Annika Olsson

Liten söndagsutflykt till Skåne Tranås.

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej.
Fast jag den här söndagen vaknade med både en irriterande huvudvärk och en fästing som sugit sig fast på mitt ena öra, så blev det en mysig dag.
Två treo, en kopp kaffe och en pincett så var söndagen igång på bästa vis.
Min frukost blev en grov macka med ost och världens godaste marmelad.
Mandelmannens egen LyckomarmeGlad.
 
 
Det har varit väldiga diskussioner om huruvida den där marmeladen verkligen fick heta lyckomarmelad …
God är den i varje fall, och jag bryr mig inte ett skvatt om vad den är döpt till faktiskt.
Marmelad eller marmeGlad … lycklig är den!
 
Vi gjorde den här söndagen en liten utflykt till Skåne Tranås. En gullig liten by på Österlen.
Just den här dagen var där loppis på deras idrottsplats.
 
När jag var barn sa de vuxna alltid att det roligaste med marknader var att komma ut och titta på folk …
Det ligger något i det där tycker jag. Jag älskar att se olika människor. Olika stilar, olika åldrar, olika hudfärger, stilar … Ja, jag älskar verkligen människor. Smala, tjocka, gamla, unga, långa, korta … alla har de något speciellt!
Vackra, underbara människor och hundar!
 
Några fynd gjorde vi inte där på marknaden, men lite bär fick vi med hem till kvällens soffmys.
 
Där i Skåne Tranås finns en chokladfabrik. Fantastiskt god choklad tillverkas det där. Nu är jag själv ingen sådan finsmakare, så jag äter ju lika gärna ett vanligt marabouchoklad…. fast ssssch – det behövde jag ju inte nämna när jag var där.
 
 
Innan vi körde mot Gyllebo igen tog vi en liten fika på det lilla fiket som ligger på torget. Idas café.
 
 
 Dagens tänkvärda ord:
 
Förändras aldrig för att få
andra att gilla dig.
Var bara dig själv,
så kommer rätt
personer att älska dig.
 
Ja, det är lika bra att bara vara sig själv för vem i herrans namn skulle man annars välja att vara. Fast jag skulle kanske valt att vara Pippi Långstrump. Henne älskade jag när jag var liten och i hemlighet härmade jag allt hon gjorde…. kanske finns det kvar en liten bit av Pippi i mitt hjärta.
Vem hade ni valt att vara om ni fick välja?
 
Ha en skön dag och tack för att ni tittade hit.
Kram Annika
 
 

Liten söndagsutflykt till Skåne Tranås. Läs mer »

Regnväder och loppis i Brösarp

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron.
Det har varit dagar med hällregn här på Österlen.
Brösarps IF, en idrottsförening som ligger mig lite varmt om hjärtat, hade sån otur med vädret på sin årliga loppis.
Såklart var jag där ändå och bidrog, som alltid …
 
På morgonen drog jag på mig mina röda gummistövlar och tog hundarna med ut i skogen.
Jag vet inte om jag är barnsligare än genomsnittet av 50 åriga ”keringor”, men var gång jag ser sådär stora vattenpölar får jag en stark längtan efter att ta ett jätteskutt rakt ut i vattenmassorna … jag höll mig i skinnet och traskade runt om.
Friskt och skönt var det i skogen.
Och doften!!! Mmmm ….
 
Lättaste tiden att rensa ogräs är när det regnat rejält. Det går så mycket lättare att dra bort ogräs då, när jorden är fuktig och mjuk.
Jag passade på att ta ett litet tag i en av mina rabatter. Som sällskap hade jag hundar och katter.
I vägen precis hela tiden.
 
 
Så var det dags att åka på loppis.
Varje år köper jag något där på marknaden. Jag gör aldrig någonsin några direkta fynd. Jag köper såklart saker jag vill ha, men inte till något fyndpris. Jag hatar att pruta och eftersom pengarna går till en bra sak är jag glad att på något sätt bidra lite varje år.
I år fick jag en gammal och väl använd målarstege av trä med hem. En underbar liten stege att ha som inredningsdetalj någonstans …eller ifall jag vill måla eller putsa fönster …
Stefan var mest glad för att äta korv och snacka fotbollsminnen med gamla kompisar från klubben som han spelat boll med när han var ung. Han gruffade lite över det tunga åbäket jag införskaffat det här året.
–va sjuttsingen skulle du me den ti …
Ja, va söron skulle jag med den till??
 
Dagens citat:
 
Nostalgi är en förförisk lögnare.
 
Jag gillar nostalgi och blir enbart glad av gamla saker, gamla minnen, gamla vänner … ja till och med gamla pojkvänner.
Och det var precis det som fanns där på Brösarps loppis den här regniga dagen i början av juli.
Min gamla stege ska bara torkas av, så får jag se var den hamnar så småningom….
… kanhända är den tillbaka där på Utsikten och Brösarps idrottsförenings loppmarknad 2018, vem vet!?
 
Ha en härlig dag.
Kram Annika.
 
 
 
 

Regnväder och loppis i Brösarp Läs mer »

En regnig premiär hos Mandelmanns.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Äntligen har de slagit upp portarna för årets trädgårdssäsong.
Familjen Mandelmann på Djupadahl.
Premiärdagen var en regnig och lerig dag. Ändå var det en hel del människor som den här dagen trotsade vädrets makter och gjorde årets första besök där.
Jag och Stefan var två av dem, och jag köpte ”stammiskort” nummer 1 för det här året.
 
 
Där är så härligt och vackert där på Djupadahl. Det kvittar egentligen vilken sorts väder det är.
Ankorna såg ut att njuta av det ljumma regnet som föll, och alla blommor och grönsaker tvättades rena och fräscha från allt sommardamm av vår herre. Praktiskt och precis som det ska.
 
Maken min har alltid lite svårt för att tänka ut vad han behöver ha för kläder när vi gör våra utflykter tycker jag.
-ta din regnjacka , hojtade jag innan vi for ….
Ja, jag tänkte ju inte på att säga vilka skor han skulle ta på sig, så han fick försiktigt tassa runt där i leran i sina fina sandaler och tjocka tubsockor som sög åt sig lervällingen som ett läskpapper.
Lite surmulen var han allt över sitt misstag.
 
Själv hade jag mina röda gummistövlar på mig och var glad som en speleman. Jag bara älskade att ströva runt där, vädret till trots.
Jag tänkte på alla underbara insekter, grodor och annat som med all säkerhet lär trivas ypperligt i deras fantastiska trädgård.
 …. åhhh jag önskade att jag fått smyga runt där vid dammen en sen sommarkväll, med macroobjektivet på kameran …
 
En del kvinnor blir som fjolliga av att se Ernst Kirchsteiger på TV. Det blir inte jag.
Jag tittar mycket hellre på Gustav Mandelmann. Han är en så mysig person tycker jag. Och så klart hans hustru Marie. Underbara båda två.
Den här dagen såg jag Gustav stå där utanför sitt hus i hällregnet. Med världens största leende Precis hela tiden!
 
Där på Djupadahl kan man äta lunch och fika. Det tänker jag göra i sommar.
Mmm …. det såg så gott ut. Fast den här dagen hade jag egen mat planerad, och den var inte så dum den heller!
Så vi tackade för oss och lämnade gården Djupadahl för denna gången.
Men vi ses snart igen!
 
Dagens citat blir av Gustav Mandelmann själv.
Bilden är min egen, men orden är lånade från hans instagramkonto.
 
Jag tror att han gillar vilda sommarblommor precis som jag gör….
 
För att komma till Mandelmanns hemsida kan ni klicka här.
 
Jag hoppas ni får en riktigt härlig dag, och om ni också vill åka hit till Djupadahl, tänk på att man numera måste boka sitt besök.
 
Kram på er.
Annika
 
 

En regnig premiär hos Mandelmanns. Läs mer »

Renare än ren.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Asså hur mysigt kan man egentligen ha det en gråmulen och regnig dag på Österlen.
Jag vet – jättemysigt!
 
 
Min käre make hade sitt lilla ”mysiga” på Lunds lasarett den här dagen. Där fick han ligga i hela fem timmar för att medicinen sakta skulle rinna in i hans ådror.
 Jag tror att han hade lite tråkigt faktiskt.
 
Även om Stefan är sjukskriven och mår som en ”pusse nyddor”, som han själv uttrycker sig, så är han ute lite varje dag och träffar kunder och tittar till sina jobb.
 
(Översättning av ”pusse nyddor” = en påse nötter, och med det menas att man mår skit helt enkelt!)
 
 

Jag och min lillasyster Görel var hos vår kära vän Tina i Ilstorp. Vi har liten trädgårdsgrupp tillsammans, kan man säga. Exakt vad denna grupp innebär finns det inga klara riktlinjer för, men vi träffas och har så himla trevligt, mysigt och tiden springer alltid iväg alldeles för fort. Fokus på våra träffar är trädgård, men det svävar alltid ut …
Den här dagen inspekterade vi växterna i Tinas trädgård, jagade rymlingen Freddy och sedan satt vi i badbaljan i tre timmar. Vilken underbar eftermiddag.
 
 
 När jag nu skriver om Tina, så måste jag ju visa vilka fantastiska ljus hon gör.
Mer sommar än så här blir det inte i ett stearinljus!
Och hon har försäljning där i Ilstorp om någon är intresserad … mängder av ljus i alla de färger och former.
 
När jag kom hem tog jag en dusch, och funderade sedan på om det egentligen var nödvändigt efter tre timmar i en badbalja …
Renare än ren helt enkelt och skrynklig som ett russin..
 
I Canada gör min äldsta dotter sin sista dag på sitt internship och jag tänkte lite för mig själv på om hon kan tänkas komma hem om en sväng till Gyllebo nu i sommar …
Jag är lite sugen på att träffa henne i lugn och ro, höra om hennes nya planer och tankar inför sin framtid och samtidigt få lite råd och tips om mina egna nya drömmar och planer ….
Och så ska jag lära henne att yoga på riktigt hade jag tänkt. Sist hon skulle försöka det själv, slutade det  med att hon gjorde rent i ugnen istället, utan att hon märkt att hon slutat att yoga …
… och gillar hon inte yogan här hemma, så behöver min ugn också rengöras …
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Om dina drömmar inte
skrämmer dig lite, då
är de inte tillräckligt
stora.
 
Ha en riktigt bra dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Renare än ren. Läs mer »

Det är på ”hungar å ungar” man kan se att tiden går.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Dagar läggs till dagar och vi tänker inte så mycket på det där, förrän något gör att man inser att en massa år har passerat, liksom genom ett trollslag. Känner ni igen det?
Det var precis ett sånt trollslag som drabbade mig när jag fick träffa en kär gammal vän i veckan.
Vår tyska vän, hunden Lilly.
 
Första gången jag träffade Lilly var för 11 år sedan. Det var en het sommardag.  Lilly kommer från Tyskland och hennes husse och matte hyrde huset sidan om vårt. Vår egen hund Leo och Lilly hade hela dagen sneglat på varandra genom staketet. På kvällen var det VM i fotboll. Sverige mot Tyskland. Till Stefans stora förargelse förlorade Sverige och han höll på att reta ihjäl sig. Arg som ett bi blev han …
… den där kvällen slutade dock i alla vänskaplighet. Vi lärde känna Lilly och hennes familj och det blev en fantastisk kväll och våra hundar lekte som de bästa vänner och struntade så totalt i all annan fotboll än sin egen vältuggade boll.
 
Så här såg det ut, då för 11 år sedan …
 
 
I veckan mötte jag så Lilly igen. Hon hade blivit en gammal trött dam i en mer lättskött frisyr.
Hennes matte och husse hade möjligtvis några fler gråa hår, men det var på Lilly jag mest la märke till tiden som passerat. 
 
I veckan har vi hunnit med lite hundträning också såklart.
Valpträning för lilla Lykke, hos bästa Jenny i Gladsax.
Förbudsträning var kvällens tema … inget bra tema tyckte Lykke …
 
Lite noseworkträning för Molly och Johnny här hemma. Såklart fick minstingen Lykke vara med för att titta på, eftersom hon är galet rädd för alla konstig saker som inte brukar finnas i vår trädgård. Det där kallas  ”spökålder” och hos oss finns väldigt mycket spöken just nu.
 
 
Rackartyg är hon dock riktigt bra på, vår lilla Lykke.
Tillslut tröttnar Johnny och tar saken i egna händer …
 
 
Dagens citat:
 
Att åldras är som att bestiga berg.
Man blir lite andfådd men man får en mycket
bättre utsikt.
 
Det där med att åldras och att bli äldre har aldrig varit något problem för mig. Jag har aldrig haft några ålderskriser, inte vad jag själv märkt i alla fall. Jag tycker alltid att jag befinner mig i den absolut bästa åldern man kan vara i.
Lite förvånad kan jag kanske bli över de små, fina rynkor som jag ibland får syn på när jag speglar mig. Fast det blir ju så, särskilt om man skrattar mycket så ansiktet liksom skrynklas ihop i tid och otid.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Det är på ”hungar å ungar” man kan se att tiden går. Läs mer »

Johnny 8 år

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / / 3 minutes of reading
Hejsan
Tänk vad tiden springer.
Vår älskade Johnny har i veckan fyllt 8 år. Det känns som om det bara var ett par år sedan vi fick hem den underbare lille valpen till Gyllebo. Jag minns precis hur lyckliga vi var och hur älskad han blev från första stund.
Susedalens Right For You!!
 
Eftersom det var Johnnys födelsedag så tyckte jag att vi skulle välja en annan runda än den vanliga promenaden vid sjön.
Vid skjutbanan i Gyllebo finns olika motionsslingor. Hundarna brukar älska att komma dit och snusa och få lite nya intryck.
Såklart valde vi den gröna slingan den här morgonen. En riktig utflykt ville vi ha.
 
Det är så himla vackert att ströva där i skogen. Den här dagen var vädret precis lagom och efter hand så fick jag lätta mer och mer på mina kläder.
 
Lite snopen blev jag när vi kom till backen ner mot Sandvången.
Där det tidigare växt en gammal, tät granskog låg nu bara ett  naket kallhygge. Nu tycker jag förstås att det kan vara ganska vackert med kalhyggen också …
 
 
Vi passerade golfbanan i Djupadal. Där fotograferade jag några koncentrerade golfare i smyg, innan vi marscherade vidare in i skogen igen.
 
 
Där i skogen växte många vilda sommarblommor.
Underbara vilda sommarblommor. Det ordet hörrni … ljuvligt!
 
Jag tror att Johnny var nöjd med sin födelsedagstur. Han fick snusa så mycket han ville, pinka på de ställen han tyckte krävde en doftuppdatering. Småhundarna var tillfreds med livet de med. Lilla Lykke trippade på  och gick sin längsta runda hittintills och lilla bekväma Molly satt mer i sin ryggsäck än hon gick för egen maskin. Alla var nöjda och glada, och jag önskade att jag kunnat stoppa tiden lite grann. För visst går hundår alltför fort …
 
 
Dagens kloka ord:
 
Skillnaden mellan att ha det
jävligt bra och att ha det bra jävligt
är ofta en ren humörsfråga.
 
Allting går så mycket lättare med ett bra humör och ett glatt sinne.
Och med en Johnny-hund i huset blir man nästan alltid på gott humör.
Att vakna varje morgon med en blöt slick över hela ansiktet kan göra vem som helst på toppenhumör. Att sedan höra honom sätta sig tungt vid sängkanten samtidigt som han släpper ifrån sig en ljudlig brakare gör att skrattet inte går att hålla tillbaka. Om man därtill nästan klöks av stanken som sprider sig, då är det inte svårt att skutta glad ur sängen på morgonen. Att ha en trogen vän helt utan hämningar är underbart. Att samtidigt veta att hans kärlek till människor är gränslös gör honom till min bästa vän.
Ja, om man får vakna så varje morgon, då är livet allt bra gott att leva.
 
Jag bara älskar den underbara hunden!!
Grattis älskade ”Johnte”.
 
Hoppas att ni alla har något underbart i era liv, som förgyller er vardag. Självklart behöver det inte vara en dreglande, fisande hund med sur andedräkt, men jag har förstås svårt för att tänka mig något som skulle kunna vara bättre …
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 

Johnny 8 år Läs mer »

64.860 kronor

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Hur har ni det? Har ni semester och ledigt nu?
Jag har full rulle med mina papper här på kontoret. Det är en hel del som jag måste ta igen, sånt som jag lagt till sidan när Stefan varit sjuk.
Men det är ok. Jag har ju så fritt och bra och jag styr själv min tid, även om det också kräver en hel del självdisciplin såklart.
En sak jag alltid prioriterar är som ni vet min morgonrunda.
 
 

Så måste jag ju berätta för alla som kanske inte redan fått reda på det …

Resultatet på insamlingen som gjordes till förmån för ALS forskningen och lilla Simrishamn.
 
En fantastisk summa på hela …

64. 860:00 kronor.

Så fantastiskt!!  För bara lilla Simrishamn.
Och jag vet att efter det att summan offentliggjorts har det trillat in ytterligare hundralappar till Ulla-Carins Lindquists stiftelse.
Tack till alla som bidraget.
Om insamlingen kan man läsa här
 
 
Samtidigt som mina tankar var hos min älskade kusin hela den här insamlingen, så gick mina tankar även till en annan underbar person. En känd Simrishamnsprofil för många av oss och jag kan inte låta bli att nämna honom nu. Jan-Olof Gustavsson. Han avled tragiskt i just ALS.
Jag glömmer honom aldrig!! Hans aldrig sinande leende,  hans vänlighet, hans skratt och hans stora kärlek för får … Jag minns hans stora hjärta då han lånade en stor bagge av mig för att betäcka sina tackor med. Baggen Svartenbrandt som vi hade då jag bodde i Gårdlösa. Eftersom Jan-Olof var en av världens största djurvänner, så tyckte han synd om baggen. Svartenbrand hade ju inte tid att äta för alla damer han skulle uppvakta. Utan minsta tvekan fick han komma in i Jan-Olofs kök över natten. Underbara Jan-Olof ♥
 
 

Det är så ljuvligt med sommarkvällar. Jag njuter av att stilla strosa i min trädgård och njuta, iaktta och fotografera.

Vid den här tiden är det fullt av spindelnät överallt. Jag älskar att studera dem och fascineras över naturens finurliga skapelser.
Någon spindelfobi är jag inte född med. Den varan la min lillasyster beslag på istället. Hon blir stel av skräck bara hon ser ett fotografi på ett litet djur med åtta ben och tvådelad kropp.
 
 
Rosa blommor är jag svag för. Just nu blommar några i min lilla täppa.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Behandla dig själv
som om du vore din
bäste vän.
För då kommer din bäste
vän få det bästa av dig.
 
Ja, idag ska jag bjuda mig själv på lite extra gott och vara lite mer artig och tillmötesgående mot mig själv. Rent av fjäska lite för mig själv. Kanske ska jag överraska mig med något som jag inte alls är beredd på … för det är ju de oväntade blommorna man blir mest glad för. Jag tror jag kommer bli överförtjust.
Ha en skön fredag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

64.860 kronor Läs mer »

Mamma är lik sin mamma …

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det stämmer kanske inte riktigt alltid, det där med att mamma är lik sin mamma…
I helgen när vi var i Simrishamn så hittade min systerson den här lilla förtjusande ankungen. Inte ett dugg lik sin mamma tycker jag. Så underbart söt… ja mamman var såklart också söt … fast hon var en anka … 
En stund satt vi där och betraktade dem innan vi tyst smög därifrån.
 
Min egen mamma Ingrid, var väldigt förtjust i att handarbeta. Alltid satt hon med något nytt alster i händerna. Ibland var det ett överkast hon virkade, eller något plagg som stickades till barnbarnen. Någon annan gång satt hon sammanbiten vid sin vävstol.
 
Lite lik henne har jag nog varit genom åren. För även jag har både stickat, virkat och broderat.
Även om det var ett tag sedan jag gav mig tid till det nu, så händer det att jag kopplar av med att tillverka en mormorsruta eller två.
Så kanske, kanske är mamma lik sin mamma ändå ….
 
 
Så är det då den sista generationen som det inte stämmer riktigt på tänkte jag …
Fast bannemej om min dotter inte har lite handarbetstalanger ändå….
En dag kom det en bild på hennes senaste broderi!
Jajamensan, mamma ÄR lik sin mamma.
 
(för information, hunden på bilden mår bra och repar sig för varje dag, trots brodyren på hjässan) 
 
Det här med hundar….
Jag är inte speciellt förtjust i att sätta kläder på små hundar och förmänskliga dem likt små barnungar.
Jag har alltid hävdat att de ska behandlas väl, men därmed inte kläs ut till små bebisar. Skyddande täcke och regnskydd är en sak, men kläder för att få dem att se söta ut är larvigt tycker jag.
En trend jag sett är att ha bärselar till sina små dvärghundar. Rena tramset har jag hävdat. De har ben att gå med och ska nosa och pinka precis som de är födda att göra.
Nu står jag själv här med en liten hund som totalvägrar att gå mer än halva varvet runt sjön. Det kvittar hur jag lockar och pockar, Molly vill bli buren sista biten.
Jag har kapitulerat. Nu har jag helt enkelt fått investera i en sådan där hundryggsäck som jag tidigare varit total motståndare mot.
 
Boktips
 
Jag har nyss lyssnat klart på boken ”Arthur, gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem”. Det är historien som de flest säkert redan hört talas om. Den om multisportaren som gav en gatuhund en bit mat för att sedan få hunden som trogen följeslagare genom resten av tävlingen i Ecuador.
Jag älskar djur och särskilt hundar så jag älskade såklart den här historien, som dessutom är helt sann.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Dröm vad du
vill drömma, res dit
du vill resa och var
den du vill vara,
för du har bara
en chans att
göra det.
 
Varför inte … ta chansen och gör något du drömt om.
Gör det redan idag…. Planera för det i alla fall. Boka det på internet … klick, klick …
Anteckna det i kalendern och vips så är chansen stor att det verkligen blir av.
Bara gör det.
 
Kram Annika
 
 
 

 

Mamma är lik sin mamma … Läs mer »

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er.
En kväll nu i midsommartid åkte jag och Stefan ensamma ut till Forsemölla.
Det var en kväll då alla förmodligen som bäst höll på med en massa midsommarstök.
Jag kände att jag bara behövde lugnet och tystnaden. Jag behövde höra vad min egen hjärna tänkte.
Vad rösten inom mig sa.
 
Det är galet vackert där vid Forsemölla. Rena paradiset.
Kvällen var ljummen och alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust.
 
På samma gång som jag så gärna vill uppmana varenda kotte om att åka ut hit, så vill jag bevara platsen hemlig och bara för mig själv.
Såklart är den långt ifrån hemlig och såklart ska människor åka hit. Fast helst bara några få i taget, så man inte stör platsens egen själ. Tystnaden och dess skönhet.
 
 
Överallt växte vilda blommor. Vilda sommarblommor.
Vild kaprifol, blåklockor och vilda rosor.
 
Att tassa runt där vid det magnifika vattenfallet,  att fånga ögonblicket med min kamera och stoppa tårna i det kalla vattnet. Att få känna den kalla strömmen mot min hud. Det är sådana ögonblick som är de bästa och största i livet tycker jag.
 
 

Jag smög sakta ner för den smala stentrappan, medan Stefan stannade kvar uppe i backen.

 
Jag ville så gärna smyga in i Mandelmannens fårahage och fotografera de små, blåa fjärilar jag brukar se där. Men just den här kvällen var hans fjällkor på ett surmulet och vresigt humör. Med stora kliv och ett ilsket råmande kom det mot oss med sina bjällror argsint svingande runt halsarna. Nej, arga kor som tycks vara i fel sinnesstämning är inget jag vill utmana.
Vi hälsade lite, innan vi var och en vände åter på vars ett håll.
 
(En beige,  vacker fjäril fångade jag för ett par år sedan – då korna var mer vänligt sinnade. Den kan man hitta här)
 
Istället för då vackra blå fjärilarna fick jag ta vackra bilder på min make.
En liten nyfiken kalv som var på bättre humör kikade nyfiket på från en annan hage vid vattenfallet.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Gör mer sånt som får dig att glömma
bort att pilla på din smartphone.
 
 
Jag älskar detta citatet. Gör det ibland hörrni.
Lägg undan telefonen. Låt bli att ta den med. Lämna den bara hemma.
Man måste inte vara anträffbar precis hela tiden.
Glöm det där om att man måste kunna ringa ifall det händer något … våga leva lite farligt …
Det är såååå befriande.
 
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor Läs mer »

Bara han och jag.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Min midsommardag blev exakt sådär mysig och skön som jag ville ha den.
Vädret bjöd på regnskurar och en gråmulen himmel.
Precis ett sådant väder som inbjuder till en härlig kväll i orangeriet.
 
Fast vi började vår förmiddag med en liten sväng i skogen. Jag, hundarna och min käre ”gube”.
 
Nere vid slottets hästhagar håller alla rådjuren till.
I det höga gräset ligger de och trycker och ofta ser jag dem när jag passerar.
 
Midsommardag betyder för många här på Österlen – dans på Kulla.
Vet ni – man kan dansa, bugga och rocka precis lika bra i regnrock och gummistövlar.
 
För mig och Stefan väntade inte någon dans på Kulla.
Vi dukade med lite nypotatis och en sillarumpa ute i vårt kära orangeri.
Där satt vi sedan med levande ljus och njöt av den stilla kvällen.
Som bästa sällskapet hade vi våra underbara hundar.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det är inte lyckliga människor
som är tacksamma.
Det är tacksamma människor
som är lyckliga.
 
Jag tror att om man kan känna tacksamhet för allt man faktiskt har, så blir man så mycket lyckligare än om man hela tiden tänker på det man saknar.
Om man istället för att känna bitterhet och irritation över allt som är dåligt i livet faktiskt ägnar det mesta av sina tankar åt allt det som är fantastiskt – då är man på en säkrare väg mot lyckan.
 
Tack för att ni tittade hit idag och välkomna igen en annan gång.
Kram på er
Annika
 
 
 

Bara han och jag. Läs mer »

Rulla till toppen