september 2019

Min röda hibiskus.

1 kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag har en röd hibiskus som jag fått av min rara gudmor. I år slår den alla rekord i blomning.

Den växer frodigt borta vid mitt lilla orangeri. Om något år måste jag nog kanske googla på beskäring … om den inte ska bli alltför stor.

Ljuvlig är den och alldeles full med knoppar!

Det är inte bara i min trädgård som det växer och frodas. Förr kunde jag kika in på Gyllebos lilla hästhoppbana när jag gick på mina morgonpromenader. Det går inte alls längre. Nu har både bokarebindan växt sig tjock och kraftig och bokhäcken innanför stängslet har blivit hög och tät. Nu anar man bara att där finns hästar där, när man hör dem frusta av förtjusning.

Mittemot badplatsen kan man också prata om växtkraft. Tänk så mycket de små majskornen växer på bara en sommar.

Jag undrar lite om någon har hällt extra näring i vattnet här i Gyllebo… för då är det väl kanske inte så konstigt att mitt eget midjemått ökat ett litet snäpp över sommaren.

Nej, jag bekymrar  mig inte för något kilo upp eller ner. Det ska ju vara gott att leva.

Dagens citat:

Jag har en perfekt kropp! Jag får precis plats i den!

I min ungdom oroade jag mig alltför mycket om hur min kropp såg ut. Livet har lärt mig att istället bry mig om hur kroppen känns.

Må gott kära ni.

Kram Annika

Min röda hibiskus. Läs mer »

De sista dropparna av sommar.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter kvällsmaten tog jag min cykel på en liten tur. Nere vid sjön stannade jag till en stund. Det märks tydligt hur mörkret kommer smygande, tidigare och tidigare för varje kväll.

Traktens ungdomar passade på att suga de sista dropparna ur årets sommar den här fina kvällen.

De vackra tjejerna tog sig kanske sommarns sista dopp från bryggan. En bit bort satt den tama andfamiljen och gjorde sina fjädrar vackra.

Det plaskades både av töser och av änder i det ljumma vattnet. Kvällen kändes nästan magisk.

Så fick de syn på mig, och kom vaggande emot mig … änderna alltså… ivriga efter kaksmulor och andra godissaker.

När jag kom hem så lyste det inbjudande i lilla gäststugan. Jag tänkte en stund på min dotter långt där borta i Alabama. Det högg som alltid till i mitt hjärta… Det dröjer länge innan hon kommer hem igen, men så fort som tiden går, så säger det nog bara ”phåffff”, så är hon hemma igen.

Hennes katt, Felix, sitter ofta på verandan och kikar även han på lilla gästhuset. Han längtar nog också… Vi ser till så ”hennes hus” är redo, närhelst hon än behagar komma hem.

Dagens citat:

En del människor vill ha en stor flott villa, en dyr fin bil och massor av pengar. Andra vill bara ha en liten stuga i skogen långt bort från de här människorna.

Vi är alla olika. Med olika mål och drömmar. För mig passar det bäst med ett litet hus i Gyllebo på Österlen.

Kram Annika

De sista dropparna av sommar. Läs mer »

Freys, såklart.

Lämna en kommentar / Allmänt, Resor, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När vi var i Stockholm och sprang tjejmilen så bodde vi på mitt absoluta favorithotell, Freys Hotell.

Freys är ett litet charmigt hotell i centrala Stockholm. När man bor här har man nära till precis allt. Eftersom jag och Petra är två lätt förvirrade Österleningar, så känns det synnerligen tryggt och bra att bo här.

Namnet Frey kommer från en historisk häst, och eftersom hotellet i sitt ursprung varit ett transportföretag som fraktade rika Stockholmare med häst och vagn, så var kanske namnet en självklarhet. Överallt kan man se att man tagit hästen till sitt hjärta genom olika hästsymboler, tex i deras logga.


Kanske minns ni förra gången jag bodde på det här hotellet? Hur jag den gången kom hemkonkande till Gyllebo med en hel häst! … eller åtminstone ett helt hästhuvud!

Förra gången jag bodde här blev jag och mitt sällskap erbjudna att köpa vars ett hästhuvud för en spottstyver. I hotellets ägor fanns då ett hundratal ganska stora hästhuvud, som satt uppsatte på de olika rummen.
Efter vidskepliga gästers klagomål, så hade alla hästarna monterats ner och fanns då samlade i källaren. Självfallet nappade jag på erbjudandet och med mig hem följde såklart en rar liten häst.

Har man ett av Freys hästhuvud på sin vägg hemma , då är det självklart att bo på Freys någon gång om året.

Kanske är det bästa med Freys Hotell ändå att de har världens skönaste sängar. Bra sömn är ju ett måste då man ska springa en hel lång tjejmil.

Tusen tack Freys Hotell för den här gången, och säkert ses vi igen nästa år.

Kvällens citat:

Många människor skulle bli rädda om de istället för att se sitt ansikte i spegeln, såg sin personlighet.

I snart ett helt år har hästen Frey nu bott hos mig, och hans personlighet är bara rakt igenom god.

Kram på er.

Annika

Freys, såklart. Läs mer »

Österleningar i stora staden.

1 kommentar / Österlen, Resor, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen vinkade jag och min kära vän adjö till vårt Österlen och styrde kosan till vår vackra huvudstad, Stockholm.

Med väskorna packade med nästan bara springkläder hoppade vi på tåget i Simrishamn. Vi var redo att ta oss ann vår huvudstad och 2019 års upplaga av tjejmilen.

Vi checkade in på mitt favorithotell Frey. Ett hotell som förtjänar att få ett eget litet blogginlägg senare.

-jahaja … ja vi e ente så udevana, sa Petra till en något snopen man, som snällt visade oss hur man skulle göra för att få hissen att röra på sig, då vi skulle ta oss upp till vårt hotellrum.

Han tittade lite storögt på oss, och förstod förmodligen inte ett ord av vad vi, två glada skånetöser, egentligen babblade om. Men upp kom vi och kunde installera oss på vårt rum.

Efter att ha traskat många kilometer i ett härlig Stockholmsväder var vi slutligen redo för årets tjejmil.

Kanske var det årets hetaste och kvavaste dag? Det var så varmt att vi fick ladda en stund i skuggan av ett träd. Där under trädet mötte vi en erfaren dam. Vi småpratade en stund med henne och kunde snart förstå att hon var en van löpare sedan många år. Men den här dagen hade hon kommit enbart för att heja på en vän, berättade hon.

Startskottet gick och det blev en tung mil för mig ute på Gärdet. Kanske var det sviterna efter min förkylning, ”ischiasontet” i benen eller så var det helt enkelt värmen som gjorde det något jobbigare än vanligt. Plötsligt hörde jag en röst i publiken… ”heja nummer 14568, heja Österlen”…. Och tänk vad några peppande ord kan göra stor skillnad! Tack du okända kvinna som gav mig lite extra krafter.

Både jag och Petra kom i mål, grymt nöjda med oss själva båda två.

Dagen efter hoppade vi på tåget igen och susade tillbaka ner till Skåne och till vårt kära Österlen.

Inget är väl så härligt som att ”kumma himm”… ”himm ti Österlen igen!

Dagens citat:

Livet börjar där din trygghetszon slutar.

För oss väntar mer springträning innan nästa drömmiga mål ska uppfyllas… Vågar man inte testa så kan man ju aldrig lyckas.

Ha de fint och kram.

Annika

Österleningar i stora staden. Läs mer »

Vi är här igen.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Det är september och sommaren börjar så sakta att övergå i höst. Det betyder att äntligen kan jag och hundarna åka till stranden tillsammans igen.

Det är så underbart att ta sig en morgon- eller kvällspromenad med vinden virvlande runt öronen och ljudet av vågskvalp.

Att sakta ströva fram på en folktom strand och bara njuta, det gillar både jag och mitt fyrfotagäng.

I tidningen kunde jag läsa att det samlats upp en hel massa sopor efter sommarens besökare, på bara den här ynka lilla  strandremsa. Jag kan inte förstå … Vem glömmer att ta med sig soporna hem? Fy bubblan så dåligt.

Även vid Gyllebobadet har det varit bedrövligt med alla sopor i sommar. Det är verkligen tråkigt.

Vi borde alla tänka lite mindre på vilka rättigheter vi har och istället faktiskt fokusera på våra skyldigheter.

Dagens citat:

Du har ingen skyldighet att vara alla andra till lags hela tiden. Stanna upp och gör det som är bäst för dig också.

Fast skyldigheten att visa hänsyn, den har man alltid. Några skulle behöva bli påminda om det … lite mer hårdhänt, tycker jag!

Kram Annika

Vi är här igen. Läs mer »

Årets växkraft.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 1 minute of reading

Hej hej.

Liksom i fjor har jag sått solrosfrön och planterat ut de gängliga små plantorna i min trädgård.

I fjor tyckte jag att de slog alla rekord. De blev så himla höga och kålväxta. Fast i år har de nog slagit rekord igen och blivit ännu lite högre och kraftigare.

Till och med från de röda kinkiga ”kinesiska solrosorna”, har jag lyckats ta frön från i fjor. Nu blommar även de så stolta och vackra.

Det har nog varit ett riktigt gynnsamt år för växtligheten på Österlen. I min trädgård har det blommat som aldrig förr tycker jag.

Det är lite som om trädgårdsåret nu tänker avsluta med en riktig färgfestival.

Jag älskar de där sensommarblommorna som tappert står kvar likt kaptenen på ett sjunkande skepp. Segt står de emot höststormar, regn och rusk. Inte förrän frosten kommer är de beredda att ge upp.

Dagens citat:

Tvivel dödar fler drömmar än vad misslyckande någonsin kommer att göra.

Kram på er från mig.

Annika

Årets växkraft. Läs mer »

Jag fångade en räv idag…

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Här i Gyllebo är det gott om vilda djur. Med skogen inpå knuten så är det såklart inte så konstigt.

Rådjuren här är nästan som om de vore tama och det är med en slags hatkärlek jag ser dem tugga på buskar och växter i trädgården.

Men så är här andra djur också som inte alltid är så kul att bo tillsammans med.

Det var mina grannar som hade fått en hel oönskad familj precis vid sin tomtgräns. Självklart ville jag gärna hjälpa till att avhysa de objudna gästerna.

Det jag fångade i fällan var alls ingen räv. Nej det var skogens herreman –  Herr Grävling. Såklart passade grävlingen på att gå i fällan då maken min var bortrest, så det blev mitt jobb att hitta en ny plats för det fina lilla djuret.

Långt iväg till en av Österlens vackraste skogar fick han åka. Exakt var, får bli min egen lilla hemlighet…

På behörigt avstånd ställde jag mig när han skulle ge sig iväg i sin nya hembyggd. Man vet ju aldrig, sådana där grävlingar kan faktiskt bli våldsamt förbannade om det vill sig illa.

Men han lufsade helt lugnt ut ur lådan och försvann in i buskaget. Det enda som fanns kvar av honom var en fruktansvärd odör i min bil. Faktiskt mycket värre än Johnnyfisar.

När jag svängde in på min uppfart i Gyllebo igen, så stod det lilla rådjuret fortfarande oblygt kvar och mumsade i trädgården. Illsinnigt tänkte jag för mig själv att jag skulle kanske bygga en lite större fälla till de där rådjuren också…

Fast nej, jag orkar faktiskt inte smuggla djur sådär hit och dit över hela Österlen.

Dagens citat:

För att kunna hantera andra krävs det att man kan hantera sig själv. När du kan det, kommer du att inse att andra inte längre behöver hanteras.

Jag fångade en räv idag… Läs mer »

Så vackra morgnar.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Vid den här tiden på sensommarn brukar det vara så fantastiskt vackra morgnar.

Sådär drömmigt soldisiga, fuktigt dimmiga och härligt härligt.

En morgon då jag hämtade hem min dotter från sitt nattjobb, låg Österlen ännu tyst sovande. Inte en människa var vaken mer än jag, min dotter och kanske tidningsbudet.

Under tystnad körde vi tillbaka hem till Gyllebo. Min dotter för att krypa ner i sin säng och äntligen få sova. Jag för att snöra på mig kängorna och ta en runda i skogen.

Tack Österlen för ännu en underbar dag!

Dagens citat:

Visst är det roligt när någons skratt är roligare än skämtet.

Hon, min dotter, hon har ett underbart skratt som jag älskar. Vissa människor har det. Alla egentligen, så länge det inte är hånfullt såklart. Mer äkta skratt åt folket tack!

Kram Annika

Så vackra morgnar. Läs mer »

Allt finns att göra på Österlen.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Här på Österlen finns flera små gulliga biografer. I Tomelilla finns Rio Bio. Men också i Kivik och i Borrby finns små gulliga biografer.

Här i Gyllebo stoltserar vi såklart också med en egen biograf. En alldeles underbart charmig liten bio. Folkets bio, Gylleboverket, som finns där det förr i tiden fanns en välkänd rivningsfirma.

En sensommarkväll hade jag bokat biljetter för mig och min familj för att gå och se en film på vår egen Gyllebobiograf.

När dagen kom, visade det sig vara en ovanligt het och varm sommardag. Jag fördrev min förmiddagen på stranden.

På min väg ner till stranden njöt jag av de gulliga små husen i Knäbäcks sommarby. Sedan jag varit där med vänner en kväll, så måste jag nu alltid ta den vägen ner till stranden istället. Där är ju så vackert.

Alla husen är olika och unika och så charmiga.

Efterhand som dagen gick fylldes stranden på med badsugna människor.

Själv kände jag mig snart nöjd och susade hemåt framåt eftermiddagen.

Så kom kvällen och det var dags för bio. Min familj hade plötsligt fått helt andra planer, så jag fick gå dit ensam.

Att gå på bio själv är absolut inget som jag har problem med. Man ska ju ändå vara tyst och titta på film.

Här på Gylleboverket är det så mysigt. Man samlas en stund utanför, dricker kaffe och äter hembakt. Kanske är det här Sveriges charmigaste lilla biograf?

Filmen då? Jo, jag såg ju ”Flykten från DDR”. En alldeles sann historia om två familjer som försöker fly frå Öst- till Västtyskland i en hemmagjord luftballong. Så fantastiskt bra film. Och sann! Se den, om ni har möjlighet, och förbered er på spänning.

Dagens citat:

Att lite på någon är mitt beslut. Att bevisa att jag har rätt är den andres beslut.

Ha det gott. Och är någon sugen på bio i Gyllebo, så visas det film här i tio veckor till ungefär. Googla på Gylleboverket.

Allt finns att göra på Österlen. Läs mer »

En kväll på piren.

2 kommentarer / Familj, Natur, Okategoriserade, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det var den där kvällen då jag och min dotter for till Kronovalls slott för att äta pizza i spannstallet. När det visade sig att där var stängt för säsongen körde vi vidare. Efter lite ”om och men” i form av fullsatta matställe hamnade vi till sist på bästa tänkbara platsen….  Kiviks hamnkiosk. den kan man alltid lite på!!

I sista stund innan stängning, beställde vi vår pizza. Med den nygräddade delikatessen i en pappkartong, tassade vi sedan längst ut på piren och satte oss i solnedången.

Så himla gott. Bästa är ju att äta sin pizza med fingrarna. Visst blir det lite kladdigt, men det är på det viset pizza smakar som godast.

När vi mätta slickat bort det sista kladdet från fingrarna satt vi sedan bara där i dagens sista ljus och njöt. Så oerhört vackert!

När vi strosade tillbaka på piren, kunde jag ser hur några människor tog sig ett sista kvällsdopp. Havet låg spegelblankt och stilla.

Borta vid Buhres satt människor ute och njöt. Förmodligen festade de på något av havets alla läckerheter. Det var en fin kväll och en enkel pizza på piren var som rena festen för mig.

Dagens citat:

Inuti varje människa du är bekant med finns en person som du inte känner.

Ett citat som verkligen kan vara sant … på många olika vis…

Ha det fint och kram från mig.

Annika

En kväll på piren. Läs mer »

Rulla till toppen