Min kung av sand
Hejsan
Den där underbara morgonen nu i julas, då när jag vandrade på stranden i Knäbäck. Den vackra morgonen fick min fine Johnny-hund också följa med.
Det är väldigt sällan som min Johnny får lov att springa lös och helt okopplad på allmän plats. Inte alls för att han är någon farlig eller elak hund. Nej, det är nästan tvärtom – han är extremt tillgiven och han älskar dessutom människor av hela sitt hjärta.
Johnny är en bevakningshund i försvaret och alltså tränad på att leta upp och berätta var det finns människor. Den här träningen har gjort att Johnny tror att alla är lika glada över att han kommer stormande som de figuranter som finns på hans tjänstehundsträningar. Eftersom jag har full förståelse för att människor kan bli rädda om en stor svart galning kommer mot dem, så väljer jag med omsorg de tillfällen då han kan springa lös som han vill.
Den där vackra morgonen vid Knäbäck syntes inte en människa till. Då tog vi chansen och både jag och Johnny njöt för fulla muggar.
Att se Johnny ta sina smått mesiga ”kärringdopp” och sedan försöka gräva hål i sanden som hela tiden täcktes av det salta vatten från havet var en ljuvlig känsla. En bra stund strövade vi fram sida vid sida han och jag och bara ägde världen. Fast när vi närmade oss Stenshuvud fick det bli koppel igen. Johnny verkade ganska nöjd med det också.
Hundägare, till både små och stora pälsklingar, måste visa respekt tycker jag.
Dagens citat:
Förutom våra egna tankar finns det ingenting som vi har full makt över.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
