och lyssnar på allas lugna andetag och bara låter tankarna flyga fritt – då är jag lite mer levande och lite mer harmonisk. Det är något alldeles särskilt med den stunden tycker jag.
Och som alltid blir vi bjudna på lite grillat på lördagskvällen. I år fick vi även njuta av skön, levande musik.
Stämningshöjare som heter duga.
Efter en övning är det vård och rengöring som gäller.
Jag och Johnny hjälpte till med rengöring av pansarskotten så gott vi kunde.
På söndagseftermiddagen var vi åter tillbaka på Revingehed med vår skitiga, blöta packning. Vi var alla glada och nöjd, för vi visste ju att snart var det dags att mönstra ut.
Även om det kändes som om det var höstens kallaste dag så värmde solen vår näsor skönt.
Hemma i Gyllebo väntade en glad mottagningskommitté på oss.

Johnny åt sin kvällsmat och somnade som en lycklig patrullhund, på ett fårskinn framför den varma kaminen.

Jag vill tacka alla mina kompanikamrater, mina överordnade och mina hundvänner från andra kompanier för fyra fantastiska dygn. ♥
Även om jag just nu sitter med tidernas blåmärke på benen, rivsår i ansiktet. Nagelbanden är trasiga och fingerlederna är så svullna att vigselringen får ligga i en liten ask ett bra tag framöver. Trots att kroppen värker och ryggen surar, ja trots allt det, så är det så värt det, tycker både jag och Johnny!
Tack alla och envar!
En liten reflektion med anledning av haschtaggen ”metoo” …
Jag kan inte påstå att jag någon gång känner att jag blivit särskilt kränkt inom försvarsmakten. Jag gillar att kunna ”ge och ta” och trivs ypperligt med den, ibland lite hårdare jargongen som finns. Kanske har jag haft tur ….
Med dessa ord vill jag bara lyfta alla de killar, grabbar och gubbar jag känner i mitt kompani och inom försvaret i allmänhet. De är alla verkligt fina, trevliga människor. De är mina vänner och kamrater som jag känner mig trygg tillsammans med och har roligt med.
Nog om det!
Tack åter igen för en bra övning.
Kram Annika och Johnny
(vill någon titta tillbaka på inlägget från årets SÖF, så finns de här )

Särskild Övning Förband 2017

Gomorron Kamrater.
Nu är jag tillbaka i min vanliga vardagslunk igen.
Lite extra bråttom har jag, eftersom det ju snart kommer röda dagar i kalendern och rubbar ordningen.
 
SÖF
Förra veckan var jag ute på en fyradygns övning med mina hemvärnskamrater. Vi ryckte in 07.00 på Revinge på torsdagen och mönstrade ut 16.00 i söndags.
 
 
Skyddsvaktsutbildning
Hela den här övningen låg fokus på att utbilda oss till militära skyddsvakter.
Vi fick lära oss närkamp rent praktiskt. En halv dag satt vi i skolbänken och pluggade skyddslagen, vilket var väldigt intressant tycker jag. Och såklart blev det praktiska prov och exempel med duktiga figuranter och skådespelare som tog på sig roller som alla möjliga ”knasiga figurer”.
 
 
På hemlig plats ute i skogen.
På en sådan här övning hade vi alla tänkbara bekvämligheter ni kan tänka er. Uppvärmd sovplats i tält för mig. För hunden Johnny fanns egen sovplats med lite mer luftkonditionering. Tvättmöjligheter fanns såklart. Vi blev serverade varm mat och dryck. Vi fick skjuts var vi än skulle.
 
 
 
 
SOL
Vi hade en sådan otrolig tur med vädret. Alla dagar strålade solen från en klarblå himmel och gjorde vår övning så mycket lättare.
 
 
Knep och knåp
Mellan övningarna var det lite vanligt soldatpyssel. Koka och tillpassa tandskydd. Fixa fötter och nageltrång. Skicka meddelande till de kära där hemma. Skriva eldpostlistor och patrulleringslistor … Ja, allt det där man som soldat gör när man har en stund över från givna order eller strid.
 
 
Korvgrillning
Sista kvällen på övningen blev det som vanligt grillat till kvällsmålet.
Johnny fick lite mindre kryddad korv från sin egen medhavda matsäck, men kände sig ändå väldigt orättvist behandlad. Det gör han alltid när det handlar om mat.
 
 
Tiden går fort när man har roligt
Som alltid gick tiden så otroligt fort och vips var det söndagmorgon och tid för att avsluta övningen. Packa ihop lägerplatsen och vända åter mot Revingehed.
 
Hemma
Skitiga och trötta anlände jag och Johnny till Gyllebo på söndagskvällen.
Nyduschad och fräsch som en nyponros åt jag en försenad bröllopsmiddag tillsammans med min käre Stefan.
Johnny låg utslagen på mattan. Där låg han och drömde om helgen som varit och hela tiden rykte det i hans högra bakben. Jag tror att han i drömmen ledde sina soldater mot den fiende som låg i skogen och tryckte.
På tvättlinan hängde mina gröna kläder. Rena inför nästa övning.
 
Jag vill tacka alla mina underbara kompisar i 462 kompaniet, och såklart särskilt mina egna gruppkamrater i Echo.
Såklart finns ibland en rå skämtsam ton som det ju blir med en massa grabbar. Man ger och man tar, för så är det i livet … Ibland fräser någon till, blir förbannad. Man reder upp direkt och sedan fortsätter man i god kamratanda. Jag gillar den enkelheten.
Jag och Johnny är så tacksamma för den fina kamratanda som råder.
Jag tackar för alla glada skratt, alla hjälpande händer när jag varit för svag och utrustningen för tung. Jag tackar för all den kunskap övningsledare och ni alla förmedlar. Men mest tackar jag för alla upplevelser jag fått och som jag sparar i mitt minne och hjärta.
Love you all ♥
 
Dagens citat:
Du är född till att vinna
men för att bli en vinnare
måste du
planera för att vinna
förbereda dig för att vinna
och förvänta dig att vinna.
 
Höger vänster om marsch
Kram Annika
 
 
 

 

 

En träningsdag i det gröna.

Gomorron.
I helgen har jag och hunden Johnny haft en dag för bara oss själva.
Vi har varit ute vid Revinge med våra patrullhundskompisar och tränat.
Vilken glad gosse jag hade med mig den här dagen.
 
Det är så väldigt vackert där ute på fälten vid Silvåkra och Tvedöra. Jag tycker nästan att det påminner om savannen på Serengeti, där djuren strövar fritt. Några kor äter, andra ligger och sover och en del bara strövar mot något mål som de själva valt. Jag njuter bara av att se dem.
 
Fast jag och Johnny varit med i hemvärnet sedan 2011 så har vi nya spännande mötesplatser varje gång. Ni som känner mig lite mer, vet nog att jag är mer än lovligt förvirrad. Att jag lyckas hitta är lite av ett under.
Den här morgonen hamnade jag vid ett spännande projekt …. Ett ormprojekt och en snokkompost.
Eftersom jag vet att jag brukar förvirra mig, så är jag oftast ute i väldigt god tid. Såklart också den här morgonen. Jag hann med god marginal utforska den spännande komposten innan alla mina andra kompisar hjälpte mig och guidade mig rätt.
 
Vi hade en härlig dag ute på fälten. Johnny var en stjärna på ”vind och ”ljud”, men spårträningen gick alldeles väldigt dåligt. Bara att strunta helt i det den här dagen. Nästa gång går det säkert som en dans igen.
Tack alla mina underbara vänner i den ”gröna världen” för en strålande dag.
 
Dagens citat:
Jag kan sammanfatta allt jag lärt mig
om livet i tre ord.
Det går vidare.
 
Nästa helg är det regementets dag på Revinge. Kör gärna dit och kolla på alla uppvisningar vårt försvar har.
Jag och Johnny kommer nog också ha en pytteliten roll därute på lördag.
Kanske ses vi där och då.
 
Kram på er
Annika
 
 
Scroll to Top