Det är på ”hungar å ungar” man kan se att tiden går.

Hejsan.
Dagar läggs till dagar och vi tänker inte så mycket på det där, förrän något gör att man inser att en massa år har passerat, liksom genom ett trollslag. Känner ni igen det?
Det var precis ett sånt trollslag som drabbade mig när jag fick träffa en kär gammal vän i veckan.
Vår tyska vän, hunden Lilly.
 
Första gången jag träffade Lilly var för 11 år sedan. Det var en het sommardag.  Lilly kommer från Tyskland och hennes husse och matte hyrde huset sidan om vårt. Vår egen hund Leo och Lilly hade hela dagen sneglat på varandra genom staketet. På kvällen var det VM i fotboll. Sverige mot Tyskland. Till Stefans stora förargelse förlorade Sverige och han höll på att reta ihjäl sig. Arg som ett bi blev han …
… den där kvällen slutade dock i alla vänskaplighet. Vi lärde känna Lilly och hennes familj och det blev en fantastisk kväll och våra hundar lekte som de bästa vänner och struntade så totalt i all annan fotboll än sin egen vältuggade boll.
 
Så här såg det ut, då för 11 år sedan …
 
 
I veckan mötte jag så Lilly igen. Hon hade blivit en gammal trött dam i en mer lättskött frisyr.
Hennes matte och husse hade möjligtvis några fler gråa hår, men det var på Lilly jag mest la märke till tiden som passerat. 
 
I veckan har vi hunnit med lite hundträning också såklart.
Valpträning för lilla Lykke, hos bästa Jenny i Gladsax.
Förbudsträning var kvällens tema … inget bra tema tyckte Lykke …
 
Lite noseworkträning för Molly och Johnny här hemma. Såklart fick minstingen Lykke vara med för att titta på, eftersom hon är galet rädd för alla konstig saker som inte brukar finnas i vår trädgård. Det där kallas  ”spökålder” och hos oss finns väldigt mycket spöken just nu.
 
 
Rackartyg är hon dock riktigt bra på, vår lilla Lykke.
Tillslut tröttnar Johnny och tar saken i egna händer …
 
 
Dagens citat:
 
Att åldras är som att bestiga berg.
Man blir lite andfådd men man får en mycket
bättre utsikt.
 
Det där med att åldras och att bli äldre har aldrig varit något problem för mig. Jag har aldrig haft några ålderskriser, inte vad jag själv märkt i alla fall. Jag tycker alltid att jag befinner mig i den absolut bästa åldern man kan vara i.
Lite förvånad kan jag kanske bli över de små, fina rynkor som jag ibland får syn på när jag speglar mig. Fast det blir ju så, särskilt om man skrattar mycket så ansiktet liksom skrynklas ihop i tid och otid.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen