En tur till Rörumsåns vattenfall.

Hej hej
En förmiddag i helgen var det ett så strålande väder. Soligt och ganska milt.
Jag och Stefan som båda har lite trixigt att promenera just nu, enades om att Forsemölla var ett perfekt utflyktsmål.
Dessutom är det en alldeles lagom liten bit för hunden Lykke att åka bil. Körsträckan dit är så kort, så hon hinner inte bli åktsjuk på den lilla färden.
Wowww vilken dag!
Visserligen låg snön envist kvar på sina ställen, men solens strålar skapade dagsmeja. Jag älskar den här tiden då den gamla fula snön sakta får ge vika för solens styrka. Ordet meja betyder ju just kraft och styrka.
Det är något med den här årstiden som får mitt minne att gå tillbaka till barndomen, då jag fick sätta undan de trötta vinterstövlarna och ta fram mina röda ”lejongympaskor”. Jag kan liksom minnas hur det trillade in lite blöt snö över kanten på skorna när jag rusade fram genom skogen i mina röda gympadojjor…
Den här dagen var vi inte ensamma vid Forsemölla. Såklart var det fler människor som dragit sig hit den här strålande dagen. En liten bebis låg och sov i sin färgglada vagn intill fallet, och jag kan bara föreställa mig hur skön sömn den ungen hade. Tänk er själv att ligga och slumra med ljudet av fågelsång och vattenbrus.
På den här platsen finns en av de vackraste stentrappor jag vet. Jag blir bara så glad av att se den.
Eftersom jag inte har alltför lätt med att gå ännu, så passade det synnerligen bra för mig med en liten paus där. Med solen i ansiktet och utsikt över vattenfallet mådde jag som en kung!
Det här är en riktig pärla att besöka. Ofta drar sig konstnärer hit och det är inte sällan man kan se ett helt gäng staffli stå uppställda här. Och jag kan verkligen förstå det. Det händer att jag blir sugen på att lägga undan kameran för en stund och prova på det här med oljemålning eller akvarell …
Vi strövade vidare och bara njöt!
Hunden Johnny hade som vanligt ”glädjefnatt” den här dagen. På riktigt!
När vi ska göra roliga saker som att åka på utflykt eller ut på ställen där han inte varit på länge då får han någonslags stressklåda på halsen. Han blir helt galen och så fort vi stannar så kliar han sig värre än om han var översållad med loppor. Nu skulle man kunna tro att han även gör så när han är i tjänst som militär patrullhund, men se, då är det andra bullar. Då är det allvar och jobb. Då är han stilla, fokuserad och sköter sin uppgift! Min fine galne hund!
Underbar plats, som jag är så tacksam över att ha möjlighet att besöka.
Dagens citat:
Det är inte många som vet hur bra
de har det – däremot hur bra andra
har det.
Hoppas ni alla får en fin skärtorsdag. Jag ska en sväng till min sjukgymnast och hoppas få massa tips på bra rörelser för mig och såklart svar på lite frågor som poppat upp.
Kram på er och tack för ni vill kika in här.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top