Hejsan.
Här i Gyllebo är det gott om vilda djur. Med skogen inpå knuten så är det såklart inte så konstigt.
Rådjuren här är nästan som om de vore tama och det är med en slags hatkärlek jag ser dem tugga på buskar och växter i trädgården.
Men så är här andra djur också som inte alltid är så kul att bo tillsammans med.
Det var mina grannar som hade fått en hel oönskad familj precis vid sin tomtgräns. Självklart ville jag gärna hjälpa till att avhysa de objudna gästerna.
Det jag fångade i fällan var alls ingen räv. Nej det var skogens herreman – Herr Grävling. Såklart passade grävlingen på att gå i fällan då maken min var bortrest, så det blev mitt jobb att hitta en ny plats för det fina lilla djuret.
Långt iväg till en av Österlens vackraste skogar fick han åka. Exakt var, får bli min egen lilla hemlighet…
På behörigt avstånd ställde jag mig när han skulle ge sig iväg i sin nya hembyggd. Man vet ju aldrig, sådana där grävlingar kan faktiskt bli våldsamt förbannade om det vill sig illa.
Men han lufsade helt lugnt ut ur lådan och försvann in i buskaget. Det enda som fanns kvar av honom var en fruktansvärd odör i min bil. Faktiskt mycket värre än Johnnyfisar.
När jag svängde in på min uppfart i Gyllebo igen, så stod det lilla rådjuret fortfarande oblygt kvar och mumsade i trädgården. Illsinnigt tänkte jag för mig själv att jag skulle kanske bygga en lite större fälla till de där rådjuren också…
Fast nej, jag orkar faktiskt inte smuggla djur sådär hit och dit över hela Österlen.
Dagens citat:
För att kunna hantera andra krävs det att man kan hantera sig själv. När du kan det, kommer du att inse att andra inte längre behöver hanteras.
