Österlen

Det blev en påskdag som vi för alltid kommer att minnas här på Österlen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Tänk vilken påsk vi fick uppleva här på Österlen.
På påskdagen fick vi ytterligare en rejäl snöyra, och jag är säker på att det kommer att bli en dag vi alla kommer att minnas. En dag som vi alla kommer att prata om en lång tid framöver.
Jag älskar ju vädrets makter, som många av er redan vet, så jag var alldeles sprallig och glad i hela kroppen.
Såklart var jag tvungen att köra ut med min lilla bil och kolla hur allting såg ut på våra vintervägar.
Snöigt och moddigt såklart, men helt ok ändå. Glad över mitt val att ta däck med dubbar, gled jag fram genom mitt älskade Österlen.

I Gyllebo och runt huset var allting så vintrigt och vackert.

I almanackan stod det den första april, men ingen verkade särskilt sugen på att dra några större skämt den här dagen. Förmodligen tyckte människor att hela världen var ett enda stort skämt. Moder natur stod själv för den största uppståndelsen, så inget lureri kunde mäta sig med vädret i år.
Jag älskar upplevelser och det här var väl verkligen en annorlunda påsk att få uppleva.
Några som aldrig tycks tröttna på vintern är mina små hundar, Molly och Lykke. Lika lyckliga blir de varenda gång det kommit lite ny snö.
På kvällen låg snön tjock i trädgården och allting var så bedårande vackert.
Ja, hade det inte varit för mitt ryggskrälle så hade jag startat ett krig den här härliga påskdagen. Ett riktigt hederligt snöbollskrig och då jäkelen skulle han blivit rejält mulad, den där Olsson.
Dagens citat:
Tiden andas
hjärtat slår
värmen randas
snart är det vår.
Ha en härlig dag och ni som fick uppleva den Österlenska påskdagen kan vara lite lyckligare  … det är liksom upplevelser som gör livet värt att leva… och vår och sommar blir det med alla säkerhet så småningom.
Kram Annika
Dela gärna
     

Det blev en påskdag som vi för alltid kommer att minnas här på Österlen. Läs mer »

En annorlunda konstrunda på Österlen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I år blev det som ni kanske både hört och märkt, en annorlunda konstrunda här på Österlen. Det blev snö, snö och ytterligare snö.
Jag blir nog aldrig helt vuxen när det gäller väder…
Jag kände liksom bara en barnslig förtjusning som bubblade runt i min kropp. Ju mer snö som vräkte ner, ju gladare och barnsligare kände jag mig.
Jag vet att många tycker att det här är hemskt, tråkigt och förfärligt … men alla har rätt att tycka något och just så här tycker och känner jag.
Vår dag började med att min dotter kom hit. Efter att ha partajat en hel natt var det bäst att hon startade med lite födointag och ett stort glas kall O´boy. Lilla hunden Molly var väldigt intresserad av allt som fanns på bordet.
Vårt första stopp på konstrundan blev hos en keramiker som jag tycker lite extra mycket om.  Nämligen Elisabeth K Palm i Baskemölla. Någon trängsel var det inte och vi kunde strosa runt och njuta av allt vackert som fanns i hennes ateljé.
Därefter blev det ett besök på glashyttan i Baskemölla hos Anders Wingård.
Och nej, Anders är inte släkt med arkitekten Gert Wingård – även om jag tycker att det finns en stor likhet …
Hur som helst, vi njöt av all vacker glaskonst innan vi for vidare i snöyran.
Så for vi till Ulf Lundells utställning. Utlämnande självporträtt och en märklig kärlek till påskharar. Ja, så kan man nog sammanfatta Ulf Lundells utställning. Jag gillar hans musik bättre än hans målningar, men så är jag ingen konstexpert heller…
Jag funderade en svindlande sekund på att köpa en tavla, men så tog jag mitt förnuft till fånga …
Ska jag handla tavlor vill jag göra det av konstnären själv, och ingen Uffe syntes till.
Sedan hade vädret busat till det så väldigt så vi tyckte att det nog var dags för oss att försöka hitta tillbaka till Gyllebo igen. Jag rattade min lilla fyrhjulsdrivna Duster genom snödrivorna och ibland kändes det som om vi flög över hårda ”snövågor”. Det kittlade i magen och jag kände mig som 18 år igen. Det är något visst att köra bil genom snöyran här på Österlen.
Dagens citat.
Underskatta aldrig vikten av
att ha en person i ditt liv som
nästan alltid kan få dig att le.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

En annorlunda konstrunda på Österlen. Läs mer »

Enjoy every moment!

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Enjoy every moment – precis de orden skrev min dotter på sin instagram och det är precis det som är den stora hemligheten.
Njut av varenda ögonblick!
Även om den här påsken inte har bjudit på det vårväder som vi och de flesta med oss önskat så har det varit alldeles fantastiskt!
Min skärtorsdag började med ett besök hos min sjukgymnast i Malmö. En underbar kvinna som tagit mina problem på största allvar och hjälpt mig till en trygg vård och en förhoppning om att slippa operation. Tiden får utvisa hur allt blir med den saken.
Det var på hemvägen som vädret började busa till det. Ju närmare Gyllebo vi kom ju mer vinter blev det.
På eftermiddagen hade vädret övergått till en riktig typisk Österlenstorm, och det var bara för oss att tända fyr i kaminen och mysa och pyssla inne i stugan.
Utanför huset la sig snön åter i driver över hela trädgården. Jag kunde höra hur vinden ven i trädtopparna. Lilla Lykke tycktes älska att än en gång ha lite snöstorm här hemma.
På långfredagen vaknade vi upp till den vackraste av dagar. Allting var alldeles vitt och solen strålade från en blå himlen.
Jag vandrade en kort runda med hundarna och njöt till fullo av varenda ögonblick. Tacksam att kunna vara med om allt det underbara, även om det inte var på det viset som man förväntat sig att en påsk ska vara. Det här var ju sååå mycket bättre än ett piskande kallt hällregn till exempel. Allting kan bli minst lika bra, fast det inte alltid blir som man förväntar att det ska bli.
Enjoy every moment!
Njut av mina morgonbilder från ett bedårande Gyllebo den tidiga långfredagsmorgonen.
Dagens citat:
Lyckliga är de som tar allting som det kommer,
de som inte klagar, och de som är tacksam för det lilla i livet.
Ha en riktigt bra dag, gilla läget och njut av de små sakerna i livet.
Kram Annika
Dela gärna
     

Enjoy every moment! Läs mer »

Mat i överflöd.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Vi vet nog alla att jordens resurser är synnerligen ojämnt fördelade. Det gäller inte bara för oss människor, har jag lagt märke till, utan även för våra vilda djur. En riktig klasskillnad kan det minsann vara.
För visst ser det ut som den här lilla råbocken har fått lite för stor påskbuffé för sig själv?
Nu är den här lille bocken visserligen en lite finare och förnämare rådjursbock med härkomst från ett riktigt gods. Nämligen Christinehofs gods. Och när man är en sådan finare herre, ja då kan man göra lite som man vill … man kan till exempel upp och stå bland all maten.
Men att bli fotograferad och förevigad är inget den fine herren tyckte var särskilt trevligt. Argsint spärrade han upp bakdelens vita tuss i tron att den på något vis skulle göra att han såg farligare ut och skrämma bort mig.
Jag tyckte istället att han blev söt och lite lik en gullig kanin bakifrån, och det är ju passande såhär i påskatider.
Ja, det är inte särskilt rättvist i vår värld, men det bryr inte sig den här lille bocken om.
Kvällens citat:
Dina nuvarande
omständigheter avgör inte
hur långt du kan gå, de
bestämmer endast
var du börjar.
Ha en härlig lååååång fredag. Och dela med er om ni har för mycket mat.
Kram Annika
Dela gärna
     

Mat i överflöd. Läs mer »

Vägen till Blåkulla.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Om jag skulle flugit till Blåkulla ikväll så skulle jag tagit vägen förbi Vitaby kyrka. Den där kyrkan som ligger så vackert. Jag vet att därifrån har man fin havsutsikt.
Strax nedanför finns en bondgård så förmodligen ligger där en svag doft av koskit också. Gödseldoft och påsk det hör liksom lite grann ihop tycker jag. Den doften är början på våren.
Att utsikten därifrån är bedårande det minns jag särskilt från den vackra sommardagen då jag hjälpte en kär vän med en bröllopsfotografering. Tänk, snart har vi sol och grönska igen.

Och om  ”Österlenkäringarna” har tur så blåser det inte heller så förtvivlat mycket på vägen till Blåkulla.

Att styra en farkost som kvast genom en Österlenstorm det kan då inte vara det lättaste.
Jag hoppas ni har lite extra gotter hemma i gömmorna, ifall någon liten käring kommer på villovägar med sin kvast ikväll. Hos mig finns det en och annan godisbit om det skulle knacka på just min dörr såklart.
Och en vacker bukett har också hamnat på bordet för att sakta sparka igång påskänslan.
Jag stannar hemma ikväll. Blåkulla blir nog fullt av käringar utan mig.
Dagens citat:
Frihet är inte att göra vad man vill.
Frihet är att inte vara tvungen att
göra det man inte vill.
Ha en fin kväll och en skön start på påsken.
Kram Annika
Dela gärna
     

Vägen till Blåkulla. Läs mer »

En tur till Rörumsåns vattenfall.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
En förmiddag i helgen var det ett så strålande väder. Soligt och ganska milt.
Jag och Stefan som båda har lite trixigt att promenera just nu, enades om att Forsemölla var ett perfekt utflyktsmål.
Dessutom är det en alldeles lagom liten bit för hunden Lykke att åka bil. Körsträckan dit är så kort, så hon hinner inte bli åktsjuk på den lilla färden.
Wowww vilken dag!
Visserligen låg snön envist kvar på sina ställen, men solens strålar skapade dagsmeja. Jag älskar den här tiden då den gamla fula snön sakta får ge vika för solens styrka. Ordet meja betyder ju just kraft och styrka.
Det är något med den här årstiden som får mitt minne att gå tillbaka till barndomen, då jag fick sätta undan de trötta vinterstövlarna och ta fram mina röda ”lejongympaskor”. Jag kan liksom minnas hur det trillade in lite blöt snö över kanten på skorna när jag rusade fram genom skogen i mina röda gympadojjor…
Den här dagen var vi inte ensamma vid Forsemölla. Såklart var det fler människor som dragit sig hit den här strålande dagen. En liten bebis låg och sov i sin färgglada vagn intill fallet, och jag kan bara föreställa mig hur skön sömn den ungen hade. Tänk er själv att ligga och slumra med ljudet av fågelsång och vattenbrus.
På den här platsen finns en av de vackraste stentrappor jag vet. Jag blir bara så glad av att se den.
Eftersom jag inte har alltför lätt med att gå ännu, så passade det synnerligen bra för mig med en liten paus där. Med solen i ansiktet och utsikt över vattenfallet mådde jag som en kung!
Det här är en riktig pärla att besöka. Ofta drar sig konstnärer hit och det är inte sällan man kan se ett helt gäng staffli stå uppställda här. Och jag kan verkligen förstå det. Det händer att jag blir sugen på att lägga undan kameran för en stund och prova på det här med oljemålning eller akvarell …
Vi strövade vidare och bara njöt!
Hunden Johnny hade som vanligt ”glädjefnatt” den här dagen. På riktigt!
När vi ska göra roliga saker som att åka på utflykt eller ut på ställen där han inte varit på länge då får han någonslags stressklåda på halsen. Han blir helt galen och så fort vi stannar så kliar han sig värre än om han var översållad med loppor. Nu skulle man kunna tro att han även gör så när han är i tjänst som militär patrullhund, men se, då är det andra bullar. Då är det allvar och jobb. Då är han stilla, fokuserad och sköter sin uppgift! Min fine galne hund!
Underbar plats, som jag är så tacksam över att ha möjlighet att besöka.
Dagens citat:
Det är inte många som vet hur bra
de har det – däremot hur bra andra
har det.
Hoppas ni alla får en fin skärtorsdag. Jag ska en sväng till min sjukgymnast och hoppas få massa tips på bra rörelser för mig och såklart svar på lite frågor som poppat upp.
Kram på er och tack för ni vill kika in här.
Annika
Dela gärna
     

En tur till Rörumsåns vattenfall. Läs mer »

Att smittas av glädje.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
I helgen har vi varit hos Karl Fredrik på Eklaholm.
Hit åker man för att handla vårblommor, fast mest åker man hit för att bli glad!!
Att komma in där till Karl Fredrik är som om det plötsligt går tunna trådar från mungiporna upp i taket.
Så blir det förstås när man ser alla ljuvliga vårblommor, tulpanlökar och överdådiga julrosor … men jag tror inte att munterheten och det lätta sinnet beror bara, enbart på blomsterprakten … nej, jag tror faktiskt att det är självaste Karl Fredrik som skapar den där atmosfären.
Den här helgen strax före påskveckan, var här inte en enda turist eller sommargäst på besök.
Den här dagen var Eklaholm nästan bara fyllt av oss infödda Österlenbor. Det gjorde att vi kände varann nästan allihopa, hela bunken, så det blev som ett enda stort kramkalas.
Det hejades, det logs och kramades!
Det bjöds på goda tilltugg och fika. Inte någon ”kvickfix” som torra köbekagor i form en låda Gillekakor … nej nej …  världens godaste nybakta kolakakor serverades. Kaffet avnjöts i de lyxigaste ostindienkopparna.  Det fanns surdegsbröd, olivolja och de godaste oliver jag någonsin smakat.
Jag försåg mig med en hel famn av tulpaner. Hur skulle jag kunna låta bli liksom?
Frestad slängde jag långa blickar mot de kraftiga julrosorna i den vackra färgen. Men så mindes jag hur det såg ut i min egen trädgård … ett tjockt snötäcke. Nej, julrosorna fick jag låta bli för den här gången.
Påfylld med så mycket vårkänslor och smittade av Karl Fredriks sprittande glädje Tackade vi för oss och gick ut i den bleka solen igen.
Det må ligga ett tjockt lager snö i min egen trädgård hemma i Gyllebo, men här hade jag fått en rejäl påfyllning på mitt måbra konto!
Hit borde alla åka och bli smittade av lite livslust tycker jag!
Det får bli mitt lilla Österlentips.
… och du, Karl Fredrik … vi ses snart igen för jag behöver nog köpa en sådan där julros känner jag …
Dagens citat:
Alla letar efter sätt att
ändra på världen, men
nästan ingen letar
efter sätt att ändra på
sig själv.
Ha en fin dag och dra upp smilbanden lite, det känns så mycket bättre.
Kram Annika
Dela gärna
     

Att smittas av glädje. Läs mer »

Hemma på mammas gata.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
i min barndom bodde vi knappast vid någon gata … nej vi bodde så mycket bättre.
Vi bodde vid ett slott!!
I helgen när jag och Stefan var iväg på lite ärende, så passade vi på att köra en sväng till mina gamla barndomstrakter.
Där vid Christinehof, där är så fantastiskt vackert. Som barn såg jag inte det på samma vis. Då var slottet och dess omgivning som en enda stor lekpark för mig. Som ett enda gigantiskt äventyrsland.
Idag kan jag istället se den bedårande skönheten som finns där i byggnaderna och naturen.
Vi passerade den lilla kyrkan där jag både blivit döpt och konfirmerad. Finns det någon kyrka som ligger vackrare … ja såklart gör de det. Men för mig är det den allra vackraste lilla kyrkan i hela världen.
Andrarums kyrka.
Ett stenkast från slottet ligger mitt barndomshem, Skoghem. En stor mäktig tegelbyggnad som var mitt hem i väldigt många år.
På vår väg till Christinehof såg vi vackra svanar som låg i en vattensamling. Det var både knölsvan och sångsvan som samsades i samma lilla pöl.
Det är först nu i vuxen ålder som jag förstår hur bortskämd jag egentligen varit med allt djurliv inpå husknuten. Att mitt liv varit så berikat med alla vilda djur så nära. En gåva jag är så tacksam för.
Om mitt liv var rikt på vilda djur, så var det kanske desto fattigare på kompisar. Att växa upp ute i skogen betyder ju att man inte har ett helt gäng vänner utanför dörren precis. Men jag hade en kompis … och egentligen behöver man bara en enda!!
Tack Annelie, för allt jag fick uppleva med dig och för att du vågade hänga med på alla mina påhitt. Jag tyckte så mycket om dig, kanske sa jag aldrig det …
Den här eftermiddagen när vi svängde in till Christinehofs slott var det som om hela slottet lyste upp över att få se mig. Jag tror nog att det där slottet hade det lite roligare när jag bodde där, då när vi hittade på alla halvgalna hyss där.
På den tiden var det målat i en rosa, barnslig färg. Som rosa marsipan ungefär. Nu är det färglagt i en guldgul mogen kulör. Det är som om slottet blivit vuxet nu, liksom jag.
Vid parkeringen kan man ana den lilla grusväg som ledde från slottet till vårt hus. Den där vägen som nästan bara postmannen använde när jag var barn. Nu är den helt överväxt och inte ens en liten stig längre.
På hemvägen tog vi den slingrande kastanjeallén. Den där lilla vägen som jag cyklade varendaste dag till skolbussen. Den där allén där jag kände igen precis vartenda träd.
Den här dagen yrde snön och jag kunde precis minnas hur det var att gå där efter en hel skoldag…
Dagens citat:

Det vi får är det vi lever av.

Det vi ger är det vi lever för.
Kanske ett utflyktstips till någon som aldrig besökt Christinehof och dess ekopark. Där är en storslagen natur och numera är där helt fritt från små vilda töser som riggar fällor åt turisterna …
Jag hoppas ni alla får en underbar dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hemma på mammas gata. Läs mer »

Istider på Österlen

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Om jag inte hade haft så stark och envis tro på våren, då hade jag bannemej trott att det var istiden som kommit till Österlen nu.
I helgen yrde snön omkring här och kvicksilvret sjönk i termometern. En kall nordan svepte runt öronen så man knappt kunde höra vad man tänkte.
Här hemma var det bara för Stefan att plocka fram snöskyffeln igen.
Vår minsta lilla hund, Lykke, älskar att vara med där det händer saker. Så att skotta snö är ren och skär glädje för henne.
Istider är det även på Kivik. En morgon när vi körde längs havet såg jag att ”svartesten” hade fått en ismössa på sig.
Vågorna slog ilsket upp mot luvan och byggde på formen hela tiden.
Redan på långt håll kunde man se att havet var vilt och busigt. Jag älskar när det är sådär otämjt och bångstyrigt.
Naturkrafter som ingen människa rår på. Det är mäktigt.
Ute på hamnpiren kunde jag se hur saltvattnet byggt en rejäl isskulptur och av en inföding fick jag höra att de båda nya badstegarna gått åt pipsvängen för all nerisning den senaste tiden. Ja som människa är man allt bra liten mot naturens krafter.
På strandkanten stod måsar och trutar och balanserade på ett ben. Kanske var det för att spara värmen i det andra benet, eller så tyckte de helt enkelt bara att det var en skojig lek.
Jag vet egentligen att fåglar står på ett ben för att spara värme och för att vila, men jag tror att de tycker att det är lite kul också.
Dagens citat:
Behåll dina farhågor för dig själv,
men dela med dig av ditt mod!
Jag är inte det minsta rädd för att våren sviker oss. Jag är övertygad om att när det väl händer, då händer det med råge.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Istider på Österlen Läs mer »

Ibland måste det bli riktigt fult, för att sen kunna bli riktigt snyggt.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Det är ju inte så ofta som vi visar hur det ser ut från en byggarbetsplats när det är som allra fulast.
Ofta är man så mån om att det ska bli snyggt och klart, så man glömmer bort att fota och föreviga de där ögonblicken då allting är som mest röriga.
Just nu håller vi på med en renovering i ett litet hus på Österlen. Där ska bli ett nytt, större modernt kök och en bärande vägg har därför tagits bort.
Jag vet att det kommer att bli fantastiskt fint när alltihopa är klart och det ska bli så spännande att få se resultatet.
Dagen då jag var på besök ute hos snickarna hade den tunga rejäla järnbalken precis blivit levererad. Det är den som istället för den bärande väggen ska hålla upp alltihopa.
När man ser rummen såhär sönderplockade så inser man hur mycket där är att tänka på.
Inne i huset vid havet var det ganska rörigt den här dagen, som ni kan se, men jag lovar, utsikten från det lilla köksfönstret var precis lika vacker som alltid.
Hemma i vår egen stuga hade en liten vårblomma smugit sig in i köket.
Nu är vi väl sugna på vår allihopa …
Dagens citat:
Se inte kaos som ett hot
utan som en möjlighet.
Vårt företag kommer gärna hem till er också och river, bygger och skapar ett planerat kaos.
Vår hemsida hittar ni här.
Ha en härlig dag och kram på dig.
Annika
Dela gärna
     

Ibland måste det bli riktigt fult, för att sen kunna bli riktigt snyggt. Läs mer »

Rulla till toppen