Familj

Tjuvstartar med julklapparna

Gokväll i stugorna.
Hoppas ni har det härligt i julstöket.
Hos oss firar vi lite jul varenda dag nu. Sådär lite ”huller om buller” som det blir när man är separerad och det finns bonuspappor, nya män, extra familjer, styvmödrar och gamla x med i bilden.  Men med mycket hjärta och kärlek så är det bara helt underbart. Och jag är nog den lyckligaste kvinnan på den fronten, för jag har inte skilt mig på ett tråkigt vis – nej jag har istället bara fått så många fler underbara personer in i mitt liv. Och fina, goa vänner får man aldrig någonsin för många av.
I helgen fick vi fira julafton med min dotter Amanda och hennes pojkvän Jimmy.
Eftersom de båda ska åka utomlands över hela julhelgen, så enades vi om en lämplig dag för julaftonsfirandet.
Vi samlades hemma hos mina flickors pappa och hans underbara sambo Gunilla, för lite glöggmys.
De båda bor tillsammans i den lilla charmiga gården där våra döttrar är födda och uppvuxna.
Vårt glöggmys startade med att vi fick vår äldsta dotter Andréa på tråden. Mitt i glöggmyset ringde min telefon. Alla blev delaktiga i samtalet över internet och det kändes nästan som om hon också var med, fast hon var långt borta i USA för tillfället.
Tänk så praktiskt det är med internet!
Sedan mös vi vidare med vår glögg. Såklart gick mina tankar till min lilla Emmy också, som ju är i Australien.
Men det var inte så länge sedan vi pratades vid, och då var allting bra. Även om hon jobbar mycket så återstår bara någon månad, innan hon ska resa vidare i världen.
Vi fortsatte vår underbara ”Tomten är far till alla barnen” julafton.
Vi åt en härligt god middag och bara njöt av kvällen.
Så var stunden kommen till de viktiga julklapparna.
Även om vi egentligen inte ska ge varandra så mycket, så blir det alltid lite halvgalna, fina och roliga saker.
Den finaste julklappen fick vi av Amanda och Jimmy. Som vi skrattade!
Hemma i Gyllebo har Stefan byggt en sorts isolerad låda åt katterna där de kan söka skydd då vi inte är hemma, eller som de kan gå in i på natten. Den står under en bänk på vår veranda. Eftersom den där lådan såg lite tråkigt ut, så frågade jag Amanda för länge sedan om hon ville måla en skiva som vi kunde limma på för att piffa upp den där lådan lite.
Det var den skivan hon gjort klar nu..
Visst är den helt underbar. En målning på alla våra älskade djur!
(från vänster: Johnny, Molly, Lykke, Judith och Felix)
Vi blev alla väldigt glada för våra julklappar. Jag och Gunilla fick fina underkläder från Odd Molly, Stefan fick Zlatan kalsonger och Låke fick en hel kartong av goda coockies ….
En helt fantastisk julafton.
Ett stort tack till min underbara familj, till Låke och Gunilla – det är alla ni som berikar mitt liv!
Kvällens citat:
Utan en pluspol och en minuspol
skulle livet sakna gnista.
Det är viktigt att det slår gnistor om livet, men var ödmjuk och visa respekt, det vinner man alltid på.
Ha en fin kväll
och till Amanda och Jimmy vill jag önska en underbar semester såklart.
Kram Annika
Dela gärna

Tjuvstartar med julklapparna Läs mer »

Om stort och smått, och det som ligger mig nära.

Gokväll på er.
Jag kikar in i kväll igen med ett litet inlägg.
Ett inlägg om det som ligger mig närmast om hjärtat.
Min blogg började med fem trogna följare och har den senaste tiden ökat lite. Jag är så glad för det och ni är alla hjärtligt välkomna hit.
Plattformen i min blogg är naturen, men även vårt hem och vår trädgård.
Jag skriver om stort och smått som finns i mitt liv, och det kommer jag fortsätta med. Lite sådär halvrörigt …
Såklart handlar det också ofta om de personer som står mig närmst i livet – våra tjejer, Stefan och husdjuren. Familjen.
Och såklart skriver jag ibland om byggprojekt. Oftast mest om våra egna renoveringar, men ibland också från kunders då det finns möjlighet, utan att jag klampar in i det privata hemmet för mycket.
Ibland skriver jag lite om mat också. Vi älskar mat, men jag gillar bäst att laga vanlig gammaldags husmanskost. Lite tråkigt i mångas ögon kanske.
Jag tänker att om några generationer är all sådan kokkonst bortglömd och försvunnen. Min egen mamma var kokerska och gjorde den godast husmanskost man kan tänka sig. Men för den skull var hon aldrig rädd för att prova nya saker, vilket hon alltid klarade galant. Så gott allting blev. Hon är min förebild i köket.
Men ofta väljer jag naturen och utevistelse framför förklädet och spisen. Då får det helt enkelt bli slarvigt bredda mackor till kvällsmat!
Funkar hur bra som helst.
Allt sedan den 1 juni har Stefan varit sjukskriven. Det började ju väldigt allvarligt med 2,5 vecka på sjukhuset i Lund.
Nu är han lite bättre och kan jobba några timmar om dagen. Ännu finns oklarheter och krämpor kvar och ofta åker vi till Lund för prover och kontroller.
Där på njurenheten finns en underbar liten monter att beskåda. En massa figurer gjorda av äpplen, som visar hur teamwork fungerar. Jag kan stå där i evigheter och titta på den.
Ute i vida världen håller två av min döttrar ju till.
Emmy är med sin bästis Matilda i Australien för andra året.
För tillfället jobbar och sliter de för fullt.
Och jag blir så glad så glad, så fort det kommer något livstecken därifrån.
Som den gången min blogg blev kapad … inlägget hittar ni här.
Andréa jobbar som veterinär i Canada. Där bor hon tillsammans med en irländare som har ett nakenmarsvin som husdjur. Han har ett konstigt namn som jag håller på att vricka tungan av att uttala.
Hon har nyss tagit kanadensiskt körkort, så nu imponerar hon på den söte irländaren, genom att visa hur det går till att göra handbromsvändningar … Du milde tid, det är tur att mammor inte vet allt här i världen.
Fast igår åkte hon till USA förstås … Hon har några dagars ledigt, och då skulle hon åka och söka nytt jobb för att kunna klättra högre på karriärsstegen …
Lycka till mitt hjärta ♥
Så har jag lilla goa Amanda såklart.
Hon ska snart åka på semester med fästman och svärföräldrar. De tänker kidnappa henne över jul och nyår och föra henne ända bort till Thailand. Varmt och gott kommer de att få det i alla fall – långt där borta i Asien.
Men innan dess ska vi träffas och mysa riktigt tillsammans.
Ja, det var lite om min blogg och om vad jag egentligen svamlar om härinne.
Och alltid avslutar jag med ett foto på mig själv. Det är för att ni ska få en bild av vem det är ni har ”lyssnat” på i ett helt långt inlägg
Ikväll ska jag iväg och träna lite nosework med en av min hundar. Det ska bli jättekul.
Ha en skön kväll.
Gillar ni att kika in här får ni gärna trycka på lilla hjärtat här under.
Tack och haj!
Kram Annika
Dela gärna

Om stort och smått, och det som ligger mig nära. Läs mer »

Så mycket gott av en saffransdeg.

Hejsan.
Jösses vad tiden rusar tycker jag.
Det känns härlig att nu ha fyllt på frysen med smarriga saker såhär i adventstider.
Jag och min dotter Amanda träffades ju förra veckan och pysslade tillsammans. Mest blev det bakning för hela slanten. Så mycket gott vi gjorde av en stor saffransdeg.
Amanda kom hit en tidig morgon, efter att ha jobbat nattskift. Med sig hade hon köpt färska bullar, så vi började med en härlig frukost bestående av varm choklad och gott pålägg.
Såklart fick Amanda vila sig en stund sedan, för det måste man ju när man jobbat natt. Det passade jättebra, för under tiden hann saffransdegen jäsa och jag fick undan lite kontorsjobb.
Sedan var det bara att ta sig ann vår jättedeg.
Mitt recept på den här saffransdegen kommer från ”Sju sorters Kakor”. Jag gör först en vanlig vetedeg och efter jäsningen blandar jag i en röra av smör, saffran, socker och ägg. Det brukar bli saftiga och goda kakor.
Så gjorde vi en fyllning av smör, vit choklad och riven mandelmassa till de fyllda bakverken.
I ett av äggen fanns det två äggulor. Jag vet inte om det där betyder tur eller om det har någon annan betydelse mer än att den här hönan väntat tvillingar. Jag passade i alla fall på att önska mig lite, för säkerhets skull …
Så mycket härligt goda bullar, kakor och lussekatter det blev av den där stora degen.
Mums.

Under tiden som allting skulle jäsa och fara in och ut ur ugnen och gräddas, så passade vi på med lite annat pyssel som hör julen till.

Nu hoppas jag att ni får en härlig onsdag. På mig väntar arbetet som vanligt och då tycker jag det här lite småroliga citatet kan passa:
När ditt jobb känns tungt och tråkigt, och du är på gränsen till depression och inget går som det borde på jobbet, gör då följande:
När du åker ifrån jobbet, stanna till vid apoteket och köp en stjärttermometer av märket Johnson and Johnson. Öppna förpackningen och läs bruksanvisningen. Där kommer du att finna en mening; ”Varje termometer testas personligen i fabriken”
Blunda nu och upprepa med hög röst minst fem gånger: ”Jag är glad över att inte jobba på kvalitetskontrollen på Johnson and Johnson”….
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Så mycket gott av en saffransdeg. Läs mer »

Min favoritblogg får mig att minnas.

Hejsan.
Hoppas ni alla har en underbar måndag.
Julstämningen kryper på hos mig och som vanligt har jag kikat in på min absoluta favoritblogg idag. Som så ofta.
Jag brukar inte orka följa bloggar särskilt länge. Inredningsbloggar är kul för ett kort tag, sedan tröttnar jag. Det känns liksom så förutsägbart och alla känns  lika. Som att kika i en inredningskatalog från ett möbelföretag. Matbloggar blir jag bara hungriga av och får prestationskrav.
Men så är där en blogg som jag liksom fastnat för. Lite som en kär vän, trots att vi aldrig träffats i verkliga livet.
Det är bloggen om Sally och hennes hus.
Den här underbara Sally är en vit terrier. En westie. På pricken lik de vita små hundar som fanns i vår familj när mina barn var små.
Naturligtvis så är det inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härligt glada matte, Katarina.
Jag har verkligen fastnat för den här bloggen och tilltalas av Katarinas glada sinne, hennes underbara foto där en liten vit terrier alltid går att skymta någonstans i bild. Jag gillar att följa Katarinas inredningsintresse, då det stämmer in med min egen smak. Lite nytt blandat med gammalt, ärvt och nött.
Katarina är nog en person som alltid prioriterar glädje och skratt framför tristess och tråkiga måsten. Någon som verkar ta vara på livet fullt ut.
Att den lilla vita hunden sedan får mig att minnas min första egna lilla hund, Cliff, gör ju inte saken sämre.
Cliff kom in i mitt liv när min äldsta dotter var en liten bebis.
Jag älskade den här tuffe, lille terriern som jag tränade lydnad med på brukshundsklubben. Min Cliff var ganska duktig och kunde en massa kommandon … men bara när han själv ville… så som ju envisa terrierhundar för det mesta är.
Tyvärr skulle min älskade lille hund komma att ett relativt kort liv.
Vid 2,5 års ålder rymde den lille rackaren från mig en morgon. Efter ett par timmar stod det klart – han hade blivit påkörd på den stora vägen och jag var otröstlig.
Idag tror jag att Cliff springer på en äng med alla andra djur som funnits i mitt liv, och där i mitten sitter nog min fina mamma Ingrid och njuter av dem alla. Djurälskare som hon var …
Bara efter någon månad skulle det komma ytterligare en liten vit terrier in i mitt liv. En liten sorgsen 5-årig tik vid namn Busan.
Busan påminde lite om åsnan Ior i Nalle Puh, tyckte jag. Hon var ingen särskilt glad hund, utan mest ängslig och allvarlig. Kanske var det bara som det såg ut, eftersom hennes lilla svans på något vis var skadad. Istället för att stå rakt upp i luften som den ska göra på Westies, så hängde den lite krokig bara rakt ner.
Busan fick stanna i vår familj tills hon var en gammal hundgumma. Älskad av oss alla.
Allt det här får lilla fina Sally och hennes matte mig att minnas.
Vill ni också hälsa på hemma hos Sallys Hus, så kan ni klicka här.
Nu finns ju ett nytt gäng hundar i mitt liv, med minstingen Lykke i spetsen.
Dagens kloka citat:
Allt är vanebildande, så se till att
det du gör är vad du vill göra.
Några av er har kanske som vana att kika in här hos mig. Det gör mig glad och tacksam såklart.
Och skulle Sallys matte också hälsa på, så vill jag hälsa henne och tacka för alla fina inlägg, bilder och text hon bjuder på varje dag. Det som för mig har blivit en kär vana.
Ha det fint idag.
Kram Annika
Dela gärna

Min favoritblogg får mig att minnas. Läs mer »

Varför det heter julstök.

Hejsan
Idag är det den 1 december och jag och min dotter Amanda ska julstöka här hemma hos mig.
Julstök heter det för att det bli så väldigt uppställt och rörigt. Som ett bombnedslag.
Det ska vara stökigt – det är liksom det som är hela grejen. Det är därför det heter just julstök.
Om ni ser någon på sociala medier som har julstök i ett välordnat kök, då är det bara lureri, ungefär som ett filmtrick tror jag.
För fem år sedan när alla tjejerna bodde hemma och julpysslade, då vill jag lova att det var rörigt emellanåt.
Stugans kök var litet, men det fanns hjärterum och det innebär ju att det också fanns stjärterum.
Åhhh vad jag saknar den där röran nu…
Då när det byggdes stora pepparkakshus, bakades bröd, julgotter och marsipangrisar.
Då när det tog en hel dag att diska upp efter dem.
(året var 2012, och pepparkakshuset hade fått sin inspiration från Ystads gamla vattentorn)
Som sagt, idag kommer Amanda och lilla hunden Snowie hit och vi ska pyssla tillsammans, hon och jag.
Jag och Johnny förbereder oss såklart med en stärkande promenad först.
Ännu går korna i sin hage och dräller. Jag undrar sådär lite försynt om bonden månne har glömt att han är kreatursägare … Men sånt kan man väl inte bara glömma bort?
Nu är det bäst att vi skyndar oss på här, innan hunden Snowie  med sin lilla matte kommer hit.
Såklart har jag förberett med en massa olika ingredienser för dagens pyssel.
Glöggen är provsmakad och en massa levande ljus ska tändas. Jullistan på Spotify är redo.
Det fanns en tid när min stuga var liten och trång, och huset var rörigare än någonsin.
Jag saknar den tiden nu, såklart.
Men det ska bli så mysigt att pyssla lite mer lugnt och stilla idag. Var tid har ju sin tjusning.
Kanske får vi möjlighet att starta en videochatt över hela världen också – vem vet.
(Ett litet budskap till alla unga barnfamiljer som kanske stressat ser alla de välordnade instagrambilder med förskönande filter. Bilder på hur ett lyckligt julfirande ska se ut. Men vet ni, lyckan finns inte där i fasaden, lyckan bor i era hjärtan tillsammans med dem ni älskar.)
(en jul då vi hade rörigare än någonsin – men så mycket lycka och värme)
Dagens citat:
Små, små ord av kärlek,
sagda varje dag
sprider över hemmet
solsken och behag.
Hoppas ni alla får en fin fredag. Och hinner man inte julstöka, så är det viktigaste att man hinner vara tillsammans. Det finns färdiga pepparkakor och man bli precis lika snäll av dem.
Tjingeling och kram.
Annika
Dela gärna

Varför det heter julstök. Läs mer »

Hemmagjord pizza och tacksamhet för att internet finns.

Hejsan.
Min bäst stund är ju som många vet, de första timmarna på dagen, alldeles i gryningen.
Det är som om dessa timmar är bara mina. Jag liksom äger världen då.
Då känner jag mig ensam och stark.
Vid Gyllebosjön ligger det ett vackert slott. Där brukar det gå hästar i hagarna vid det stora ridhuset.
Hela sommar har det varit tomt och tyst där, men nu är de tillbaka igen och det känns så trevligt och mysigt. Livet har blommat upp där igen.
Förra helgen bjöd jag Stefan på hemmagjord pizza. Eller ja, hemmagjord och hemmagjord … Jag köpte helt fräckt en färdig fullkornsbotten och la på lite smaskiga saker. Toppade med ost och in i ugnen. Det som kanske var mest hemmagjort var väl tomatsåsen som jag alltid brukar koka ihop när jag gör pizza. Det är fräst lök, vitlök, krossad tomat och kryddor. Så får det koka och svalna. Jättegott.
Till sallad gjorde jag en tomatsallad med fetaost. Saker från kylen med kort hållbarhet. Jag hatar att kasta mat och jag försöker alltid se till så att allt går åt innan det blir för gammalt. Att göra ett riktigt ”tabberas”, precis som Emil i Lönneberga gjorde, då all mat tog slut i Katthult – det känns så bra!
Åhhh vad jag älskar internet. Jag älskar sociala medier och jag älskar att snapchatta.
Det är ju ett fantastiskt hjälpmedel när man har sina ”nära och kära” spridda runt om i världen.
Man kan tillexempel sjunga en gonattvisa för sin dotter då hon inte kan sova …
Mamma sjunger … alltså jag:
-När trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dem i svansen
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff
ho aj aj aj aj buff buff
ho aj aj aj aj buff.
Ja tänk om vi inte haft den moderna tekniken som finns idag.
Många människor säger ”det var bättre förr” …. Jag kan inte hålla med om det. Vissa saker kanske var bättre … men långt ifrån allt. Tiderna måste förändras, för annars hade vi ju levt kvar på stenåldern, och det hade väl inte heller varit särskilt kul… Man får helt enkelt försöka hänga med. Håll koll på ungdomarna och lär av dem.
Nåväl, nu kan jag i alla fall få reda på hur det står till med mina tjejer där ute i världen tack vare den moderna tekniken.
(Tack Andréa och Emmy för all uppdatering)
Dagens citat:
Ahaaaaa, säger jag fast jag
fortfarande inte förstår.
Gör ni också så ibland? Jag ska sluta upp med det där.
Jag tänker från och med nu att fråga ända tills någon kan förklara så jag förstår. Så himla smart jag kommer att bli nu.
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna

Hemmagjord pizza och tacksamhet för att internet finns. Läs mer »

En färgglad farsdag.

Hej hej.
Dagarna springer iväg och jag har ju alldeles glömt bort att visa vilken färgglad familj jag har.
Det var förra helgen som vi samlades i Brösarp för att fira Fars-dag tillsammans.
Ingen dag kunde väl passa bättre än självaste Kurt-dagen.
Grattis pappa Kurt.
Pappa Kurt hade beställt en kaloribomb i form av en galet god smörgåstårta. Enkelt och så gott.
Vi lät oss alla väl smaka.
Lite presenter blev det också såklart.
Jag köpte ett presentkort på Brösarps gästis – för bor man i byn Brösarp på Österlen, så tycker jag att man då och då måste unna sig deras himmelskt goda ”äggakaga”. Såklart ska pappsen gå på gästis tycker jag.
Han fick även lite blomster av min syster. En sprakande, färgglad bukett, som matchade allt annat färgglatt den här dagen.
Minst färgglada den här dagen var väl kanske jag och lilla hunden Snowie.
Men glada var vi allt ändå, även om vår färgskala var mer åt det diskreta hållet.
Min käre make missade allt vad farsdag heter det här året.
Istället var han i Småland med sin bössa hela helgen och jagade vilda djur.
Fast det där var ganska bra, för frysboxen ekar inte så tom längre …
… och visst klär han bra i sin bössa – den där Olsson!!
(en gammal bild på oss från glada ungdomsdagar på 1800-talet … ㋡ )
Dagens citat:
Endast en moster
kan ge kramar som en mor,
bevara hemligheter som en syster
och dela kärlek som en vän …
Det viktiga är inte att man firar någon speciell dag, eller så.
Det viktiga är att man samlas och träffas för en stund tycker jag.
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna

En färgglad farsdag. Läs mer »

Emmy kapar bloggen

Hallihallå alla läsare!
Idag är det fru Annikas minsting som står för poesin. Direktsänt från Australien.
Jag och Matilda har rest längst hela östkusten nu och gjort alla turistsaker som finns att göra; dykning, fallskärm, camping, båtturer, vandring, osvosv. Men, sen började plånböckerna nästan lida av anorexia så vi bestämde oss för att det fick vara slut på det roliga. Så vi flög över till västkusten där vi fick ett jobb i en liten by som heter Corrigin. Det är en fin liten by med 900 invånare. Två affärer, ett café och en pub. Det är mer än vad Smedstorp har så jag skulle nästan vilja kalla detta för stadsliv. Jag jobbar i köket som Kitchenhand/servitris och Matilda jobbar i baren. Det går sådär för oss. Det är ett väldigt stressigt ställe under lunch och middag. Kocken som jag jobbar med bryter väldigt mycket på indiska och jag själv bryter på svenska, så vi har lite svårt att förstå varandra. Plus att han pratar med sig själv så jag vet inte riktigt när jag borde lyssna och när jag borde ignorera honom. Menmen! Instressant är det i alla fall. Nästa vecka sa chefen att han ska byta runt oss så då måste jag lära mig baren också. Önska mig lycka till, det kommer jag behöva. Gud bevara mig väl, säger jag bara.
Hursamhaver! Nu måste jag tyvärr avsluta detta inlägg för tiden börjar rinna iväg och jag och Matilda ska byta om och sticka till jobbet igen för våra kvällspass. Hoppas det blir en lugn kväll.

Mami ville se bilder på hur vi bor nu så jag lägger upp lite bilder på vår ungdamslya här som vi delar med två andra tjejer:

Tackar så mycket alla mammas läsare för att ni stod ut med mitt babblande i detta inlägg. Sist men inte minst vill jag hälsa till alla i min käraste familj som jag saknar så innerligt. Tillochmed Andréa. Älskar er ♥
Dagens citat:
Not all who wanders are lost.
Var snälla mot varandra och borsta tänderna två gånger om dagen. Puss och kram!
/Emmy
Dela gärna

Emmy kapar bloggen Läs mer »

En av tre är hemma igen.

Hej hej.
Hon är hemma igen!
Min mellandotter Amanda är hemma från semestern igen, och det känns så bra att ha henne nära.
Den lilla hunden Snowie blev såklart jätteglad över att se sin lilla matte igen.
Under tre veckor har Snowie bott här hos mig och det har gått så bra.
Såklart blev det stort pusskalas!
Snowie har en sjukdom som heter syringomyeli. Det är en sjukdom som hon måste medicinera för varje dag livet ut.
Nästan hela tiden hon varit här hos mig har hon varit pigg och glad, men så kom det ett litet skov förra helgen. Då fick hon ont i ryggslutet och ville helst bara vara i fred. Det är så hon har det, lilla Snow, det går upp och det går ner.
Glad blev hon i alla fall åt att se Amanda.
Någon som inte heller mår helt bra är ju Stefan. Ännu är han sjukskriven det mesta av tiden och håller på med en segdragen utredning på sjukhuset.
Men lite kan han jobba (25%), här uppmuntrad av hunden Molly.
I Canada har min dotter Andréa nyss tagit kanadensiskt körkort fick jag veta.
I våras köpte hon en gammal bil där borta i Amerika och min mammahjärna började då genast fundera på vem som kört den bilen fram till nu ….
-”asch, jag körde bara lite grann … till affären och till uppkörningen och så” …. svarade Andréa lite undvikande, när jag försynt undrade över det.
Ja, det är tur man inte har reda på allting … det hade inte varit bra för mina ”mammanerver”.
Andréa bor tillsammans med ett galet gulligt djur.
Ett nakenmarsvin.
Tack!
Jag måste ju bara skicka ett stort, rejält tack till Amanda och Jimmy för presenten jag fick.
En ljuvlig, exklusiv parfym. Mmmm …
Jag älskar dofter och de får gärna vara sådär lite ”unisex” med drag åt det maskulina hållet.
Tack ♥
Dagens citat:
6 sanningar om dig:
  1. Du är värdefull
  2. Din historia är viktig
  3. Ditt liv har en mening
  4. Dina drömmar räknas
  5. Din röst spelar roll
  6. Du föddes för att göra skillnad

Viktiga DU – jag önskar dig en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna

En av tre är hemma igen. Läs mer »

Husmanskost till husets man.

Hej hej
Hoppas ni har det bra allesammans.
Nu när Stefan är hemma igen så tycker jag att det är det såååå mycket roligare att laga mat.
Det känns liksom lite mer meningsfullt när man fixar mat åt fler än bara sig själv.
Den där veckan då jag var ensam så blev det kanske lite si och så med maten för min del.
Men det gör inte så mycket egentligen. Jag är en älskare av mackor. Egentligen känner jag att smörgåsar och vitt bröd inte är helt bra för mig, och stundom håller jag igen lite på det. Jag tänker lite på vad jag äter. Lite i stil med lchf kost… men bara lite! Jag väljer lite mindre vitt mjöl, pasta och potatis. Men unnar mig såklart ibland …
Jag är ingen lysande stjärna som kock. Men att laga till vanlig husmanskost, det kan jag ganska bra.
En sak jag gärna gör sådär lite till vardags är ungsgratinerad falukorv.
Och just det bjöd jag min Stefan på då när han kom hem från sin älgjakt.
Jag brukar bryna lök och lägga i mitten av min falukorvsring. Mycket lök ska det vara för vi älskar lök. Ketcup och riven ost på och in i ugnen. Och till det hemmagjord potatismos såklart och en fräsch sallad. Mums mums.
I veckan har det varit ganska milt och skönt, och jag passade på att klippa gräset.
Kanske var det för sista gången innan vintern – vem vet?
Stefan och hundarna busade mest och njöt av det härlig vädret.
Mina rosor blommar ännu och hos oss sitter de allra flesta bladen ännu kvar på sina träd och buskar.
Den stor vita klematisen som växer vid poolen blommar som vackrast nu på höstkanten – som alltid.
Dagens citat:
Det är tanken som räknas,
men ibland måste man visa
att man tänker.
Ja just det … i år har jag glömt bort att köpa ett ”rosa band”. Det ska jag se till att göra idag minsann!!
En slant till cancerfonden behövs alltid – många bäckar små. Alla har vi någon i vår närhet som drabbats av cancer.
Jag ska också iväg och handla lite ingredienser till en god lördagsmiddag (inte falukorv dock) och då tänker jag välja lite av alla de ”rosa produkter” som säljs just nu, där en del av summan skänks till just cancerforskning.
En tanke till min egen lilla mamma som lämnade oss för drygt fyra år sedan ♥
-Åhhhh…. vad jag hatar cancer!!!!
Ha det fint och en stor kram.
Annika
Dela gärna

Husmanskost till husets man. Läs mer »

Rulla till toppen