juni 2017

Idag reser jag inte till Canada …

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nej, idag har jag ingen packad väska för att klockan 10.00 checka in på Kastrup och ställa min kosa mot Canada, Saskatoon och min dotter Andréa.
Det blir inget av med det … jag har nyss rivet min biljett i miljoner små bitar ….
 
Istället ska jag hänga i mitt älskade orangeri, tända rökelser och tycka lite synd om mig själv.
 
Nej, det ska jag verkligen inte. Jag har ingen anledning att tycka det minsta synd om mig själv.
Jag mår bra, är frisk och till Canada kan jag åka någon annan gång. Precis när som helst.
Det enda som skaver i mitt hjärta är såklart att jag inte får träffa min äldsta dotter. Älskade Andréa.
Hon jobbar som veterinär där borta i Canada, och jag har inte träffat henne på ett halvt år. Sånt känns i ett mammahjärta.
Hon skrev i går till mig, att hon kanske kommer hem till hösten… ”jäkla unge”… vadå kanske!!
 
 

Stefan mår lite, lite bättre för varje dag som går. Av sjukintyget han fått kan jag med mina dåliga medicinska kunskaper utläsa att förutom allmän sepsis (som nu är bättre) har han även ett skov av sin vaskulitsjukdom och därför fått påverkan på njurarna och inre organ. Såklart att man blir sjuk av allt sånt skit…
Jag försöker att ta mig in till min älskade Stefan så ofta jag kan. Buss nummer 5 från Gärsnäs har blivit ett välbekant transportmedel för mig.
Stefan kommer att få stanna kvar där i Lund i alla fall veckan ut … sen får vi se.
Jag måste bara rikta en innerlig tacksamhetstanke till alla som står ut att arbete inom vården. Vita änglar med alltför dåliga löner och de sämsta arbetstiderna.
 
Att man kan bli så stressad av papper. Tänk, de ligger bara helt tyst på skrivbordet och säger inte ett dyft, ändå får de där högarna mig att känna mig besynnerligt pressad.
Jag kan höra Stefans röst i huvudet ”glöm inte att pausa, älskling” …ändå sitter jag kvar och bokför, knappar siffror och sätter in i pärmar… Mer slarvfel än vad jag någonsin gjort förut, men hjärnan är inte riktigt med mig i varje sekund.
 
Micropauser är bra. Jag brukar passa på att gå en sväng i min trädgård. Hälsa på grodorna, sniglarna och bara andas frisk luft.
Förr när jag jobbade i bygghandeln stannade jag till hos någon kollega och sa några ord. Vi tog kafferaster och höll middag. Nu får jag prata med hundarna, lyssna på fåglarna och lukta på blommorna istället. Och jag tror minsann att jag får mycket mer gjort nu, jag är helt enkelt mer effektiv.
 
 
Dagens citat:
 
Man kan inte slockna om man
inte har brunnit.
// Ulf Lundell
 
Jag brinner nog varje dag då, för varevigaste kväll slocknar jag så fort jag lägger huvudet på min kudde.
Idag ska jag se om jag får tillbaka någon krona på min inställda resa. Annars blir jag glad bara av att se att min Stefan bli bättre dag för dag.
Jag hoppas ni gör något och känner att ni brinner lite. Hitta små saker i vardagen som förgyller. Det är det som livet handlar om.
Glöm inte de där micropauserna. Andas!
 
Kram på er och tack för att ni tittar hit.
Annika
 
 
 
 
 

Idag reser jag inte till Canada … Läs mer »

En liten fis med kärleksbestyr.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
En kväll var jag bara tvungen att ta tag i min trädgård och alla oönskade växter som plötsligt flyttat dit. Livskraftig kirskål, stark kvickrot och annat som går under beteckningen ogräs.
Jag brukar förbereda min kamera med ett macrobjektiv när jag ska rota runt i myllan. Det dyker alltid upp små intressanta kryp när jag ligger där på knä med näsan vänd mot jordklotet.
Den här dagen var bärfisarna igång med sitt kärleksliv.
Riktiga kärleksfisar alltså.
 
Jag tycker att bärfisar är så vackra. Senare på sommaren brukar jag se dem och då är de bruna, nästan bronsfärgade. De är som bär, de liksom mognar efterhand … fast vem gör inte det …
 
Såklart fanns det gått om andra kryp också.
En storögd fluga på ett strå, en bronsfärgad bagge …
 
En liten tur till Tågarps Trädgård har jag hunnit. Det var de gamla penséerna som skulle bytas ut i mina stora tunnor. Såklart följde det med lite andra små plantor också i kundvagnen. Några nya sorters akleja och lite annat.
 
Just nu blommar min stora, vita vallmo för första gången.
Den är som ett enda stort konstverk tycker jag.
 
Jag fick en fråga som jag inte kunde svara på. En av mina söta bloggläsare undrade över vilken sorts blomma ”den lilla vita med rosa stänk är” … Kanske kan någon av er ge svar på det?
Här är den igen och dess bladverk som liksom är som en suckolent och liknar lite en marktäckande växt.
 
 
Av min underbara granne har jag fått en massa rabarber. Hon har säkert sett hur min egen lilla rabarberplanta dystert tynar bort i sitt hörn av vår trädgård.
Finns det egentligen något godare än just rabarberpaj?
 
Boktips
Jag har lyssnat på en bok av Natascha Kampusch. Den heter 10 år i frihet.
Jag slogs över hur grym allmänheten och världen kan vara. Att alla ska vända ut och in på den stackars flickans historia och hennes liv. Att andra kan ha åsikter om hur hon borde reagerat, om hur hon borde ha kunnat rymma … Åhhh, jag hoppas hon får lugn och ro och kan skapa sig ett riktigt bra liv, trots att hon fick sina bästa år i livet stulna av en galning.
 
 
Dagens citat:
 
Döm inte någon utifrån
deras beslut och handlingar
när du inte vet vilka alternativ
de hade att välja på.
 
Jag hoppas ni får en fin tisdag.
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
 
 

En liten fis med kärleksbestyr. Läs mer »

Den evige optimisten

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
 
Min helg har varit bra, trots att min älskade Stefan ännu är kvar i Lund på sjukhuset.
Vi har båda behållit hoppet och optimismen som vi alltid brukar ha. Vi har kunnat skratta åt dråpligheter trots att Stefan mått som en stor skit. Livet blir ju så mycket enklare om man är glad och förnöjsam.
Fast jag vet att Stefan spelat ett spel. Ett spel för att göra mig lite lugnare. Han har låtsats vara friskare än vad han egentligen varit. Såklart genomskådar man sånt, men för oss båda har det varit bra.
 
Jag och hundarna har tryggt strosat runt i vår älskade skog. Som alltid! Tankat på ny energi och kraft.
Någon sa att bäst mår man i en skog där träden är minst 70 år gamla. Det ligger säkert mycket sanning i det.
 
 
Såklart har jag saknat min älskade buffel. Saknat att ha honom vid min sida. Saknat att smågnabbas och retas med honom. Saknat att skämma bort honom. Saknat hans stora, varma kramar och hans trygga personlighet som så ofta säger åt mig ”lyjna di, di reder si nock Annika …. 
Visst är livet lite enklare att leva om man ser allt från den ljusa sidan.
De senaste veckorna har varit röriga och lite förvirrande med allt oplanerat som hänt, men jag och familjen har hela tiden varit optimistiska och gjort det bästa av situationen.
 
Det är med glädje jag nu noterar Stefans framsteg för varje dag som går.
När jag i helgen hälsade på honom var det som om han själv var tillbaka igen. Hans ögon hade fått lite mer liv och hans röst lät mer som han själv. Han var hemma igen, där i sin kropp!
 
Jag hade tagit med en bunt fakturor för attestering… för hur det än är så rullar livet på för fullt här hemma.
 
I helgen har jag och mina döttrar sorterat bland våra kläder. Vi förvånades över hur ofta det numera måste göras. Alltså, det där måste absolut höra till ett i-lansproblem. Att behöva sortera bort kläder som inte används. Mina döttrar producerar flera kassar om året, med avlagda kläder som inte längre är intressanta.
Jag själv är inte lika duktig på det här med shopping. Fast jag har en regel som jag följer ganska slaviskt …. den lyder så här:
 …om man köper en ny tjocktröja till exempel, så måste jag ta bort ett gammalt motsvarande plagg från garderoben och skänka till insamling. På så vis ökar man inte sitt lager av kläder. För visst har man plagg så man klarar sig ändå.
Vår sortering den här kvällen urartade lite grann, och förvandlades till en underbar teaterföreställning istället….
kanske var det sagan om askungen som hade premiär här vid poolkanten i Gyllebo ….
 
När man sorterar i sina garderober så blir man jättehungrig. Det blev i alla fall vi.
En smarrig paj med Mårtens goda sallad blev kvällens delikata måltid.
 
Tack mina busfrö för kvällens föreställning och alla glada skratt.
Tack Emmy och tack Amanda.
 
Dagens tänkvärda citat.
 
Man tar ingen skada av att vara optimistisk.
Gråta kan man göra efteråt.
 
Nej, här ska inte gråtas tycker jag. Nu ser jag ju framåt och längtar efter att få hem min ”gube”. Han är hett efterlängtad … i synnerhet då här är ett jättestopp i vasken…
 
Jag hoppas ni alla får en härlig vecka. Jag ska fixa med lite papper och har tyvärr fått lite ändrade planer som smärtar mitt hjärta lite extra … men där är en mening med allt …
 
Kram på er.
Annika
 
 

Den evige optimisten Läs mer »

Lilla Vik och mina hjälpsamma döttrar

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Jag är så lyckligt lottad.
Även om min äkta hälft nu fått tillbringa sin tid i en sjukhussal på lasarettet, och vi inte kunnat träffas så ofta, så har jag inte för en sekund känt mig ensam eller bortglömd.
En dag lunchade jag med vår underbare vän, Mårten, på Lilla Vik. Efteråt fick jag en personlig guidad tur i omgivningen.
Trots att jag aldrig varit på någon golfbana förut, så fattar jag att det här måste räknas som en av Sveriges vackraste golfanläggningar. Bedårande, eller hur?
 
Vår vän Mårten är en ”tusenkonstnär”. Han kan nästan allt, tycker jag.  Spela golf har han nu lärt sig.
Bygga, kakla och snickra, det är lärdomar han har fått genom modersmjölken, som det ju blir när man föds i en byggmästarfamilj. Han har varit min största läromästare när det gäller fotografering. Allt jag kan, har han lärt mig både genom positiv och negativ kritik. Han är undersköterska och den härligaste medmänniska man kan tänka sig.
Och han är en av mina och Stefans goa vänner.
Just nu håller han på med att odla de mest underbara sallader man kan tänka sig. Goda är de såklart, men också vackra att titta på.
Tack Mårten för ditt stora varma hjärta ♥
 
 
 

 
 
En kväll i veckan, när var jag tröttare än vanligt damp töserna bara ner här.
Som om mina döttrar hade små radar inopererade i sina hjärnor, stod de plötsligt här i köket hos mig. Vi hjälptes åt att kocka ihop en middag åt oss alla.
Underbara ungar som plötsligt bara fanns där, när jag behövde dem.
Jag är så tacksam för deras stora omtänksamhet ♥
 
 
Vi tände lite levande ljus, och fick en härlig kväll tillsammans, jag och mina fina töser.
 
Naturligtvis kändes det tomt utan Stefan. Även om han blivit bättre för varje dag som gått, så är han och har varit allvarligt sjuk och det tar lite tid att krya på sig igen.
Han och jag passade på att chatta lite med dagens moderna teknik….
… fast jag måste ju säga …gonattpussar smakar inte lika bra genom telefonen …
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det du har kan
alla andra há
men den du är,
kan ingen annan vá
 
Vi är alla unika. Du, jag och alla andra.
Visst är det spännande!! 
Jag tycker inte att man ska ha så mycket åsikter om hur andra borde vara eller vad andra människor borde göra. Se istället det intressanta i att stifta bekantskap med alla olika sorters människor och försök förstå deras tankar. Kanske får man själv nya tankar och insikter om saker och ting. Såklart kan det finnas de som har helt galna visioner … men tänk om det bara är i din egna hjärna det är galet ….
 
Ha en skön söndag.
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 

Lilla Vik och mina hjälpsamma döttrar Läs mer »

Tidig morgon vid havet.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan kära Bloggen
Tidigt en morgon åkte jag med hundarna till havet.
Genast på morgonen innan alla andra vaknat.
 
 
Det var en regntung morgon med mörka, nästan svarta moln.
Lilla Lykke blev åksjuk och kräktes på sin handduk på den korta väg vi har till Knäbäck. Men väl framme, var illamåendet genast bortglömt.
 
Där vid Knäbäckshusen fyllde vi våra lungor med frisk havsluft och mådde alla så väldigt gott.
 
Att kunna välja att ströva ensam på en strand en tidig morgon, det är en frihet som är värt mer än alla saker i världen tycker jag.
Så ljuvligt, så mäktigt.
 
Vi strövade nästan ända bort till Stenshuvud, innan vi vände åter.
På himlen såg molnen mer och mer hotfulla ut.
 
 
På hemvägen mådde lilla Lykke illa igen, så jag fick stanna bilen för en stund.
Där vid mitt stopp växte så passande vilda lupiner vid vägkanten ….
 
Dagens citat:
 
Du har ingen skyldighet
att vara andra till lags
hela tiden.
Stanna upp och gör
det som är bäst för
dig också.
 
Ja, gör det idag hörrdu – något som verkligen är bäst för DIG.
Jag har en massa ”måbra-grejer” att ta till. Små enkla saker, oftast helt gratis.
Vi får väl se vad som väntar den här lördagen … 
Kram på er alla
 
Annika
 
 
 

Tidig morgon vid havet. Läs mer »

Valpkurs och mina gröna fingrar.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Äntligen har jag tagit mig i kragen och anmält lilla hunden Lykke till sin första lydnadskurs. Med Lykke är det ungefär som när min yngsta dotter föddes. Hon fick liksom bara hänga med och lära sig saker av alla oss andra. Precis så har det varit med vår yngsta lilla hund. Sladdis som hon ju är.
Träningen har blivit att hon helt enkelt sett och lärt av de andra hundarna.
Men nu fick det bli andra bullar. Första kurstillfället gick bra. Jag var trött och sliten, men Lykke var desto piggare och hade utan direkt träning lyckats lära sig både ”sitt” och ”stanna kvar”… i alla fall någorlunda bra.
Efteråt blev det allmänt valpsläpp.
 
För två år sedan satte jag några rosépepparkorn i lite jord. Min plan var då att jag skulle driva upp små pepparträd. Då mina fingrar inte är de allra grönaste alltid, så var mina förhoppningar inte särskilt stora. Men upp kom två små spröda plantor …. om de kan man läsa här
Nu, efter några år har jag två härliga träd som doftar ljuvligt när jag toppar dem.
 
 
Nu tänker jag testa mina gröna fingrar ytterligare.
En av mina krukväxter har slagit ut med en massa skott från stammen och jag tycker inte alls att det där ser särskilt fint ut. Jag har nu helt grymt stympat min planta och hoppas att dessa små skott kommer att kunna gro i lite vatten så småningom. Spänningen är olidlig ….
 
 
De senaste dagarna har vi haft ömsom regn och ömsom sol.
Här i Gyllebo passar jag alltid på att ta vara på solstrålarna. Jobba och städa försöker jag hinna med då det är regniga dagar eller tidiga morrnar. För mig spelar det inte så stor roll vad man kallar veckodagen och det är de som är den stora friheten tycker jag.
 
I Lund fortsätter man ta prover på Stefan och köra hans blod i den stora maskinen. Jag försöker sköta företaget och arbetet efter bästa förmåga, men medger villigt att något chefsämne är jag då inte. Någon boss blir jag aldrig frivilligt, det är inget som passar mig överhuvudtaget. Menige Olsson är den bästa titeln på en sådan som mig.
Det är helt och hållet genom vår underbara personal det här fungerar och företaget snurrar på utan Stefans direktiv. Så tack grabbar för ni är så jävla bra!
 
Både Stefan och jag vill passa på att tacka er alla som tänker på oss… goda mackor får Stefan åtminstone…
♥
 
 

Dagens tänkvärda citat:

 
Man lever bara en gång?
Nej, det är fel – man dör
bara en gång.
Lever gör du varje dag,
om du tar chansen.
 
En dag i taget, det räcker gott och väl.
Jag hoppas ni får en härlig fredag.
 
En stor kram
Annika
 
 
 
 
 
 
 

Valpkurs och mina gröna fingrar. Läs mer »

En nationaldag på hjärtintensiven i Lund.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
Vilken vacker nationaldag vi och vårt underbara land fick. Strålande sol och sommarvärme.
Jag gick hela dagen i ett orosmoln. Så som det är när ens älskade ligger sjuk på en intensivavdelning på lasarettet.
Men vad finns mer att göra, än att surfa med på livets vågor och göra det bästa möjliga av varje situation.
 
Min morgon startade jag med min älskade hundar och en tur runt Gyllebosjön. En vacker morgon med slöa kor i hagen, surrande myggor runt hundarnas nosar och en symfoni av vacker fågelsång.
 
 
På ett ställe hade en gammal torr gren hamnat gränsle över en annan … nästan så det såg ut som ett verk av en människa.
När vi tog en paus för att föreviga de små hårbollarna blev vi alla överfallna av ilskna myggor. Tåligt satt de alla tre kvar på mitt kommando medan jag snabb som en vessla knäppte mina bilder.
 
Stefan
Stefan hade haft en tuff natt. De skulle nu centrifugera hans blod och byta ut hans blodplasma. För att göra det skulle tre rör sättas in i halspulsådern. Tänk er själv, det måste väl vara som att stoppa in fingret i en öppen kran … Hela natten kämpade man på med att få det där till att hålla tätt. Det slutade med att hjärtat tröttnade och fick flimmer och dåliga värde.
 
Min underbara mellandotter, Amanda, körde för mig in till Lund. Ja, jag är inte längre någon vän av stadstraffik och tog gladeligen emot hennes erbjudande. Det ska nog lundaborna vara tacksamma för …
Det var en trött och medtagen Stefan vi mötte på övervakningsavdelningen. Vi stannade bara en liten stund, sedan fick han vila sig.
 
Jag och Amanda gick ut i solen och satte oss på en bänk för att äta lite lunch. Jisses vad hungrig man blir av oro. Ett par ankor höll oss sällskap där i solen.
 
När vi kom tillbaka till Stefan så hade en jättemaskin också kommit dit. Det var som rena ”science fiction”, sa Stefan.
En van sköterska kopplade med slangarna hit och ditt och plötsligt satte allt igång.
Allt blod skulle nu gå genom den stora maskinen och delas upp och tillsättas med ny plasma. Har han tur så får han min ”blodgivarplasma”, då blir han säkert pigg och kry tror jag.
 
Dagens ord:
Lägg din hand i min,
så är vi starka tillsammans.
Så är vi svaga tillsammans.
Så är vi tillsammans.
 
Jag älskar dig Stefan.
Dig och vår lilla familj ♥
 
 

Även om det emellanåt känns lite grann tufft, så finns det alltid de som har det så mycket värre.
Jag försöker tänka som det Lilla Blå Tåget …”det ska gå, det ska gå ….
 
Jag hoppas ni alla får en bra dag. Snart är det helg igen och vi är mitt inne i den ljuvligaste årstiden man kan tänka sig.
Kram på er.
Annika
 
 
 

En nationaldag på hjärtintensiven i Lund. Läs mer »

En regnig söndag – precis som jag önskat mig.

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Så fick jag då mitt regn som jag önskat.
Nu vet jag inte om jag verkligen besitter så starka krafter att jag verkligen kan dansa mig till en regnig dag. Men regn fick vi, och det gjorde så gott.
Mina blommor i trädgården såg så lyckliga ut.
 
Såklart var jag tvungen att tassa ut i regnet med kameran i högsta hugg. För inte finns det något vackrare än våta, fräscha blommor.
 
 
Om man heter daggkåpa, då ska ens blada vara fulla av små underbara vattendroppar. Det hörs ju på namnet att det nästintill är en lag.
 
Min underbara lilla dotter har varit här och hållit mig sällskap när Stefan legat på sjukhus.
Stefans tillstånd är oförändrat och doktorerna är förtegna och allvarliga.
Såklart är jag rädd och orolig hur allt ska gå för min käraste, jag skulle ljuga om jag påstod något annat.
Men Stefan är inte hjälpt av att jag bara går runt och oroar mig, så jag och Emmy passade på med en liten utflykt …
 
Vi körde till Orelunds Gårdsbutik utanför Rörum. Där handlade vi en massa goda grönsaker till kvällens middag.
Nu är Emmy ingen vegetarian. Nej hon är bara en sådan person som inte äter kött, i alla fall inte just nu för tillfället.
Vi köpte en massa gott och sedan gjorde vi en härlig gratäng av alltihopa till kvällsmat.
Mums.
 
 
Senare på kvällen hittade Emmy en flaska bubbel i skafferiet, så då tyckte vi båda att vi gjort oss förtjänt av ett glas.
 
Dagens citat.
Familjen är det viktigaste i världen.
 
Ta vara på tiden och njut av dina närmaste. Inget arbete i världen är viktigare.
Jag önskar alla en skön dag.
Kram Annika
 
 
 
 

En regnig söndag – precis som jag önskat mig. Läs mer »

När man låter blommorna själv bestämma.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I min trädgård finns vissa ställen som växterna och jag haft delade meningar om.
Jag har kämpat på med blommor som jag tyckt ska passa in där, medan andra växter formligen tagit över all plats. De har såklart kvävt livet av de som jag köpt och som egentligen inte är skapta för att trivas där.
Jag har köpt dyra fina plantor som sakta bara tynat bort. Istället växer där nu blommor som min älskade mamma haft med sig för länge sedan och som hon petat ner lite här och där.
 
 
I år har jag gett upp och låter det växa lite vilt och busigt. Även om lökväxterna blommat ut och dess bladverk nu står vissna och fula, döljs de bra av allt det andra som nu har sin tur att blomma.
Aldrig förr har det väl varit så vackert.
 
 
I den gamla kopparbaljan växer frösådda penseér och röd lyckoklöver.
Allt för att jag inte riktigt hunnit med i år. Men jag ser nu att det inte gör något, det är så vackert ändå.
 
På ett annat ställe har trotsiga aklejor tagit över, och där får de stå tillsvidare och trotsa mina trädgårdplaner.
 
  
Jag skapar gärna en trädgård utifrån inspiration från trädgårdstidningar, plantskolor och andra odlare.
Men jag inser att jag även måste vara lyhörd och låta min egen trädgård få vara med och bestämma lite.
 
My love  
Min älskade make, Stefan, har blivit flyttade till Lunds sjukhus nu. Även om jag såklart vill ha hem honom så fort som möjligt, så känns det väldigt tryggt att ha honom där. Nya teorier diskuteras och min förhoppning är att han ska få må bra igen och bli frisk och stark.
Har jag tur så får jag kanske träffa honom en liten stund idag ….
 
 
Dagens citat:
Utan rötter blir du lealös
utan vingar blir du fantasilös.
 
Nu hoppas jag att ni alla har en skön dag och njuter av nationaldagen och av att det är vårt lands egen dag.
Själv festar jag lite på en tårta som blivit sådär härligt geggig och god …. och som kanske är på gränsen att sätta fart på magen ….
Kram Annika
 
 
 
 

 

 

När man låter blommorna själv bestämma. Läs mer »

Min födelsedag.

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det har varit min 52 födelsedag och jag är överväldigad. Överväldigad över alla underbara människor i min värld, som på olika vis gratulerat och skickat hälsningar till mig. Fy bubblan vad jag är lyckligt lottad.
Så tack alla ni underbara ♥
 
Nu när Stefan var så sjuk och låg på sjukhuset så hade jag tänkt att min dag skulle smyga sig lite obemärkt förbi det här året. Jag tog bort informationen från facebook så ingen skulle behöva påminnas av den där.
Jag borde vetat bättre. Facebook lurar man inte så lätt. Efterhand som familjen sände grattishälsningar upptäcktes det snabbt att det var min dag och alla underbara hälsningar bara haglade in.
Även om jag inte orkat svara alla personligen så är jag rörd och tacksam.
 
Jag fick en underbar dag.
Min dotter Emmy kom hit med små presenter från familjen.
Nya örhängen fick jag och en egen bok som jag ska fylla i saker om mitt liv, mina tankar och mycket annat.
”-egentligen är den boken en present till oss själva”, sa dottern Amanda, och log lite lurigt.
 
 
Vi gjorde en enkel jordgubbstårta, Emmy och jag.
Den tårtan som egentligen är den godaste i hela världen.
 
Såklart åkte vi in och hälsade på min älskade Stefan den här dagen.
Något lite bättre tyckte jag nog att han var, och det kom att bli den absolut bästa presenten den här födelsedagen. 
Att höra honom förevisa oss om de olika slangarna och medicinska sakerna fick oss flera gånger att bryta ut i skratt.
Jag älskar dig Stefan – härifrån till evigheten ♥
… även om det vore bra om du kladdade lite mindre med ditt snus …
 
 
Min dag avslutades på Franskan i Rörum.
Underbara Creperian, som hade förtjänat ett alldeles eget blogginlägg.
(jag lovar att återkomma med det senare i sommar.)
Där på Franskan har de inte bara den mest utsökta maten och den mysigaste atmosfären. Där har de den absolut bästa personalen också. Så gulliga och söta.
Den här dagen satte de extra guldkant på min dag, genom att generöst bjuda på en härlig efterrätt bara för de hörde att det var min födelsedag. För mig var det så mycket värt just det här året.
Underbara Creperien, jag blev så glad och tacksam.
Vi ses snart igen, var så säkra.
 
 
Så har jag blivit ett helt år äldre på en enda dag, och nog kändes det den här kvällen när jag kröp till kojs.
 
Många hörde av sig, både till mig och för att höra om Stefan. Jag är så tacksam men även lite skamsen, då jag inte hunnit tacka för all omtanke och stöd som jag egentligen velat göra. Jag hoppas ni alla förstår …
Tack för tankar, presenter, telefonsamtal, besök, blommor, sms, meddelande … TACK!
 
LIVET
Jag faller
Jag reser mig
Jag gör misstag
Jag har blivit sårad,
men jag lever
Jag är bara en människa
Jag är inte perfekt
Men jag är tacksam
för genom mina upplevelser
har jag lärt mig att LEVA
varje ögonblick
 
Tack för att ni hälsade på mig här i min blogg i dag.
Jag hoppas ni får en härlig dag, oavsett om ni jobbar eller håller en ledig klämdag så ska ni ha det gott.
 
Kram Annika
 
 
 
 

Min födelsedag. Läs mer »

Rulla till toppen