Österlen

Vårspaning.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

I helgen var jag med Stefan i nationalparken på lite vårspaning.

Stefan hade fått behandling för sitt nya ryggskott och behövde ”lea ti ryggen litta”, som han sa.

Leda till ryggar, det gör man lysande bra genom att ströva genom Stenshuvuds norra del av nationalparken. Här är stenigt, ojämnt och bra. Perfekt underlag för stela gubbar som behöver mjukas upp en smula.

Under tiden som Stefan linkade fram och mjukade upp kroppen så ägnade jag mig lite mer åt vårspaning.

Plötsligt var de där, mitt framför mina fötter. Alla du bedårande blåsipporna. Utslagna, vackra och utan strumpor.

På arboretets lilla äng stod det gamla knotiga plommonträdet minsann redan i knopp.

Några knoppar hade redan slagit ut och snart kommer trädet att stå i full blom.

Stenshuvud är nog det bästa stället att vårspana på, samtidigt som man mjukar upp äkta hälftar.

Det bästa är att man kan återvända hit hur många gånger som helst och hela tiden upptäcka nya saker.

Dagens citat:

Kärleken är inte blind, den är bara närsynt. Hormoner är blinda.

 

Ha det gott, kram Annika

Vårspaning. Läs mer »

Babyfri vandring.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Om man ska ta några timmars paus ifrån småbarnslivet och göra något på egen hand… ja, vad gör man då?

Såklart går man på vandring med sin mamma.

Mitt lilla barnbarn, Scott, är en alldeles förtjusande liten 5 månaders bebis. Men jag skulle sticka under stol med om jag nu skrev att han var ett lätt barn att passa. Det är inte så att han är skrikig, dum och elak, nej nej, inte alls. Han är helt enkelt bara lite för nyfiken, vaken och pigg för sin ålder. Alltså, tar det lite på krafterna att vara hans mamma.

I helgen fick därför Scott vara tillsammans med sin pappa nästan en hel lång dag, så gick jag och Amanda ut på en stärkande tur. Vi startade vid Haväng där jag lovat att visa henne det charmiga lilla utemuseumet Lindgrens länga.

Pigga och glada vandrade vi fram. Vi kvinnor som någon gång fött barn, vet hur den där känslan är, då vi för första gången lämnar bort våra guldskatter. Då man för första gången på länge inte har en unge tätt intill sin egen kropp på flera timmar. Det är en slags frihetskänsla som man både vill ha, men samtidigt inte.

När vi nästan var framme vid Stigalunds gård frågade Amanda mig:

-mamma. var är den där Lindgrens länga?

Ja, den hade vi ju passerat för länge sedan, så någon vidare bra vandringsguide det är jag då sannerligen inte. Asch, den får vi besöka nästa gång Amanda får lite egentid.

Istället fick jag peka ut Stigalunds gård som ligger så vidunderligt vackert.

Ganska snart var vi framme vid Klammersbäck och den ensamma tallen.

Det har pratats och skrivits mycket om bäckens utlopp som flyttat sig långt norrut i vinter.

Vi iakttog naturens fenomen innan vi vandrade tillbaka längs havet norrut mot Haväng igen.

Dagens citat:

Ett makalöst bra liv innebär inte avsaknad av problem. Ett makalöst bra liv innebär påfyllnad av kärlek och glädje.

Slutet på vår vandring får ni hänga med på i ett annat inlägg.

Kram Annika

Babyfri vandring. Läs mer »

Man ska vara glad för det lilla.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hej hej.

Ni vet ju att jag så gärna vill att det ska bli lite vinter och lite snö här nere på Österlen innan den riktiga våren kommer på riktigt.

I förra veckan blev jag bönhörd och lite snöflingor singlade sakta ner från himlen.

Det var ju inte direkt lönt att varken valla några skidor eller leta upp pulkan uppe på loftet.

Men man ska ju vara glad för det lilla, så vi tog en promenad i ”vinterlandskapet”.

Innan jag hann hem igen så hade det vita pudret blåst bort och liksom sugits upp av marken. Nöjt tänkte jag på mina vinterdäck till bilen som ännu låg kvar på sin sommarförvaringsplats. Där kommer de nog att få ligga till nästa vinter. Ja, man ska vara glad för det lilla.

Dagens citat:

Av Johnny Joe Jones: Människor frågar hur jag kan vara så positiv efter ha förlorat båda mina ben… Jag bara frågar dem hur de kan vara så negativa med sina.

Det finns så många härliga förebilder som sprider positiv energi. Lägg märke till alla dem, så finns det inte så mycket utrymme för de negativa.

Ha en fin dag och kram Annika

Man ska vara glad för det lilla. Läs mer »

En stund vid havet med en vän.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Att vandra i sin ensamhet här på Österlen skänker mig så mycket glädje. Alla små saker jag får se och uppleva, och alla tankar jag plötsligt  kan höra så tydligt.

Att upptäcka de allra minsta vårtecknen och lägga märke till  hur ljudet av fåglarnas sång förändras för varje dag som går, det går bäst i min ensamhet.

Att bara stanna upp och få vara för en stund. Utan saker som triggar igång alla ”måstetankar”, att bara kunna landa i nuet. Det är sånt som ensamma vandringar skänker mig.

Men när det kommer till fika och kaffedrickning, då behövs det allt en vän.

Att packa upp en fikakorg eller att konka på en kaffetermos, det kräver att man har någon vid sin sida. Att sitta ner och sörpla varm choklad, eller starkt kaffe, det kräver allt att man har en vän vid sin sida.

Det kan vara en fyrbenting, men det kan också vara en äkta hälft eller en annan fin vän.

Vad det blir för sorts vandring idag, det vet jag inte riktigt än. Men att det är mitt barnbarns egen dag – det vet jag med största säkerhet! För visst måste det väl vara Scotts dag idag på självaste skottdagen.

Dagens citat:

Människor ogillar alltid det som de själva är ur stånd att utföra.

Ha en riktigt fin dag och för alla ogifta kvinnor som drömmer om giftermål, så är mitt hetaste tips att gå ut och fria idag. Skottdagen sägs vara den dag då det är kvinnans rätta till att ta saken i egna händer.  Det dröjer fyra år till nästa gång, tänk på det.

Kram på er från mig.

Annika

En stund vid havet med en vän. Läs mer »

Vandring med snuspaus.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Den senaste tiden har vi mest haft ”varannandagsväder” här på Österlen. Ena dagen sol, och nästa regn och storm.

I helgen när solen kikade fram så passade jag och Stefan på att ta våra hundar med till skogen.

I skogen vid skjutbanorna här i Gyllebo, finns härliga motionsspår i olika längder. Allt ifrån bara ett par kilometer till närapå en mil långt. Start och mål hittar man ett litet stenkast bakom festplatsen ”Dungen” i Östra Vemmerlöv.

Lite här och var finns sittplatser utplacerade. Perfekt för trötta gubbar med stelopererade fötter.

Här vandrade vi i härlig skog av skiftande karaktär.

När den stelbente lille ”gubben” sedan blev trött igen var det bara för oss att pausa på en bänk i skogskanten. Efter en stunds vila i solen och en rejäl prilla under läppen så var Stefan redo att vandra vidare med oss.

Ett kalhygge stod klart för nyplantering, och här doftade lite grann av nyhuggen skog. Det är den bästa doft som finns tycker jag.

På ett ställe hade någon börjat på en liten koja. Det såg så charmigt ut.

Dagens citat:

Det finns ingen garanti för att du alltid lyckas när du försöker. Det finns däremot en fullständig garanti för att du aldrig lyckas om du inte försöker.

Våga! Jag älskar ordet våga!

Kram Annika

Vandring med snuspaus. Läs mer »

Tårtfest på Kivik.

2 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det har varit stort tårtkalas på Kivik.

Det var Kiviks Café, Cake Cowboy och såklart Mellby Bagaren som slagit sina mjöliga bagarmössor ihop och ställt till med världens tårtfest.

Vi bjöds på en tårtbuffé av världsmästarklass. Den som gick hungrig och sötsugen härifrån, ja den fick sannerligen skylla sig själv. Det var inte bara magen som fick sin tillfredsställelse av allt det goda, nej även ögat njöt av de fantastiskt vackra skapelserna. Som alltid är ju smaken lite grann som baken, och alla hittade sina favoriter såklart.

Själv är jag rysligt svag för ”Tjoffes special”. Kanske är det för att det är den tårtan jag bäst känner till från alla barnkalas. Och nog gick tankarna tillbaka till 70-talets barnprogram med Frasse, Janos och Hilding. De där tre mjöliga sjömännen i programmet ”Tårtan”. Även om de här bagarna på Kivik med säkerhet har bättre koll på hur bakning egentligen ska gå till.

Är det fest på Österlen så ska det såklart även vara en ”spiddekaga” på bordet. Med säker hand visade Gun hur den ska skäras upp enligt skånsk tradition. Jag brukar använda ett bågfilsblad när jag själv ”styckar en dylik kaga” och såg jag inte helt fel, så hade Gun också det till sin hjälp.

Jag och Stefan åt så våra magar pös över både linning och skärp, och någon kvällsmat fanns det sedan inte plats till förrän nästkommande dag, och knappt ens då. Ett väldigt trevligt evenemang som förgyllde en grå februarisöndag på Kivik.

Tack Gunvor och Mats som bjöd oss med.

Något som också förgyller mina gråa dagar, det är när jag får besöka av mitt lilla barnbarn. Även om hans hjälp på kontoret ännu har mer att önska, så bor det kanske en liten spirande arkitekt i killen…

Dagens citat:

När jag var liten tänkte jag att det var konstigt att min mamma aldrig blev sjuk. Nu fattar jag. Hon blev visst sjuk. Det var bara det att ingen brydde sig. //mammasanningar

 

Kram Annika

Tårtfest på Kivik. Läs mer »

Gyllebo slott.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Här i Gyllebo ligger ett vackert litet slott. Det heter Gyllebohus och är så fint tycker jag.

Slottet ligger så fantastiskt vackert vid sjön, och oftast ser man det bara utifrån.

Slottet är numera privatägt, men en gång i veckan får man besöka slottsparken och den vackra klosterruinen.

Efter att ha varit på skogsvandring med min Stefan så passade jag på att göra ett besök här. Trots att jag bor så nära, så är det inte alls ofta som jag ger mig tid att besöka den här fina platsen.

Slottet är så vackert och parken så välskött. Förr i tiden var det ett slags vilohem här och Stefan minns att hans mormor bodde här när han var liten, (eller kanske det var hans farmor) .

Om den gamla klosterruinen finns det så många hiskeliga skrönor. Historier om munkar och nunnor, om barnlik och ond bråd död. Det finns berättelser om varför det finns ett ”stengärde” under vattnet. Om allt det där är sant eller inte, det har jag faktiskt ingen aning om.

Jag strosade djupt försjunken runt i parken i mina tankar. Jag njöt av den underbara solen och av alla vårblommor som börjat kika fram.

Borta vid badplatsen kunde jag se att många besökare kommit för att njuta av sol och natur.  Vackra underbara Gyllebo, väl värt att besöka.

Dagens citat:

Om någon säger ”det kan du inte”… gör det två gånger och ta bilder.

Vill bara påminna om det… du kan mer än du tror.

Kram Annika

Gyllebo slott. Läs mer »

Ute på expedition.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En dag i förra veckan njöt jag av ett strålande väder på Stenshuvud.

Vid min sida hade jag en väninna som också blivit sugen på att ge sig ut och vandra. Hon känner sig inte riktigt säker på alla vandringsstigarna som vi har här på Österlen.

Självklart får hon hänga med mig ibland på mina strövtåg. Inte för att jag är så säker på vägen alltid, men jag är inte det minsta rädd för att komma vilse. Lite vilse i livet har jag ofta känt mig. Fast nej, i naturen har jag alltid känt mig trygg, även om jag i verkligheten kanske varit smått vilse ibland. Den här dagen var det dags för ”Expedition Annika”… eller kanske våra turer borde kallas ”Vilse med Annika”.

Vi stretade uppför berget sida vid sida.

Där uppifrån de olika ”huvudena” är det så himla vackert. Även om vi såklart var smått andfådda efter bergsbestigningen, så var det mest utsikten som tog andan ur oss.

Det var verkligen en vacker förmiddag. Nationalparken visade sig från sin bästa sida och eftersom det var sportlov så fanns det ganska många besökare där.

Resten av  bilderna från vår härliga förmiddag i nationalparken ska jag visa er en annan gång.

Dagens citat:

Antingen finner jag en väg, eller så gör jag en.

 

Om man råkar komma vilse och inte finner stigen längre, ja då får man helt enkelt trampa upp en egen.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

 

Ute på expedition. Läs mer »

Lungörten blommar.

2 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , / 1 minute of reading

Hej hej

Idag hinner jag bara kika in snabbt med ett litet inlägg här på bloggen.

I värsta coronatiderna så blommar nu lungörten för fullt här i Gyllebo. Förr i tiden så trodde man att den här örten var bra mot lungsjukdomar.

Den här blomman kan man köpa som en perenn i plantskolan, men mitt exemplar har själv flyttat hit. Förmodligen fanns den här redan innan vi byggde vårt hus. Vild och vacker med sina lila och rosa små blommor.

Vid sidan om lungörten kan jag skymta en annan liten söt blomma. En marktäckare som blommar med blåa söta blommor. Ormöga.

Det får vara allt för idag. En liten försmak på vårtecken som snart kommer att rassla in. Kanske hittar du själv några små vårtecken idag?

Dagens citat:

Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

 

Lungörten blommar. Läs mer »

Sportlov

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Den här veckan har det varit sportlov i Skåne för alla uttröttade skolbarn. Någon vintersport där det krävs snö eller is, har det förstås inte gått att ägna sig åt här på hemmaplan. Om man nu inte väljer att hänga framför TV:ns skidtävlingar eller åka till en konstgjord isbana vill säga.

Här har det mest varit storm och regn omväxlande med små solglimtar ibland. Precis ett sånt sportlov som det nästan alltid brukar vara om man bor här på Österlen.

En enda gång minns jag att det var vinter som i en sagobok här i Gyllebo. Det var snö och kallt. Varenda Österlenunge hängde vid sjön och åkte skridskor för glatta livet dagarna i ända. Föräldrarna satt vid kanten med prickiga korvmackor gjorda på Skogaholmslimpa. Men det har jag bara fått uppleva en enda gång här i Gyllebo.

Det här sportlovet är alltså som sportlov är mest. Och för någon dag sedan kom Stefan in och förkunnade att tranorna nu landat i den stora hagen i Gyllebo. Lika punktliga varenda år.

Jag vet inte om det heter sportlov fortfarande. Ord ska ju hela tiden ändras och bytas ut för att bli bättre. Inte för att själva saken de beskriver på något vis blivit  annorlunda eller bättre, utan för att det helt enkelt måste ändras. Nu heter det nog vårvinterlov kanske. Det är ungefär som att det hette gymnastik när jag var barn. Det ordet anses numera som lite löjligt verkar det som, nu ska det istället heta idrott. Teckningen har bytts ut mot bild och höstlovet ska nu istället kallas läslov.

I skogen ploppar det ena vårtecknet efter det andra upp nu. Så kanske är det rätt att i stället kalla lovet för vårvinterlov faktiskt. I naturreservatet har man sågat bort nerfallna träd så att stigarna ska bli fria och framkomliga igen. Det är ett typiskt vårtecken tycker jag.

Om man jämför ljudet i skogen i november och i februari så är det stor skillnad. I november är det nästan helt knäppt tyst. Medan nu, i februari, så börjar fågelsången ta fart och man kan ana en annalkande vår.

Själv har jag passat på att fira lite sportlov med mitt lilla söta banbarn Scott. Shopping fick bli hans sportlovsaktivitet och den klarade han alldeles galant av. Även om mamma och mormor blev trötta och fick pausa med fika och mat stup i kvarten.

Dagens citat:

Siffrorna på banken är bara ett tecken på allt kul man inte haft.

Jag är INTE en förespråkare för materiell lycka, men att investera i upplevelser och tid tillsammans där man skapar minnen, det gillar jag.

Ha en fin dag och kram Annika

Sportlov Läs mer »

Rulla till toppen